Life Of Eve

Nej jag kunde inte komma på någon passande rubrik just nu så det får bli så helt enkelt.

Jag ska enligt Försäkringskassan snart få svar på min ansökan, eller ansökningar är det ju egentligen. Min handläggare har iaf lämnat iväg sitt förslag som var positivt för min del. Skulle detta förslag nu bli godkännt så väntar det återigen ungefär 1 år retroativt som även detta blir en fin summa, speciellt med tanke på att soss inte har så mycket dom ska ha tillbaka denna gången. Men det som skulle kännas bäst är ju att jag faktiskt kommer ha någon form av inkomst ett litet tag framöver.

Det är inte helt klart men förhoppningsvis så kommer vi den 1 maj att flytta till kronoparken. Vi har hittat en jätte fin lägenhet där, som tro det eller ej är en hyresrätt. Nu med Lokes diskbråck blev det lite mer akut att hitta ett bättre hem där det är lättare att komma ut med dem så vi har fått tagit bort en del av de kraven vi haft, ty detta är betydligt viktigare. Lägenheten är 4 kvm mindre än den vi har idag och kostar 200 kr mindre. Dock måste jag säga att jag anser att läget är bättre, balkongen är riktigt stor samt att det är en egen ingång ( som var det största kravet, det eller bottenvåning ). Sovrumsfönstret vätter mot skogen, det är ett jättefint kök samt att lägenheten är nyrenoverad. Dessutom är det ett riktigt lungt och fint område, där det är nära till många gångvägar och naturliga miljöer. Det som vi inte riktigt är förtjusa i är att det är parkeringsautomat till parkeringarna om man inte har garage. Vi ska kolla vad som är billigast i månaden så får det avgöra vad vi nu tar.



Har börjat träna med Anna, som det är just nu har vi varit där 1 gång i veckan dock är målet att det ska bli åtminstone 2 ggr. Mitt träningspass som jag har fått nu är ungefär likadant som mitt gamla och lika långt så det är ungefär 2 timmar som jag håller på, ganska lagomt enligt mig. Imorgon så blir det troligen att träna lite igen är det tänkt om ingen av oss är sjuk eller så.

Meningen var att vi egentligen skulle åka idag men eftersom Per blev tvungen att jobba så gick inte det då någon måste vara hemma med hundarna, vi kan ju inte riktigt lämna Loke utan en bur som han är just nu. Skulle även åka till IKEA med Sara och en av hennes vänner men det fick jag oxå ställa in. Men tycker ändå mest synd om gubben som blev tvungen att jobba, visst han har f ått en annan dag ledig istället visserligen men iaf.

Ska även försöka förmå mig själv att sätta mig och plantera om blommorna, men det är ju så många så jag drar mig verkligen för att göra det just nu känner jag. Det är goare att göra det när det är varmt nog så man kan sitta på balkongen istället för att skita ner inne.

Var iväg och besiktade bilen igår, självklart gick den inte igenom. Det var ju inget som var så jätte farligt men en sak fattar jag inte hur i hela friden de mekaniker som kollat på den kunnat missat, som dom på besiktningen hittade ganska snabbt. Vi har ju bett dom kolla upp tex varför ratten har ett hopp mellan styrning höger och vänster. Nu visade han på besiktningen mig vart denna gången så nu kan jag peka ut vad det är som ska åtgärdas.

Lite uppdatering rörandes Loke.

Ungefär då det gått 10 dagar efter operationen så kom vi överens med dom på Strömsholm att det vore nog bäst om han kom hem då han helt tappat motivationen och så gott som gett upp där borta. Han kissade inte och gjorde nästan inga framsteg rörandes bakbenen.

Vi bestämde att vi dagen efter ( en fredag ) skulle komma och hämta honom. Dock jobbade Per så Leif var så snäll och följde med mig dit bort, det är ju trotts allt 19 mil enkel resa. När vi kom dit gick Leif iväg lite och jag gick in för att betala ( en väldigt dyr räkning som tack vare försäkringen ändå var hanterbar ) och hämta honom. Först fick jag träffa veterinären som gav mig lite råd och tips om hur han skulle tränas, hur han ska få massage och liknande. Efter att  vi var klara fick jag sitta kvar på rummet och så skulle en sköterska komma med Loke. När han kom in i rummet och såg mig så skrek han och blev helt tokig, det värmde verkligen att se. Det var himla roligt att höra hur han även här hade charmat dem som hade hand om honom, vi vet ju att han är en underbar hund men det är klart att det alltid värmer att höra att även andra tycker det.


Loke efter operationen, ärret syns knappt längre.

Väl hemma började han äntligen att slappna av, även om han blev väldigt nervös av att man gick ut ur rummet utan honom ett tag. Då börja han skälla och bli riktigt orolig, rädsla för att vi skulle lämna honom igen. Stackarn.

