Undrar jag
Det kom nyss upp en artikel på Aftonbladet.se om en olycka där en betongbil vält över en personbil och 2 personer omkommit.
Jag undrar om det var någon som man kännde. Detta utspelar sig i min hemtrakter, precis utanför Söråker där jag växte upp och känner ett ganska stort antal personer och familjer, däribland finns även stora delar av min egen familj.
Pricken där uppe var där olyckan skedde och den röda fläcken där nere är där jag bott större delen av mitt liv.
Olyckan ser ut att ha inträffat precis vid Statoilmacken där Pelle jobbar, tack och lov är han utomlands nu så honom behöver man inte oroa sig för åtminstone. Men det finns ju som sagt väldigt många vänner och bekanta i dessa områden.
Jag hoppas ju självklart det inte var någon man kännde i personbilen, även om jag inte önskar någon denna smärta och sorg detta för med sig. Men man får väl hoppas att det gick fort och smärtfritt för dem som satt i bilen och blev klämda till döds. Det känns väldigt synd om föraren i betongbilen, sånt här kommer man ju inte över hur lätt som helst och lär säkert följa honom resten av hans liv.
Det är otäckt när det händer så nära ens "hem". Antagligen känns det väl mer då ens hem och hemtrakter ses som trygga och det är en verklighet som skakas om när sådana här tragiska händelser inträffar.
Det där är ju verkligen ett område man kan ut och in så att säga, har ju åkt moppe, cyklat, gått, åkt och kört bil jag vet inte hur många gånger där. Även om jag ännu inte vet om det är någon som jag känner så blir jag ju helt klart påverkad, det känns overkligt, precis som när det där knivdådet inträffade på gymnasiet. Ingen jag kännde men det var för nära för att man skulle kunna smälta det ordentligt.
Jag undrar om det var någon som man kännde. Detta utspelar sig i min hemtrakter, precis utanför Söråker där jag växte upp och känner ett ganska stort antal personer och familjer, däribland finns även stora delar av min egen familj.
Pricken där uppe var där olyckan skedde och den röda fläcken där nere är där jag bott större delen av mitt liv.
Olyckan ser ut att ha inträffat precis vid Statoilmacken där Pelle jobbar, tack och lov är han utomlands nu så honom behöver man inte oroa sig för åtminstone. Men det finns ju som sagt väldigt många vänner och bekanta i dessa områden.
Jag hoppas ju självklart det inte var någon man kännde i personbilen, även om jag inte önskar någon denna smärta och sorg detta för med sig. Men man får väl hoppas att det gick fort och smärtfritt för dem som satt i bilen och blev klämda till döds. Det känns väldigt synd om föraren i betongbilen, sånt här kommer man ju inte över hur lätt som helst och lär säkert följa honom resten av hans liv.
Det är otäckt när det händer så nära ens "hem". Antagligen känns det väl mer då ens hem och hemtrakter ses som trygga och det är en verklighet som skakas om när sådana här tragiska händelser inträffar.
Det där är ju verkligen ett område man kan ut och in så att säga, har ju åkt moppe, cyklat, gått, åkt och kört bil jag vet inte hur många gånger där. Även om jag ännu inte vet om det är någon som jag känner så blir jag ju helt klart påverkad, det känns overkligt, precis som när det där knivdådet inträffade på gymnasiet. Ingen jag kännde men det var för nära för att man skulle kunna smälta det ordentligt.
Kommentarer
Postat av: Sara
Usch vad obehagligt!
Postat av: KizzeMizz
Det var 2 äldre män, en på 80 år å en som va 58-59 år som skulle svänga av E4an uppe vid våran infart in mot skroten eller kyrkan lr nått sånt, vet inte vart dom skulle, men han 80-åringen var den som körde. Han stod still och väntade på trafiken och rättvareva så svängde han ut precis framför cementbilen och resten vet du ju. Bilen va visst runt 1/2m hög där under cementbilen.
Postat av: KizzeMizz
just de, dom va ifrån sundsvall bägge 2.
Trackback
