Foto

Tänkte göra ett inlägg med lite bilder i bara, lite vackert att titta på.
 
Jag kan säkert ha lagt upp några av dem nån gång tidigare, men det får ni stå ut med.

 
 
 
 
 
 
Lite gott och blandat iaf, vill inte göra för stora inlägg så kommer kanske lite mer senare.
 
 

I Need You To Slow Me Down

Den här låten har på sistone spelats en hel del.
 
Jag tycker den är helt otroligt vacker, såg dock inte vem det var som sjöng förrns jag sökte upp videon till detta inlägget.
 
Emmy Rossum - Slow me down
 
 
Just slow me, slow me down
Slow me down, slow me down

Rushing and racing, and running in circles
Moving so fast, I'm forgetting my purpose
Blur of the traffic is sending me spinning, getting nowhere

My head and my heart are colliding, chaotic
Pace of the world, I just wish I could stop it
Try to appear like I've got it together, I'm falling apart

Save me, somebody take my hand and lead me
Slow me down, don't let love pass me by
Just show me how 'cause I'm ready to fall

Slow me down, don't let me live a lie
Before my life flies by
I need you to slow me down

Sometimes I fear that I might disappear
In the blur of fast forward I falter again
Forgetting to breathe, I need to sleep, I'm getting nowhere

All that I've missed I see in the reflection
Passed me while I wasn't paying attention
Tired of rushing, racing and running, I'm falling apart

Tell me, oh, won't you take my hand and lead me?
Slow me down, don't let love pass me by
Just show me how 'cause I'm ready to fall

Slow me down, don't let me live a lie
Before my life flies by
I need you to slow me down

Just show me, I need you to slow me down
Slow me down, slow me down

The noise of the world is getting me caught up
Chasing the clock and I wish I could stop it
Just need to breathe, somebody please slow me down
 

Just like an arrow

Kärleken är något underbart när man väl träffar rätt.
 
Jag måste säga att jag verkligen älskar Niklas och är så otroligt glad att jag har honom. Att få krypa upp vid honom skänker mig ett sådant lugn och trygghet, han får det att kännas som att han kommer skydda mig mot vad som än skulle dyka upp på horisonten.
 
Men något som jag inte hade räknat med är hur pass mycket distansen tär på mig, detta trotts att vi ses varje helg. Jag trodde det skulle vara mycket lättare, men jag hatar verkligen att vara ifrån honom och vill ju så otroligt mycket ha honom att komma hem till.
Det går nog enligt många lite för fort fram, men det är i ärlighetensnamn inget som jag bryr mig i. Det är ju inte dessa som ska leva med de beslut som tas. För mig så känns det väldigt rätt, bland annat för att det känns som om vi känt varandra i flera år.
Det är klart vi har saker kvar att lära om varandra och om oss som ett par, men jag tror och känner verkligen att detta kommer gå bra.
 
<3
 
Det är klart att det inte finns någon som helst garanti på att det kommer vara vi resten av livet, men jag tänker leva och drömma som att det alltid kommer vara vi och därmed satsa och ge mitt allt.
Har ju svårt att tro att ett förhållande har chansen att överleva de diverse motgångar man kommer möta om man bara gör, ger och kämpar halvhjärtat.
 
Risken är ju klart större att man blir sårad om det går åt fanders, men jag anser ändå att det är värt det. För är det rätt så vill man ju göra allt man kan och inte behöva ångra och önska att man hade gjort mer i efterhand.
 
 

Vad händer?

Det känns som jag håller på att falla samman, jag är rädd och orolig över framtiden och över studierna samtidigt som en del av mig känns som den håller på att ge upp helt och hållet.
 
Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Det känns som det är så mycket att tänka på just nu och jag borde plugga mer än vad jag gör. Så varför gör jag då inte bara det? Jag önskar att det vore så lätt och jag förstår att det är många som har svårt att förstå hur pass jobbigt och svårt det faktiskt kan vara.
Inser ju själv hur rent av bisarrt det kan låta och att det lätt avfärdas som ursäkter pga ovilja eller lathet.
 
För många så verkar det vara att "bara" ta tag i sig själv och sätta igång. Om det vore så lätt så hade jag inte suttit i den här sitsen.
Hade ju inte fått mina diagnoser om dom inte hade varit till den grad att de skapar problem i mitt liv.
Men jag försöker och kämpar och ska väl förhoppningsvis kunna lösa det på något sätt.
 
Men just nu är det mycket tankar kring det där att eventuellt behöva flytta. Jag har fått det klargjort att de utbildningarna jag ville gå kommer inte komma tillbaka hit inom de närmsta åren, vilket innebär att vill jag läsa just det så måste jag flytta.
Något som i sin tur leder till en massa funderingar.
 
