Hela härligheten

Trodde för en kort stund att det faktiskt skulle bli fint väder idag, men det ser ut som jag tog ut "segern" lite i förskott.

Får lite lust att gå ut och ropa Luleå eller möjligtvis Timrå på torget idag, men jag tror inte det skulle vara så överdrivet hälsosamt i ärlighetensnamn. Även om Färjestad vann så skulle det nog inte uppskattas. Satt tillsammans med Per igår och hoppades på att dom inte skulle vinna, men icke. Men är väl glad för de vänner som hejjar på dom dock.

Sitter och lyssnar på musik som får mig att vilja dansa, något som får mig bitter på mitt ben som ska göra så ont, speciellt när jag försöker mig på sådant. Men jag hoppas att med viktnedgång så ska även den smärta som uppstår försvinna eller iaf gå ner till en nivå så det går att ignorera. Vill väl kanske inte börja dansa ChaCha igen, även om det var himla rolgit. Men jag har ju sedan flertal år tillbaka drömt om att iaf testa på att dansa lindy hop, men det lär nog inte bli av nu i första taget tyvärr.



Det är lite roligt för jag kommer ihåg stora delar av numret vi dansade på ChaChan. Fast detaljerna blir svårare och svårare att se så att säga.

När man tänker tillbaka såhär på sånt man gjort så ångrar jag att jag slutade alla roliga saker. Skytten slutade jag visserligen inte helt frivilligt med utan missade när det skulle börja igen och sedan glömde jag bort det, vilket var synd för både Pollan och jag var jääävligt duktiga. Men men..

Låt se, vad var det mer jag slutade. Jo det var.. fotbollen för att jag inte riktigt ville att mamma och pappa skulle behöva köpa utrustningen, pingisen för att den var verkligen tråkig, rida för att jag vågade inte riktigt sätta på grimman av nån anledning, dansen för att kursen slutade, aikidon minns jag inte riktigt varför,. Har för mig det var någe mer jag gjort men kommer inte riktigt ihåg vad. Javisst ja det var ju Karaten oxå, dock minns jag inte varför jag slutade den heller.



Men ridningen och skytten funderar jag på att ta upp igen tillsammans med sång, men vi får väl se hur det går. Rida har vi pratat om att vi ska gå en kurs tillsammans, Per och jag.
Sedan ska vi ju spåra med hundarna och så utställningar är det ju även tänkt med Ymer.

Var väl inte meningen att detta inlägget skulle bli en tillbaka blick, men what to do? Nu blev det så så då får det så förbli.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0