Life Of Eve

Det låter som en gäng med bortförklaringar och försök att rättfärdiga en del val, jag vet, men det är inte det tyvärr.

Jag har sagt tidigare att jag inte mår bra av i lägenhet, dock inte hur pass dåligt det får mig att må. Det känns som min själ bryts ner och som att man ägs utav någon annan. Känns som att man är en liten fågel i en alldeles för liten bur som slutat sjung och sakta men säkert tappar den lilla livskraft man haft kvar.

Jag döljer för det mesta hur pass ont det gör och dom sår jag har, psykiska dvs. Det är klart att jag ler av den glädje jag ändå känner för mina nära och kära, men oavsett hur mycket jag älskar mina underbara vänner och familj så gör det ont. Att inte få vara i sin rätta natur.

Det är klart att ett hus inte är någon mirakelkur och huxflux skulle göra allting bättre men det skulle vara till stor hjälp och ett stort steg på vägen. En känsla av frihet.

Skulle väl överleva att bo i lägenhet ett tag till, men det är just det att det inte är att leva. Men det känns som man är som ett dött skal kvar snart, men det kanske det som är meningen med mitt liv.. att inte vara något..