Jobbar du inte
Idag börjar Per att jobba, eller började då han redan gått iväg och startat denna dagen betydligt tidigare än vad jag gjort. jag hoppas att det går bra.
Vi är båda så himla glada att det äntligen är jobb och det kommer göra vår vardag iaf lite stabilare än vad den tidigare har varit. Vi kommer inte kunna handla en massa saker direkt utöver det vanliga men vi kommer inte behöva be om bidrag längre och heller inte behöva be om hjälp från våra familjer.
Det är ju klart att vi verkligen har uppskattat all hjälp som vi har fått, för trotts allt så utan den så skulle vi inte ha klarat oss. Önskar att vi kunde återgällda det på något sätt, men än har vi tid så något ska vi nog allt komma på. Det är klart att jag skulle vilja ge och uppfylla deras absoluta drömmar och önskningar, men jag vet även att vissa saker måste man uppnå på egen hand för att det ska vara värt det. Men något känns det som man borde göra iaf..
Förhoppningsvis kan vi göra något riktigt fint här i framtiden.
Dock en viss person är jag oerhört glad att i och med detta att denna tappar makten och kan längre inte använda det till den känslomässiga utpressning som ändå funnits där. Av denna personen har vi i princip blivit betalda för att acceptera all skit som vi fått kastat på oss. Men nu är det NOG, nu behöver vi inte ta det något mer!
Jag avskyr att ha så dubbla känslor för en människa..
Jag hoppas att det går bra för min älskling på jobbet idag och att han har det roligt. Han börjar ju tack och lov trivas där bättre och bättre och vad jag kan se så är det riktigt fin personal där med som gillar honom och som han gillar. Nu innan jul då dom skulle ha personalfest så ville ju inte Per gå men det var så fint att dom trotts det både ringde och smsade och fårgade vart han var och att han borde komma dit, även Milos ( arbetsgivaren ) tjatade lite på Per att komma. Nu gick han ju tyvärr inte dit, men det värmer att dom verkligen ville ha dit honom.
Per har även lärt sig ett serbiskt ord, Ljummen Mjölk. Han lärde mig det oxå men nu har jag glömt bort det bara för det.
Det känns så lugnande att det börjar röra sig i rätt riktning. Har vi tur och att allt flyter på så vem vet, kanske möjligheten till hus finns snart oxå. Man kan ju inte annat än att hoppas och hoppas gör man ju vare sig man vill eller ej.
Vi är båda så himla glada att det äntligen är jobb och det kommer göra vår vardag iaf lite stabilare än vad den tidigare har varit. Vi kommer inte kunna handla en massa saker direkt utöver det vanliga men vi kommer inte behöva be om bidrag längre och heller inte behöva be om hjälp från våra familjer.
Det är ju klart att vi verkligen har uppskattat all hjälp som vi har fått, för trotts allt så utan den så skulle vi inte ha klarat oss. Önskar att vi kunde återgällda det på något sätt, men än har vi tid så något ska vi nog allt komma på. Det är klart att jag skulle vilja ge och uppfylla deras absoluta drömmar och önskningar, men jag vet även att vissa saker måste man uppnå på egen hand för att det ska vara värt det. Men något känns det som man borde göra iaf..
Förhoppningsvis kan vi göra något riktigt fint här i framtiden.
Dock en viss person är jag oerhört glad att i och med detta att denna tappar makten och kan längre inte använda det till den känslomässiga utpressning som ändå funnits där. Av denna personen har vi i princip blivit betalda för att acceptera all skit som vi fått kastat på oss. Men nu är det NOG, nu behöver vi inte ta det något mer!
Jag avskyr att ha så dubbla känslor för en människa..
Jag hoppas att det går bra för min älskling på jobbet idag och att han har det roligt. Han börjar ju tack och lov trivas där bättre och bättre och vad jag kan se så är det riktigt fin personal där med som gillar honom och som han gillar. Nu innan jul då dom skulle ha personalfest så ville ju inte Per gå men det var så fint att dom trotts det både ringde och smsade och fårgade vart han var och att han borde komma dit, även Milos ( arbetsgivaren ) tjatade lite på Per att komma. Nu gick han ju tyvärr inte dit, men det värmer att dom verkligen ville ha dit honom.
Per har även lärt sig ett serbiskt ord, Ljummen Mjölk. Han lärde mig det oxå men nu har jag glömt bort det bara för det.
Det känns så lugnande att det börjar röra sig i rätt riktning. Har vi tur och att allt flyter på så vem vet, kanske möjligheten till hus finns snart oxå. Man kan ju inte annat än att hoppas och hoppas gör man ju vare sig man vill eller ej.
Kommentarer
Trackback
