Sjuk
Ja jag är trött och borde inte sitta och skriva här då för det blir bara oseriöst och dumt. Men jag är sjuk och har feber men orkar inte lägga mig.
Vi har fått till det lite i köket nu iaf, blir himla snyggt. Ja mysigare än tidigare anser då jag.
Gonatt mina kära läsare, förstår inte riktigt hur jag redan detta dygn kan ha 3 stycken som läst min blogg men tack ska ni ha. Vare sig ni kommenterar eller ej så uppskattas ni.
Jul
Upp till Sundsvall ska vi ju givetvis som varje år, men hur är ju frågan.
Första alternativet är ju att vi tar volvon själva uppöver, men om det blir eller inte beror lite på vad verkstaden säger på torsdag när de ska kolla den. Antagligen är det så det blivit kondens i tanken och därav blivit en ispropp som gör att det inte pumpas tillräckligt med soppa. Men det återstår att se vad dom säger. Kan dom inte hitta felet eller det tar längre tid än trott att åtgärda så går det över till alternativ två.
Det andra alternativet är ju då att mamma kommer ner och hämtar oss.
Ska oavsett hur vi tar oss upp dit bli himla skönt att få komma bort och att faktiskt få komma hem lite. Har saknat Norrland extremt mycket den senaste tiden, med allt vad det innebär.
Nu kommer vi ju inte kunna bli där uppe så jätte länge och kommer ju behöva åka hem innan nyår då Per inte är ledig speciellt länge. Hur det blir till sommaren får vi se, var ju inte helt omöjligt att om han nu får jobbet och så att han skulle få ha ansvaret för köket under sommaren då förste kocken är på semster. Det var endera det eller så stängde dom igen som de flesta andra restauranger under sommaren. Detta menar ju inte att Per itne får någe semester alls utan att han tar den lite senare bara.
Längtar..
The One
Ibland känns det som jag måste vara väldigt svår att tycka om.. är jag det?
Jag mår.. bra..
Jag tror det har mycket att göra med att det är så mycket som är i rullning nu och att man inte behöver vänta så jäkla mycket på allting och jag tänker verkligen inte hålla på att vänta på allting längre, jag VÄGRAR!
Visst är det klart att pengarna gör sin del men det är egentligen inte pengarna i sig som gör det bra utan att det är en STOR sten som släppt min själ i och med att det är avklarat och paserat. Visst var väntan värt det det var det ju men det tog mer än man kunnat tro på en.
Happyface
Att vi nu håller på att få ordning här hemma hjälper även det mycket, även om det ser lite kaotiskt ut här hemma just nu så känns det att saker och ting är på gång och det står inte stilla och väntar längre. På detta blir det ju bara ännu bättre som igår när Anna frågade om vi inte behövde hjälp och att dom mer än gärna ställer upp och hjälper oss med att skruva ihop möbler eller bära lådor eller liknande. Det måhända är en rätt liten sak att erbjuda sig men för mig så värmer det så otroligt mycket.
Det är klart jag vet att det är även fler vänner som gärna skulle ställa upp och hjälpa till bara de kan och har tid och all sådan omtanke uppskattas alltid. Men detta värmde så där lite extra mycket just för att hon så glatt frågade om det inte var något dom kunde göra.
Jag märker i mitt humör oxå att jag mår bättre då jag blir allt färre och mindre irriterad och grinig. Det var väl visserligen Per som märkte av detta mest men det känns så skönt att det äntligen börjar ljusna ordentligt för oss och får min älskling dessutom jobb nu så, ja det känns nästan för bra för att vara sant.
You will see
Jag hatar att jag börjat tänka mer på den andra försäkringen.
Jag vet eller ja tror iaf att den säkerligen inte kommer leda till några summor att egentligen jubla över, men kan inte låta bli att tänka på om det skulle röra sig om ett par tusen iaf. Men att tänka får mig att hoppas och det kommer i slutändan bara leda till att jag blir besviken så försöker låta bli men det är svårt.
