Life Of Eve

Idag är en sån där dag där man bara drömmer sig bort.

Har varit iväg med bilen till verkstaden, dock kunde dom inte ta den idag utan imorgon vilket gav oss lite panik över hur vi skulle ta oss med Loke till rehabiliteringen imorgon. Men det löste sig, Pers far kunde köra oss.

Har även varit iväg på mitt första möte med min samtalskontakt. Det gick bra, henne gillade jag verkligen och det känndes som att hon riktigt lyssnade på vad man sa och hade att komma med. Tror det kan göra mig gott.

Ibland tror jag att jag tänker tillbaka lite för mycket och funderar kring sådant som sedan länge paserat.

Gillar visserligen att fundera kring reaktioner vid olika situationer och tänkte på det som hänt. Det är ju långt ifrån allt jag har delat med mig utav. Nu är väl jag en väldigt öppen person som inte har speciellt mycket problem att prata om något alls, nästan. Vilket jag tror de flesta som känner mig har erfarat på både gott och ont.


Huset där jag växte upp.

Men jag anser mig inte ha något att dölja och frågar man så får man ju ta det svar som kommer oxå.

Men vissa saker skäms jag över eller tycker är så pass otäcka att jag inte pratar speciellt ofta om, nu har det oftast med sex och åtrå att göra av någon anledning. En del saker som jag har svårt att prata om försöker jag ibland lufta här i bloggen, som tex det med mitt ex Pelle och den gången som han bjöd på alkohol och jag inte kommer ihåg vad som hände efter det. Mina tankar rör sig kring det ämnet lite till och från i små försök att klura ut vad som skulle kunna ha hänt.

Men sedan finns det roligare saker att tänka tillbaka på. Maria messade mig här om dagen om att hon kommit att tänka på en docka jag gjorde när jag var yngre som fick heta Pelle. Minns inte riktigt hur gammal jag kan ha varit då men jag är rätt säker på att vi gick i lågstadiet. Jag byggde ihop honom utav mina kläder, så han var lika stor som jag. Nu när man tänker tillbaka på det så bortsett från det roliga med det så är det nog allt lite creepy och att jag dessutom vågade sova med honom i rummet det förstår jag inte riktigt.


Underbara Sörviksgatan.

Man har ju dessutom gjort lite pinsamheter pga alkohol. Första gången jag drack så jag blev full så var vi på nyårsfest hos Linda och jag lekte svamp och halsade någon öl och vin. Var rätt packad när pappa skulle komma och hämta mig och jag minns att dom var ett par stycker som försökte få mig att dricka en massa vatten. Pappa var som tur var förstående och tyckte det var bra att det var bland goda vänner åtminstone.

En annan var nere vid stranden borta vid oss där vi skulle ha lite strand och grill fest. Jag drack 2 öl och var sedan borta. Minns att jag satt och petade på Björnsons hål i byxorna och tyckte dom var roliga och höll sedan på att ramla runt på stranden medan Linda bland annat försökte få mig att hålla mig stående. Men det var himla mysigt där. Mor ringde lite senare och undrade vart vi var, min förklaring var att vi går längs vattnet. För dom som inte vet så är det en rätt lång väg längs vattnet där nere så det var kanske inte den bästa förklaring.

Egentligen är det väl inte så pinsamt för det är ju inte mycket olikt andra som är på fyllan. Jag kommer ju ihåg det jag gjort iaf och har haft roligt.


Mitt fina Söråker.

Det är sånt här som dessutom får mig att minnas Rosa, min vackra skinnkappa som jag verkligen hade året om. Kallt som fan på vintern och varmt på sommaren. Minns de gånger man stod och väntade på bussen för att åka till skolan när man var nyduschad och det blåste ordentligt. Håret frös till is nästan så fort man klev utanför dörren. Att stå och vänta på bussen på en helt öppen busshållplats där det blåser så man skulle kunna uppskatta värmen på ca -25 grader var en utmaning.

Rosa hängde med igenom hela gymnasietiden, i slutet vär hon väldigt sliten men fortfarande fanns där charm. Nu hänger den i garderoben då jag hoppas på att åter kunna ha den. Har ju gått upp lite i vikt sedan dess.

Dock att tänka tillbaka gör ju att man saknar en hel del.

Har alltid tyckt det är himla roligt, dock har jag själv lite för dåligt tålamod för att sitta med det.
Men intresset har ju alltid funnits där.

När den mycket jobbiga vintern var när morfar gick bort så hade vi ändå en del ljuspunkter. Det visade sig nämligen att morfar hade fler barn, ett hade vi vetat om sedan tidigare, även om han visserligen är död, men nu visade det sig att det fanns faktiskt 2 stycken till, en flicka och en pojke.

Denna pojken och flickan har idag blivit vuxna och har ju egna barn tom.

Mamma har träffat dom båda men kunde dock säga att flickan var med största sannolikhet inte morfars, men pojken däremot fanns det inget tvivel på att morfar var far till.

Jag tycker detta var himla roligt för det innebär att släkten blev större och vi har fått fler kusiner bland annat.

