When you do
Det känns som en ny kamera skulle ändra mycket men jag märker att jag är på väg neråt ordentligt då jag hela tiden får tankar som säger mig att varför skulle du vara bättre än någon annan?
Inbillar mig att folk bara säger snälla saker om mig och mina foton bara för att vara snälla och för att inte såra mig, egentligen vet jag väl att det inte är fallet så men ändå får jag den känslan.
Känns lite som att vem är jag att inbilla mig att jag skulle kunna driva ett eget företag med foto? Är jag verkligen så duktig?
Jag försöker tänka på vad folk omkring mig sagt. Som det att mina fotolärare sa att jag var naturligt bra och verkligen hade ett öga för det. Det en bekant som jobbar med special effekter och sådant sa att jag kommer utan tvekan att lyckas. Det många vänner och familj sagt att det är riktigt bra foton. Men det är inte alltid det går fram och visst ingen har någonsin sagt att mina bilder inte är bra så förstår inte var jag får det ifrån egentligen.
Men det märks att det går neråt ordentligt nu när jag tvivlar mer och mer på mig själv.
Ja nog med känslomässigt babbel..
Soon you will know
Igår kväll så ringde pappa och pratade lite och vi kollade lite på den kameran som jag beslutat mig för, dvs en Canon EOS 5D. Vi pratade om priser och delar och liknande och innan vi skulle lägga på sa pappa att jag skulle maila dem och kolla hur det är med frakt försäkring och så var han så söt att han erbjöd sig att kanske låna ut pengar till den ändå.
Egentligen så är det jag blir mest glad för att han faktiskt erbjöd sig detta, det värmde något ofantligt inom mig. Speciellt för att det säger ju att han verkligen tror på mig och tror att jag kan lyckas.
Är så tacksam att han erbjuder att kanske låna ut pengarna, det är ju inte säkert att det blir ändå är det ju inte men det är ju helt klart tanken som räknas och jag förstår ju om han inte kan eller vill, för det rör sig ju ändå om rätt stora summor.
Tack.
Why do I do?
Jag hatar att jag blev påkörd, försöker se det från den ljusa sidan och inte gräma mig över att jag blivit så förhindrad av den som jag trotts allt blivit men det går inte hela tiden!
Och jag hatar det verkligen, hatar så jävla mycket att det gör ont i foten och att jag är så stel i benet så ofta så jag måste vagga fram som nån jävla pingvin. Hatar att jag får ont där så lätt och inte kan bära tunga saker.
Hatar så mycket att jag inte kan gå ut och gå mina promenader med Loke längre, hatar att inte kunna göra allt jag vill göra pga smärta och stelheten som medföljer.
Visst så pengarna från försäkringen kan hjälpa på många sätt men jag hade hellre varit utan dem om jag sluppit olyckan och alla problem som kommit efter det.
Olyckan sabbade så gott som allt i våra liv. Ersättningar, familj, vänner, hälsa, psyke och så mycket mer som jag bara itne kan förklara.
Jag hatar att det hände, tänker på det nästan varje dag och tänker hela tiden på vad som faktiskt kanske hade kunnat blivit.
Jag hatar så mycket att det ska måsta göra så satans jävla ont så ofta, och ändå är jag ganska smärttålig av mig men detta gör ont! Jag hatar hatar hatar hatar hatar hatar att det hände..
Klart jag är tacksam för att jag överlevde och att det inte gick värre än vad det gjorde och för att jag ändå blivit bemött så bra av många ( men inte alla ). Och är på sitt sätt tacksam för den sortens upplevelse.
Jag hatar att jag mår så dåligt varje gång jag åker förbi den korsningen..
Jag vet att har det inte hänt så har det inte sett ut som det gör idag och även om det är mycket skit och vi har dålig ekonomi så har vi det i grunden bra. Men samtidigt så känns det som man kunnat klarat sig utan allt detta skit som detta medförde..
Close your eyes..
Tänker ofta på det förflutna och sådant som kanske kunnat ske, vet inte varför men får ut ett visst nöje av det. Får en ju många gånger att må bättre över sig själv samt att man vet ju aldrig vad för svar man kan hitta i det förflutna.
Igår slog det mig att jag nästan hade glömt bort Pettson och tiden med Pipeline tillsammans med Maria.
Det var en härlig tid egentligen och vi hade himla roligt där borta på Pipeline, bra umgänge och bra musik, plus att man fick träffa en del artister. Roligaste tiden var helt klart när Robert och då Pettson oxå jobbade där med oss.
Ångrar mig lite dock att jag skulle vara så satans jävla feg då och aldrig våga följa med på de efterfester man blev bjuden till. Saknar den tiden liten för det var så himla roligt, även om man inte fick betalt i mer än biljetter dit som man inte behövde för man jobbade ändå hellre.
Det var som sagt en härlig tid..
Tänk att
Fick några kommentarer och sms som gjorde mig himla glad angående de tidigare inläggen i min blogg. Så skönt att veta att det finns dem som tror på en och stöttar när det känns tufft.
Så det känns verkligen mycket bättre nu, trotts kameran och förkylningen
Jag ville bara säga att jag uppskattar allt stöd så oerhört mycket och veta som sagt att ni tror på mig. Tack
Standing in the fire
Jag är jätte glad för Pers skull och även min egen av olika anledningar men samtidigt så känns det som jag är på väg ner lite i en sån där svacka igen och då är det svårt att bara fokusera på det bra och glömma det dåliga.
