Buren
Jag försöker göra det fint men finner inte riktigt den känsla jag är ute efter.
Känns som jag ska få en ångestattack eller något. Så mycket jag vill göra samtidigt som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad allt det är som göras ska.
Jag vill vara glad men det känns som jag bara vill skrika och gråta. Får känslan av att jag suger och verkligen inte presterar det jag borde.
Lite har det ju att göra med att behöva bo i lägenhet, jag mår verkligen inte bra av det och nu börjar det verkligen kännas av. Eller rättare sagt har det att göra med saknad av en egen tomt.
Har svårt att finna ord över hur jag mår just nu, men så speciellt bra är det inte. Klart det finns inslag av lycka..
Men jag är så j-la trött på att alltid måsta vänta på allting hela j-la tiden. När man tror det släppt och att nu äntligen kommer det gå undan lite och nu är all väntan snart över så kommer det ju självklart något nytt man måste vänta på.
Som nu är det ju till stor del en väntan på beskedet om överklagan, jag menar det är klart jag skulle kunna skita i det och köra igång iaf och helt enkelt sluta vänta. Men jag kan inte bara göra det när mor speciellt lagt ner så mycket tid och kraft bakom det hela och när det trotts allt rör sig om den summan det gör, ligger på strax över 100 000 kronor efter att soss har fått tillbaka sitt.
Hatar att det gått åt så många år bara att sitta och vänta på att alla jäkla myndigheter och sådant ska ta beslut. År jag skulle kunna gjort något produktivt med.
Man kan säkert tycka att det är ju bara att rycka upp sig och ta tag i saker och ting men det är inte så lätt när det är så många saker som inte ligger på ens eget bord utan är något andra ska besluta sig om, många av de saker som man inte bara kan strunta i heller.
Varför ska inte jag kunna få det jag enligt lag har rätt till?
Känns som det blev lite blandat och svamligt detta inlägget men det får ni stå ut med.
Känns som jag ska få en ångestattack eller något. Så mycket jag vill göra samtidigt som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad allt det är som göras ska.
Jag vill vara glad men det känns som jag bara vill skrika och gråta. Får känslan av att jag suger och verkligen inte presterar det jag borde.
Lite har det ju att göra med att behöva bo i lägenhet, jag mår verkligen inte bra av det och nu börjar det verkligen kännas av. Eller rättare sagt har det att göra med saknad av en egen tomt.
Har svårt att finna ord över hur jag mår just nu, men så speciellt bra är det inte. Klart det finns inslag av lycka..
Men jag är så j-la trött på att alltid måsta vänta på allting hela j-la tiden. När man tror det släppt och att nu äntligen kommer det gå undan lite och nu är all väntan snart över så kommer det ju självklart något nytt man måste vänta på.
Som nu är det ju till stor del en väntan på beskedet om överklagan, jag menar det är klart jag skulle kunna skita i det och köra igång iaf och helt enkelt sluta vänta. Men jag kan inte bara göra det när mor speciellt lagt ner så mycket tid och kraft bakom det hela och när det trotts allt rör sig om den summan det gör, ligger på strax över 100 000 kronor efter att soss har fått tillbaka sitt.
Hatar att det gått åt så många år bara att sitta och vänta på att alla jäkla myndigheter och sådant ska ta beslut. År jag skulle kunna gjort något produktivt med.
Man kan säkert tycka att det är ju bara att rycka upp sig och ta tag i saker och ting men det är inte så lätt när det är så många saker som inte ligger på ens eget bord utan är något andra ska besluta sig om, många av de saker som man inte bara kan strunta i heller.
Varför ska inte jag kunna få det jag enligt lag har rätt till?
Känns som det blev lite blandat och svamligt detta inlägget men det får ni stå ut med.
Kommentarer
Trackback