Pojken har en dotter som heter Cathrine ( något som är lite komiskt då min mosters dotter heter Katrin, dom är födda väldigt tätt inpå varandra och har ju självklart samma efternamn ). Har pratat lite smått med henne på Facebook och hon är himla trevlig och så sjukt duktig på scrapbooking.

I julas hade hon gjort det otroligt vackra julkort som mor fick.

Kollar även in på hennes blogg om scrapbooking lite titt som tätt. Ni finner den HÄR.

Oj detta blev mitt 8e inlägg här i bloggen idag..

Snart ser det ut som att lägenheten faktiskt är våran.

Eftersom vi inte skrivit kontraktet riktigt ännu så försöker jag att inte se den helt som vår ännu, men vi skriver kontrakt så snart som dom får en kopia på Pers anställningsavtal.

Men med den tur vi haft på sistone så orkar vi inte riktigt ta saker och ting förgivet, inte mer än att det med största sannolikhet kommer att sabbas på något sätt och inte alls fungera, som vanligt.

Men vi hoppas, för vi är väldigt förtjusta i denna lägenheten. Den var riktigt fräsch och det känndes som en riktigt bra planlösning. Badrummet var väl kanske lite litet men det är ju inte hela världen, vi hoppas bara på att det ska gå att plocka bort badkaret för jag vill verkligen inte ha badkar.

Men vi får se lite hur det går denna veckan, ty det är det som kommer avgöra om det blir skit av allt detta eller om det faktiskt kommer kunna fungera och bli av.

Som de flesta nog vet så är ju väldigt kännt att Taxar är en av de allra envisaste och personliga raserna som finns, om inte tom envisast.

Man märker ganska bra på båda mina att dom är taxar för dom är så sjukt envisa ibland. Har dom bestämt sig för en sak så är det så, detta är en av anledningarna att man vääääldigt sällan använder dom i lydnadstävlingar. Det är klart att dom kan vara lydiga ( precis som andra hundar ) men med ett undantag och det är när dom själva vill.

Loke är för det mesta rätt så lydig men Ymer är så jäkla trottsig ibland, han vet vad man menar men utan rätt motivation, dvs något gott, så är det svårt att få honom att göra saker. Om det inte handlar om att han gör fel och han märker att man är arg, då brukar han kunna lyda ganska snabbt. Men nu är ju han visserligen i den ålderna att han försöker tänja på reglerna.


Loke när han sover.

Men det är lite utmaning, som även om den är frustrerande ibland så är det ganska roligt att jobba med. Vi ska försöka komma iväg och gå på en lydnadskurs som finns i kil som är för jaktraser som kan vara lite krångligare.

Just nu sitter Loke i köket och är sur på mig för att han inte får mat ännu, något han väldigt gärna vill ha NU. Men det är inte riktigt dags för det ännu, inte förrns vid 14 tiden är det dags för mat.

Alla raser har ju självklart sina egna egenheter, något som är väldigt viktigt att kolla upp innan man ska skaffa hund för det är ju inte storlek och utseende som främst ska vara det avgörande anser jag. Man skaffar ju trotts allt en hund inte en prydnad och den ska ju fungera ihop med ens egna personlighet. Sedan är det ju klart att det är väldigt individuellt hur dom är men som tex med Taxar så brukar man säga att grunden i dom är förbannat envisa och smarta ( därav väldigt personliga ). Kommer kallad men ej strax, ty född till slav är ingen Tax ( och det stämmer så sjukt väl ).



Man blir så rädd när man ser folk som skaffar hund och väljer den rasen som är sötast och inte har gjort någon ordentlig koll på hur dom fungerar. Det finns ju en del raser som man verkligen brukar avråda första gångens hundägare till, det brukar kunna vara Taxar,  Jack Russel ( som vad jag förstått det som är en krävande ras som kan vara ganska trottsig ) och en del andra terrier raser främst. Det betyder ju inte att det inte går men det är oftast mycket svårare och jobbigare. En hund kräver ju rätt mycket som det är så att säga, man skulle kunna säga som så att det är ett barn som aldrig växer upp.
Något som oxå skrämmer mig är de familjer som skaffar hund utan att egentligen ha tid, en hund får ju absolut inte lämnas längre än 6 timmar ( enligt lag ) men bör inte lämnas längre än max 4 - 5 timmar och då inte varje dag och detta är ju när hunden vuxit för som valp skulle ju detta nästan ses som en dödssynd att lämna dom så länge. Sedan kan det vara kortare ändå beroende på hunden i fråga.



Ja man kan ju lätt sammanfatta att jag anser att man borde studera raser och vad det krävs att ha hund innan man bestämmer sig för att skaffa en. Det är trotts allt beslut som varar i 13 år ( till och från ) och ser man det som en lösning om det inte funkar att man kan lämna bort hunden bör man nog genast stanna upp och välja något annat djur om man inte klarar av att ta det ansvaret man tar på sig. Det är klart att det kan visa sig senare att det inte alls funkar, men det ska alltid vara sista lösningen inte ett sätt att komma undan ansvaret.

Det är klart att man ibland anser att man kanske skulle haft katt istället, det är ju betydligt mindre jobb. Men samtidigt så hör allt detta jobbet lite till charmen med att ha hund.