Calling their names
Man får verkligen små flashbacks ibland när man lyssnar på vissa låtar, en hel del låtar får en direkt att tänka på tiden när vi hängde med Mange, Dillen, Per ibland och så, ja stackars Kvirre var väl oxå med fast ingen egentligen ville ha honom med ( som sagt stackarn, synd om honom men han var svår ).
Vi cyklade som tok genom Söråker fram och tillbaka då vi först skulle till Mange sedan hem till Pollan eller mig, vi bodde ju grannar så det var detsamma ungefär. Dom åkte mopeder och vi cyklade, men det var himla roligt förutom när jag skulle haka på Mange´s moppe en gång vilket resulterade i en skitsnygg vurpa för min del. Gjorde inte mig illa som tur va men det var ja lite komiskt och pinsamt.
Tror detta var strax innan Frille perioden, åhh sådana minnen.. Krangpartyn, Folkan, Biljarden, GTA, Pollans Flakmoppe och ja Frille. Och egentligen sist men inte minst.. CHIQUITA, bästa låten av Pollan o Zäta, helt underbar på sitt speciella sätt.
Det var en helt underbar tid i mitt liv måste jag säga, saknar den lite på sätt och vis.
Jobbi
Först var det meningen att Per bara skulle jobba mellan 10 - 14 idag och det var ju verkligen jätte bra, då skulle han hinna hem och ta det lite lungt och ta igen sig innan det blir fest ikväll.
Men nu ser det ut som han kommer behöva jobba till 20 tiden tom, visst det ger lite extra pengar egentligen det gör det ju men det blir ju så sent. Så ja nu vet jag inte riktigt hur det blir för vår del ikväll.
Vill ju inte riktigt åka dit utan honom, mycket för att vi kommit överens om det tidigare i förhållandet om att vi ska inte festa utan varandra. Visst det var i början av förhållandet och vi har det ju extremt mycket stabilare än vad ett nytt förhållande har, men samtidigt så är det ju en överenskommelse mellan oss båda och sådant ser jag starkt på.
Per har inget emot att jag åker dit utan honom, till viss del skulle han ju tycka det är tråkigt och så men inte så att han hindrar mig. Jag som hindrar mig själv mer så att säga. Och det är klart att han kan komma i efterhand men är ju inte överdrivet förtjust i att han tar sig dit själv.
Jag vet.. jag är paranoid, men jag är så rädd att det ska hända honom något. Skulle aldrig kunna förlåta mig själv för att jag lät det ske och det är helt klart värre än den paranoida känslan. Han är ju trotts allt mitt livs kärlek, den underbaraste av underbara och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Han är ju mitt liv.
Jo jag vet hur fel det där låter egentligen men jag tror nog de flesta av er fattar vad jag menar iaf.
Men han skulle höra av sig igen lite senare så fick vi prata lite mer om det.
Duktiga jag
Jag klev upp runt 10 tiden imorse, vilket är tidigt för mig även vanliga dagar och speciellt med tanke på att jag lade mig vid 5 tiden imorse. Till viss del var det lite dålig planering då jag visste att jag hade en tid att passa nu på morgonen ( ja det är morgon för mig ).
Men ska bli himla roligt ändå och jag känner mig som jag vaknat till rätt bra ändå. Duschen hjälpte ju visserligen inte till utan snarare tvärtom, blir så gott där inne vilket får min kropp att tycka att den kan ta paus och ladda om. Vilket inte är det mest lyckade när man ligger i ett badkar fullt med vatten, därav jag stod upp och vinglade omkring idag.
Fönstret i hobbyrummet.
Har även vattnat alla min blommor nu här, kollade dessutom tiden denna gången. Det tar med hämtning av vatten och så utdelningen förståss ungefär 20 miuter att vattna dem allihopa. För er som inte känner mig så har jag liiiiite blommor här hemma.
Det blir ju några turer per rum.
Sovrummet: 3 vändor
Vardagsrummet: 4 vändor
Hobbyrummet: 3 vändor
Köket: 2 vändor
Övrig yta: 1 vända
Med vända menar jag givetvis påfyllning av vattenkannan, så det inte blir några missförstånd. Men det är ju helt klart värt det, speciellt när man ser hur det växer och så det livar upp lägenheten. Visst så kan ju vissa växter ge en betydligt stökigare känsla till rummet, men fortfarande värt det.
Nu ska jag snart strosa iväg..
