Loke
Lite uppdatering rörandes Loke.
Ungefär då det gått 10 dagar efter operationen så kom vi överens med dom på Strömsholm att det vore nog bäst om han kom hem då han helt tappat motivationen och så gott som gett upp där borta. Han kissade inte och gjorde nästan inga framsteg rörandes bakbenen.
Vi bestämde att vi dagen efter ( en fredag ) skulle komma och hämta honom. Dock jobbade Per så Leif var så snäll och följde med mig dit bort, det är ju trotts allt 19 mil enkel resa. När vi kom dit gick Leif iväg lite och jag gick in för att betala ( en väldigt dyr räkning som tack vare försäkringen ändå var hanterbar ) och hämta honom. Först fick jag träffa veterinären som gav mig lite råd och tips om hur han skulle tränas, hur han ska få massage och liknande. Efter att vi var klara fick jag sitta kvar på rummet och så skulle en sköterska komma med Loke. När han kom in i rummet och såg mig så skrek han och blev helt tokig, det värmde verkligen att se. Det var himla roligt att höra hur han även här hade charmat dem som hade hand om honom, vi vet ju att han är en underbar hund men det är klart att det alltid värmer att höra att även andra tycker det.
Loke efter operationen, ärret syns knappt längre.
Väl hemma började han äntligen att slappna av, även om han blev väldigt nervös av att man gick ut ur rummet utan honom ett tag. Då börja han skälla och bli riktigt orolig, rädsla för att vi skulle lämna honom igen. Stackarn.
Nu har vi haft honom hemma i ungefär 1 vecka och han har börjat med rehab här i Karlstad nu där han får simma, stå på en vibrationsplatta samt får massage. Nu i början ska vi gå ungefär 3 gånger i veckan så han får igång bakbenen så snabbt som möjligt, för som det är just nu kan han stå på dem om han får lite hjälp upp. Så det är mycket jobb framför oss och vi vet att det kan ta ungefär 6 månader innan han blir riktigt bra. Om han kommer bli helt som han var innan vet ingen ännu, men gå kommer han med största sannolikhet att kunna göra.
Loke innan operation.
Man tycker dock lite synd om honom för han käkar en massa piller och måste ha hjälp om han vill någonstans, även om han börjar bli duktig att ta sig fram utan bakbenen. Men det jag tror är värst för honom är att han kissar på sig själv lite titt som tätt och att man måste torka och duscha honom då, man ser på honom att han skäms när det händer.
Men han gör framsteg och man ser hur han blir starkare i bakbenen och hur han står allt bättre.
Ungefär då det gått 10 dagar efter operationen så kom vi överens med dom på Strömsholm att det vore nog bäst om han kom hem då han helt tappat motivationen och så gott som gett upp där borta. Han kissade inte och gjorde nästan inga framsteg rörandes bakbenen.
Vi bestämde att vi dagen efter ( en fredag ) skulle komma och hämta honom. Dock jobbade Per så Leif var så snäll och följde med mig dit bort, det är ju trotts allt 19 mil enkel resa. När vi kom dit gick Leif iväg lite och jag gick in för att betala ( en väldigt dyr räkning som tack vare försäkringen ändå var hanterbar ) och hämta honom. Först fick jag träffa veterinären som gav mig lite råd och tips om hur han skulle tränas, hur han ska få massage och liknande. Efter att vi var klara fick jag sitta kvar på rummet och så skulle en sköterska komma med Loke. När han kom in i rummet och såg mig så skrek han och blev helt tokig, det värmde verkligen att se. Det var himla roligt att höra hur han även här hade charmat dem som hade hand om honom, vi vet ju att han är en underbar hund men det är klart att det alltid värmer att höra att även andra tycker det.
Loke efter operationen, ärret syns knappt längre.
Väl hemma började han äntligen att slappna av, även om han blev väldigt nervös av att man gick ut ur rummet utan honom ett tag. Då börja han skälla och bli riktigt orolig, rädsla för att vi skulle lämna honom igen. Stackarn.
Nu har vi haft honom hemma i ungefär 1 vecka och han har börjat med rehab här i Karlstad nu där han får simma, stå på en vibrationsplatta samt får massage. Nu i början ska vi gå ungefär 3 gånger i veckan så han får igång bakbenen så snabbt som möjligt, för som det är just nu kan han stå på dem om han får lite hjälp upp. Så det är mycket jobb framför oss och vi vet att det kan ta ungefär 6 månader innan han blir riktigt bra. Om han kommer bli helt som han var innan vet ingen ännu, men gå kommer han med största sannolikhet att kunna göra.
Loke innan operation.
Man tycker dock lite synd om honom för han käkar en massa piller och måste ha hjälp om han vill någonstans, även om han börjar bli duktig att ta sig fram utan bakbenen. Men det jag tror är värst för honom är att han kissar på sig själv lite titt som tätt och att man måste torka och duscha honom då, man ser på honom att han skäms när det händer.
Men han gör framsteg och man ser hur han blir starkare i bakbenen och hur han står allt bättre.
Kommentarer
Trackback