 
Jag har bland annat pratat lite med Niklas om det där med flytt och om att eventuellt flytta ihop här framöver, dock leder detta till ännu mer funderingar kring vart och när och hur.
Han har ju ett jobb som är perfekt för honom och som han verkligen kämpat för att få, plus att han har väldigt bra arbetskamrater samt vänner. Så jag kan inte riktigt be honom ge upp det heller i första taget, men samtidigt så har även jag mycket som jag inte riktigt vill ge upp.. har ju lite namn inom foto, många kontakter, många vänner, älskar verkligen Karlstad och så en del till.. Det som väger tyngst är ju självklart mina vänner, klart att dom inte försvinner bara för att man flyttar men man ses ju och hörs ju betydligt mindre. Innan så var ju plugget en del av det hela med, men nu så är det ju snarare tvärtom ( dvs att jag behöver flytta för att kunna plugga ).
Samt att det med Loke spelar in, jag vill ju inte ta honom ifrån Per heller.
 
Överväger dock på att inte tacka ja till någon utbildning ( under förutsättningen att jag klarar denna terminen och att jag blir antagen ) och kanske ta några mindre kurser bara och testa på lite olika ämnen för att se om det är något jag klarar av och verkligen vill läsa. Samt fortsätta kämpa med Fysiken om jag nu inte klarar den nu.
Detta bland annat för att se om jag kan få allting att gå ihop, för just nu så känns det som att jag måste välja mellan olika alternativ och det vet jag inte riktigt om jag klarar av.
 
Och i sommar så blir det ju Soc, något som stressar upp mig ännu mer. Önskar så att jag hade kunnat slippa behöva gå dit, det är ju något som driver på mig att utbilda mig vidare för att faktiskt kunna få ett bra jobb och slippa behöva tigga om hjälp.
 
Känns som jag ska få panik..
 
 
 

Far far away

Idag bär det av till Jönköping för att spendera helgen där i karlns armar.
 
Det ska i ärlighetensnamn bli väldigt skönt att få komma bort en liten stund. Även om det är mycket av tiden som kommer gå åt att plugga inför måndagens fysiktenta.
 
Jönköping ja, det är en ganska fin stad får jag väl säga men jag måste erkänna att jag inte alls är speciellt förtjust i den. Eller rättare sagt, jag har inte fallit för den ännu iaf. Men den är inte riktigt min typ av stad egentligen så det är ju inte en stad jag skulle kunna trivas i. Det finns 3 städer som jag genom åren har fäst mig vid och skulle föredra att bo i/vid, dessa är..
 
Sundsvall. Mycket av sentimentala skäl då jag är uppväxt där, men det är en väldigt fin och mysig stad och jag tycker om stämningen som är där. Det är lätt att hitta i och det finns en hel del att välja på och så finns ju familjen där.
 
Karlstad. Älskar den här staden, vilket är lite komiskt då jag egentligen inte riktigt ville erkänna det i början. Men det är en stad med otrolig charm, speciellt på sommaren. Även här är det lätt att hitta, efter ett besök så kunde jag hitta de ställen jag hade varit på. Har svårt med tanken på att eventuellt flytta härifrån, trivs så sjukt bra här. Samt att det är ju här jag har större delen av mitt liv och de flesta av mina underbara vänner.
 
Malmö. Denna staden föll jag för vid första besöket, det tog lite längre tid att lära sig att hitta. Men det är tämligen logiskt det mesta och gångavstånd till så gott som allt ( beroende på hur långt ut man är dvs ). Men Möllan speciellt är jag lite kär i.
 
Karlstad <3
 
Men nu iom det med utbildning så måste jag ju börja tänka på att jag kanske måste flytta, behöver ju förvisso inte vara förevigt. Men 3 år är ändå ganska lång tid, så tanken tar emot. Helst av allt så vill jag ju bo kvar här i Karlstad.
 
Men samtidigt vet jag att jag kan ju inte skippa detta "bara" för att jag inte vill flytta, alternativet vore att starta något med foto. Dock tror jag inte att det är något jag skulle kunna livnära mig på i första taget utan att det skulle vara något som drygar ut i kassan, det finns ju trotts allt många skickliga fotografer här i Karlstad. Plus att jag i dagsläget inte vill ha det som en heltidssyssla då det är något som på senaste tiden sugit mycket energi ifrån mig ( vilket är hemskt med tanke på att det tidigare gav mig energi och ork ), dock tror jag det har mycket att göra med att det blivit att jag främst gjort gratisfotograferingar och det tär verkligen på en.
 
Men för att återgå till ämnet med städer och flytt, detta är ju något som tynger lite då jag vill ju även få flytta ihop med Niklas såsmåningom och han har ju ett jättebra jobb som för honom är perfekt och så har han ju sitt liv och vänskapskrets mestadels i Jönköping. Det är ju inget som jag vill tvinga honom ifrån heller..
 
Mycket att tänka på just nu känns det som.
 
 

Utbildningar

Just nu så går jag en Naturvetenskaplig Bastermin på Karlstad Universitet, för att ha möjligheten att läsa vidare till hösten ( under förutsättning att jag klarar de kurser jag behöver här på basterminen dvs ).
 
