Life Of Eve

Egentligen borde jag inte bry mig i vad andra tycker och bara skriva det jag har i mina tankar, vad är det som hindrar mig egentligen?

Det är inte att jag egentligen är rädd för att folk ska dömma och komma med åsikter, hade jag varit det skulle jag annars inte vara så väldigt öppen som jag ändå tycker att jag är. Visst kanske lite väl öppen ibland antar jag..

Kärlek speciellt känns fortfarande väldigt känsligt att prata för öppet om. Undrar vad detta kommer från..

Jag kan ju erkänna att jag har fallit en hel del för en person. Han är rolig och får mig nästan alltid att le och skratta, får mig att glömma sådant som tynger mig. Jag vet inte hur han gör det eller om han ens är medveten om det själv men han får mig verkligen att känna mig.. verkligen värdefull.. Han gör mig oerhört glad.



Önskar att jag fick honom att känna detsamma men det gör jag ju tyvärr inte. Nu kanske jag låter lite bitter men det är jag inte, klart att fick jag välja skulle det ju kanske vara lite annorlunda men jag accepterar att det är som det är. Finns ju inte precis något jag kan göra åt det ändå.
Jag är glad att vi är vänner och även om det såklart kommer göra ont när han finner kärleken i någon annan än mig så kommer jag ändå att vara glad för hans skull. Vill ju att han ska vara lycklig, älskad och ha det bra i livet.
Det är ju inte så att han har ljugit för mig och fått mig att tro något som inte är sant utan han har varit ärlig mot mig så jag vetat vad som gäller och hur situationen sett ut.

Tror ju iof att vi nog skulle kunna få det väldigt bra tillsammans.. Men drömma kan man ju alltid göra.