Tell me, Say me
Jag är så rädd att vi ska göra fel med att vi skaffar en valp.
Att jag är rädd har inget att göra med vare sig tålamod eller tilltron på mig själv att göra, utan det bara är att jag är rädd ( som vanligt ) för att det ska bli något tokigt. Jag vet att ta hand om en till är inga problem men jag är så rädd att Loke inte kommer anpassa sig som vi hoppas och tror. Nu ska ju nämnas att jag är itne rädd för det jag tror ska inträffa utan det jag är orolig för ska hända.
Nu oroar jag mig oftast visserligen för mycket i onödan.
Men ser framemot att kunna ta upp utställning igen, ställde ju ut Biffen när vi var yngre och så ven han. Det var en speciell hund och helt underbar, även om han kunde vara jävligt aggressiv. Honom var den som vi under min livstid mest aktivt ställde ut. Mor var den som gick med honom men jag gick även jag med han i ringen nångång och jag har alltid tyckt det är roligt med utställningar.
Det var tydligen en tax utsällning har i närheten nu i mars, dock är lillen för liten för att delta då men tänkte att vi ska åka dit och kolla iaf och hejja lite på uppfödarna tänkte jag.
Är lite synd vi inte har stamtavla på Loke, försökte ju verkligen få dem som vi köpte Loke av att fixa en åt oss då dom ändå hade båga föräldrarna men dom kunde inte sa dom. Nu har han visserligen så pass mycket fel att han inte skulle komma särskilt långt även om han på det han har bra är riktigt riktigt bra. Men han har ju kryptorschism, navelbråcket, det lite sneda o känsliga knäet, karprygg och böjning på svansen. Och minns jag inte helt fel så var några av dessa diskvalificerande fel. Men med Loke ska vi satsa lite mer på sök då han har ett sjuhelvetes väderkorn.
Så blir det valpkurs när den lille når rätt ålder oxå och efter att det är klart planerar vi att ta en lydnadskurs med dem båda. Ska bli roligt, men samtidigt så är jag så rädd eller egentligen är det väl det att jag är paranoid.
Att jag är rädd har inget att göra med vare sig tålamod eller tilltron på mig själv att göra, utan det bara är att jag är rädd ( som vanligt ) för att det ska bli något tokigt. Jag vet att ta hand om en till är inga problem men jag är så rädd att Loke inte kommer anpassa sig som vi hoppas och tror. Nu ska ju nämnas att jag är itne rädd för det jag tror ska inträffa utan det jag är orolig för ska hända.
Nu oroar jag mig oftast visserligen för mycket i onödan.
Men ser framemot att kunna ta upp utställning igen, ställde ju ut Biffen när vi var yngre och så ven han. Det var en speciell hund och helt underbar, även om han kunde vara jävligt aggressiv. Honom var den som vi under min livstid mest aktivt ställde ut. Mor var den som gick med honom men jag gick även jag med han i ringen nångång och jag har alltid tyckt det är roligt med utställningar.
Det var tydligen en tax utsällning har i närheten nu i mars, dock är lillen för liten för att delta då men tänkte att vi ska åka dit och kolla iaf och hejja lite på uppfödarna tänkte jag.
Är lite synd vi inte har stamtavla på Loke, försökte ju verkligen få dem som vi köpte Loke av att fixa en åt oss då dom ändå hade båga föräldrarna men dom kunde inte sa dom. Nu har han visserligen så pass mycket fel att han inte skulle komma särskilt långt även om han på det han har bra är riktigt riktigt bra. Men han har ju kryptorschism, navelbråcket, det lite sneda o känsliga knäet, karprygg och böjning på svansen. Och minns jag inte helt fel så var några av dessa diskvalificerande fel. Men med Loke ska vi satsa lite mer på sök då han har ett sjuhelvetes väderkorn.
Så blir det valpkurs när den lille når rätt ålder oxå och efter att det är klart planerar vi att ta en lydnadskurs med dem båda. Ska bli roligt, men samtidigt så är jag så rädd eller egentligen är det väl det att jag är paranoid.
Kommentarer
Trackback