Halloween
Självklart ska man ju klä ut sig, det är ju trotts allt halloween. Men vad? Vatusan ska jag klä ut mig till?
Jag kan verkligen inte komma på någon idee alls. Någon som har någon idee som skulle passa mig?
En framtid
Det känns som det är så mycket som börjar släppa och faktiskt häna nu när jag fått den nya kameran.
Har en hel del fotosessioner att se framemot nu, är uppe i 15 stycken här framöver. Responsen som jag fått än så länge är dessutom väldigt rolig och uppmuntrande. Än så länge har alla blivit jätte glada och vissa har nämnt att dom även tänkt tagit kontakt med mig tidigare dessutom.
En modell kommer dessutom från Göreborg för att vi ska fota.
Ser verkligen framemot alla fotograferingar, även om jag är väldigt nervös över det med att träffa nytt folk som jag inte träffat innan. Men så känns det iaf bättre nu än tidigare.
Snart ska väl företaget dras igång oxå.
Undrar jag
Jag undrar om det var någon som man kännde. Detta utspelar sig i min hemtrakter, precis utanför Söråker där jag växte upp och känner ett ganska stort antal personer och familjer, däribland finns även stora delar av min egen familj.
Pricken där uppe var där olyckan skedde och den röda fläcken där nere är där jag bott större delen av mitt liv.
Olyckan ser ut att ha inträffat precis vid Statoilmacken där Pelle jobbar, tack och lov är han utomlands nu så honom behöver man inte oroa sig för åtminstone. Men det finns ju som sagt väldigt många vänner och bekanta i dessa områden.
Jag hoppas ju självklart det inte var någon man kännde i personbilen, även om jag inte önskar någon denna smärta och sorg detta för med sig. Men man får väl hoppas att det gick fort och smärtfritt för dem som satt i bilen och blev klämda till döds. Det känns väldigt synd om föraren i betongbilen, sånt här kommer man ju inte över hur lätt som helst och lär säkert följa honom resten av hans liv.
Det är otäckt när det händer så nära ens "hem". Antagligen känns det väl mer då ens hem och hemtrakter ses som trygga och det är en verklighet som skakas om när sådana här tragiska händelser inträffar.
Det där är ju verkligen ett område man kan ut och in så att säga, har ju åkt moppe, cyklat, gått, åkt och kört bil jag vet inte hur många gånger där. Även om jag ännu inte vet om det är någon som jag känner så blir jag ju helt klart påverkad, det känns overkligt, precis som när det där knivdådet inträffade på gymnasiet. Ingen jag kännde men det var för nära för att man skulle kunna smälta det ordentligt.
50
För den som undrar hur långt det är kvar dit så är det med detta inlägget 50 kvar men det har dock börjat gå lite segt nu men det går fortfarande frammåt.
Känner mig bara väldigt oinspirerad att skriva, men det ska väl bli bättring på det med.
Inte dåligt
Vet att jag tjatar om det men jag längtar så otroligt tills vi ska spela mer rollspel, det är så otroligt spännande och säga vad man vill men Peter är en förjävla bra SL. Men det verkar gå mot sitt slut nu dessvärre detta äventyret.
Idag blir det förresten Pizza, om den inte tar slut dvs. Dom har himla god tomatsås på dem så egentligen funkar de bra med bara brödet och tomatsåsen.
Nu kommer jag verkligen inte på något roligt alls att skriva så jag tror jag ska ta och ge mig här.
That´s all I ask of you
Sitter här och minns tillbaka lite och saknar då Maria och jag brukade kunna sitta hos dem i vardagsrummet och bara låg i sofforna deras och lyssnade på Fantomen på Operan ( versionen med Michael Crawford och Sarah Brightman ) som dom hade på LP, drömde sig bort och levde sig in. Även om man hört den flertalet gånger så är den fortfarande underbar.
Ibland kan jag inte låta bli att tänka på vad som hade hänt och om man missuppfattade vissa saker i sina yngre dagar. Som vad hade hänt om jag bitit ihop och vågat mig iväg till Andree för att se om det faktiskt var han som ringde eller ej eller tackat ja när den andra Andreé bjöd upp, visst det är ju inte stora saker men kan inte låta bli att tänka på sådant då jag är på tok för nyfiken. Eller vad hade hänt om jag hade fattat intresset hos Jonas exempelvis, för till viss del var ju jag lite intresserad av honom med. Visst till en början var jag ju tillsammans med Daniel men när det tog slut mellan oss så började jag ju få intresse för Jonas.
