Life Of Eve

Ibland förstår jag mig inte på en del nyheter och att folk kan bli så upprörda över så konstiga saker.

Som exempelvis så skrivs det om en hund som i Juni blev dödad av ett tåg, detta var tydligen en prisvärd avelshund. Nu får dom en ersättning av banverket på nästan 5000 kronor. Vad folk upprör sig på är att dom får så lite.

Den tanken jag har är varför ska dom få något alls? Varför inte hålla bättre koll på hunden, det är ju trotts allt lättare att flytta en hund än det är att stoppa ett tåg. Samt att jag tvivlar ju starkt på att rälsen låg dold och hoppade fram och överaskade dem.
Att en hund kan reagera oväntat finns det ju alltid risk för, men då är det ju oxå något man som ägare får vara beredd på. Tex hålla hunden i kort koppel, stå en bit ifrån rälsen och eventuellt om det är sådan storlek på hunden att man rent av håller den i famnen.



Varför ska banverket betala för att ägarna inte kunde se till sin hund? Tror ju som sagt inte det var meningen att den skulle dö. Det är ju som att någon väderkanal skulle få betala för att det blir en översvämning och ens djur druknat eller liknande. Okej kasnke en dålig liknelse, men tanken är ju nästan densamma.

Ta mig inte fel nu, jag tycker detta verkligen är så hemskt att det har inträffat. Skulle ju bryta ihop själv om det rörde någon av mina älsklingar, så ja jag tycker fruktansvärt synd om ägarna. MEN jag anser inte att det är banverkets skyldighet att betala.



Det är klart att banverket tydligt bör markera och ha varningar och sådant, för det kan ju vara ett barn eller liknande nästa gång. Men även där anser jag att det är föräldrarna eller möjligen om den man satt att ha ansvar för ens barn ska ha just det, ansvaret. Återigen så tvivlar jag på att dom försöker köra på folk, rälsen går där den går. Se till att hålla koll och vara snabba över järnvägen om man nu måste över.

Men att banverkat ska ses som skyldiga förstår jag som sagt inte logiken i, är det inte bättre att dom pengarna läggs på att göra järnvägen mer säker istället isådanfall?

Per får ledigt i 2 veckor så nu är det klart att det bär iväg uppöver.

Väldigt snart dessutom, vi åker på måndag. Hur länge vi är borta är faktiskt inte helt klart ännu, så det återstår att se helt enkelt. Endera kommer vi hem innan nyår eller efter.

Min blogg lär nog stå lite still när vi är där uppe skulle jag tro för deras internetuppkoppling är inte den bästa och det är inte säkert de fått den nya tills dess.



Det är min käre lille far som kommer ner och hämtar oss tillsammans med Gunilla. Det blir ett litet stopp hos svärmor oxå så att Per får träffa sin mor iaf en liten stund såhär innan jul.

Mina mål däruppe är att umgås med min söta lilla syster lite och självklart resten utav familjen. Jag hoppas på att kunna hälsa på några kompisar iaf, men tvivlar dock på det eftersom mor behövde hjälp i butiken då hon ska ha julöppet. Så blir att hjälpa till lite där är det tänkt.



Men det ska iaf bli skönt att komma hemifrån lite och att få komma hem till mitt norrland.

Nu är det bara att hålla tummarna på en vit jul i år oxå.

Tänkte lägga in ett klipp från TV4as morgon program som jag tror kan vara tänkvärt och rent av bra att lyssna på.

Det handlar om Asbergers Syndrom och Autism spektrat som det kallas.



Man ska ju tänka på att det såklart är individuellt, att allt som gäller hon som talar inte gäller alla andra något som även nämns i programet.

Endel av sakerna känner jag väldigt väl igen mig på och andra inte. Jag har för dom som inte vet det 3 diagnoser, Autismliknande tillstånd ( som jag brukar kalla Asberger Light ), ADD och Tourettes ( som visserligen inte märks av så väl vad jag förstått det som ).

Jag förstår ju andra bättre än vad den här Lotta gör och jag kan för det mesta läsa av folk, men sedan har jag inte hel Asberger heller. Men ibland kan det vara svårt att förstå och läsa av, jag tror dock jag gör för mycket av motsasten och läser in lite för mycket i vad folk säger och gör och tar av den anledningen ofta väldigt illa upp.

Kan vara bra iaf att lyssna på det hon säger för det förklarar åtminstone en del.

Längtar hem till mitt Norrland så otroligt mycket just nu.

Det är nästan 1 år sedan som vi var där på besök och det är på tok för lång tid för min del.

