Kärlek
Jo, kärleken är ju något som jag verkligen saknar. Eller egentligen så är det väll en saknad efter en speciell person.
Någon som får knäna att darra av ett glatt pirr och som håller i en när man håller på att falla och hjälper en upp de gånger man har fallit. Någon som får solen att skina igenom även på de mörkaste av dagar och som av bara tanken får en att le. Någon som håller av en lika mycket som man håller av denne och som skulle kunna gå genom eld och vatten för en. Någon som inte får nog utav en och älskar både det bra och dåliga.
Men allt detta med känslor får mig oxå att inte bara drömma om framtiden utan även fundera kring det förflutna. Kom av någon anledning att tänka på personer som man dejtat, främst efter att Per och jag bestämde oss för att avsluta.
Kom speciellt att tänka på Lars, det var minst sagt intressant.. För att börja med så fattade inte jag att det var en dejt första gången vi sågs till att börja med utan vi hade först börjat snacka över ett eventuellt jobb som fotograf på hans sida ( som var av lite mer.. vuxen natur ) men vi hade väl fattat lite tycke för varandra redan innan. Men det var så trevligt så han föreslog att vi skulle ses igen, lite senare på kvällen på en ny dejt.
Eftersom det hade varit så behagligt så gick jag med på det och kom lite senare bort till honom, visade sig att han bodde inte mer än kanske 100 meter bort. Det resulterade i att jag kom tillbaka hem runt 07 på morgonen, dvs det var alltså väldigt trevligt och väldigt ovant. Han sjöng och spelade för mig större delen av kvällen, väldigt mysig att kramas med och riktigt charmig.
Det var lite småkomiskt egentligen då han inte riktigt är den typ jag vanligtvis faller för. Visst att han var 21 år äldre än mig, men sånt gör mig inget då jag inte anser att åldern har någon betydelse. Även om åldern såklart gjorde att det fanns lite skillnader i åsikter och tankesätt.
Nej det ovanliga var att han var inte nörd på det sättet som jag vanligtvis attraheras av, samt att han var ju minst sagt biffig ( fd. livvakt och boxare och numera kock ).
Men det som fick mig att komma att tänka på det var att trotts de skillnader vi hade så gjorde han mycket fina saker för mig, han avstod från sex så det skulle bli mer speciellt, han lärde sig att spela Magic för min skull. Samt att han hade inga problem med att sitta och spela TVspel med mig, även om det inte var något direkt intresse hos honom.
Det som skrämde bort mig där var just den delen att jag vill ju vekrligen ha barn och han var ju trotts allt så pass mycket äldre än mig och att det ibland fokuserades så mycket på mitt fotograferande och försöka dra igång något tillsammans, men sen så var det stora väl att jag kom aldrig vidare ifrån att vara intresserad till att faktiskt bli kär.
Men jag tycker fortfarande det var så vackert att han lärde sig och gav sig in i mina intressen för att det var ju det som jag faktiskt tycker om att göra och han ville dela det med mig.
Jag är glad att vi fortfarande kan prata och vara vänner iaf.
Men sen måste jag ju säga att det var väldigt fint att bli sjungen för, har ju aldrig varit med om det tidigare. Att folk har sjungit för andra ja men aldrig att någon gjort det för mig.
Någon som får knäna att darra av ett glatt pirr och som håller i en när man håller på att falla och hjälper en upp de gånger man har fallit. Någon som får solen att skina igenom även på de mörkaste av dagar och som av bara tanken får en att le. Någon som håller av en lika mycket som man håller av denne och som skulle kunna gå genom eld och vatten för en. Någon som inte får nog utav en och älskar både det bra och dåliga.
Men allt detta med känslor får mig oxå att inte bara drömma om framtiden utan även fundera kring det förflutna. Kom av någon anledning att tänka på personer som man dejtat, främst efter att Per och jag bestämde oss för att avsluta.
Kom speciellt att tänka på Lars, det var minst sagt intressant.. För att börja med så fattade inte jag att det var en dejt första gången vi sågs till att börja med utan vi hade först börjat snacka över ett eventuellt jobb som fotograf på hans sida ( som var av lite mer.. vuxen natur ) men vi hade väl fattat lite tycke för varandra redan innan. Men det var så trevligt så han föreslog att vi skulle ses igen, lite senare på kvällen på en ny dejt.
Eftersom det hade varit så behagligt så gick jag med på det och kom lite senare bort till honom, visade sig att han bodde inte mer än kanske 100 meter bort. Det resulterade i att jag kom tillbaka hem runt 07 på morgonen, dvs det var alltså väldigt trevligt och väldigt ovant. Han sjöng och spelade för mig större delen av kvällen, väldigt mysig att kramas med och riktigt charmig.
Det var lite småkomiskt egentligen då han inte riktigt är den typ jag vanligtvis faller för. Visst att han var 21 år äldre än mig, men sånt gör mig inget då jag inte anser att åldern har någon betydelse. Även om åldern såklart gjorde att det fanns lite skillnader i åsikter och tankesätt.
Nej det ovanliga var att han var inte nörd på det sättet som jag vanligtvis attraheras av, samt att han var ju minst sagt biffig ( fd. livvakt och boxare och numera kock ).
Men det som fick mig att komma att tänka på det var att trotts de skillnader vi hade så gjorde han mycket fina saker för mig, han avstod från sex så det skulle bli mer speciellt, han lärde sig att spela Magic för min skull. Samt att han hade inga problem med att sitta och spela TVspel med mig, även om det inte var något direkt intresse hos honom.
Det som skrämde bort mig där var just den delen att jag vill ju vekrligen ha barn och han var ju trotts allt så pass mycket äldre än mig och att det ibland fokuserades så mycket på mitt fotograferande och försöka dra igång något tillsammans, men sen så var det stora väl att jag kom aldrig vidare ifrån att vara intresserad till att faktiskt bli kär.
Men jag tycker fortfarande det var så vackert att han lärde sig och gav sig in i mina intressen för att det var ju det som jag faktiskt tycker om att göra och han ville dela det med mig.
Jag är glad att vi fortfarande kan prata och vara vänner iaf.
Men sen måste jag ju säga att det var väldigt fint att bli sjungen för, har ju aldrig varit med om det tidigare. Att folk har sjungit för andra ja men aldrig att någon gjort det för mig.
Trackback