För jag vill ju och vad jag än känner så är det ju klart att jag hoppas på att det ska bli en summa på 4 nollor iaf.
Sedan att man tänker på överklagan om aktivitetsersättningen så hoppas jag ju även där att kammarrätten ska ta upp fallet och att de ska godkänna mitt yrkande. För jag vet att jag med de problem som jag har är utan tvekan berättigad till den sortens hjälp, det är ett x antal som rent av blivit chockade när dom fått höra om vår situation och att jag faktiskt fått ett avslag. När tom handläggaren som jag hade när jag ansökte om detta på försäkringskassan sa till mig att jag måste överklaga, det är ju visserligen inget som vi direkt kan ha med då han måste visa sin lojalitet mot sin arbetsgivare. Men det känns som det inte borde vara mycket till tvekan, iaf om jag ska lyssna på vad andra säger.
Men vi får väl se lite vart det leder, men jag hoppas att det blir lite mer pengar från båda hållen. Har sagt att får jag aktivitetsersättningen godkännd ( får jag den godkännd från det att jag ansökte så rör det sig om 60 000 kronor, EFTER att soss har fått tillbaka sin del ) så ska jag satsa på studioblixtar. Så man kan ju bara hoppas, sedan önskar jag ju mig dessa pengar för att kunna få göra något för en del människor som genom livet funnits där och ställt upp för en.
Egentligen önskar jag att man kunde vinna pengar. Mamma är jag inte riktigt säker på vad jag skulle köpa för något till ännu men pappa skulle få sin drömbil och jag skulle mer än gärna vilja få betala av bådas alla lån som de kan tänkas ha. Min syster vill jag ge möjligheter att se världen som hon själv önskar utan att behöva oroa sig för pengar. Sedan är det klart att det finns vänner och familj som jag även med dem skulle vilja få uppfylla någon önskan för.
Men tills vidare så ber jag er alla att drömma vidare och inte släppa dem eller låta någon trycka ner det NI drömmer om. Man vet aldrig när dom kan slå in..
Löv him
Kan inte riktigt formulera mig eller lyckas med att förklara HUR mycket som du betyder för mig min älskade Per, måste bara skriva av mig lite.
Jag ser så framemot vår framtid tillsammans och jag kan se hur vi bor där på gården och speciellt såhär inför jul så ser jag hur det är julpyntat och donat med.
Min söt dansar för fullamuggar.
Tänk att jag haft sådan tur, han förstår mig som ingen annan och finns alltid där för mig. Han släpper allt om han så måste för att trösta och finnas där. Det är klart han sårar ibland ( men nu vet vi ju varför, hänvisar till tidigare inlägg ).
Kan inte förstå att man kan älska någon så mycket.
Min lilla syster
Satt och pratade lite med henne igår, det var riktigt trevligt var det och jag hade saknat henne himla mycket. Hon pratade om att lite beroende på hur det blir med jobb och så så kanske hon kommer upp hit efter nyår någongång. Så det hoppas jag oerhört mycket på.
Hon skulle, om hon hunnit klart med den, ta med sig tavlan hon gjort till mig upp dessutom.
Syrrans fötter som dinglar lågt upp i luften.
Hon var ju dessutom och hoppade fallskärm i söndags. Himla stolt över henne att hon gjorde det måste jag säga. Roligt att få kolla på bilderna sedan i efterhand dessutom.
Hoppas hon kan komma på besök.
Snart är det ju Jul
Ser framemot att det snart är dags att pynta, granen lär jag få klä själv iår. Ja Per har iaf svurit på att han inte ska delta speciellt mycket i det iaf pga tidigare år. Stackarn. Men lite skulle han vara med iaf och jag har lovat att jag ska bita mig själv i läppen lite mer än vanligt då. Nu låter det som jag är jätte elak med honom med det är ju inte funderingar kring OCD helt utan anledning.
