Life Of Eve

Idag har Loke och jag varit till veterinären för att göra en hälsokontroll och kolla lite inför en eventuell kastrering.

När vi kom dit fick man ju som alltid sitta där och vänta lite, men jag tycker det kan vara lite trevligt att sitta där och vänta. Man brukar alltid kunna träffa lite trevligt folk där, det gjorde jag även idag. Ett par med 2 stycken söta mopsar.

Efter ett tag kom det en riktigt trevlig kille som visade sig vara  våra veterinär för dagen. Först pratade vi lite om det som vi misstänkte vara fel på Loke och sedan så undersöktes han. Visade sig att jag hade mest största sannolikhet rätt angående skadan på revbenen. Dock är det ju inget man kan göra något åt utan det är något som måste läka på egen hand, men han verkade iaf inte ha ont så det var himla skönt att höra.



Sedan kollade han det allmänna hälsotillståndet på Loke som visade sig vara mycket bra, han ansåg att Loke var en mycket fin och frisk hund i gott skick. Men när det sedan var dags att undersöka ljumsken där hans kula som inte vandrat rätt lagt sig var det inte riktigt lika roligt då han behövde ligga på ryggen. Lite otäckt var det. Men den låg där den legat hela tiden och han bekräftade att det inte skulle bli någon stor operation så länge kulan ligger kvar där den är nu, vilket den borde då den inte flyttat sig på ungefär 4 år.

Men vi bestämde att vi inte ska ta bort den kula som hänger som den ska utan bara den i magen då vi opererar för att ta bort risken som kommer med att kulan ligger i ljumsken inte för att kastrera honom. Känns skönt att få det gjort men samtidigt är jag livrädd att jag ska förlora honom. Risken för operationen är ju mindre än vad risken med kulan är men är fortfarande vettskrämd att det ska hända honom något, men jag fick vara med honom tills innan operationen och så fick jag även vänta på honom där så jag behöver inte åka hem. Lär ju bli en lång dag så jag får ju förbereda mig men jag klarar inte av att lämna honom ifall att det just händer något så vill jag vara där.

Skulle inte klara av att sätta mig i bilen och skynda mig dit om jag visste att något gått eller håller på att gå fel. Det är sådant som skulle få mig att  bryta ihop så då vill jag vara där istället direkt. Men försöker lugna mig själv med att riskerna med operationen är mycket små, men dom finns där. Men vi ska ta ett blodprov nästa vecka för att försöka försäkra oss att riskerna är så pass små de bara kan bli. Det kostar ju lite extra men det är det värt. Skulle aldrig förlåta mig själv om inte annat.

Så den 2 Februari är det som gäller då för operationen, vi ska vara där ungefär 08.40 för att skrivas in och sedan får man tala med kirurgen om själva ingreppet och om man har frågor och sådant. Sedan ges det lugnande till hunden och då jag ska stanna kvar så stannar jag inne med Loke tills det att han är sövd, bland annat för att jag inte vill utsätta honom för den stressen. Jag hoppas dock att jag får sitta lite undan skymd för jag lär antagligen böla en del av rädsla och oro, som inatt.



Väl efter operationen när vi ska ta hem honom så blir det att ha tratt på sig för honom, något som han verkligen avskyr. Den är ju extra jobbig för honom då han är så himla kort och måste tex ha hjälp för att komma över trösklar och sova med den är heller inge roligt. Sist han behövde ha den på sig ( vilket även var den första gången ) stod han mest stilla första dagen och blängde på oss. Han lär ju dock denna gången behöva ha den några dagar iaf.

Jag hoppas att allt kommer gå bra.

När vi kom hem från veterinären gick en liten promenix när vi ändå var ute. Loke tyckte väl inte överdrivet om det. Han blir ju lite kall om magen då han har så korta ben. Men jag tror han tyckte det var lite roligt att få gå på en promenad trotts snön. Skönt att komma in iaf och mysa ner sig i soffan.