Life Of Eve

Som nog de flesta fått höra på ett sätt eller annat vid det här laget så har Per och jag kommit fram till att vi bara ska vara vänner.

Under en längre tid har vi pratat om hur vi känner och var vi står i äktenskapet. Det har gått lite upp och ner, vi har aldrig bråkat utan det har handlat om samtal på en civiliserad nivå. Något jag anser som en självklarhet, varför bråka och skrika på varandra när man kan lyssna på varandra och prata ut om problemen istället?

Sakta men säkert började vi båda komma till insikt med att hur mycket vi än älskar varandra så är vi inte kära längre. Jag vet att kärleken övergår efter ett tag till en så mycket starkare känsla som jag inte finner ord på, men det är inte så vi känner längre. Vi ser varandra som en del i familjen och vi kan inte tänka oss våra liv utan varandra, bara det att det inte är tillsammans.



Beslutet är gemensamt och vi har båda varit väldigt noga med att se så vi båda faktiskt verkligen är med på det och att det känns bra. Så för de som undrar så är vi inte ovänner utan tvärtom, mycket goda och nära vänner. Så pass att vi kommer fortsätta att bo ihop, så länge det känns bra för båda.

I stora drag kan man ju säga att det är ungefär som förut bara att vi inte är ett par längre.

Det känns dock väldigt underligt att kalla sig själv singel igen, även om det känns bra och det känns att det är rätt beslut som vi har tagit.
Men jag ser inte detta som ett slut utan mer en fortsättning på en väldigt stark vänskap.

Är det så att någon undrar över något så är det bara att fråga.