Det var en gång
Ibland tror jag att jag tänker tillbaka lite för mycket och funderar kring sådant som sedan länge paserat.
Gillar visserligen att fundera kring reaktioner vid olika situationer och tänkte på det som hänt. Det är ju långt ifrån allt jag har delat med mig utav. Nu är väl jag en väldigt öppen person som inte har speciellt mycket problem att prata om något alls, nästan. Vilket jag tror de flesta som känner mig har erfarat på både gott och ont.
Huset där jag växte upp.
Men jag anser mig inte ha något att dölja och frågar man så får man ju ta det svar som kommer oxå.
Men vissa saker skäms jag över eller tycker är så pass otäcka att jag inte pratar speciellt ofta om, nu har det oftast med sex och åtrå att göra av någon anledning. En del saker som jag har svårt att prata om försöker jag ibland lufta här i bloggen, som tex det med mitt ex Pelle och den gången som han bjöd på alkohol och jag inte kommer ihåg vad som hände efter det. Mina tankar rör sig kring det ämnet lite till och från i små försök att klura ut vad som skulle kunna ha hänt.
Men sedan finns det roligare saker att tänka tillbaka på. Maria messade mig här om dagen om att hon kommit att tänka på en docka jag gjorde när jag var yngre som fick heta Pelle. Minns inte riktigt hur gammal jag kan ha varit då men jag är rätt säker på att vi gick i lågstadiet. Jag byggde ihop honom utav mina kläder, så han var lika stor som jag. Nu när man tänker tillbaka på det så bortsett från det roliga med det så är det nog allt lite creepy och att jag dessutom vågade sova med honom i rummet det förstår jag inte riktigt.
Underbara Sörviksgatan.
Man har ju dessutom gjort lite pinsamheter pga alkohol. Första gången jag drack så jag blev full så var vi på nyårsfest hos Linda och jag lekte svamp och halsade någon öl och vin. Var rätt packad när pappa skulle komma och hämta mig och jag minns att dom var ett par stycker som försökte få mig att dricka en massa vatten. Pappa var som tur var förstående och tyckte det var bra att det var bland goda vänner åtminstone.
En annan var nere vid stranden borta vid oss där vi skulle ha lite strand och grill fest. Jag drack 2 öl och var sedan borta. Minns att jag satt och petade på Björnsons hål i byxorna och tyckte dom var roliga och höll sedan på att ramla runt på stranden medan Linda bland annat försökte få mig att hålla mig stående. Men det var himla mysigt där. Mor ringde lite senare och undrade vart vi var, min förklaring var att vi går längs vattnet. För dom som inte vet så är det en rätt lång väg längs vattnet där nere så det var kanske inte den bästa förklaring.
Egentligen är det väl inte så pinsamt för det är ju inte mycket olikt andra som är på fyllan. Jag kommer ju ihåg det jag gjort iaf och har haft roligt.
Mitt fina Söråker.
Det är sånt här som dessutom får mig att minnas Rosa, min vackra skinnkappa som jag verkligen hade året om. Kallt som fan på vintern och varmt på sommaren. Minns de gånger man stod och väntade på bussen för att åka till skolan när man var nyduschad och det blåste ordentligt. Håret frös till is nästan så fort man klev utanför dörren. Att stå och vänta på bussen på en helt öppen busshållplats där det blåser så man skulle kunna uppskatta värmen på ca -25 grader var en utmaning.
Rosa hängde med igenom hela gymnasietiden, i slutet vär hon väldigt sliten men fortfarande fanns där charm. Nu hänger den i garderoben då jag hoppas på att åter kunna ha den. Har ju gått upp lite i vikt sedan dess.
Dock att tänka tillbaka gör ju att man saknar en hel del.