Speciellt när ett av de dåliga är en av mitt livs största intressen och passioner, en av de saker jag lever för. För den som inte luskat ut det ännu så är det foto jag syftar på.
Jag älskar ju att fota och har en massa ideer och tankar kring de men saknar resurserna för att kunna utföra mycket av det.
Men det är ju inte bara det såklart.
Jag önskar jag kunde beskriva saker och ting bättre..
Känns som jag bara klagar över småsaker, visserligen så är ju foto verkligen INTE smått för mig. Men det är så det känns. Den där känslan och lusten att vilja ge upp och att bara lägga sig och sluta existera börjar smyga sig på igen, hatar när dom känslorna kommer för mår ju inte bra utav dem.
Men enligt min psykolog så är det ju bara att göra sådant man tycker om så mår man bra igen, så varför funkar det inte för mig?
Let me be
Jag orkar inte fota mer nu, inte när kvaliten blir som den blir. Visst kan jag skylle på kameran för det är ju den som det är fel på och håller på att gå sönder. Visst blir den en del riktigt bra foton men det gör mig så jävla ont att veta att med en kamera som funkar som den ska skulle de kunna vara så himla mycket bättre.
Modell: Elina K
Känns som det är hopplöst att fortsätta med foto som det ser ut nu. Varje gång man lägger upp bilder på modellbilder.se exempelvis så kommenteras det över att dom är oskarpa och att kvalitén inte är det minsta bra på dem. Hur kul är det att fortsätta när det är sådant jag inte kan göra något åt och jag vet att det är orättvist mot de modeller jag fotar att lägga ner tid och energi på en fotosession som sedan blir i jätte dålig kvalité.
Men det är samtidigt inget jag vill, att lägga foto på hyllan dvs, för jag vill ju komma vidare och göra mig ett namn och utvecklas. Men med det jag har idag så tror jag fan itne att jag kan komma någe längre och jag vill ju inte att mitt namn ska förknippas med så dålig kvalité.
Modell: Sofie H
Är så less på detta, men jag hoppas det löser sig med hjälp av försäkringen, men det är ju inte en garanti när jag inte vet vad den hamnar på riktigt.
Känns som jag sviker dem jag fotar att jag inte leverar det jag skulle kunna göra..
Ut i skogen ska vi gå
Det var först och främst extremt skönt att faktiskt komma ut och att få köra lite var roligt det med, även om jag är nervös när jag kör den här bilen då den inte tar så bra i ettans växel. Men vädret var riktigt bra idag så vi möttes upp där vid parkeringen där vi satte oss i gräset.
Vi talade om en massa saker och fikade lite och kollade på när hundarna lekte. Det var riktigt kul och välbehövligt kan jag lova. Jag är himla glad att få komma ut och att ha sånt trevligt sällskap gör det ju inte värre precis.
Sara med Raxo och Chilo.
Känns så roligt för det känns som man kännt henne jätte länge och trivs så bra med henne och känner att hon är en sån person jag skulle kunna prata om allt med, även om jag är väldigt öppen så är det rätt sällan jag känner att jag kan vara SÅ öppen med någon. Det är typ Per och ett fåtal till.
Jag hoppas att Raxo och Loke kommer överens, tror inte det ska vara någon fara faktiskt men klart man är lite orolig när han är så rädd för andra hundar som han kan vara, inte alltid men ofta.
Min lille snos, Loke.
Så snällt av henne och hennes sambo att fråga om vi ville vara med på övningskursen som han ska ha i oktober. Ska bli riktigt roligt och tror det kan vara riktigt bra för Loke att få komma ut o träna lite och speciellt träna på att träffa andra hundar och människor ute.
Imorgon tror jag att jag ska se om jag lyckas krångla ner med Loke och faktiskt att han och jag åker till Mariebergskogen och tar en liten promenad, har saknat att komma ut och gå med honom så jävla mycket..
Seriöst?
Som ni vet så har ju Per fått erbjudande om jobb på en restaurang som jag pratat lite om men nu är det ju så att han så gott som är garanterad jobb där han har praktik oxå. Så vi har gått ifrån att det inte verkar finnas några jobb alls till att han måste välja mellan 2 stycken. Det är ju inte helt dåliga löner det rör sig om heller, visst kock löner är väl inte de bästa precis men det är ju bättre än vad vi har idag om man säger så, den med lägst lön är skulle ge oss 3500 kronor mer i månaden än vad vi har idag och det är alltså bara på hans lön.
Det ser ut att luta mot jobbet där han har praktik nu som är ett deltidsjobb men som jag tror faktiskt är bäst för honom, av det vi vet om båda ställena nu. Men han ska på möte med den andra restaurangen om ca 20 minuter så efter det så vet vi hur han kommer göra.
Känns overkligt men jag är så himla glad att han äntligen ses för hur duktig han är och faktiskt kommer bli en bra resurs för den restaurang som får honom.
Redan?
Kunde inte somna om efter det att Per sagt hej då och gått iväg till praktiken. Låg och vred mig en stund, skickade lite sms och försökte skriva lite i den dagbok jag har, som jag skriver i kanske 2 - 3 ggr per år. Försökte yttligare en gång att somna, men det gick inte. Även om Loke låg vid en och mös under täcket så kunde jag inte somna, brukar ju inte vara några problem men det gick inte.