Tänker alltid tillbaka mycket när jag längtar hem. Tänker ofta på hur det var och speciellt gymnasietiden som var helt underbar. Trotts vissa nedgångar och gropar i vägen som verkligen fick en ur kurs.



Men visst trivs jag i Karlstad, absolut. Detta är även det en mysig stad, även om den inte har allt det som Sundsvall kan erbjuda.

Men det ska bli himla roligt att få komma hem över jul och träffa familjen och förhoppningsvis en del vänner.

Slog mig här nu när jag hållit på lite med vårt julpynt att  det är ju verkligen inte långt kvar.

Men lika snabbt som det är kommet så är det sedan över. Jag älskar ju helt klart tiden innan mer än den efter. Julklappar bryr jag mig egentligen inte det minsta i, det är klart det uppskattas det man får men jag tycker det är helt klart roligare att ge och se folks ansiktsuttryck. Åtminstone när man lyckats hitta en sån där superbra present.

Det är 21 dagar kvar tills själva aftonen.


Syrran ( har jag för mig det var ) som jultomte julen 2008.

Håller på att göra klart med min julspellista på Spotify, det går sådär. Men man får mysig stämning åtminstone.

Jag är så lycklig som ska få fira jul hemma i år med, detta är den tradition som vi båda verkligen ser framemot. Per har fått julmatstjänsten där hemma då mor ska hålla butiken öppen så mycket som möjligt, jag ska fotografera lite produkter åt henne samt ta lite nya bilder på butiken som hon ska ha till hemsidan. Längtar verkligen till att få komma dit upp.

Ibland får man ju snilleblixtar och jag fick en just nu som jag verkligen inte kan fatta att jag aldrig riktigt tänkt på.

Det får mig att känna mig lite dum nästan, men jag är ändå glad för idéen.

Jag har ett tag suttit och funderat på om man skulle skaffa sig lite mer utbildning men har bara inte riktigt kunna klurat ut vad det skulle kunna tänkas vara. Eller rättare sagt vad som skulle passa mig om det inte vore foto. Jag har varit så insnöad i att det är foto jag ska pyssla med att det varit svårt att tänka sig annat.

Men det slog mig nu när jag satt och kollade efter roliga bloggar att varför i hela friden inte utbilda mig inom min andra stora passion, blommor. Endera florist eller trädgårdsmästare eller något liknande.

Kommer ju aldrig att ge upp foto, men man kanske kan försöka köra lite på sidan av varandra. Kanske.

Ska nog ta och börja kolla runt lite för det skulle vara himla roligt och det tror jag även är ett yrke som skulle kunna anpassas lite för lönebidrag och det skulle ju verkligen inte vara fel.

Jag älskar ju verkligen att hålla på med blommor och jag vill ju oerhört gärna lära mig mer och mer hela tiden.

Tiden den försvinner känns det som, även om vi denna vecka bara längtat efter att tiden ska  gå.

Nu är det snart jul igen, jag har verkligen sett framemot detta för det innebär att få julpynta och att andra pyntar och det blir så hemtrevligt hos så många dessutom så ska vi ju förhoppningsvis uppöver Norrland till jul.

Var ju meningen att jag och Anna skulle dra oss uppöver lite här innan men det blev inget i och med flytten deras och så.

I all nervositet inför mötet med banken i morgon så har jag iaf fått upp en julprydnad och inte vilken som helst heller utan min absolut käraste prydnad.


Här ställde vi den i år.

Det är den underbara kyrkan som morfar gjort och som spelar stilla natt. Den spelar ju tyvärr inte lika bra som den gjort en gång i tiden och det hörs att den börjar bli gammal, men vi ska se om vi inte kan ta och byta ut lite i den så den blir piggare på att spela. Skulle vara så synd om den inte kunde spela mer.

Jag älskar verkligen den här kyrkan och är så otroligt glad att jag fick ta den.

Per tog upp båda lådorna med julpynt så jag har att göra lite imorgon om det skulle bli ett nej på banken så jag inte sitter här hemma ensam och inte har något att göra och är ledsen.

Pappa ska eventuellt komma och hämta oss inför julen, men det beror ju på lite hur det blir med Pers ledighet oxå. Det är inte riktigt säkert ännu hur det ser ut. Men vi måste upp, kommer må så förbannat dåligt annars. Kommer ju inte bli någon riktig jul om vi inte är där uppe som traditionen säger.

Idag har vi varit iväg till Kronoparken och haft lite nördmöte. Alltid skojjit.

