This moment will pass..

Nu är det inte långt kvar tills det att det bär av uppöver landet.

Den 19e åker jag hem till Norrland igen för att fira jul med familjen och träffa lite vänner och bekanta är tanken.

Dock blir det inget långvarigt besök denna gången utan vänder neröver landet igen den 29e, lite surt att jag precis missar systeryster och hennes Patrik med bara nån timme.

Det ska bli trevligt, även om jag så oerhört mycket hellre hade kört bil själv än åkt tåg. Älskar ju att köra den vägen som det är uppöver.

( på bilden: åkern nedanför mors hus från i somras )


Where we grow

Har länge viljat skriva något nytt i bloggen men inte riktigt fått tummen ur.

Fortfarande osäker på riktigt hur mycket som är passande att jag faktiskt skriver eller ej. Endel av mig vill ju vara brutalt ärlig och öppen med alla tankar och känslor, men det känns som det riskerar att sluta i missförstånd och en massa annan skit. Det verkar ju inte vara helt ovanligt trotts allt.

Men jag kan väl börja med att jag längtar efter att träffa någon, eller inte någon som vem som helst utan det är kärleken.
Jag saknar att vara någons och att denne även vill vara min och dela sitt liv med mig. En varm, trygg och lojal famn att krypa upp i. Någon som tycker om mig, för den jag är.
Det känns som en stor del utav en saknas..


RSS 2.0