För dem som inte vet så är OCD bokstavkombinationen för Tvångssyndrom, som det oxå verkar som jag kan få en diagnos på.
Appropå diagnoser så har ju Per fått sina nu och jag hade 100% rätt rörandes dem. Han har Aspberger Syndrom och ADD ( samma som mig men givetvis på andra grunder ). Men det visade att han som mig låg en bra bit över vad som är normalt på de flesta grunderna på IQ testet, inte för att jag någonsin tvivlat på hans förmågor direkt. Han har ju visat att han är jävligt smart tidigare.
Men det känns himla skönt att det är klart nu dessutom så går det att fokusera helt och hållet på att han blir anställd.
Men tillbaka till ämnet jul. Jag har fått förbud att pynta något innan det är dags, inte för att det är någon fara för rätt ska vara rätt. Men ska inte julpynta förrns vi fått iordning möblerna och så här hemma.
Duktigt
Det har blivit lite rollspelande som vanligt, vilket alltid är kul.
Igår var det partaj hos Peter B och det var himla trevligt och vi fick testa på Rock Band. Efter att de flesta gått satt vi där med Peter och Glenne och spelade Mario Kart 64 i några timmar. Vi hade vidrigt roligt.
Jag och Anna
Idag har vi varit på IKEA där vi träffade Joppe som jobbade och var så snäll och hjälpte oss lite där vid bäddmadrasserna. Nu sitter Per och svär och spottar över att sätta ihop IKEA hyllor, det är lite småroligt att lyssna på egentligen. Men synd att han blir så irriterad, brukar kunna resultera i att han tar i lite hårt och saker går sönder lite.
Ätit jäkla gott idag, Rostbiff och potatisklyftor tillsammans med svartvinbärsgelé och en supergod pepparsås som Per gjort. Lite lyx måste det ju vara ändå att vara gift med en kock.
Nästa vecka så blir det en hel del inplanerat. Imorgon blir det möte med mitt personliga ombud. På onsdag så ser det ut att bli en fotosession, samt att jag ska fota några ärr åt en kompis plus att jag trolgtvis ska iväg och kolla in UNO. Sedan på Torsdag är det EBL skolan som gäller och på fredag så blir det en till fotosession.
Whenever you go
Okej, det stämmer väl kanske inte helt. Får ju träffa folk och komma ut och så men det känns lite jobbigt att man inte får några betyg eller liknande av något man gör, inte för att jag riktigt kan luska ut hur betygsättning av skapande av julkort skulle gå till direkt. Men det känns som jag har mycket annat som jag behöver göra istället för detta.
Senast här pratade jag med en tjej här på EBL skolan som tipsade mig om UNO lite, visst har ju kännt till det tidigare men aldrig riktigt vågat mig in där. Men ska dit på onsdag då det tydligen är en stickkurs där. Tänker mest gå på det för att få möjligheten att vara där och kolla in vad det är för ställe.
Fotosessionen som skulle varit igår blev framflyttad till nästa vecka istället av personliga anledningar. Men nu ska jag sätta mig och jobba på de sista bilderna från betaljobbet så jag blir klar någon gång och det blir en nöjd kund.
When will you say..
Det har väl i sanningens namn inte hänt överdrivet mycket sedan jag skrev sist. Det var rollspel igår kväll med Peter o Patrik ja och så mig själv och Per givetvis. Var himla roligt iaf och blev många skratt. Var ju meningen att Per skulle leda Eon egentligen men då det var så få från gruppen som kunde/ville vara med så bestämde vi att vi spelar något annat istället och då ledde Patrik ett spel från World of Darkness har jag för mig det hette, kul var det iaf.
Sedan ikväll ska vi på en fest hos Peter B, synd att inte alla kunde vara med dock men det blir nog himla roligt iaf. Ska bli lite skönt att komma ut och umgås med vännerna.
Vad har hänt?