Nu har vi haft honom hemma i ungefär 1 vecka och han har börjat med rehab här i Karlstad nu där han får simma, stå på en vibrationsplatta samt får massage. Nu i början ska vi gå ungefär 3 gånger i veckan så han får igång bakbenen så snabbt som möjligt, för som det är just nu kan han stå på dem om han får lite hjälp upp. Så det är mycket jobb framför oss och vi vet att det kan ta ungefär 6 månader innan han blir riktigt bra. Om han kommer bli helt som han var innan vet ingen ännu, men gå kommer han med största sannolikhet att kunna göra.


Loke innan operation.

Man tycker dock lite synd om honom för han käkar en massa piller och måste ha hjälp om han vill någonstans, även om han börjar bli duktig att ta sig fram utan bakbenen. Men det jag tror är värst för honom är att han kissar på sig själv lite titt som tätt och att man måste torka och duscha honom då, man ser på honom att han skäms när det händer.

Men han gör framsteg och man ser hur han blir starkare i bakbenen och hur han står allt bättre.

Hade nästan glömt att det var alla hjärtansdag här snart.

Vet inte om Per glömt det med, men förra året lyckades jag med samma sak. Alltså att helt glömma bort det, men det gjorde inte Per. Han överaskade mig med ett jättegulligt halsband med en del symboler på som symboliserade olika viktiga delar i vårt förhållande. Det var nog bland det finaste måste jag säga, blev sjukt glad.

Förväntar mig inte riktigt något i år, bland annat för att vi har inte råd riktigt. Speciellt inte nu när Loke fått diskbråck.

Egentligen gör det mig inte så himla mycket, det är klart att det är roligt om han kommer ihåg och hittar på något men för min egen del så kan jag bara säga att jag blir absolut inte ledsen om han skulle glömma.

Nu är det helg igen för vår lilla familj, Per jobbar ju Söndag - Torsdag så vi har helg Fredag och Lördag.

Vi vet väl inte riktigt vad vi ska hitta på denna helgen, kan ju inte riktigt dra iväg på något tillsammans då vi inte kan lämna Ymer helt ensam. Det är något som får honom att flippa ut helt och hållet och skälla som en galning, något som utan tvekan skulle kunna resultera i att vi blir vräkta.

Våra förra grannar hade själv hund som yla och hade sig när dom var borta och dom hade inga problem med att våra skällde ibland men nu när dom separerat och flyttat härifrån har det kommit nya grannar som vi inte riktigt vet hur pass förstående dom är, hundskall är ändå något som är stressframkallande.

Men imorgon, lördag, så ska jag iaf få komma iväg och träna lite och inviga mitt nya SATSkort. Jag har inte fått träningspasset ännu men tror jag kommer ihåg en hel del från det förra jag hade. Kanske inte riktigt vilka vikter eller så. Om inte annat får jag rodda eller köra på någon cykel, bara så att man kommer iväg åtminstone.

Något mer än så är det inte riktigt planerat vad jag vet, är himla sugen på att spela lite rollspel dock.

Dom ringde tillbaka till oss senare på dagen från Strömsholms djursjukhus.

Det hade gått bra för Loke och han har nu börjat göra framsteg, han kan åtminstone stå upp nu och börjar ge lite respons i benen. Det känns skönt att man får dagliga uppdateringar om hur det går.

Idag skulle Loke få börja vattenträna lite, jag hoppas att det går bra för honom. Ser framemot dagens samtal.

Dom vet inte exakt när vi kan få hämta  Loke men det är ett par dagar till iaf, så pass vet vi.

Nu har jag varit rätt inaktiv här ett litet tag då det tyvärr skett förändringar i Lokes mående.

Han blev allt bättre och det känndes som det skulle gå över men så natten mot söndag hoppade han ner från sängen innan vi hann få tag i honom. Efter detta kunde han längre inte använda sina bakben, något som var otroligt skrämmande.

Eftersom det dessutom var helg började man få lite smått panik eftersom det inte är speciellt mycket som är öppet. Så vi fick ringa veterinären på jourtid ( 200kr ) och dom bad oss att komma in med honom, dock var ju den veterinärsklinik vi vanligtvis går till inte öppen så vi fick åka ändå bort till Färjestad. Vi kom dit vid ungefär 10.30. Där han röntgades och det tillslut beslutades om att han skulle läggas in för observation för resten av dagen och natten. Det var verkligen jobbigt att lämna honom då vi inte varit ifrån honom någon gång tidigare, jag grät en hel del under så gott som hela dagen av saknad och av rädsla. Ymer saknade även han Loke och vägrade att äta på hela dagen och var även han jätte deppig.



Måndagen kom och dom ringde och berättade att det inte skett någon förändring under natten, vare sig till det bättre eller sämre. Dom frågade oss om vi ville gå vidare, för något måste ju göras, så vi fick en remiss till Strömsholm som är ett djursjukhus strax utanför västerås där dom skulle kunna göra en skiktröntgen på Loke för att kunna fastställa om det verkligen är ett diskbråck och isådanafall vart eftersom inget syndes på den vanliga röntgen.