Kanske är för att jag faktiskt somnade vid 2 tiden inatt istället för 6 som det brukar vara, men jag känner mig lite trött. Ska gå och duscha här snart, men är lite rädd jag ska somna i badkaret. Skulle ju inte vara första gången det inträffar.
Är nog så att jag är lite nervös över hur Pers möte med den möjliga framtida arbetsgivaren ska gå. Det känns som det borde vara vår tur, men törs man verkligen hoppas på det?
Jaja, nu ska jag gå och däcka i badkaret.
Klockan den går
Per han ligger och sover och vilar sig inför den stora morgondagen, som egentligen är idag om man ska vara petig. Ty då ska han och hans handledare nämligen ha möte med klasskompisen och chefen om att komma in på praktik snabbt för får han jobbet, vilket det ser ut att vara ganska säkert att han får om jag tolkar Pers tolkningar rätt dvs, så börjar han redan nästa vecka.
Nicklas och Per under utbildningen.
Han är jätte nervös och orolig för att han inte ska klara av jobbet och vad det kräver av honom, men det tror jag. Det är klart han inte kan allt i början, vem fan gör det egentligen? Men jag hoppas det blir bra för honom, jag vill ju att han ska vara lycklig.
Tror alla utom jag och råttorna sover här hemma just nu, kanske jag borde följa deras exempel och lägga mig och sova jag med?
Så håll tummarna för att det går bra för Per imorgon ( ja idag.. )..
And the angels sang
Det var behövligt för det börjar bli kallt så vissa växter har ett behov av att komma in igen snart, men pga ett problem med tvestjärtar så måste jag plantera om alla växter ute som jag ska ta in.
Har iaf fixat min hibiskus som tagit sig jävligt bra och riktigt stor för att inte ens vara 1 år, så nu är den inne så behöver jag inte oroa mig för köldskador på den.
En blomma från svärmors hibiskus.
Flyttade även om ena Tiny Tim tomatplantan så den får lite bättre ljus så tomaterna på den har en möjlighet att mogna innan det blir för kallt. Ser ut som det blir en heeel del på den.
Det blir en del växter som får stanna ute över vintern, vi får väl se vilka som överlever eller ej. Lite bitter på dock att min svartvinbärs buske inte gav någe frukt i år. Ska ta och köpa en större kruka åt den sedan så kanske den tar sig lite bättre.
Men är ändå nöjd med det här året, fått ganska bra med tomater, gurka och physalis och lite annat gott och blandat.
No more talk of darkness
Skola är väl kanske att ta i utan man skulle nog hellre kunna kalla det kurs verksamhet. EBL skolan är till för dem med psykologiska besvär av olika slag och är till för att man ska kunna komma igång, träffa andra i liknande situationer och bara för att få komma hemifrån och aktivera sig lite.
Dom har ett litet utbud med kurser, som inte ger några betyg eller liknande utan är helt frivillig och för ens egen skull men det kostar heller inget att gå där.
Dom har lite olika från matte till väl mående och kreativitet. Kurser med olika knep om hur man kommer igång, hur man tar hand om sig själv och hur man kan må bättre på egen hand. Sedan lyssnar dom till deltagarnas önskningar och är lagomt mångra intresserade och dom får tag i kunskaperna så kan dom köra igång kurser med det man önskar.
Jag lade in en önskan om en kurs om blommor och natur när vi var där på studie besök och så ska jag kanske få hålla i en kurs där om foto och kanske även lite dator. Visst jag är inte den mest pedagogiska men jag kunde få hjälp att ha en kurs av någon av dem som har hand om skolan. Det ger inte betalt utan mer som en välgärning och att ge tillbaka lite för det man får.
Men ska ansöka till kursen där man får göra kreativa saker som decopage och liknande. Men funderar även på kurserna om att umgås i grupp och utbyta kunskaper och erfarenheter, plus att det kan vara roligt att lära känna lite nya människor ( som lite är en av anledningarna till att jag ska testa att gå där, bli av med min rädsla och ångest inför nya människor ) och sedan så var det en kurs om Värmland, tänkte det kan ju vara lite roligt att lära sig mer om.
Inte helt bestämt mig ännu dock, men ska tänka lite mer på det så får vi se..
Humor?
Tyckte detta ( från aftonbladet.se ) var lite roligt om man bara läser rubriken, förstår ju vad dom menar egentligen men ja som sagt det ser rolgit ut.
Det är farligt att äta rätt.. om man nu inte vill bli gravid dvs ;D
Händer det verkligen?
Fick nyss ett samtal från min älskling som slutat på praktiken för dagen.
Dock blev jag oerhört rädd när han berättade att det hade hänt något. Blev alldeles kall då jagg fick bilder framför mig hur han gjort sig illa eller liknande, men fick snart veta att det ringt en klasskamrat från kockutbildningen som kollade läget lite och det kom fram att den restaurangen där han jobbade vill anställa Per.
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
Jag kan inte tro det är sant och man vet inte om man törs hoppas på att det blir så, men han är påväg dit nu och ska kolla in restaurangen lite och prata med dem och se till att boka in ett möte så att handläggaren på AF Rehab kan vara med och kolla alla rättigheter och sådant samt informera om lönebidraget som är möjligt att få om dom anställer Per.
