Life Of Eve

Som jag tror nog de flesta som läser min blogg idag vet så är det ett visst glapp mellan mig och Pers familj av olika anledningar.

Satt och tänkte lite på det här nyss och hur synd jag tycker att det är att det ska ha blivit så mellan oss, inte för att jag egentligen vet eller förstår riktigt varför dom fått den attityd mot mig som dom nu har. Pers bror anser att jag drar rätt hårt i tyglarna, det "komiska" är att jag är den enda utav oss som faktiskt frågar vad Per tycker och vad han vill.

Visst jag fick Per att börja käfta ifrån när vi träffades, men tro det eller ej men det gäller ju även mot mig. Dock är ju självklart det inget som någon ser. Och visst det kan jag leva med men jag hade ju verkligen hoppats och tro mig, jag har försökt, att vi skulle kunna komma bra överens och att jag skulle kunna accepteras in i deras familj oxå. Men icke.



Per´s mor är den enda som visar vändlighet mot mig, men jag kan säga att jag ändå inte riktigt vet vart jag har henne för ibland visar hon en helt annan person och är allt annat än ärlig och vänlig mot mig. Så ja jag vet att hennes vänlighet mot mig inte är speciellt verklig så att säga.

Jag är ärlig med Per och säger som jag känner och tycker, men samtidigt biter jag ihop för hans skull så vi ska kunna umgås med hans familj oxå. Dock inte speciellt roligt att veta att det för dem skulle kvitta och att det helt klart skulle vara bättre utan mig där.

Men även Per´s psykolog som han träffade ett tag påpekade mycket av sådant jag redan sagt, som att mycket att hans problem är baserade på hur illa han blivit behandlad av hela sin familj egentligen och speciellt sin brors agerande mot honom. Per håller ju visserligen själv med på det mesta av detta, även om det är svårt. Jag lider så med min älskling för jag vill ju att han ska kunna ha en lika bra relation med sin familj som jag har med min.

Jag är ju självklart glad även om jag på sätt och vis tycker det är himla synd att han ser till viss del mer upp till min far än sin egen. Tycker det ju är kanon att dom kommer så bra överens men jag önskar så att han kunde ha en sådan bra relation till sin egen pappa oxå, det skulle göra honom så gott.

För som det ser ut just nu så kommer han så otroligt mycket bättre överens och verkar trivas extremt mycket bättre med min familj än med sin egen. Det är klart att samtidigt jag tycker det är underbart och roligt så är det tragiskt att han inte kan ha en sådan relation med sin egen familj oxå. Men vi har försökt, gång på gång på gång med dem och bitit ihop ett stort antal gånger och perioder.



Det känns som vi inte kan hålla på nå länge till för snart har det skeppet seglat och jag menar visst, som man bäddar får man ligga, men jag vill ju kunna få slappna av runt dem med och ha en bra relation med dem och framförallt känna mig delaktig av den familjen oxå. Per är ju helt inkluderad i min men jag inte alls i deras.

Det skulle väl vara Pers mor som faktiskt försöker få mig att vara en del, men hon sabbar det hela väldigt illa på andra sätt istället, som tex att inte vara speciellt intresserad av Pers liv och motgångar, det är väldigt sällan så att säga.

Visst det finns större problem i världen men det gör mig fortfarande inte mindre ont att det håller på att lutar mot att vi snart inte orkar ha någon kontakt med dem och även om det skulle kännas himla skönt på sitt sätt så skulle det smärta mig så otroligt då det trotts allt är Pers familj. Men det känns skönt att han ställer upp bakom mig rörandes detta iaf och att vi kan prata om det.