Något att tänka på
Tänkte lägga in ett klipp från TV4as morgon program som jag tror kan vara tänkvärt och rent av bra att lyssna på.
Det handlar om Asbergers Syndrom och Autism spektrat som det kallas.
Man ska ju tänka på att det såklart är individuellt, att allt som gäller hon som talar inte gäller alla andra något som även nämns i programet.
Endel av sakerna känner jag väldigt väl igen mig på och andra inte. Jag har för dom som inte vet det 3 diagnoser, Autismliknande tillstånd ( som jag brukar kalla Asberger Light ), ADD och Tourettes ( som visserligen inte märks av så väl vad jag förstått det som ).
Jag förstår ju andra bättre än vad den här Lotta gör och jag kan för det mesta läsa av folk, men sedan har jag inte hel Asberger heller. Men ibland kan det vara svårt att förstå och läsa av, jag tror dock jag gör för mycket av motsasten och läser in lite för mycket i vad folk säger och gör och tar av den anledningen ofta väldigt illa upp.
Kan vara bra iaf att lyssna på det hon säger för det förklarar åtminstone en del.
Mm, känner en kille som har grovt Aspergers syndrom, han har ägnat 10år åt att lära sig var ironi är och hur man rent teoretiskt kan avgöra det. Avläsa ansiktsuttryck kan han dock inte något vidare än.
Så du ska vara "glad" att du bara har pytte av den delen ^^
Han och jag märkte dock att en person med Aspergers och en med väldigt dåligt självförtroende känner igen sig i varandras känslor/reaktioner (man blir i båda fall osäker på vad folk tycker och man inbillar sig istället det negativa). Hade väl inget med ditt inlägg att göra, men en intressant iakttagelse.
Tack så mycket för att du lade upp det här klippet, kära kusin. Jag känner igen mig själv kusligt mycket. Jag vet att du sagt att jag också borde få en utvärdering och det borde jag tagit tag i för länge sen- men någonstans vill jag alltid tro att jag kan lösa allt själv. Knasigt att tänka så egentligen.
Palle:
Jo det är ju lite som jag sa när dom gjorde utredningen på mig att jag har ju levt med detta hela mitt liv så många saker har jag ju lärt mig hur man fejkar för att passa in så att säga. Mjo är glad att jag ändå inte har det som mitt stora problem, däremot har jag ju större problem på fronter som kanske inte syns så väl utåt, v ilket jag på så sätt är glad för men hade ju helst sluppit dem helt.
Jo men det kan jag verkligen hålla med dig om, det är väldigt lika på så sätt. :) Ja nej jag tycker det bara är kul att du tar dig tid och kommenterar och att du tänker lite kring det hela :)
Kram
Ann:
Jo jag förstår dig verkligen. Och tankarna finns ju lite där att man har ju ändå klarat sig så här långt utan utredning så vad spelar det för roll egentligen. Nej jag tycker inte det är knasigt, jag tror det är männskligt att hoppas på att det löser sig själv. :) Jag hoppas dock att OM du gör utredningen och OM det blir någon diagnos att du får rätt hjälp. Jag hjälpar dig gärna med vart man kan vända sig och så så du slipper slåss så förbannat mycket som vi har fått. :)
Kramar på dig sötase kusinen
