Vad händer?

Det känns som jag håller på att falla samman, jag är rädd och orolig över framtiden och över studierna samtidigt som en del av mig känns som den håller på att ge upp helt och hållet.
 
Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Det känns som det är så mycket att tänka på just nu och jag borde plugga mer än vad jag gör. Så varför gör jag då inte bara det? Jag önskar att det vore så lätt och jag förstår att det är många som har svårt att förstå hur pass jobbigt och svårt det faktiskt kan vara.
Inser ju själv hur rent av bisarrt det kan låta och att det lätt avfärdas som ursäkter pga ovilja eller lathet.
 
För många så verkar det vara att "bara" ta tag i sig själv och sätta igång. Om det vore så lätt så hade jag inte suttit i den här sitsen.
Hade ju inte fått mina diagnoser om dom inte hade varit till den grad att de skapar problem i mitt liv.
Men jag försöker och kämpar och ska väl förhoppningsvis kunna lösa det på något sätt.
 
Men just nu är det mycket tankar kring det där att eventuellt behöva flytta. Jag har fått det klargjort att de utbildningarna jag ville gå kommer inte komma tillbaka hit inom de närmsta åren, vilket innebär att vill jag läsa just det så måste jag flytta.
Något som i sin tur leder till en massa funderingar.
 
 
Jag har bland annat pratat lite med Niklas om det där med flytt och om att eventuellt flytta ihop här framöver, dock leder detta till ännu mer funderingar kring vart och när och hur.
Han har ju ett jobb som är perfekt för honom och som han verkligen kämpat för att få, plus att han har väldigt bra arbetskamrater samt vänner. Så jag kan inte riktigt be honom ge upp det heller i första taget, men samtidigt så har även jag mycket som jag inte riktigt vill ge upp.. har ju lite namn inom foto, många kontakter, många vänner, älskar verkligen Karlstad och så en del till.. Det som väger tyngst är ju självklart mina vänner, klart att dom inte försvinner bara för att man flyttar men man ses ju och hörs ju betydligt mindre. Innan så var ju plugget en del av det hela med, men nu så är det ju snarare tvärtom ( dvs att jag behöver flytta för att kunna plugga ).
Samt att det med Loke spelar in, jag vill ju inte ta honom ifrån Per heller.
 
Överväger dock på att inte tacka ja till någon utbildning ( under förutsättningen att jag klarar denna terminen och att jag blir antagen ) och kanske ta några mindre kurser bara och testa på lite olika ämnen för att se om det är något jag klarar av och verkligen vill läsa. Samt fortsätta kämpa med Fysiken om jag nu inte klarar den nu.
Detta bland annat för att se om jag kan få allting att gå ihop, för just nu så känns det som att jag måste välja mellan olika alternativ och det vet jag inte riktigt om jag klarar av.
 
Och i sommar så blir det ju Soc, något som stressar upp mig ännu mer. Önskar så att jag hade kunnat slippa behöva gå dit, det är ju något som driver på mig att utbilda mig vidare för att faktiskt kunna få ett bra jobb och slippa behöva tigga om hjälp.
 
Känns som jag ska få panik..
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0