En grop i vägen..
..i en väg som består av mer gropar än väg.
Ja man får inte slappna av och dra efter andan eller förlita sig på att det går bra. Jag har suttit och sagt att det gått lite för bra för oss den senaste tiden, just att Per fått ett jobb exempelvis. Även om jobbet visserligen kanske inte var ett drömjobb var det iaf inom hans yrke och en bra början, en väg in så att säga.
Nu börjar det iaf att krångla och hans chef har sagt upp den försäkring som är ett krav att han har då han inte har något kollektivavtal och som då givetvis är en kollektiv försäkring. Okej den kostar ganska mycket men försäkringen är baserad på ca 6% av allas löner, Per är den av dom anställda som tjänar mest i och med att han har lönebidraget och att det kräver en del utav arbetsgivaren. Vi räknade ut vad hans chef har i lön, nu ska nämnas att det klagas oerhört mycket på att företaget inte drar in så mycket pengar och att det kommer brev från kronofogden, medan chefen har en lön på runt 40 000 kronor. Hur kan man ta ut så mycket i lön på ett företag som tydligen har vissa svårigheter med att gå runt?
Nu i och med att han sagt upp försäkringen för att han klagat på att den är för dyr så får ju inte Per jobba där på lönebidrag längre, så nu ska han tydligen antagligen få gå under en annan bidragsform istället och på deltid istället för heltid som han går på nu. Så nu kommer vi ha en inkomst som ligger under normen för socialbidrag. Men jag vägrar gå tillbaka dit igen, inte när vi äntligen kunnat sluta. Jag vill inte!!
Kunde jag bara få det där beskedet om hur det går med min överklagan så man kunde veta hur man kunde gå vidare på mitt håll. Helst av allt att den godkänns och att jag får rätt till bidrag för då skulle det lösa sig, eller ja med tanke på att det tagit över 3 år för dom att ge mig besked angående detta så måste jag ansöka om igen eftersom dom bara godkänner i 3års perioder. Men innan jag ansöker om nytt så måste jag få besked om den gamla ansökan som nu ligger hos Kammarrätten.
Vi satt uppe länge igår och försökte komma på lösningar för att slippa gå till soss igen, vi kom väl egentligen inte fram till så mycket mer än att han ska söka jobb på annat håll och börja spana efter att faktiskt starta upp företagen, vilket av dom vi ska börja med att starta vet jag dock inte i dagsläget. Men tryggast är ju fotoföretaget då det rör sig om minimala utgifter där.
Men vi börjar väl båda vänja oss lite mer med tanken om att han ska jobba deltid, mest för att får jag in något så väger det upp. Idag liggar ju all inkomst på han så att säga.
Men man får ju onekligen ont i magen och livrädd att måsta tillbaka ner i hålet med soss.
Ja man får inte slappna av och dra efter andan eller förlita sig på att det går bra. Jag har suttit och sagt att det gått lite för bra för oss den senaste tiden, just att Per fått ett jobb exempelvis. Även om jobbet visserligen kanske inte var ett drömjobb var det iaf inom hans yrke och en bra början, en väg in så att säga.
Nu börjar det iaf att krångla och hans chef har sagt upp den försäkring som är ett krav att han har då han inte har något kollektivavtal och som då givetvis är en kollektiv försäkring. Okej den kostar ganska mycket men försäkringen är baserad på ca 6% av allas löner, Per är den av dom anställda som tjänar mest i och med att han har lönebidraget och att det kräver en del utav arbetsgivaren. Vi räknade ut vad hans chef har i lön, nu ska nämnas att det klagas oerhört mycket på att företaget inte drar in så mycket pengar och att det kommer brev från kronofogden, medan chefen har en lön på runt 40 000 kronor. Hur kan man ta ut så mycket i lön på ett företag som tydligen har vissa svårigheter med att gå runt?
Nu i och med att han sagt upp försäkringen för att han klagat på att den är för dyr så får ju inte Per jobba där på lönebidrag längre, så nu ska han tydligen antagligen få gå under en annan bidragsform istället och på deltid istället för heltid som han går på nu. Så nu kommer vi ha en inkomst som ligger under normen för socialbidrag. Men jag vägrar gå tillbaka dit igen, inte när vi äntligen kunnat sluta. Jag vill inte!!
Kunde jag bara få det där beskedet om hur det går med min överklagan så man kunde veta hur man kunde gå vidare på mitt håll. Helst av allt att den godkänns och att jag får rätt till bidrag för då skulle det lösa sig, eller ja med tanke på att det tagit över 3 år för dom att ge mig besked angående detta så måste jag ansöka om igen eftersom dom bara godkänner i 3års perioder. Men innan jag ansöker om nytt så måste jag få besked om den gamla ansökan som nu ligger hos Kammarrätten.
Vi satt uppe länge igår och försökte komma på lösningar för att slippa gå till soss igen, vi kom väl egentligen inte fram till så mycket mer än att han ska söka jobb på annat håll och börja spana efter att faktiskt starta upp företagen, vilket av dom vi ska börja med att starta vet jag dock inte i dagsläget. Men tryggast är ju fotoföretaget då det rör sig om minimala utgifter där.
Men vi börjar väl båda vänja oss lite mer med tanken om att han ska jobba deltid, mest för att får jag in något så väger det upp. Idag liggar ju all inkomst på han så att säga.
Men man får ju onekligen ont i magen och livrädd att måsta tillbaka ner i hålet med soss.
Kommentarer
Postat av: Ann
Det är klart ni förtjänar att slappna av och få vara glada när det går bra. Trist att det ska bli sådär. :(
Postat av: Evelina
Ann:
Tack gumman det känns oerhört skönt att höra.
Kramar
Trackback
