Life Of Eve

En ny vecka med nya äventyr.

Dock känns det som vår vecka redan börjat eftersom Per jobbade i helgen.

Jag saknar Sundsvall allt mer för var dag som går nästan, ibland så är det ju lite mindre men börjar bli väldigt jobbigt nu. Men man ska väl inte klaga egentligen, fast ja varför ska jag inte få göra det?


Min ena Hoya ( porslinsblomma )

Var till min läkare E idag för att diskutera medicineringen som inte gått helt som den ska. Blev ju att jag spydde upp den ca 45 minuter efter att jag ätit den, vilket inte är sådär jätte bra. Tror det var lite för stor dos för att min kropp skulle gilla det. Men nu på mötet bestämde vi att vi skulle köra på en betydligt lägre dos. Istället för 80 mg en gång om dagen ska jag nu käka 25 mg 2 ggr om dagen.

Tidigare imorse ringde dom även från Torsby och sa att jag ska få gå en kurs om operationen nu i oktober och att det efter att kursen väl är klar så kunde det ta mellan 1 till 4 månader till det att jag opereras, dvs jag kommer senast opereras i Februari 2010 skulle jag tro. Lite nervös är jag allt, men oerhört glad att det äntligen börjar hända lite saker. Hade dock inte förväntat mig att det skulle börja komma i rullning förrs i just februari så går lite snabbare än vad jag hade trott.


En utav chiliplantorna

Nästa söndag är sista dagen för Försäkringskassan att lägga in yttligare åsikter angående min överklagan, har inte jag mer att tillägga på det då så kommer dom börja jobba på att ta ett beslut kring det hela då. Jag hoppas dom dömmer till min fördel för det är ju ändå något som jag enligt lag har rätt till, men bara att få ett beslut skulle vara så himla skönt så man får gå vidare med sitt liv. Det har ju "bara" gått 3 år och 2 månader sedan det att jag ansökte om bidraget och eftersom man ansöker om bidraget upp till max 3 år så kommer det vara dags att söka om skiten igen, dock vet jag verkligen inte om jag har någon kämparglöd över till det.

Men just nu försöker jag hålla tankarna kring operationen och det livet jag önskar mig där efter. Det jag ser framemot mest bortsett från hälsoaspekterna och rörelse möjligheterna är att kunna ha fina kläder. Det kanske inte låter som så mycket egentligen men för mig är det ändå viktigt. Saknar många av mina gamla plagg och möjligheten till så mycket mer val. Kommer ihåg hur roligt det var att gå och prova kläder och inte behöva oroa sig så överdrivet om storleken. Nu har jag ju kvar många av mina kläder från mina smala dagar så att säga som jag längtar efter att komma i igen, speciellt min ena kappa.


En av mina små pelargoner

Ser även framemot orthört mycket att få mer rörlighet, okej som de flesta nog vet så är jag ganska vig så sett men att kunna skutta runt saknar jag väldigt mycket. Jag hoppas det ska  bli så pass att jag ska kunna dansa trotts foten, dock misstänker jag att foten kommer sätta käppar i det hjulet och göra på tok för ont.

Men ska nog kanske inte hoppas för mycket, men ja.. jag kan ju inte riktigt låta bli..