Veterinär
Nu till veckan så är det dags igen att åka till veterinären med min lilla ögonsten.
Denna tiden på året brukar det vara som vi vaccinerar Loke, men han är så pass stor nu att han bara ska ha det vartannat år. Så nästa år är det dags igen. Nu är det en hälsokontroll som han ska på då jag misstänker att han gjort illa revbenen, jag hoppas ju att jag har fel men jag åker hellre dit och får det bekräftat än om det skulle visa sig faktiskt vara något och man är dum nog och inte åker iväg.
Plus att vi ska kolla lite inför en eventuell kastrering, bland annat se vad priset kommer bli. Vanligtvis så kostar det 2900 kronor att kastrera en hanhund, men i och med att Loke har kryptorschism ( som jag inte är helt säker på hur det stavas men det är när båda kulorna inte kommer dit dom ska ) så blir det betydligt dyrare. Ena har kommit ner som den ska på honom men den andra ligger i magen och medför ju vissa risker, så det är ju främst den i magen som vi verkligen vill ha bort. Men i och med detta så kommer det om vi har tur att kosta 5529 kronor och har vi otur kostar det nånstans runt 7700 kronor. Vad som avgör är hur kulan ligger. I magen innebär mer invecklat ingrepp och blir därmed dyrare, men om vi tror rätt så ligger den rätt bra till och är rätt ytlig så förhoppningsvis blir det lite billigare. Men funderar på att när han ändå är sövd om det itne går att fixa navelbråcket samtidigt ( klart det kommer kosta mer ), så länge det inte innebär att han behöver vara sövd längre eller så.
Skönt är dock att han inte tycker det är så farligt att vara hos veterinären. Man får ju godis och uppmärksamhet och det är ju alltid roligt.
Dock tycker jag det ska bli jätte jobbigt att lämna in honom där på morgonen och att faktiskt sedan åka ifrån honom, tror jag kommer vilja sitta där hela dagen tills dess att vi får ta hem honom, ifall det händer något vill jag vara där. I och för sig är det väl bra träning för mig oxå men kan inte tro jag är någon bra bilförare om dom skulle ringa och be oss komma in tidigare än det är tänkt för det har inträffat några komplikationer. Det är sånt som får mig att fullkomligt bryta ihop.
Satt ju och grät hela natten innan vi skulle in med honom då han hade problem med analsäckarna och han skulle behöva sövas ner när dom sköljde ur dem. Men det är som jag brukar säga.. Jag är inte rädd för det jag tror ska hända utan det jag är rädd ska hända.
Det gick ju bra även om han hade väldigt ont.
Sedan blir det ju till att ha tratt på sig och det är något som inte är kul. Fan vad han blir sur när man sätter på honom den, men jag förstår ju honom. Eftersom han är så kort så slår den i överallt och man får hjälpa honom tex att gå över trösklar och liknande då han inte kommit på något knep ännu. Sist han fick ha den på sig slutade det med att han stod mer eller mindre stilla och bara blängde på oss som gjorde detta mot honom. Men han lär sig väl allt eftersom.