Fattar inte att detta händer, precis när vi båda börjat ge upp just på kock yrket och är påväg att gå vidare till en ny väg med en ny utbildning så händer detta..
Ja inga avtal är ju skrivna ännu så ska inte ta ut något i förväg, även om det är svårt att inte bli för glad.
In the winter
Har träffat med mitt personliga ombud och pratat en massa om mycket och inget. Hon ska hjälpa mig att få igång läkarna lite så jag får min nya medecin snart samt se till så det händer något med överklagan.
Vi var ut till Edsvalla vid ÖB en snabbis och bara åkte omkring, är ju ganska fin natur där så det gjorde mig himla gott kan jag lova. Mår så mycket bättre när jag får komma till lite lantligare platser och se natur och djur.
Sedan åkte vi till Skuteberget och kollade lite för att sedan åka till IKEA där vi köpte lite att dricka, man blir törstig av att pladdra hela tiden.
Men det var faktiskt riktigt trevligt och hon är himla lätt att prata med, tack och lov.
Skulle du?
Funderade kring det om vi inte hade varandra om det vore någon i vänner kretsarna som man skulle kunna bli intresserade av eller ej och liknande. Rätt intresant egentligen även om jag nästan kunde Pers svar redan innan. Mitt svar var nog ganska självklart det med skulle jag tro.
Men det för en ju lite smått till frågan om att vara attraherad av en vän. Hur farligt är det egentligen? Har sett endel vänskaper rasera pga att sådant blir offentligjort. Tror det beror lite på det där att det blir ett ovetande om hur man ska bete sig eller gå vidare med den nyfunna informationen. Vissa tycker det är obehagligt medan för andra är det inga problem alls.
Men hur farligt är det egentligen att "bara" vara attraherad av en vän?
Visst jag kan säga att jag kanske inte är attraherad men att några vänner är attraktiva och det var jag ju att även Per tycker. Namn och så tänker jag inte gå in på rörandes någon av oss, men jag tror detta är något som är i alla förhållanden egentligen. För det går inte att bara tycka en person i hela världen är attraktiv, det tror jag inte ett ögonblick på.
Men det är på sätt och vis en intressant tanke och är nyfiken på vad andra tycker och tänker. Så dela gärna med er av era tankar kring detta.
All stand together
Vi åt Pers underbart goda potatisbakelser, som nu går att hitta receptet på i Pers egna blogg, tillsammans med en mumsig pepparsås och saftiga pepparstekar, självkalrt lite grönt på sidan om och tomaterna var såklart egen odlade. Vi hade hyrt Black Sheep, som kanske inte var en film jag rekomenderar att man äter till men den var riktigt rolig.
Annika Å, Maria och jag för något år sedan..
Måste säga att jag tänker väldigt mycket just nu på den tiden ute i Söråker och hur mycket jag saknar den och människorna i ens närhet, speciellt människorna. Dvs familj och vänner. Tänker på hur trevligt det var när man var hos Maria ( Pollan ) och vi låg i deras soffa o fåtöljer och lät oss föras iväg till en annan värld när vi lyssnade på The Phantom of the Opera.
Känner att jag måste verkligen ta mig iväg till Göteborg och hälsa på henne ja och Annika K med för den delen. Ibland känns det som det skulle vara en bra idee att faktiskt flytta dit till göteborg, men tror inte jag skulle må så bra vid en så stor stad i det långa loppet.
Annika K
Tycker det är synd att Annika o Alex behövde flytta härifrån, trivdes så bra med dem och det var roligt att Alex o Per kom så bra överens. Det är lite sött att Alex verkar tycka om Pers potatisgratäng så mycket att han fortfarande pratar om den. Men vi hade himla kul där på nyår, även om Per blev lite för full. Men dom lämnade helt klart ett tomrum efter sig när dom flyttade från karlstad men är ju helt klart glad för deras skull då det var det bästa för dem.
Kanske blir ett eget företag snart..
Veckan som kommer
På måndag så ska jag träffa mitt personliga ombud igen och vi ska väl hitta på något och prata lite om överklagan som behöver tas och skrivas ihop snart. Jag undrar vart vi ska åka denna gången, skönt att någon drar mig ut från lägenheten.
Modell: Sara L Foto: Jag
Sedan mer här i veckan så ska jag hitta på något med Sara. Om vi ska ta en fika eller något liknande, trevligt ska det bli iaf och jag ser framemot det. Måste säga att jag gilla henne, känns som man kom otroligt bra överens med henne och jag trivs mycket bra i hennes sällskap.
Utöver detta så ska vi väl kolla upp lite hur möjligheterna för att Per ska kunna plugga igen är och om det är något vi får stå för själva eller om arbetsförmedlingen står för omskolningen. Vi ska prata med Pers farbror och se hur det är med en möjlig anställning där eller om han har några sådana kontakter, med något sådant bakom ryggen så är det ju större chans att arbetsförmedlingen hjälper till.
För den som undrar så är det svetsare han funderar på. Det är himla bra betalt och betydligt lättare att få jobb som och vi vet ju sedan tidigare att han både är duktig på det och tycker det är roligt.
Vi ska väl klippa av Per allt hår här i kommande dagarna dessutom och se vad vi kan få för hans hår, det är ju ofärgat och obehandlat så lite borde man kunna få. Men det är något vi ska kolla upp här i veckan tänkte vi. Kommer bli lite annorlunda att se honom i kort hår, men tror han kommer må bättre utav det.