Det är lite jobbigt med sådant som man aldrig riktigt kommer få reda på vad som hade kunnat bli, av ren nyfikenhet så ångrar jag ju det men jag är ändå glad att jag är där jag är idag så på så vis vill jag ändå inte riktigt ångra saker och ting i livet då allt på sitt sätt tar en dit man är och här är jag tämligen nöjd trotts alla motgångar och besvär.
Och vad hade hänt om jag tagit tillbaka Percy, han är väl egentligen det enda exet som jag faktiskt viljat ha tillbaka och kunnat acceptera att ta tillbaka, då alltså och inte nu. Tur var väl att man vaknade upp och egentligen att Rickard faktiskt drog en ur det grepp som Percy på sätt och vis hade om en.
Men nog om det.
Tycker det är väldigt intressant just det tänk om och vad som kunnat vara istället för det som är idag, som sagt så inget jag vill byta men skulle vara roligt att kunna se vad som skulle hänt. Visst vissa saker vet man ju direkt att dom skulle rent ut sagt vara mindre hälsosamma, som tex tagit Percy tillbaka. Med vilka val hade jag fortfarande träffat Per exempelvis..
Men så tänk
Ibland är det vissa ord i en del meningar och att de kan betyda något helt annat vid ändring av ett enda litet ord.
Men det jag ska skriva om idag är jobb. Som de flesta av er kanske vet är ju att Per troligtvis bli anställd vid årskiftet och den lön dom pratat om är ju över vad vi faktiskt hade räknat med, vilket jag vet att jag nämnt här tidigare.
Det är ju inte helt 100% att det blir jobb då inga papper är påskrivna och inget är ju någonsin helt säkert förrns ett kontrakts har skapats och man gjort ett giltigt avtal parterna emellan. Men tror det kommer gå bra, men är lite rädd ändå för att hoppas.
Den lön Per får då ligger på 3500 kronor över vad vi tillsammans får in idag samt att han på det dessutom har möjligheten att nästan varje dag ta med sig mat hem, så våra matkostnader minskar ju extremt mycket tack vare det. Så allt som allt så blir det ca 4500 kronor över tack vare detta.
Vi har kommit fram till att vi då får möjlighet att spara pengar åt oss båda, vi har satt ungefär 500 kronor vardera i månaden. Sedan har vi tänkt ungefär 1500 - 2000 att betala tillbaka de lån vi har till familjen i månaden, blir nog mer om jag drar igång mitt företag och det går bra. Efter detta så hade vi tänkt med de pengar som återstår att vi får ungefär 500 vardera i månaden att göra något roligt för elelr om vi väljer att spara dem och sedan lägga 500 kronor i månaden i ett backup sparande.
Ja det är vad vi har tänkt iaf och som sagt så får jag in en inkomst dessutom så blir det ju betydligt mer pengar.
Mitt blivande företag är verkligen inte långt borta nu, får Per bara det här jobbet så blir ekonomin stabil här hemma och nu när jag har kameran så kan jag utföra jobb. Så ja nu väntar vi i princip bara på att Per ska få jobbet här nu då så kör jag nog igång företaget ganska snart, börjar ju verkligen kännas att det är nära nu.
Kanske syns vi tänkt på detta ett par gånger innan, men hur kan man inte egentligen? Det är ju ändå så pass roligt.
Tänk o tänk.. när jag kan börja ta ut lön dessutom, helt ofattbart egentligen att man kan ha så mycket pengar..
Förklaring
Ja det är inte så roligt som rubriken kanske får det att låta men hade tänkt försöka förklara lite hur vi tänkt göra här i lägenheten.
Vi ska väl börja med att kasta bort skräp, det är ju alltid en bra början så att säga. Den gamla slitna röda och fula fåtöljen ska ut, så är det någon som vill ha den säg till NU för den åker sedan här idag till tippen. Resten av det svarta skåpet som ingen vill ha ska även det iväg, men det åker dock inte idag då det är en massa saker vi inte riktigt vet vart vi ska placera i ännu.
Sedan så är det ju tänkt då att matbordet kommer vi ut från köket och ställa i vardagsrummet istället och ställa in vitrinen som står i vardagsrummet in i köket. Akvariet med Dagon och Pearl i ska vi ställa där det svarta skåpet och bokhyllan står nu vid TVn. Datorerna ska vi flytta in i det "lilla"rummet.