Vi började att göra oss iordning för att hämta Loke vid 12 tiden och bege oss av mot nästa sjukhus. Vi var iväg och hämtade Leif som så snällt kunde ställa upp och skjutsa oss då jag mådde riktigt dåligt och skulle kanske inte vara den bästa att ha på vägen just då. Efter det for vi iväg in till Färjestad, väl där så tog försäkringsbolaget lite tid på sig, hela 2 timmar, innan dom gav något beslut om ersättning eller ej ( räkningen låg på ca 4700 kr eftersom vi kommit in under jourtid, men försäkringen betalade lite av det ). Efter det så fick vi prata med veterinären samt att vi fick en cd skiva med Lokes röntgen bilder som vi skulle ha med oss bort till Strömsholm. Men det känndes gott att höra att han tydligen charmat personalen, som den lille charmör han är. När dom kom ut med honom hade han en kateter så att han inte skulle bli överfull med kiss och så hade han en tratt på sig. Han var lite groggy av det smärtstillande han hade fått så det känndes skönt att han inte behövde ha ont.

Vi gav oss av på den nästan 20 mil långa resan med Loke bak hos mig och Ymer framme hos Per. Det tog ett tag och jag tror att hans smärtstillande började avta mot slutet av resan för han blev lite orolig och gnällig.



Eftersom vi hade akuttid var vi beredda på att kanske få vänta ett bra tag innan dom skulle ha tid att ta sig ann oss men det gick riktigt fort, tror vi fick sitta där max 5 minuter efter att vi anmält oss i receptionen. Vi hämtade Loke och gick in på ett rum där man först tog tempen på honom och kollade honom lite rent allmänt inför att  veterinären skulle komma in. Det blev att vänta ett litet tag till när dom var klara tills det att veterinären kom in till oss. Han klämde och nöp Loke lite här och där för att se hur han hade det med känsel i både rygg och ben. Han kom fram till att i benen så hade Loke ingen ytligkänsel men djupkänsel hade han iaf och det var riktigt bra nyheter.

Meningen var att dom skulle göra skiktröntgen redan då på kvällen när vi var där men det kom in ett lite mer akut fall ( en hund som inte hade någon känsel alls bak ) som fick gå före. Så vi kom överens om att vi skulle skriva in Loke så skulle dom göra det dagen efter istället, något som dessutom skulle göra det hela betydligt billigare eftersom det inte längre var på jourtid på dagen.

Det var sjukt jobbigt att måsta åka ifrån honom ännu en gång och jag grät större delen av hela resan hem. När vi var hos Leif och lämnade av honom och jag satte mig i förarsätet igen så ringde dom från sjukhuset. En kall kår gick genom kroppen men som tur va var det bara för att ställa några frågor som dom ringde, det hade tydligen blivit så att han kunde skiktröntgas och även opereras redan då på kvällen. Men vi kom överens om att köra på dagen efter då det inte skulle bli någon direkt förändring hos Loke under natten och att priset skulle skilja extremt mycket ( hela 15 000 kr ).



Efter att vi tankat upp bilen igen då den var nere på reservtanken så åkte vi hem, klockan var nu 20.00.

Vi börjar inse att vi är jävligt hungriga eftersom vi inte ätit eller druckit något alls på hela dagen, inte ens någon frukost hade vi hunnit med. Ymer hade försökt att äta lite strax innan vi for men hade fortsatt att vägra. Först när vi kom hem så fick Ymer sin mat och nu äntligen åt han, tack och lov, sedan gjorde vi baguetter till oss själva.

Imorse vid 9 tiden ringde dom från sjukhuset och berättade att dom hade skiktröntgat honom och att det var ett litet diskbråck, något vi blev oerhört glada att höra eftersom hade det tex varit många hade det inte gått att operera och risken då hade varit att vi behövt att låta honom somna in för gott om det inte gått med vila och medicin som är en sista möjlighet innan avlivning. Så dom frågade om dom skulle operera och för oss var det en självklarhet. Hela denna vistelsen kommer hamna på ungefär 30 000 - 40 000 kr, beroende på komplikationer och läketiden efteråt. Men man räknar på att han kommer vara där i ca 5 - 7 dagar efter operationen för att få ståträning och sådant, samt att han får en del massage och liknande då han lägger mycket tyngd på sin främre del.

Jag är himla glad att vi har försäkring på båda våra små odågor, för när olyckan är framme är man jäkligt glad att ha den hjälpen. Nu kommer ju en hel del av pengarna som var menat till handpenning att gå åt, men det anser jag att det är värt. Jag skulle aldrig välja pengarna över en familjemedlem och jag skulle heller aldrig någonsin kunna förlåta mig själv om jag inte gjorde allt jag kunde för att hjälpa Loke.



Vi sitter nu och väntar på besked om hur operationen har gått, så vi hoppas att det gått bra. Men eftersom vi inte har hört något ännu så borde det vara ett gott tecken, hoppas jag.

Hur det går återkommer jag med lite senare, hur pass mycket senare beror på resultatet.