Standing in the fire

Jag vet att jag klagar mycket och att jag egentligen inte borde klaga då det händer så mycket bra.

Jag är jätte glad för Pers skull och även min egen av olika anledningar men samtidigt så känns det som jag är på väg ner lite i en sån där svacka igen och då är det svårt att bara fokusera på det bra och glömma det dåliga.

Speciellt när ett av de dåliga är en av mitt livs största intressen och passioner, en av de saker jag lever för. För den som inte luskat ut det ännu så är det foto jag syftar på.

Jag älskar ju att fota och har en massa ideer och tankar kring de men saknar resurserna för att kunna utföra mycket av det.

Men det är ju inte bara det såklart.

Jag önskar jag kunde beskriva saker och ting bättre..

Känns som jag bara klagar över småsaker, visserligen så är ju foto verkligen INTE smått för mig. Men det är så det känns. Den där känslan och lusten att vilja ge upp och att bara lägga sig och sluta existera börjar smyga sig på igen, hatar när dom känslorna kommer för mår ju inte bra utav dem.

Men enligt min psykolog så är det ju bara att göra sådant man tycker om så mår man bra igen, så varför funkar det inte för mig?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0