Life Of Eve

Jag kommer inte riktigt på något att skriva om eller ja det är väl kanske inte riktigth elt sannt. Jag har flera saker osm jag vill skriva om men jag vet inte riktigt vart jag ska börja eller hur jag ska få det ur mig.

Är i en sån där lite jobbig period igen där jag inte mår så bra som jag skulle kunna. Paniken stiger och jag blir allt mer frustrerad över att inte komma någnon vart i livet. Andningen blir allt tyngre för var gång jag tänker på allt jag skulle behöva göra och skriva ner för att komma ihåg vid senare tillfällen.

Hur många listor jag skulle behöva göra för att reda ut allt trassel, men jag vet inte vart jag ska börja vilket gör att jag känner att paniken går från noll till hundra på några sekunder och det känns som någon sitter över bröstet så man inte kan andas.

Skulle behöva få iordning på så mycket men jag orkar inte riktigt med det, speciellt inte det med att inte vet vart eller vad man ska börja med.

Det är skönt att jag ska till läkaren på tisdag och ska få kolla efter nya medeciner, jag hoppas jag mår bättre denna gången och inte går ner mig så som jag gjorde med Concertan. Men det återstår att se antar jag.

Men vi har pratat nu Per och jag om framtiden och även om det är mycket att göra och mycket av det som skapar mer panik och ångest så känns det som det finns ett ljus där borta, det är ju det som får en att ens orka vakna varje dag och kämpa sig igenom detta.

Har många vänner som inte heller mår någe bra, men en speciellt jag tänker på nu.
Du ska veta ( och jag tror du vet vem du är ) att jag förstår till viss del det du känner, även om jag inte vet exakt hur det är för dig. Jag vet att du säkerligen inte vill tala med mig om det men du ska veta att jag finns här om du vill, bara att säga till. Du kanske inte tycker vi är så nära vänner men för mig betyder du mycket och jag bryr mig väldigt mycket om dig.