Känns som det kan bli en rätt bra vecka ändå..
All i ask of you
Vi har pratat lite om att det ser ut som vi blir kvar här ett tag, men det känns ändå inte så hemskt som vi trott det skulle göra. Det har ju visserligen varit våra planer ganska länge att försöka komma ut till Skoghall igen då vi båda mår så mycket bättre där.
Men nu när svärfar har backat som borgnär eller ja medsökande som det så fint heter idag då det är ungefär samma sak. Vi har iaf fått stanna upp i vårt sökande då vi inte kan ta ett lån utan honom. Men egentligen känns det ganska skönt att slippa ett lån til, även om det inte är sådär överdriv stort så kan det råka göra skillnad i framtiden så känns nog ganska bra att ta det lite lungt ett tag och se om Per får jobb eller ej.
Vi har nu sagt att då det inte ser ut att bli av i första taget så ska vi försöka få iordning här hemma istället. Vi satt här för någon vecka sedan, bara jag som är seg på att uppdatera om jag inte redan skrivit om det dvs, och pratade och planerade hur vi skulle kunna få vårt läge idag att bli bättre och kom iuderfund med att det skulle vara för bådas fördel att faktiskt få till lägenheten. Den står halvfärdig och har gjort det i ett par år nu och vi har väl aldrig riktigt kommit igång med den då det hela tiden kännts som vi varit påväg bort från den.
Vi håller på att gå igenom alla lådor som vi har och packar om och slänger en massa skit, seriöst att man har packat ner kuvärt tom. Så det ska bli mer plats i förrådet och mer plats här uppe till att börja med. Dock innebär ju detta att vi behöver byta ut endel möbler med nya eller ja av den sort vi tänkt oss.
Det vi räknat på är att med tavlorna och möblerna så kommer det ligga på ungefär 11 000 kronor. Men detta är ju ett projekt som man får ta lite åt gången av och ta när man har råd, vilket tyvärr kommer att ta ett litet tag skulle jag tro men det kommer bli jätte fint när vi väl är klara och denna gången har vi kommit överens om att vi ska satsa ordentligt på dom saker som vi faktiskt vill ha och inte nöja oss som vi gjort så många gånger tidigare.
Så vad är det som ska fixas då tro?
Jo i vardagsrummet så ryker till att börja med de sista delarna av det svarta stora skåpet som vi har, ena delen är ju redan på tippen. Leksviks bokhyllan ska vi flytta in i det lilla rummet som vi har som kommer bli dator och hobby rum. Leksvik vitrinen kommer nog att få stanna här inne, men riktigt vart och hur har vi ite kommit fram till ännu, men det löser sig då. Hit in så ska vi köpa 2 ganska stora och bastanta bokhyllor, möjligen att det blir 3 då vi inte är helt säkra ännu men ja vi börjar ju med så får vi se sedan helt enkelt.
Sedan ska vi även ha in ett x antal tavlor hit in. Bland annat tavlorna som syrran så snällt ska göra åt oss men sedan så även en hel del av mina egna foton.
Vi funderar även på hur mycket mer i månaden det skulle bli om vi lät dem tapetsera om i vardagsrummet och i sovrummet, har jag inte räkant helt fel så skulle det bli ca 100 kronor mer i månaden men jag inte är alls säker.
Sedan i sovrummet ska det in några små byråer och så tavlor med mina egna foton på väggarna, möjligen någon egen händigt byggd sänghimmel av något slag, såg ju en väldigt fin i Drömhem och Trädgård tror jag det var där dom hade byggt den helt själv oxå.
Sedan så i det lilla rummet så bir det att trycka in 4 bord är det tänkt till att börja med och satsa på riktiga kontorsstolar så man slipper få så himla ont för en gångs skull.
Ska även bli bra med förvaring där med ett par riktigt fina och praktiska hyllor, som visserligen är för kök men va tusan. Någon tavla ska väl upp även här är det tänkt.
Sedan i hallen så blir det någon tavla och en spegel ovanför byrån och en skohylla hade vi tänkt oss och sist då i köket ska vi satsa på ett riktigt och lite mer bastant köksbord än det vi har nu. Några tavlor ska väl upp även där är det tänkt. Känns som det kommer kunna bli riktigt fint faktiskt och vi får bort mycket skit från vardagsrummet vilket kommer göra det mycket luftigare och lättare att hålla rent i hela lägenheten.
Ja det är ju lite snabbt kring det hela iaf, även om det blev en del skrivet. Men som sagt så detta är ju ett projekt som kommer att ta ett litet tag att utföra och antaglien innan vi kommer igång med det oxå. Krävs ju en lite mer stabil ekonomi för det känns det som.
The Rose
It´s the dream
Afraid of waking
Thats never takes the chance..
----------------------
Den som aldrig chansar kommer hellre aldrig att vinna något eller uppnå någon förändring, vare sig åt det sämre eller bättre.
Tänk lite på det innan ni tar beslut.
You make me smile
Den har ju ett av de bästa grafikkorten på marknaden, även om kylningen skulle kunna vara lite bättre på den. Men den är däremot lätt att klocka, vilket jag ska göra lite när jag fått in lite fler fläktar i chassit.
Men det känns skönt att höra att andra tycker det är en bra dator oxå, säga vad man vill så är det skönt med bekräftelse på att man gjort ett bra jobb och faktiskt lyckat få ihop en riktigt bra dator.