Bakom soffan ska det in 2 nya bokhyllor vi bestämt oss för att dela upp rummet och ge struktur. Kommer behöva ungefär 3 bord till in till det "lilla"rummet för att kunna ha datorerna på, sedan ska vi även skaffa en del vägghyllor dit in så det går att förvara saker lite snyggare än i högar som mycket blivit idag. Plus detta så ska ju även en hel del tavlor upp, dvs mina foton ska skickas efter större utskrifter på och ramar från IKEA, som det mesta annat.
Detta är ju ett projekt som kommer ta lite tid då det kostar en del pengar och vi har funderingar om vi skulle ta och tapetsera om vardagsrummet, sovrummet och hallen dessutom. När det blir av får vi se helt enkelt, men ska bli roligt.
Bloggtorka
Jag är verkligen oinspererad att skriva något här och jag kommer verkligen inte på något att skriva om.
Idag fick jag god mat av Per och imorrn ska han ta med potatisgratäng med hem. Ska bli trevligt och så kommer ju Pappa och Gunilla imorgon.
Annars så är det bara städa för fulla muggar som gäller.
Imorgon kommer ju kameran oxå, längtar som ett tok och hoppas den är bra och inge fel på den.
På Söndag kommer kanske Diamon och SvartLisa att få ett nytt hem dessutom, känns skönt och hon verkar vara bra för dem. Men det återstår att se antar jag.
Ska träffa Lena, mitt personliga ombud, igen på Torsdag och då börjar vi med en sak som kan bli en sån otrolig förändring i mitt liv. Vad, ja det tänker jag faktiskt inte berätta, inte än iaf.
Fossingen
När man har haft tid att tänka så mycket som jag har, när man är arbetslös så har man ju en hel del tid till övers, så kommer det upp en del frågor i huvudet.
Har en del funderingar kring min fot och de problem som den medför.
En snabb update för dem som inte vet. För ca 3 år sedan blev jag påkörd och slungades iväg en bit och landade på min fot vilket resulterade i att jag bröt av fotleden helt. Jag opererades och fick efter ungefär 2 månader ta av mig gipset och börja gå, jag klagade länge på att det gjorde FÖR ont för att jag ska tro att det vore normalt som alla påstod. Efter ca 6 månaders klagan så kollade dom upp det och ingås att dom missat flisor i benet på andra sidan motför den dom gått in genom första gången, dessa flisor låg och skavde in i ledbandet och skapade en enorm smärta, som dom då insåg var betydligt värre än vad den skulle vara. Ganska precis 1 år efter första operationen så tas jag in för operation igen där dom fixar detta.
Första operationen, satter in en skruv bland annat så inte foten skulle hoppa ur sin plats.
Så varför klagar jag fortfarande över foten? Jo detta är ju något som kan variera rent av från dag till dag och även bli bättre och sämre under dagen som går, så helt bra har det ju aldrig blivit och kommer heller aldrig att bli enligt ortopeden. Vissa dagar kan jag gå så gott som normalt och känner knappt någon smärta alls medan andra dagar kan jag knappt gå på foten utan att det känns som det skär längs benet. Det kanske inte låter så illa och jag förstår om många inte tror på när jag säger att jag har ont, antagligen mycket för att jag inte säger så mycket eller visar det.
För dom som inte vet så har jag trotts allt en ganska hög smärttröskel. Det att jag inte visar så har jag lärt mig att det är bättre att hålla tillbaka och inte visa alltid, bland annat för att det många gånger tolkats som jag överdriver när jag gjort det och det gör det väl visserligen än idag när jag väl visar. Men som Annika sa när vi va och träna och trotts stora ansträngningar så tyckte hon att jag såg så lugn ut som om jag vore på semster, visserligen så trivs jag med att träna och anser det avslappnande på sitt sätt men det är ett exempel iaf för att jag inte alltid visar även om det gör ont.
Jag vet att inte bara runt detta utan överhuvutaget så tror jag många tycker att vi båda egentligen överdriver för att det ofta är så mycket som är fel eller tokigt och vi har så många "ursäkter" osv. Men ska ju nämnas att vi alltid håller tillbaka och säger långt ifrån allt och säger sällan huuur svårt det är eller huuur ont det gör osv. Bland annat för att folk omkring oss inte ska få tankarna om att det vi säger är överdrivet, vi hör ju själva hur löjligt mycket det kan låta när man berättar exempelvis.
Ärren från den andra operationen, där man tog bort flisor av ben som slagits sönder när jag landade på foten.