Det som är lite jobbigt är ju att det är i det området som vi är och kollar på en lägenhet, så vi spanade lite på den idag eller ja man kanske hellre ska säga trånade.

Efteråt åkte vi iväg till Ikea en sväng eftersom jag behövde köpa lite mer doftljus och jag vet att jag gillar dom som finns där. Vi åkte därifrån nöjda, var meningen vi skulle in på Ica Maxi oxå men det var så förbannat med folk att vi orkade inte bry oss utan bestämde oss för att göra mat på resterna från gårdagens tacos istället, det blev ruskigt gott.

Efteråt har vi kollat på en serie, Dead Zone, som vi har fastnat lite för. Vi har visserligen bara sett 6 avsnitt ännu eftersom det är 3 avsnitt per dvd som vi får hem från LoveFilm. Det har varit riktigt mysigt.

Även snackat en del med far, det var himla trevligt som alltid. Berättade lite vad som händer och fötter i våra liv och fick en uppdatering på vad dom hittar på för tokerier. Lite synd vi inte riktigt bara kan be någon passa hundarna ett tag och följa med till Paris, det hade varit sjukt roligt.

Vi har även pratat en hel del om lån och om just lägenheten. Angående lånet så försöker vi se till så vi får med oss alla eventuella papper dom kan tänkas vilja se. Som tex papper från soss och hyresavi så vi kan bevisa ( som dom bad oss sist ) att vi klarar oss på mindre än vad dom ser som norm. Vilket för oss inte är några problem, det är klart att det inte är roligt med en liten ekonomi men vi klarar oss och detta boende skulle ju dessutom bli billigare än det vi har idag, idag betalar vi ca 5600 i hyra ( med el och vatten ) och nu vid årsskiftet så höjs det igen.

Dock tänkte vi väl göra som så att om vi skulle få nej på lånelöftet så lägger vi helt enkelt ett bud som motsvarar de pengar som jag kommer att få inom den närmsta tiden, riktigt exakt när är ännu oklart men ska man tro dem så skulle det ju inte ta allt för lång tid innan jag har mina pengar. Det känns inte som dom skulle acceptera ett sådant pass underbud, men som det ser ut så är det bara vi som är intresserade för närvarande. Men ja vi får väl se, man ska väl gå in med huvudet högt och tänka att man får lånelöftet, visualisera målet så att säga.

Men jag misstänker att morgondagen kommer  bli tämligen påfrestande för mig som sitter här ensam hemma och har hela dagen på mig att tänka på just detta, något som jag kommer göra om jag känner mig själv rätt. Per får ju iaf möjligheten att distrahera sig med jobbet, även om det kanske inte är det roligaste sättet att tänka på annat.

Vill att det ska bli måndag nu så vi kan få besked.

Är så oerhört rädd för att hoppas på denna lägenheten men samtidigt är jag att inte hoppas heller.

För den betyder ju trotts allt extremt mycket för oss och våra liv skulle kunna ändras så mycket till det bättre. Vet att jag tjatar om det hela tiden men det skulle verkligen kunna göra det. Bara det att det är bottenplan förändrar så mycket.

Det är väl lite som när jag satt och talade med Carl ( har jag för mig han hette ) och vi snackade företag så sa han att han märkte på mig att jag inte bara var rädd för att misslyckas utan även för att faktiskt lyckas. Något som jag tror ligger lite i min rädsla för en del förändringar.



Ibland älskar jag förändringar i livet, men samtidigt är jag livrädd för dem. Rädd att om något förändras så finns det ju en risk att det faktiskt går till det sämre. Det är ju väldigt paranoit att hålla på att tänka så, dock är det inget jag vare sig rår för eller riktigt kan hjälpa.

Klart det går att jobba på och det gör jag, jag kämpar dagligen med detta. Det är ju dessvärre inget som går över på en natt. Jag utmanar mig själv med tex att köra bilen, dock ibland så går det inte så jätte bra och jag får panik av bara tanken. Vilket är lite komiskt med tanke på att jag älskar att köra bil.

Detta är väl inget jag tror jag nämner specielt ofta, för jag tycker ändå det är ganska pinsamt att vara så rädd för ja i ärlighetens namn löjliga saker.

Det blir bättre, men samtidigt så pendlar det mycket upp och ner och ibland kan det svaja mellan vad jag vågar och inte vågar väldigt fort. Det mesta är ju psykologiskt.

Sedan finns det ju saker som jag är väldigt säker på som tex förändringen med boende som i dagsläget blivit ett måste och det är jag inte särskillt rädd för. Lite mår jag ju dåligt över tanken att flytta, men detta ser jag mer framemot. Trivs ju himla bra i området, vi har vänner nära, det finns bra bussförbindelser in till stan så Per tar sig till jobbet när han inte kan cykla. Finns väldigt många plus med denna lägenheten.