Nu med det na nätagirgatet så ska det mesta funka som det ska u när det kommer tillräckligt med strömtillförsel till allting.
Pers datorn funkar äntligen och lösningen var mycket billigae än vi befarade först. Var väldigt rädda att vi skulle bli tvugna att byta processor i den och det kan kosta från 1500 - 2500 kronor men istället visade sig att det var faktiskt Minnet som det var fel på, vilket kostade under 300 kronat att byta ut. Så lite skillnad om man säger som så.
Känns bra att han kan använda sin dator nu oxå. Dock måste jag forma min igen, vilket inte är någon höjdare men det går ju ganska fort. Det är ju att instalera allting igen som är segt.
Drive me crazy
Så jag skiter i det inlägget helt enkelt och kriver om något annat.
Men ni får gärna berätta om "speciella" ex och liknande, alltid intressant att höra om och veta att man inte är helt ensam, även om egenheterna så att säga skiljer sig från varandra. Så bara skriva en kommentar om det.
You better hope and pray
För den som inte kunnat gissa det eller inte kan så mycket om min historia så är det Percy ( dvs Pelle ). Jag kan i ärlighetens namn säga att jag är livrädd att han ska få för sig något igen och söka upp mig. Det värsta är att jag vet lite vad han är kapabel till och han skulle kunna skada väldigt många i min omgivning för att få som han vill.
Visst hade han varit liten och mesig så hade det väl inte varit så hemskt egentligen men nu är det så att han är STOR och stark som bara fan ( misstänker att han iaf då åt något åt det anaola hållet, skulle inte förvåna mig om man säger som så ) inklusive att han kan kampsport och bär vapen. Att han sedan inte är helt labil gör ju inte saken bättre.
Visst han var väl snäll med mig och så när vi var tillsammans, bortsett från att han höll på bryta min handled en gång när jag skulle byta låt på radion, men annars så var han ändå snäll med mig. Och jag kan ju säga att jag verkligen saknar hans djur, han hade en jätte underbar schäfer och en massa katter, varav en som föll även för mig och skulle alltid sova vid och på mig.
Men för den som inte vet så efter ungefär 1 månad så ville han ha paus eftersom han gick genom mycket med cansern i magen och det, sa han iaf. Men när jag inte hört något från honom på ca 2 månader och inte fått något svar på något sms eller liknande så gick jag vidare och träffade en ny kille, fast så ny var han väl inte vi hade ju ändå kännt varandra några år.
När vi vari tillsammans i kanske 2 - 3 månader så var jag på semster med Pollan och hennes mamma ner till Sockholm där vi bodde hos Pollans mormor. När vi väl kom dit så ringde det oväntat och ja ni kan ju kanse gissa vem det var..
Precis.. Percy. Han ville se hur allting var och ja nu var han redo att ta upp där vi slutat för nu mådde han bättre. Men friden var inte långvarig när jag berättade att jag träffat någon annan. När han fick reda på det så skulle han söka upp den nya killen och skada honom och ja han visste ju vart min familj bodde så dem skulle han oxå besöka. Det jobbiga är att jag vet att han skulle kunna göra det oxå. Detta resulterade i att det blev ett mycket långt samtal där jag försökta lugna honom.
Vi bestämde att vi dagen efter skulle ses i närheten av lägenheten så vi kunde prata ut ordentligt, han bodde utanför Norrköping så det var inte så långt emellan. Men såhär i efterhand är jag väldigt glad att Lotta, som Pollans mamma heter, stoppade mig och sa att om jag ska gå så ska hon följa med. Tack och lov så kom han inte bland annat i och med det.
När jag tänker tillbaka såhär i efterhand så inser jag vad han skulle kunnat göra om jag kommit ensam och satt mig i bilen hans. Han har inte dragit sig för att bara dra därifrån, vare sig jag velat eller ej.
Det var det sista jag hörde från honom på ett bra tag, han kommer dock in i bilden 3 ggr till. Året efter detta så börjar vi prata igen, vid det här laget så är det han och ett till av mina ex som vill komma tillbaka och en ny som jag talar med så jag väljer till slut att gå vidare med den nya, men det är en annan hitoria det. Sedan kommer han tillbaka igen ett litet tag efter det samma år och sedan när jag väl träffat Per så ringer han på Pers födelsedag. Tack och lov är han betydligt mer sansad denna gången och gör inga hot eller liknande iaf. Efter det kan jag inte komma ihåg om han hört av sig någe mer, har för mig det är en gång till.
Men jag är väldigt rädd att han ska få för sig något som sagt och komma tillbaka, men jag tror faktiskt att ha är död vid det här laget.
Sometimes
Vet inte varför det är så egentligen för jag är normalt väldigt öppen, kanske tom lite för öppen ibland och säger sådant som ja alla kanske inte riktigt vill veta. Men när jag väl sätter igång och pratar så har jag lite svårt att stanna, visst hemligheter och sådant om andra är ju en sak men saker om mig själv rör mig inte så mycket om folk känner till.
Men ja ibland sitter jag och drömmer mig bort till sådant som skulle vara.. ja trevligt. Vet att det är sådant som aldrig ens kommer i närheten av att uppleva, men ibland så är det ju drömmen i sig som är charmen och att det i verkligheten inte alls skulle vara det minsta lockande.