Detta är ju sådant som gör det så jobbigt att förklara vissa situationer för endel vänner och familj och även andra då man vet hur mycket det låter som en dålig ursäkt eller att man överdriver för att slippa även fast man är helt ärlig, som sagt att man kanske håller tillbaka lite, men ljuger skulle jag aldrig göra. Så gör man bara inte och varför skulle vi ljuga egentligen?
Vet att några ifrågasätter just hur ont jag har det osv, även om dom inte gör det ansikte mot ansikte. Men jag hoppas detta inlägg kanske kan klargöra lite iaf. Men jag kanske inbillar mig, är bara så rädd att inte bli tagen seriöst och att folk inte ska tro på det jag faktiskt känner..
Varför bilderna är satta med mått är för att dessa är bilderna som skickades till försäkringsbolaget, ifall någon undrar.
En ny dag
De flesta man möter på pratar man inte så mycket med, inte jag iaf, utan man hjälper varandra en kort stund för att sedan gå vidare med sitt. Men vi mötte på varandra en snabbis och duellerade mot varandra, självklart förlorade jag då jag är värdelös på att duellera.
Men av någon anledning började vi talas vid och det kom fram att han spelar gitarr bland annat, vilket resulterade i att jag fick sidan till hans myspace där han har sin musik och fick till min stora förvånging höra att han var förbannat bra.
Föll pladask för låten Once. Himla duktig och snäll kille så tänka göra lite reklam för honom här, så gå och lyssna på hans musik.
Annars har det varit en ganska lugn dag..
Kamera ahead
Jag önskar så jag kunde ge tillbaka allt alla mina nära och kära gett mig, och då menar jag självklart inte på det materiella utan känslomässiga. Visst att jag får låna pengar nu tex av far är ju materealistiskt så sett men det finns ju så mycket mer bakom allting och det är det jag önskar jag kunde åtgällda på något sätt.
För kan ju säga att det är kalrt jag är överlycklig att kameran är på väg och allt sådant men det som sagt som gör mig gladast är handlingen av min far i sig.
Dagen fakta: Jag är glad även om jag har en jäkla huvudvärk.
Glöm nu inte
Kom igen nu och rösta och gör mig glader.
Jasså du?
Men fick svar på tal angående en grej och det gjorde mig himla fnittrig och glad. Visst det är väl egentligen inget livsviktigt men roligt att veta.
Den fanns där under
Idag hade Per med sig mat hem igen, ja det har han nästan varje dag egentligen.
Men idag fick jag Kålpudding tillsammans med rotfruktsgratäng och stekt ägg, var riktigt gott faktiskt. Vet att jag sagt det tidigare men är så otroligt glad att äntligen inte behöva oroa sig för vad man ska äta. Imorgon ser det ut som det blir någon form av stekt fisk tydligen.
Idag är än så länge en tråkig dag..
Annars har det än så länge idag faktiskt inte hänt så mycket, halvsov i badkaret ett tag.
Ja nej har väl inte så himla mycket om att skriva om idag. Kanske blir nytt rekord trotts tråkiga inlägg idag?
GLÖM INTE att rösta på vilken färg ni tycker passar bäst till hemsidan.
Man kanske skulle göra lite nytta istället?
Don´t leave me hanging
Det är så otroligt spännande där vi är nu och vi var lite tvugna att avbryta mitt i när det är som mest spännande, med viss risk att min karaktär dör.
Men nu ska jag inte vara så nördig och prata en massa om det utan satt och funderade lite över om man skulle klippa sig eller ej. Isådanafall riktigt kort, har egentligen en specifik frisyr i åtanke. Men jag vet inte riktigt men det känns inte riktigt som min ansiktsform passar med kort hår så himla bra.
Glöm inte att läsa och rösta på vilken färg som passar bäst till hemsidan..
I´ll go anywhere with you
Glöm inte att fortsätta rösta på färgerna till min hemsida.
Endel kommentarer här kan ibland göra en hel del, har inte fått någon direkt negativ kommentar bortsett från 2 stycken som var personliga påhopp på en modell vars blogg jag kommenterat.
Har ställt lite frågor till ett par ex och andra som jag varit med i ren nyfikenhet oxå och det är fan roligt att läsa svaren, men jag tänker inte skriva vare sig frågor eller svar här.
Men har pratat rätt så mycket med mitt ena ex de senaste dagarna och det är rätt roligt faktiskt, man kan fråga sådant man undrade över då exempelvis.
Undrar hur det kommer sig att det förflutna kan faschinera så..
