En sån där känsla
Jag vet att jag egentligen inte borde lyssna så mycket eller ta till mig så mycket av andras åsikter och tankar, men samtidigt så kan jag inte riktigt råför att jag tycker det är viktigt att veta vad andra tycker. Inte för att påverka mig själv egentligen utan för att jag tycker det är intressant att veta vad andra tänker på och hur.
Men vare sig man vill eller inte så tar man ju åt sig.
Vissa har mer inverkan än andra och en del har ingen alls. Misstänker att det finns de som misstycker att vi skaffar en till hund, men tar man sig en ordentlig titt på Loke så mår han inte dåligt. Han är frisk, glad och för det mesta lydig. Precis som en tax ska vara.
Men det är klart att man tar illa upp när ens kunnande ifrågasätts. Klart att jag uppskattar ärlighet och är det någon som har funderingar så uppmuntrar jag ju helt klart att man hellre ska fråga än att dra slutsatser som man inte kan grunda på något. Men en del frågar känns så onödiga då det ibland kan verka som man nästan tar förgivet att jag agerar utefter impulser och saknar kunskap.
Rörandes detta ämne med hund så har jag haft hund större delen av mitt liv och dom har alltid varit ett stort intresse, Loke har vi haft i 4 år samt att jag konsant söker information och kunskap om hundar och taxar. Även då vi gått igenom detta med att skaffa hund en gång tidigare så tar jag inget förgivet och läser om allt vi läste innan vi fick Loke samt utökar kunnandet med lite filmer och andra böcker. Denna gången kommer vi ju dessutom ha en uppfödare att fråga om något skulle vara tokigt.
Att jag går ut så sällan som jag gör med Loke har sin anledning och det är att som jag sagt många gånger förut och det är att han har problem med sitt ena bakre knä. Han får inte överanstränga det vilket är risken om han går nerför trappor, som i detta fallet är tämligen långa. Risken att han helt förstör knäet är rätt stor om han håller på gå ner i trapporna.
Att jag inte bär honom är för att jag helst behöver hålla i mig med en arm och Loke är så pass stor att han behöver hållas upp med båda händerna, plus att skulle jag halka eller tappa balansen så kan jag inte sätta emot med mitt ena ben pga olyckan.
Men detta är något som vi jobbar på att hitta en lösning på med olika metoder, allt från en väska anpassad för honom så jag kan bära ner honom. För jag saknar våra dagliga promenader oerhört mycket.
Men vi är i förändringarnas tid nu så detta SKA ordnas upp NU!
Det jag har lärt mig är att det finns de som frågar och ifrågasätter för att dom bryr sig och sedan finns de som missunnar en.
Men vare sig man vill eller inte så tar man ju åt sig.
Vissa har mer inverkan än andra och en del har ingen alls. Misstänker att det finns de som misstycker att vi skaffar en till hund, men tar man sig en ordentlig titt på Loke så mår han inte dåligt. Han är frisk, glad och för det mesta lydig. Precis som en tax ska vara.
Men det är klart att man tar illa upp när ens kunnande ifrågasätts. Klart att jag uppskattar ärlighet och är det någon som har funderingar så uppmuntrar jag ju helt klart att man hellre ska fråga än att dra slutsatser som man inte kan grunda på något. Men en del frågar känns så onödiga då det ibland kan verka som man nästan tar förgivet att jag agerar utefter impulser och saknar kunskap.
Rörandes detta ämne med hund så har jag haft hund större delen av mitt liv och dom har alltid varit ett stort intresse, Loke har vi haft i 4 år samt att jag konsant söker information och kunskap om hundar och taxar. Även då vi gått igenom detta med att skaffa hund en gång tidigare så tar jag inget förgivet och läser om allt vi läste innan vi fick Loke samt utökar kunnandet med lite filmer och andra böcker. Denna gången kommer vi ju dessutom ha en uppfödare att fråga om något skulle vara tokigt.
Att jag går ut så sällan som jag gör med Loke har sin anledning och det är att som jag sagt många gånger förut och det är att han har problem med sitt ena bakre knä. Han får inte överanstränga det vilket är risken om han går nerför trappor, som i detta fallet är tämligen långa. Risken att han helt förstör knäet är rätt stor om han håller på gå ner i trapporna.
Att jag inte bär honom är för att jag helst behöver hålla i mig med en arm och Loke är så pass stor att han behöver hållas upp med båda händerna, plus att skulle jag halka eller tappa balansen så kan jag inte sätta emot med mitt ena ben pga olyckan.
Men detta är något som vi jobbar på att hitta en lösning på med olika metoder, allt från en väska anpassad för honom så jag kan bära ner honom. För jag saknar våra dagliga promenader oerhört mycket.
Men vi är i förändringarnas tid nu så detta SKA ordnas upp NU!
Det jag har lärt mig är att det finns de som frågar och ifrågasätter för att dom bryr sig och sedan finns de som missunnar en.
Kommentarer
Postat av: Ann
Jäkla synd att ni inte har hiss i erat hus. :/
Postat av: Sara
Skit i alla dumhuvuden som ifrågasätter erat val om hund! Jag vet hur mycket ni bryr er om Loke så jag tvekar inte en sekund på att den lilla kommer få det bra :-) Stå på dig Evelina! Kramar!
Postat av: Evelina
Ann:
Ja nej verkligen, det hade ju som ordnat upp så himla mycket. Men förhoppningsvis ska vi få till en sorts bärväska :) Kramar
Postat av: Evelina
Sara:
Tack gumman, det där värmer verkligen att höra. Och att det dessutom kommer från dig som kan så pass om hundar och så får det att kännas ännu bättre. Jag ska försöka men det är svårt ibland.
Tack <3
Kramar
Trackback