Life Of Eve

Jag har den senaste tiden mått så dåligt över mitt presterande inom fotograferingen, jag känner att jag inte duger.

Okej, jag vet att jag inte är värdelös på det jag gör men jag skulle kunna vara så mycket bättre. Jag skriver inte detta för att få sympatier eller för att få kommentarer utan för att jag måste skriva av mig om det för det känns som jag ska explodera snart.

Det är så mycket jag vill ut och fotografera, speciellt porträtt bilder som är en av de kategorier jag brinner mest för. Men att få komma ut i naturen och fota skulle göra mig så gott, men jag känner mig instängd. Jag vet att jag får gå ut om jag vill, det är ju inget sådant, men det blir alltid sådana stora projekt bara av att kunna gå ut.

Jag förväntar mig inte att någon ska förstå detta, men för mig så är det inte att bara ta på sig jackan och skorna för att promenera ut, det krävs så mycket mer av mig. Sådant som jag tyvärr heller inte kan förklara riktigt.

Jag hatar min situation och jag hatar att vi inte fick tag i en möjlighet att köpa det där huset vi var och tittade på. Jag VET att det hade ändrat så mycket och tagit bort känslan av att vara instängd och även besvärligheten i många av de egentligen lättaste saker. Men icke.

Jag tror visserligen inte jag fått någon dålig kommentar angående mitt fotograferande en enda gång, men ändå så hör jag som en röst bak i huvudet som när jag tittar på mina foton ibland säger "men.. vafan kan du verkligen inte bättre? Är du dum eller?" Önskar jag kunde förklara varför jag känner så, för kunde jag det skulle jag ju oxå veta vad som är felet och börja jobba för att bli av med det.