Only Lonely Time
Ja det har väl hänt lite sedan sist det har det men jag har verkligen hamnat i en svacka rörandes bloggen, IGEN! Skulle vara roligt om man kunde skriva åtminstone en gång om dagen, men orkar inte riktigt alltid bara.
Igår var Anna över en sväng och vi gick ut och gick efter att Per kommit hem, det var himla skönt att få komma ut. Har ju blivit extra instängd känns det som sedan vi fick Ymer då han inte riktigt lärt sig det där med att vi går ifrån dom. Han skäller väldigt mycket och det är ju inget som är så populärt när vi bor i lägenhet och det finns flertalet grannar hemma under dagen.
Idag är det Joppes födelsedag, GRATTIS, så det skulle bli fest borta hos Peter B men med Ymer så kommer vi ju inte riktigt hemifrån. Det säger ju sig självt att det inte är helt bra att han står och skäller på kvällen, det är ju ändå inte alla som firar födelsedag och valborg idag. Visst vi är trotts allt så tysta av oss att det borde vara förlåtligt om vi gick iväg någon timme iaf. Men sedan är det ju i sin tur inte bra att lämna en sån liten valp ensam ens någon timme då det kan skada tryggheten bland annat.
Men vi jobbar på att försöka lösa det för vi vill så gärna få komma iväg lite båda två.
Jag hoppas på att Per får sluta lite tidigare idag, men är iaf oerhört glad att han är ledig imorgon för det behöver han verkligen.
Snart kommer hjälpen från LSS, men jag är väl i ärlighetens namn inte så munter i det. Jag har tyvärr fått en mycket negativ bild av dem och speciellt dem som ska hjälpa mig efter allt förbannat krångel och även vissa lögner. Lögnare ( oavsett storlek av lögnen eller vad den må handla om ) har jag inte mycket för, får jag veta att folk i min närhet ljugit för mig tappar jag all respekt och tillit ganska direkt för dem och det är oerhört svårt att få den tillbaka. Uppskattar och månar för att man ska säga som det, även om det kanske inte låter bra eller sårar. För sanningen kommer ju för det mesta fram iaf och då är skadan nästan för stor för att kunna åtgärda.
Jag menar om man tex bjur över ett par vänner och dom av någon anledning inte kan komma så förväntar jag mig att man säger som det är, även om det är att man bara inte orkar. Jag har full förståelse för det, visst det kanske inte är roligt men jag uppskattar verkligen ärligheten mer. Säg som det är istället, det lönar sig i längden och jag menar.. vad är man för vänner egentligen om man inte kan säga som det är?
Igår var Anna över en sväng och vi gick ut och gick efter att Per kommit hem, det var himla skönt att få komma ut. Har ju blivit extra instängd känns det som sedan vi fick Ymer då han inte riktigt lärt sig det där med att vi går ifrån dom. Han skäller väldigt mycket och det är ju inget som är så populärt när vi bor i lägenhet och det finns flertalet grannar hemma under dagen.
Idag är det Joppes födelsedag, GRATTIS, så det skulle bli fest borta hos Peter B men med Ymer så kommer vi ju inte riktigt hemifrån. Det säger ju sig självt att det inte är helt bra att han står och skäller på kvällen, det är ju ändå inte alla som firar födelsedag och valborg idag. Visst vi är trotts allt så tysta av oss att det borde vara förlåtligt om vi gick iväg någon timme iaf. Men sedan är det ju i sin tur inte bra att lämna en sån liten valp ensam ens någon timme då det kan skada tryggheten bland annat.
Men vi jobbar på att försöka lösa det för vi vill så gärna få komma iväg lite båda två.
Jag hoppas på att Per får sluta lite tidigare idag, men är iaf oerhört glad att han är ledig imorgon för det behöver han verkligen.
Snart kommer hjälpen från LSS, men jag är väl i ärlighetens namn inte så munter i det. Jag har tyvärr fått en mycket negativ bild av dem och speciellt dem som ska hjälpa mig efter allt förbannat krångel och även vissa lögner. Lögnare ( oavsett storlek av lögnen eller vad den må handla om ) har jag inte mycket för, får jag veta att folk i min närhet ljugit för mig tappar jag all respekt och tillit ganska direkt för dem och det är oerhört svårt att få den tillbaka. Uppskattar och månar för att man ska säga som det, även om det kanske inte låter bra eller sårar. För sanningen kommer ju för det mesta fram iaf och då är skadan nästan för stor för att kunna åtgärda.
Jag menar om man tex bjur över ett par vänner och dom av någon anledning inte kan komma så förväntar jag mig att man säger som det är, även om det är att man bara inte orkar. Jag har full förståelse för det, visst det kanske inte är roligt men jag uppskattar verkligen ärligheten mer. Säg som det är istället, det lönar sig i längden och jag menar.. vad är man för vänner egentligen om man inte kan säga som det är?
Kommentarer
Postat av: Kaka
Håller med, lögner är så onödiga och förstör alltid mer än de gör nytta. Speciellt eftersom de oftast kommer frma till slut ändå..
Postat av: Evelina
Kaka:
Precis. Och då skadar dom ju flera gånger extra för att det varit en massa lögner dessutom. Så svårt att vara ärlig kan det väl ändå inte vara.. ja kan man ju tycka iaf :D
Trackback