Väntar lite på svar från styrelsen som skulle prata igenom några frågor jag hade, vilket var himla shysst. Främsta frågan var ju hur det är med att sätta upp staket på gräsmattan, även om det inte är vi som äger den utan det är bara nyttjande rätt på gräsmattorna där har jag lärt mig. Det innebär att man får använda den och givetvis ska man ju sköta om den, dock får man inte göra precis som man vill eller bygga vad man vill utan att ta upp det med styrelsen först. Men det vi hade tänkt oss att göra skulle inte vara några problem trodde hon som jag pratade med, men skulle kolla upp det ändå med resten av dem i styrelsen och höra av sig sedan.

Jag hoppas så vi kan få köpa denna lägenheten, det skulle verkligen vara en dröm som blir sann. Okej den slutgiltiga drömmen är ju en bondgård men detta känns som en bra bit på vägen iaf.

Vill att det ska bli måndag nu så vi får svar från banken, funderar dock på att ringa telefonbanken och höra lite. Men jag vill ju inte vara för tjatig heller.

Igår trodde jag verkligen att jag höll på att bli sjuk.

Dock efter att jag fått lite höns och majs soppa så blev allting bättre, den är så sjukt god och den gör underverk. Det känns då iaf som så.

Idag känner jag inte alls av det och hoppas därmed att jag ska slippa dra på mig något.

Känner inte riktigt för att bli sjuk, men vem gör det?

Mäklaren ringde nyss, hon är verkligen trevlig. Visserligen hör det väl till hennes yrkesval att vara det men hon känns naturlig på så vis.

Hon skulle kontakta banken själv åt oss och se om dom inte kunde ge oss en tid lite tidigare, hoppas på det. Ju snarare desto bättre.

Jag ska även ringa en i styrelsen lite senare ikväll eftersom jag har några frågor som mäklaren inte kunde svara direkt på och eftersom det är lika bra jag ställer dom direkt till rätt person. Jag tror det är henne vi träffade på en annan visning som vi var på, jag hoppas det för hon var iaf grymt trevlig.

Gud vad jag hoppas. Jag hatar det egentligen, att jag hoppas så mycket dvs. För blir det inte så kommer jag bli så sjukt besviken och ledsen men jag kan inte bara sluta hoppas heller. Ibland skulle det vara skönt om man hade en off knapp på till skallen så man slapp tänka så mycket.

Men det känns ändå rätt positivt och Pers chef skulle skriva ett intyg om fastanställning så vi hade att visa banken. Lyckas vi bevisa att vi klarar oss på en låg inkomst så borde det inte vara några som helst problem, speciellt inte med tanke på att jag får in en större summa här någolunda snart.

Hoppas hoppas hoppas hoppas...

Då var jag tillbaka här framför datorn igen, sedan om det skulle vara bra eller dåligt låter jag vara osagt.

Nu har mobilateamet varit här och vi har kommit fram till en ny handligsplan, vi har lite svårt att hitta någon som riktigt fungerar.

Har pratat lite med Sofie oxå och vi ska fota nästa onsdag är det tänkt. Ska bli himla roligt, vi ska testa lite olika saker tänkte vi. Vad exakt får ni se sedan.

Jag längtar samtidigt som jag bävar inför måndag, jag vill ju få svar men jag är så rädd att det ska vara negativt. Men man får väl hoppas på det bästa så länge och kanske att man kan få besked om hur mycket det rör sig om från försäkringskassan tills dess.

Tänkte att jag kan iaf ta och berätta för dem som kan tänkas vara nyfikna att lägenheten är uppe på Kronoparken. Vi har fastnat lite för det området om jag ska vara ärlig. Det är naturnära och fint, så mycket lugnare än vad det är här. Det har iaf varit det då vi varit där och kollat.
Pratat med en ur styrelsen och det är en hel del hundägare där samt att det verkar vara rätt bra gemenskap i området, iaf så fick jag lite den vibben när vi var där. Det är då något som jag värdesätter väldigt högt då det är så som jag har växt upp på en gata där nästan alla känner varandra, visserligen var vi kanske inte så många bara något mellan 35 - 40 familjer eller liknande. Men det var himla trevligt och vi hade väldigt trevliga gatufester, som jag kan nämna att jag saknar.

Vi hoppas verkligen att det ska lösa sig hos banken så vi kan ta denna lägenheten.