Whenever you reach for me
Nu har jag hamnat i en sån där period igen där sömnen är ett stort problem, jag kan verkligen inte somna även ens när jag verkligen försöker. Det kryper i benen och det känns nästan som man ska få något panikanfall.
Inatt var en sån natt där jag låg vaken och glodde i taket stora delar av natten, testade även att läsa och spela lite mobilspel som brukar kunna ha en tendens att sega ner skallen på mig så att jag blir trött. Javisst trött blir jag och det känns som ögonen går i kors ibland men jag kan fortfarande inte somna. Det jobbigaste är väl egentligen att jag då blir rastlös och har svårt att låta bli att prata en massa och den enda jag har att prata med då är min underbara man som oftast redan sover och verkligen behöver sin sömn.
Jag brukar för det mesta kunna hålla mig ifrån att peta på honom och dela med mig utav de lysande ideer jag kan få när vi ligger där. Även om Loke sover brukar han kunna reagera på att man är vaken ibland och ska gärna böka runt lite extra, men även han somnar kvickt om efter en kort stunds bök.
Så det slutar alltid med att jag får ligga där i mörkret själv och glo i taket. Detta resulterar ju till att tankarna springer iväg som skenande hästar och jag hamnar på platser jag helst inte vill hamna på då jag tänker på detta lagomt mycket. Just nu är det mycket rörandes det här med Lokes operation, något som inte direkt får mig att slappna av.
Kommer inte riktigt ihåg när eller hur jag somnade men tydligen så gjorde jag det då jag vaknade av att Per skulle gå iväg till jobbet och kom för att pussa mig hej då. Ikväll ska jag iaf ta ett av mina piller och hoppas på att de funkar denna gången ihop om att ställa tillbaka dygnet lite.
Inatt var en sån natt där jag låg vaken och glodde i taket stora delar av natten, testade även att läsa och spela lite mobilspel som brukar kunna ha en tendens att sega ner skallen på mig så att jag blir trött. Javisst trött blir jag och det känns som ögonen går i kors ibland men jag kan fortfarande inte somna. Det jobbigaste är väl egentligen att jag då blir rastlös och har svårt att låta bli att prata en massa och den enda jag har att prata med då är min underbara man som oftast redan sover och verkligen behöver sin sömn.
Jag brukar för det mesta kunna hålla mig ifrån att peta på honom och dela med mig utav de lysande ideer jag kan få när vi ligger där. Även om Loke sover brukar han kunna reagera på att man är vaken ibland och ska gärna böka runt lite extra, men även han somnar kvickt om efter en kort stunds bök.
Så det slutar alltid med att jag får ligga där i mörkret själv och glo i taket. Detta resulterar ju till att tankarna springer iväg som skenande hästar och jag hamnar på platser jag helst inte vill hamna på då jag tänker på detta lagomt mycket. Just nu är det mycket rörandes det här med Lokes operation, något som inte direkt får mig att slappna av.
Kommer inte riktigt ihåg när eller hur jag somnade men tydligen så gjorde jag det då jag vaknade av att Per skulle gå iväg till jobbet och kom för att pussa mig hej då. Ikväll ska jag iaf ta ett av mina piller och hoppas på att de funkar denna gången ihop om att ställa tillbaka dygnet lite.
Kommentarer
Trackback