Basterminen gav mig möjligheten att få en garantiplats på den utbildning som jag ville in senare på, vilket är riktigt bra. Så jag sökte in och har därmed fått min garantiplats, som idag ligger på Civilingenjör i Kemiteknik. Dock efter att jag började så har jag insett att jag inte riktigt vill läsa till just civilingenjör utan det räcker med högskoleingenjör för min del och därmed hittade jag oxå några andra kurser som jag väldigt gärna vill läsa, Högskoleingenjör Elektroteknik och Högskoleingenjör Mekatronik.
 
Kemi ligger fortfarande absolut etta, dock fanns det inte några högskoleingenjörsutbildningar eller liknande för kemi i Karlstad. Det har funnits men de är tydligen bortplockade.
 
Men jag såg verkligen framemot detta och till min ansökan inför hösten så såg det ut såhär:
1. Högskoleingenjör Elektroteknik
2. Högskoleingenjör Mektatronik
3. Civilingenjör Kemiteknik
4. Högskoleingenjör Datateknik
 
Dock fick jag här i dagarna reda på att både mitt första och mitt andra val har lagts ned, något som sänkte mig något. Vad ska jag nu göra, för ju mer tid som det gått har jag insett att jag egentligen inte riktigt vill läsa vare sig mitt 3e eller 4e val, det är Elektroteknik och allra helst Mekatronik och Kemi som jag vill läsa. Men ingen av dem finns kvar i Karlstad längre, något som alltså innebär att om jag vill läsa dessa så måste jag börja titta på andra orter och jag är i grunden inte helt pepp på att faktiskt flytta från Karlstad, alla underbara vänner främst men jag tycker så otroligt mycket om Karlstad dessutom.
 
 
Men igår så bestämde jag mig för att söka iaf, det går ju alltid att ångra sig och tacka nej om det skulle vara så att det tar emot när det väl kommer till det.
Men nu har jag iaf sökt till några andra Universitet också.
Mina nya val ser ut på detta viset:
1. Högskoleingenjör i kemisk analysteknik ( Linköping )
2. Mekatronikingenjör ( Halmstad )
3. Elkraftingenjör ( Sundsvall, Distans )
4. Högskoleingenjör i elektronik ( Linköping )
5. Högskoleingenjörsutbildning i elektroteknik med automationsteknik ( Helsingborg )
 
Samt att mina tidigare ansökningar fortfarande ligger kvar som backup och ifall något mot all förmodan skulle ändras.
 
Men iom att detta är sena ansökningar så får man ju se hur det blir, men klarar jag "bara" fysiken så har jag iaf behörighet till dem.
 

Framtid

Jag är ju i grund och botten en person som drömmer och funderar väldigt mycket kring just framtiden, hur jag vill att den ska bli och vad jag hoppas ska komma på min väg i livet.
 
Några av de stora sakerna är ju något som jag tror de flesta faktiskt har drömmar om och det är ju familj, eget hus och ett bra jobb.
I dagsläget så är jag närmst en egen familj, även om det kanske inte riktigt är på det vis som jag vill och hoppas att det ska bli ännu.
 
Familj, jag har en underbar pojkvän som jag älskar och som älskar mig minst lika mycket samt en söt liten hårboll. Dock längre än så har det inte kommit, gifta mig känner jag inget direkt behov av att göra igen. Men med det sagt så innebär inte det att jag inte vill gifta mig, skulle det komma till det och det känns rätt så gör jag det gärna igen, det är trotts allt något som är väldigt vackert. Men utöver det så är det som saknas, och något som ligger lite längre in i framtiden ( när det blir återstår att se, behöver för min del inte handla om så väldigt lång tid, det viktiga är ju att det känns rätt ) är gemensamt boende och slutligen 2 barn.
 
 
Eget hus, min dröm är ju ett litet torp eller ett sött litet hus i ett naturnära område, helst så man kan ha lite djur och jag har plats att ha ett lite större land där jag kan odla egen mat och vackra blommor. Gärna ska ju möjligheten finnas för att ha en massa bär och frukt också. Då skulle jag vara väldigt nöjd, speciellt om man inte har grannar så tätt inpå.
 
 
Ett bra jobb, något som jag håller på och pluggar mot i dagsläget. Det finns ju dock lite olika saker som jag skulle trivas väldigt bra att jobba med och det är ju datorer och robotar, i ett labb, pyssla med blommor, möjligen någon form av ekonomi och så foto, som nog är rätt självklart att jag gillar för de flesta.
 
 
Men allt detta ligger ju i framtiden än sålänge, men jag hoppas det inte är allt för långt fram ( och för att undvika missförstånd från människor som gillar att dra egna slutsatser kring vad jag menar så kan jag säga att detta handlar om något/några år, men det är klart det är olika för de olika sakerna ). Att studierna tar sin tid är ju inget som går att ändra på precis, men de vet jag också när de faktiskt är klara.
 
 
 

RSS 2.0