Det känns faktiskt skönt att börja få saker och ting att fungera mer normalt men jag vet inte riktigt vad det är som har gjort det, elelr ja rättare sagt så har jag väl mina misstankar. Tror, eller egentligen är jag väl rätt säker på, att det beror av den enkla anledningen att pengarna har kommit. Inte av det ekonomiska i sig utan för att nu är det problemet borta och jag behöver längre inte oroa mig för hur det ska resultera, för nu vet jag och just att det blev positivt gör väl lite även det.
Men det känns som en stor tyngd släppts från min själ och verkligen att det är ett problem som är borta, samt att jag dessutom betelat tillbaka Pers mor. Min far och mor får jag dock lugna mig med tills dess att Pers anställningsavtal är påskrivet ( innan dess så kan ju arbetsgivaren ändra sig även om det inte råder någe som helst tvivel på att han ska anställa Per ). För skulle det inte bli påskrivet så kommer vi måsta fortsätta hos soss och dom lär ju inte vara så över förtjusta i dessa pengar jag fått från försäkringen och lär neka oss hjälp i ett par månader, vilket innebär att jag behöver ha pengarna kvar för att se till så att vi klarar oss dessa månader. Men funderar för som pappa sa så går det ju att betala tillbaka och faktiskt låna om pengarna om det skulle skita sig med soss.
Men trotts oron över detta så känns allt så mycket lättare än vad det gjorde tidigare, jag har ju ändå väntat på detta beskedet från försäkringen i ungefär 2 år.
Kan ju inte låta bli att fundera på hur det skulle bli när man får resultaten från de andra 3 stora tingen vi väntar på, dvs den andra försäkringen ( som jag visserligen vare sig tänker ditten eller datten om ), amerika arvet och sist och den mest energi krävande.. överklagan om aktivitetsersättningen ( som nu går till kammarrätten ), men det känns rätt bra nu när vi har läkarutlåtandet från Edward.
Nu fattas det någon som skulle kunna knåda ut mina axlar, dom känns som de vore fyllda med betong eller liknande.
Värmland eller Medelpad?
Ibland känns det verkligen hur själen slits i flera stycken och hur man än vrider och vänder på allting så kommer man inte fram till ett vettigt beslut.
Jag vill flytta hem!
.. men samtidigt så vill jag inte flytta från Värmland.
Gaaah! Jag tror jag blir galen snart.
En sån där dag
Det är klart det var mycket skit och jobbigheter då men samtidigt så var det en helt underbar period i mitt liv. Största tabben var väl Pelle, även om jag på sätt och vis inte ångrar honom det minsta, men han skadade mig väldigt mycket.
Vet att jag drar upp honom lite titt som tätt och jag skulle ju för allt i livet inte vilja se honom tillbaka i mitt liv men ändå så var den tiden med honom mycket spännande och på sitt sätt givande, samt att han var ju syndigt snygg.
Men det som kommer tillbaka är allt roligt man gjorde tillsammans med Linnéa och även de andra i klassen, men främst Linneá och Maya. När vi gick till bikupan och kollade på kläder och liknande eller när man gick iväg till Waynes Coffee i jakt på deras gudomliga muffins.
Eller den gången vi skulle fotografera en måltid och gick och köpte burgare på mAx som vi kunde käka upp sedan dessutom, när vi skulle fota med storformatare.
Känner att jag saknar inte bara den tiden utan jag längtar upp till Sundsvall så sjukt mycket..
Drömmar förverkligas
Fattar fortfarande inte riktigt att det är sant och att det är klart nu.
Har väntat så länge på att det ska bli klart att det känns nästan overkligt. Men känner samtidigt att det blev så positivt så nu sitter jag bara och väntar på att det kommer något medelande att det blivit någe fel eller att något kommer ta allting ifrån oss.
