Är du vaken?
Vi är på väg att lägga oss nu och det känns som det är hög tid för det.
Att tänka på annat börjar faktiskt funka och det känns inte så hemskt längre, det gör fortfarande förbaskat ont. Men försöker man bara inbilla sig om att det var en massa fel och liknande så går det bättre att komma förbi. Jag vet att det där inte är det sista bra boendet vi lär hitta, men det gör ju inte mindre ont för det att mista något som skulle kunna göra så mycket för våra liv.
Om 3 - 4 månader lär det förhoppningsvis se lite annorlunda ut, mest ihop om att jag får min nya ansökan godkännd. Men jag vet ju av erfarenhet att det kan bli avslag och det har en tendens att dra ut så enormt på tiden. Den sista ansökan och överklagningen tog ju 3,5 år "bara".
Får jag bara det godkännt så öppnas det en helt annan värld för oss. Dock är det roligt när man pratar med banken och man hör hur dom säger fel och säger Aktivitetsstöd istället för Aktivitetsersättning ( som är det jag ansöker om ), det känns ändå lite roande samt oroande att dom tar det fel. Ty det är ju trotts allt rätt stor skillnad på dem.
Lite irriterande är det ju att det tar sådan tid att få besked dock, men dom har mycket att göra och jag ser ju hellre att dom gör det noga än slarvar och låter det bli fel.
Ibland hatar jag dock dessa förbannade diagnoser som ska ställa till det så i ens liv. Det jobbigaste är ju och kommer antagligen förbli folk i ens omgivnings missförstånd utav det hela och speciellt oförståelsen som finns. Det är ju hur bra som helst att endel frågor om det är något som man inte riktigt hajar eller som rent av låter konstigt, något som jag verkligen uppskattar. Alltså att man vill lära sig och att man vill förstå.
Nu ska vi nog ta och lägga oss så man orkar med något imorgon.
Att tänka på annat börjar faktiskt funka och det känns inte så hemskt längre, det gör fortfarande förbaskat ont. Men försöker man bara inbilla sig om att det var en massa fel och liknande så går det bättre att komma förbi. Jag vet att det där inte är det sista bra boendet vi lär hitta, men det gör ju inte mindre ont för det att mista något som skulle kunna göra så mycket för våra liv.
Om 3 - 4 månader lär det förhoppningsvis se lite annorlunda ut, mest ihop om att jag får min nya ansökan godkännd. Men jag vet ju av erfarenhet att det kan bli avslag och det har en tendens att dra ut så enormt på tiden. Den sista ansökan och överklagningen tog ju 3,5 år "bara".
Får jag bara det godkännt så öppnas det en helt annan värld för oss. Dock är det roligt när man pratar med banken och man hör hur dom säger fel och säger Aktivitetsstöd istället för Aktivitetsersättning ( som är det jag ansöker om ), det känns ändå lite roande samt oroande att dom tar det fel. Ty det är ju trotts allt rätt stor skillnad på dem.
Lite irriterande är det ju att det tar sådan tid att få besked dock, men dom har mycket att göra och jag ser ju hellre att dom gör det noga än slarvar och låter det bli fel.
Ibland hatar jag dock dessa förbannade diagnoser som ska ställa till det så i ens liv. Det jobbigaste är ju och kommer antagligen förbli folk i ens omgivnings missförstånd utav det hela och speciellt oförståelsen som finns. Det är ju hur bra som helst att endel frågor om det är något som man inte riktigt hajar eller som rent av låter konstigt, något som jag verkligen uppskattar. Alltså att man vill lära sig och att man vill förstå.
Nu ska vi nog ta och lägga oss så man orkar med något imorgon.
Kommentarer
Trackback
