Vad har hänt?
Det känns skönt men riktigt konstigt att jag börjar tro det eller ej få en riktigt vettig dygnsrytm. Jag lägger mig med Per runt 23 tiden och vaknar mellan 6 o 10 på mornarna.
Det känns faktiskt skönt att börja få saker och ting att fungera mer normalt men jag vet inte riktigt vad det är som har gjort det, elelr ja rättare sagt så har jag väl mina misstankar. Tror, eller egentligen är jag väl rätt säker på, att det beror av den enkla anledningen att pengarna har kommit. Inte av det ekonomiska i sig utan för att nu är det problemet borta och jag behöver längre inte oroa mig för hur det ska resultera, för nu vet jag och just att det blev positivt gör väl lite även det.
Men det känns som en stor tyngd släppts från min själ och verkligen att det är ett problem som är borta, samt att jag dessutom betelat tillbaka Pers mor. Min far och mor får jag dock lugna mig med tills dess att Pers anställningsavtal är påskrivet ( innan dess så kan ju arbetsgivaren ändra sig även om det inte råder någe som helst tvivel på att han ska anställa Per ). För skulle det inte bli påskrivet så kommer vi måsta fortsätta hos soss och dom lär ju inte vara så över förtjusta i dessa pengar jag fått från försäkringen och lär neka oss hjälp i ett par månader, vilket innebär att jag behöver ha pengarna kvar för att se till så att vi klarar oss dessa månader. Men funderar för som pappa sa så går det ju att betala tillbaka och faktiskt låna om pengarna om det skulle skita sig med soss.
Men trotts oron över detta så känns allt så mycket lättare än vad det gjorde tidigare, jag har ju ändå väntat på detta beskedet från försäkringen i ungefär 2 år.
Kan ju inte låta bli att fundera på hur det skulle bli när man får resultaten från de andra 3 stora tingen vi väntar på, dvs den andra försäkringen ( som jag visserligen vare sig tänker ditten eller datten om ), amerika arvet och sist och den mest energi krävande.. överklagan om aktivitetsersättningen ( som nu går till kammarrätten ), men det känns rätt bra nu när vi har läkarutlåtandet från Edward.
Nu fattas det någon som skulle kunna knåda ut mina axlar, dom känns som de vore fyllda med betong eller liknande.
Det känns faktiskt skönt att börja få saker och ting att fungera mer normalt men jag vet inte riktigt vad det är som har gjort det, elelr ja rättare sagt så har jag väl mina misstankar. Tror, eller egentligen är jag väl rätt säker på, att det beror av den enkla anledningen att pengarna har kommit. Inte av det ekonomiska i sig utan för att nu är det problemet borta och jag behöver längre inte oroa mig för hur det ska resultera, för nu vet jag och just att det blev positivt gör väl lite även det.
Men det känns som en stor tyngd släppts från min själ och verkligen att det är ett problem som är borta, samt att jag dessutom betelat tillbaka Pers mor. Min far och mor får jag dock lugna mig med tills dess att Pers anställningsavtal är påskrivet ( innan dess så kan ju arbetsgivaren ändra sig även om det inte råder någe som helst tvivel på att han ska anställa Per ). För skulle det inte bli påskrivet så kommer vi måsta fortsätta hos soss och dom lär ju inte vara så över förtjusta i dessa pengar jag fått från försäkringen och lär neka oss hjälp i ett par månader, vilket innebär att jag behöver ha pengarna kvar för att se till så att vi klarar oss dessa månader. Men funderar för som pappa sa så går det ju att betala tillbaka och faktiskt låna om pengarna om det skulle skita sig med soss.
Men trotts oron över detta så känns allt så mycket lättare än vad det gjorde tidigare, jag har ju ändå väntat på detta beskedet från försäkringen i ungefär 2 år.
Kan ju inte låta bli att fundera på hur det skulle bli när man får resultaten från de andra 3 stora tingen vi väntar på, dvs den andra försäkringen ( som jag visserligen vare sig tänker ditten eller datten om ), amerika arvet och sist och den mest energi krävande.. överklagan om aktivitetsersättningen ( som nu går till kammarrätten ), men det känns rätt bra nu när vi har läkarutlåtandet från Edward.
Nu fattas det någon som skulle kunna knåda ut mina axlar, dom känns som de vore fyllda med betong eller liknande.
Kommentarer
Postat av: Ann
Massage i utbyte mot en liten fotosession? :)
Postat av: Evelina
Ann:
Hehe vore ju inte en dum idee.. men då gäller det ju bara att få tag i någon som kan massera riktigt oxå :D Jag vet en som kan men tror inte Per skulle vara så förtjust i det dock.
Trackback
