Banken
Så nu har vi varit hos banken.
Har ju försökt att hålla humöret uppe här i bloggen och försökt att hoppas på det bra, men det har varit svårt. Nu ser det ut som vi kommer att få rätt, eller hur man nu vill uttrycka det.
Det gick inte så himla bra gjorde det inte, något man rätt lätt kunde ana. För jag menar varför skulle det flyta på för oss och vi skulle slippa kämpa för en gångs skull? Nejdå men inte behövde vi oroa oss för att slippa allt kämpade inte, för som vanligt så måste man slå sig blodig innan man kommer någon vart.
Okej jag kanske tar ut förlusten lite i förskott eftersom vi faktiskt inte har fått något besked ännu, men jag gör ju hellre det på det här viset och får en glad överaskning om det mot all förmodan skulle bli godkännt än att ta förgivet att det kommer gå bra och bli så sjukt besviken när det inte gör det.
Fast den attityden kanske sabbar det hela lite oxå, det vet man ju inte.
Men jag känner mig så förbannat deppig över detta för denna lägenheten var ju faktiskt bättre än huset där som vi kikade på tidigare i år. Men man kanske ska sluta hoppas på något alls här i livet och bara ge upp direkt?
Kanske är lika bra för det är ju fan nästan bara besvikelser ändå..
Jag är bara så trött på att man ska måsta vänta och verkligen slåss för minsta lilla grej vi vill göra. Egentligen tycker jag det är sjukt för vi drömmer inte om något liv i lyx eller en ny kåk med modernaste sakerna.
Det vi ber om är oftast sådant som är lite slitet och inte så överdrivet dyrt, ett hem som möjligör saker för oss som tex att kunna gå ut obehindrat med hundarna och få ordentliga promenader, en liten trädgård man kan påta runt i och ett lungt område där man inte behöver vara nervös varje gång Per går ut med hundarna ( iaf kvällstid ). Eller är det för mycket att be om? Vi kanske inte är värda det helt enkelt..
Så det kanske är lika bra att sluta drömma och ge upp de hopp man har och försöka nöja sig med det vi har, för visst vi har ju tak över huvudet och vi har ju varandra och våra älskade hundar så vi kanske har fått allt vi är menat att ha i detta livet.
Samt att ger man upp och slutar drömma så blir man ju inte besviken iaf..
Har ju försökt att hålla humöret uppe här i bloggen och försökt att hoppas på det bra, men det har varit svårt. Nu ser det ut som vi kommer att få rätt, eller hur man nu vill uttrycka det.
Det gick inte så himla bra gjorde det inte, något man rätt lätt kunde ana. För jag menar varför skulle det flyta på för oss och vi skulle slippa kämpa för en gångs skull? Nejdå men inte behövde vi oroa oss för att slippa allt kämpade inte, för som vanligt så måste man slå sig blodig innan man kommer någon vart.
Okej jag kanske tar ut förlusten lite i förskott eftersom vi faktiskt inte har fått något besked ännu, men jag gör ju hellre det på det här viset och får en glad överaskning om det mot all förmodan skulle bli godkännt än att ta förgivet att det kommer gå bra och bli så sjukt besviken när det inte gör det.
Fast den attityden kanske sabbar det hela lite oxå, det vet man ju inte.
Men jag känner mig så förbannat deppig över detta för denna lägenheten var ju faktiskt bättre än huset där som vi kikade på tidigare i år. Men man kanske ska sluta hoppas på något alls här i livet och bara ge upp direkt?
Kanske är lika bra för det är ju fan nästan bara besvikelser ändå..
Jag är bara så trött på att man ska måsta vänta och verkligen slåss för minsta lilla grej vi vill göra. Egentligen tycker jag det är sjukt för vi drömmer inte om något liv i lyx eller en ny kåk med modernaste sakerna.
Det vi ber om är oftast sådant som är lite slitet och inte så överdrivet dyrt, ett hem som möjligör saker för oss som tex att kunna gå ut obehindrat med hundarna och få ordentliga promenader, en liten trädgård man kan påta runt i och ett lungt område där man inte behöver vara nervös varje gång Per går ut med hundarna ( iaf kvällstid ). Eller är det för mycket att be om? Vi kanske inte är värda det helt enkelt..
Så det kanske är lika bra att sluta drömma och ge upp de hopp man har och försöka nöja sig med det vi har, för visst vi har ju tak över huvudet och vi har ju varandra och våra älskade hundar så vi kanske har fått allt vi är menat att ha i detta livet.
Samt att ger man upp och slutar drömma så blir man ju inte besviken iaf..
Kommentarer
Trackback
