Life Of Eve

Ibland tycker jag verkligen barn kan vara riktigt skrämmande, eller endel sätt som dom verkar tänka på. Fast ja egentligen är det väl deras föräldrars brist i uppfostran och ängla förklaring av sina barn som skapar denna oro.

För att börja från början, det finns en svartvit liten katt här i området som får springa ute, något som jag tycker är jätte bra då den garanterat lär behöva en paus från att vara hemma och bli lekt med hela tiden.



Denna katten är i övrigt väldigt social av sig, även om den verkar vara misstänksam mot barn. Den älskar att leka med både Loke och Ymer. Dock har ju Ymer inte riktigt förstått vad det är för något ännu och blir mer rädd än leksugen för den, men Loke tycker däremot det är jätte skojjit att leka med kissen så det förkommer många gånger när Per är ute med honom att dom busar med varandra, kissen och Loke.

Den brukar försöka följa med hem och Per har ett par gånger fått lyfta ur katten ur vår trappuppgång eftersom den inte bor här.

En av våra grannar jobbade en kort stund på Pers jobb i disken och hon och hennes barn flyttade väldigt nyligen in här. Det som skrämmer mig är att hon berättade för Per att hennes barn tyckte våra hundar var såååå söta så och dom tyckte så om dom men däremot tyckte dom inte om katten. Dom brukade tydligen säga "Let´s kill the cat" och liknande, vilket bara det i säg är oroväckande anser jag men sedan att mamman dessutom tyckte det var gulligt skrämmer mig något så fruktansvärt.



Även om man inte är kattmänniska och verkligen dyrkar hundar så innebär det ju inte att andra djur är mindre värda. Jag hoppas ju verkligen inte dom gör detta utan det bara är något som dom säger och "skojjar" om. Men vart i hela friden är denna världen påväg?

Man måste ju lära sina barn att respektera inte bara människor utan även djur och att man ska ha empati. Jag förstår inte hur man kan vara så kall och bara för skojs skull vilja döda ett djur..