Distans

Just nu så tär distansen verkligen på mig, det är så det gör ont.
 
Tiden mellan gångerna vi ses har inte blivit längre utan är densamma, men ändå så känns det allt jobbigare och även om jag vet att tiden går snabbt och vi pratar med varandra varje kväll så känns det som en evighet.
 
Till hösten är det tänkt att jag ska spendera lite mer tid i Jönköping och vi ska känna hur det känns att vara med varandra under en längre persiod och om det fungerar så blir det väl tal på att flytta ihop nån gång efter det. Men hur lång tid det tar att känna av och innan Niklas känner sig redo återstår att se.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0