Men vi har sagt som så att vi ska betala tillbaka lån, med pengarna som blir kvar efter det ska vi fixa grejerna till lägenheten och efter detta så ska vi behålla en liten summa för att kanske gå till en massör, köpa lite kläder. Så ska vi dela upp lite utav det och unna oss själva, har fått strika order från Per att jag får inte med de pengar som vi ska unna oss själva med handla något till lägenheten som det brukar bli att jag gör, uan han ansåg att de pengarna ska jag lägga på mig själv helt och hållet. Sedan de som blir över så att säga sätter vi undan som backup för framtiden.
Känns skönt att få mycket gjort med dem då det ändå är det som ersätter min skada för resten av mitt liv.
Life is short
Älskar att köra upp till Sundsvall, visst det är 60 mil enkel väg och det är ju påfrestande att köra så långt det är det men samtidigt så är det en helt underbar väg att vara på och jag det är så avslappnande att köra där. Speciellt vägen runt Lindefallet ( har säkert stavat fel nu bara för det ) där man kör i skogen på gamla E4an.
Åker alltid in i Alfta där vi stannar och käkar korv och går på toa, nästan som tradition att vi gör varje gång vi åker förbi där. Himla mysigt är det.
Jag hoppas att vi får bilen att fungera riktigt tills det är dags att bege sig uppöver jul.
Funderar
Så man skulle kunna säga att allt som skrivs där medföljer en varningstext, men egentligen borde jag ju kunna skriva om vad jag vill här och varnar i förväg för om det är något opassande innehåll i texten så de som inte vill behöver inte få sina sinnen besudlade.
Ja jag vet inte riktigt, vi får väl se hur det blir..
Vad tycker ni mina kära läsare?
Vissa delar
Brukar ha jätte svårt att komma upp innan klockan 8 vanligtvis men idag så kom jag upp redan vid 6 då Per klev upp. Känns skönt och det känns som ett hopp om att faktiskt kunna ställa dygnen till rätta finns, dock brukar det kunna vara ltie tråkigt att vara uppe såhär tidigt men får väl göra ltie nytta kanske.
Har ju en betald fotning som jag måste retuschera klart alla bilderna till, inte för att det är så jätte mycket att göra egentligen.
Ibland nästan skäms jag lite över viss musik som jag gillar, älskar ju som de felsta vet rock, hårdrock och metal samt lite gott och blandat. Men det finns en del som jag inte talar om allt för ofta men som jag har en liten förkärlek för och det är Happy Hardcore, mest för basens skull visserligen.
Det är väl egentligen inte så farligt då det är rätt flummigt och inte så superseriöst men samtidigt.. ja nej jag vet inte. Bra musik är bra musik oavsett genre.
Har fortfarande inte riktigt fattat att det blev så mycket pengar..
Du
Jag älskar dig så jävla mycket, du får mitt hjärta att vilja fortsätta och min själ att läka de sår den vållats.
Min underbara make, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Det alternativet finns bara inte.
Du gör mer än du tror för mig, gud så jag älskar dig!
Men tänk..
Jag hatar verkligen att vi är skyldiga pengar, även om jag är j-ligt tacksam att vi fått de lån som vi fått.
Hade vi inte haft de lån vi har idag så skulle vi visserligen inte ha datorerna och defentivt inte haft kameran, men just om vi inte haft dem så..
Jag skulle kunna fixa till en ordentlig studio med bra utrustning. Men får hoppas på att överklagan går igenom och det kommer lite därifrån så löser nog det sig annars så får företaget helt enkelt stå för och äga studio delarna, lite synd bara om man kånkar.
Skulle visserligen inte ha råd att skaffa utomhus aggrigat till blixtarna och så men skulle som sagt kunna ordna ordentligt med grejer att använda inomhus iaf och skulle kunna fixa till min lilla ministudio som jag planerat upp.
Vi får väl se.
Men lite småkomsikt är ju att vi inte bara fick beskedet från Volvia idag utan tidningen från Scandinavianphoto kom dessutom idag, känns nästan lite som ett tecken.
