You will see
Jag hatar att jag börjat tänka mer på den andra försäkringen.
Jag vet eller ja tror iaf att den säkerligen inte kommer leda till några summor att egentligen jubla över, men kan inte låta bli att tänka på om det skulle röra sig om ett par tusen iaf. Men att tänka får mig att hoppas och det kommer i slutändan bara leda till att jag blir besviken så försöker låta bli men det är svårt.
För jag vill ju och vad jag än känner så är det ju klart att jag hoppas på att det ska bli en summa på 4 nollor iaf.
Sedan att man tänker på överklagan om aktivitetsersättningen så hoppas jag ju även där att kammarrätten ska ta upp fallet och att de ska godkänna mitt yrkande. För jag vet att jag med de problem som jag har är utan tvekan berättigad till den sortens hjälp, det är ett x antal som rent av blivit chockade när dom fått höra om vår situation och att jag faktiskt fått ett avslag. När tom handläggaren som jag hade när jag ansökte om detta på försäkringskassan sa till mig att jag måste överklaga, det är ju visserligen inget som vi direkt kan ha med då han måste visa sin lojalitet mot sin arbetsgivare. Men det känns som det inte borde vara mycket till tvekan, iaf om jag ska lyssna på vad andra säger.
Men vi får väl se lite vart det leder, men jag hoppas att det blir lite mer pengar från båda hållen. Har sagt att får jag aktivitetsersättningen godkännd ( får jag den godkännd från det att jag ansökte så rör det sig om 60 000 kronor, EFTER att soss har fått tillbaka sin del ) så ska jag satsa på studioblixtar. Så man kan ju bara hoppas, sedan önskar jag ju mig dessa pengar för att kunna få göra något för en del människor som genom livet funnits där och ställt upp för en.
Egentligen önskar jag att man kunde vinna pengar. Mamma är jag inte riktigt säker på vad jag skulle köpa för något till ännu men pappa skulle få sin drömbil och jag skulle mer än gärna vilja få betala av bådas alla lån som de kan tänkas ha. Min syster vill jag ge möjligheter att se världen som hon själv önskar utan att behöva oroa sig för pengar. Sedan är det klart att det finns vänner och familj som jag även med dem skulle vilja få uppfylla någon önskan för.
Men tills vidare så ber jag er alla att drömma vidare och inte släppa dem eller låta någon trycka ner det NI drömmer om. Man vet aldrig när dom kan slå in..