Känns som jag främst svamlar idag så ska nog fortsätta lyssna på musik bara.
Foto
Tycker det blev himla bra och sedan är hon ju så vacker och trevlig. Vi hade riktigt roligt att fota ihop. Detta var från förrförra lördagen.
Foto: Jag.
Modell: Sara L.
Im alive
Snart ska Per iväg och spela lite Warhammer 40k tillsammans med Fribe. Kul att dom hittar på lite och umgås, trist att bli själv här hemma men jag får väl hitta på någe att roa mig själv med.
Mår ganska bra just nu måste jag säga.. men det varierar ju fort så ja. Men just nu så!
Testar
Ja ikväll så ska jag testa mina sömnpiller jag fått av min läkare pga min dåliga sömn. Har inte riktigt vågat testa dem tidigare och glömt bort det hela tiden. Varje gång jag kommit på det tidigare så har jag haft något möte dagen efter eller liknande och jag vill ju inte riktigt prova dem när jag måste iväg dagen efter då jag inte vet riktigt vilken effekt pillren kommer ha på mig dagen efter.
Men vi får se imorgon helt enkelt.
Inside
Längtar så till en egen gård tillsammans med min snos.
Mötet igår med mitt Personliga Ombud Lena gick riktigt bra. Vi åkte ut och åkte lite och pratade en massa om vad jag behöver hjälp med. Så hon ska hjälpa till med att se till så jag ringer läkaren om ett utlåtande för att överklaga domslutet om aktivitetsersättning och lite sådana saker.
Vi har inte riktigt besämt oss om vi ska ta en lägenhet på vidön om den möjligheten skulle öppna sig. Dom är ju himla bra och fräscha, dessutom så ingick det tydligen både diskmaskin och tvättmaskin ( nu har vu ju det själva visserligen men iaf ) och hyran ligger på runt 3400 kronor för en 2a på ca 60 kvm. Det är verkligen inte dåligt det inte.
Och det är ju bra om vi inte binder upp oss så mycket som man gör med en bostadsrätt när vi inte riktigt vet hur det ser ut frammåt. speciellt med tanke på gården och att jag ska starta upp mitt foto företag.
Snart har det gått exakt 3 år sedan olyckan, även om det var ett tag sedan och jag repat mig ganska bra så mår jag dåligt av den. Visar det väl inte alltid men brukar kunna bli yr eller illamående när jag kommer den korsningen det hände nära igen. Det är ju då minnena blir allt tydligare och tankarna om vad som kunnat ske kommer upp allt tydligare.
But im not
Låt se.. Jag har märkt att det är en del människor här på internet och ja vanligtvis oxå verkar ha ett problem med andra. Märker det främst hos en del modeller som blir utsatta för diverse trakaserier och påhitt. Det är väl främst ett par modeller som jag syftar på som får genomgå en hel del.
Nu kan jag inte riktigt hela historierna bakom allting, det är det ju bara dem som vet. Men det som sägs kan jag inte hålla med om det minsta. Det rör sig om mycket snälla individer som är glad för det dom har, även om dom önskar sig mer. Jag menar vem fan gör inte det?
Yes.. me so hot ( jag något år tillbaka )
Om man inte kan vara glad för någons skull och inte säger saker för att man bryr sig eller oroar sig ( dvs för att vara snäll ) så varför ens säga något alls? Varför fortsätta läsa en blogg och följa ett liv man inte får ut något alls av? Det är väl det som man kan kalla att inte ha något eget liv.
Tycker det är himla synd för ingen orkar med den skiten särskillt länge och jag förstår att dom tillslut inte orkar med att blogga längre.
Ibland
Vissa saker skulle vara trevliga om de verkligen existerade andra mindre roliga såklart. Men ibland blir jag som sagt lite ledsen att man inte får uppleva en del saker på en verklig nivå.
I better not touch
Veckan som gått har varit ganska händelserik måste jag säga. Träffat mitt personliga ombud, som jag även ska träffa imorgon ( tisdag ) och då skulle hon ta mig ut på lite fika eller någe sådant så vi får lära känna varandra lite innana hon åtar sig de uppdrag jag har åt henne. Men det känns riktigt bra än så länge och hon är himla trevlig. Hon ska bland annat hjälpa oss med att se om det möjligen finns något bidrag vi kan få för något och så blir det ju till att börja med att ta kontakt med endel av mina läkare och så så vi kan överklaga beslutet om min aktivetetersättning yttligare en gång.
Var även och fotograferade Lotta ute i Skoghall och hemma hos henne på Vidön i hennes nya fina lägenhet.
Sedan blev det karaktärsgörande till Neotech 2, dock inget spel då det blev lite sent för att börja. Så vi bestämde med Peter att vi skulle spela Dark Heresey dagen efter istället. Det var himla roligt var det, längtar tills vi kan fortsätta. Är ju liksom lite spännande nu.
Peter gör karaktär.
Vi har fixat en massa här hemma och packat upp och packat ner och slängt en massa.
Igår ( söndags ) kom Peter och Anna över på middag dessutom. Vi åt Fläskfilé med en pepparsås och Potatisbakelser, var så ruggigt gott ( Per ska lägga upp receptet på sin blogg senare när han får tummen ur ). Vi skulle ha bjudit på Chockladtryffel med hallonsås oxå men råkade ha i för lite chocklad så den återfick aldrig riktigt fast form. Efter att vi ätit satt vi och snackade en massa en bra bit in på kvällen. Vi kollade även på deras bröllopsbilder som jag tagit och brände ut dem åt dem. Blir väl lite warhammer 40k spel här framvöer skulle jag tro oxå.
Min framtida älskade bonde <3
Älskar att titta på Per när han målar och pysslar med sina gubbar, så söt.
Det värmer så i hjärta och själv när jag ser på honom, när han ler och skrattar känns det så otroligt overkligt. Hur kan någon så underbar älska mig så mycket tillbaka?
Let me go
Vi har ju som de flesta vet funderat och letat efter nytt boende, speciellt ute i skoghall. Vi fick väl lite mer eld i baken när vi hittade den till synes perfekta lägenheten för oss där ute. Dessvärre blev det inget med den och heller inget med den vi kollade på därefter heller. Nu verkar det som om Pers far backar angående att stå för borgen vilket innebär att det inte lär kunna bli av något förrns någon av oss får jobb.
Vi har iaf bestämt oss för att vi ska få iording på den här lägenheten nu istället för att den ska stå som den står nu och det är på gång men det stannar där, halvklart. Vi håller på att gå igenom ja allt vi har just nu och rensar grovt i våra ägor. Snacka om mycket skit som vi sparat på oss genom åren.
Vi kommer visserligen behöva en del nya möbler, men det kommer att vara värt det och det kommer göra mycket att vi satsar ordentligt på sådana saker istället för att nöja oss med något som fyller en liknande funktion. Vi känner ju själva hur det funkar bättre och bättre ju mer ordning vi får här hemma så det känns ju väldigt lovande inför att faktiskt få ordning här, jag menar det var ju bättre i gamla lägenheten mycket pga att vi faktiskt hade bättre där än här, var inte perfekt där heller men ja som sagt bättre.
Mysigt från Murberget.
Plus att vi sagt nu att vi ska satsa ordentligt på tavlor, dvs mina bilder och dem som syrran skulle göra åt oss. Mina bilder kommer kunna dra iväg lite i pris, eller ja egentligen så är det ramarna som kostar. Men det är en andra prioritering.
Men det mesta kommer ju bli väldigt ströinvesteringar, då vi som de flesta vet inte har någon inkomst att hurra över. Men det ska väl ändra sig någon dag det med hoppas jag.
Från en av lägenheterna på vidön, Lottas fina lägenhet.
Men som det ser ut nu så stannar vi nog här och fixar till ett bra hem istället, möjligen att vi fått koll på bra och billiga hyresrätter på Vidön ( strax utanför Skoghall ). Men det återstår att se.
Framtiden väntar?
Önskar så dom kunde godkänna det så slapp man oroa sig och tänka på inkomst på 1 - 2 år ( det har gått så länge på ansökan så vi är en bra bit in i perioden om jag skulle få godkännt ), plus att det går ju att få bostadsstöd och aktiveringsstöd från dem.
Om ungefär 1 timme ska vi ut till Skoghall och kolla på en lägenhet iaf, vi är väl egentligen inte så förtjusta i den men vi tänkte att vi kollar för det är ju en jäkla skillnad mellan bilder och verklighet. Men den har ju ute plats iaf och det lockar ordentligt kan jag lova.
Sara som jag fotade i Lördags gillade verkligen bilderna vi tog, vilket känns riktigt skönt att höra. Så otroligt trevlig människa och så roligt att vi båda älskar hundar dessutom. Sedan har ju en massa himla roliga ideer och är väldigt påhittig, en person jag helt klart skulle kunna umgås med. Visserligen måste jag säga att jag haft himla tur med så gott som alla modeller som jag träffat, dom har varit otroligt trevliga och lätta att umgås med. Vilket känns otroligt skönt egentligen, speciellt när jag har det lite svårt med det sociala.
Saknar dig Pollan..
Nästa vecka ska mitt personliga ombud börja sin kontakt riktigt med mig och då skulle vi ut och fika eller liknande för att lära känna varandra. Ska bli roligt och hon är ju himla go, påminner om min moster. Känns skönt att få den hjälpen och nån som vet vart man ska vända sig och vet vad man kan ansöka och vad för rätt till hjälp man har och ska bli så skönt att mamma inte har så himla mycket hon måste dra utan att vi faktiskt kan få hjälp av någon här nere.
På fredag ser det ut att bli rollspel, ska bli lite roligt om man mår bra dvs. Har ju haft en period som svänger ordentligt just nu. Men det ordnar sig väl hoppas jag.
Dagen efter midsommar partaj hos pappa o gunilla
Jag har en hel del som läser min blogg har jag märkt, men skulle vara kul å veta vilka ni läsare är så ta och kommentera lite, jag kan lova er att det inte gör ont. Ja om ni inte stukar något finger på tangentbordet dvs.
Det värmer alltid så när jag tittar på min underbara make. Hur han grimaserar när han konsentrerar sig när han målar sina warhammer tex. Eller när han ser något roligt och skrattar, då värmer själen och får hjärtat att slå ännu mer extra. Intressant egentligen hur mycket man kan älska.
Min underbara man och vovve <3
Nu ska vi ta och göra oss lite iordning och ta och mäta det vi behöver ha reda på ( vi var ju så smidiga att vi slänge den gamla lappen med alla måtten ) när vi kollar lägenheten.