Balkongen
Idag har det varit himla fint väder igen och jag har sopat upp det sista av jorden.
Jorden som ramlat ur när vi kastat en massa gamla och döda växter som jag inte riktigt orkade ta tag i i höstas. Dom "fina" trälådorna jag gjort själv hade även dom börjat tacka för sig och falla isär, jag har väl kanske inte skött dem speciellt väl, så var tvungen att montera ihop och kasta dom åt fanders oxå.
Men det är i och med detta som jag börjar inse att vi har faktiskt en väldigt stor balkong.
Hundarna trivs bra där ute men jag har satt några krukor ivägen för gallret då Ymer får plats att ta sig igenom dem och det är inget jag är spciellt sugen på att riskera om jag ska vara ärlig. Bara tanken av en sån olycka får mig yr och att må dåligt.
Men nu är det rent och fint och jag avnjöt lite sol där ute tillsammans med de små tidigare, ltie mer lär det nog bli om en liten stund.
Längtar dock som en galning tills jag kan börja plantera ut mer, men är glad att jag iaf börjar kunna sätta ut lite saker och att min svartvinbärsbuske klarat även denna vinter, hoppas på att få bär iår.
Negativt?
Förra inlägget lät ju lite negativt, inte riktigt så det var menat.
Det var mer än tanke om vänskap och en undran om vad andra tänker om just detta. Tycker det är på sätt och vis ett lite svårt ämne då det så lätt varierar från person till person men jag försökte få en liten grund i det hela som jag tror iaf de flesta håller med mig om.
Men för att sammanfatta så tror jag att förståelse, stöd och ärlighet är dom stora grundpelarna i vänskap, även i förhållanden som innehåller mer än bara vänskap.
Sedan är det ju klart att det finns undantag, det gör det alltid. Men på sätt och vis så är det ju där dom 3 kommer in trotts allt.
Förståelse för att man tänker olika och är annorlunda.
Stödja detta som gör oss till individer och våra olikheter i både sätt och åsikter.
Ärligheten är ju den som i grunden gör oss olika då vi visar vilka vi verkligen är.
Men något som kanske inte har så mycket med detta att göra är att alltid fråga sig Varför istället för som jag tyvärr tror många gör, drar egna slutsatser utifrån det dom ser utan att tänka på att det dom ser är med största sannolikhet långt ifrån allt.
Det är som att du ser en boll framför dig, du ser inte hela men oftast tar man förgivet att hela bollen är rund för att det är det mest troligaste och det är ju så som det brukar och ska vara. Men hur VET du att det är så? Hur kan du vara så säker på att hela bollen är rund om du bara sett hälften? Andra sidan på bollen kan ju lika gärna vara platt eller ihålig, men det vet du ju inte förrns du har sett det. Något kan berätta för dig att det är så det är men du VET fortfarande inte att det är så utan kan bara tro och ta förgivet.
Jag tror världen skulle kunna bli mycket bättre om folk frågade sig själva Varför saker och ting är som dom är lite oftare.
Ett annat exempel är ju när man åker/går förbi ett hem med en massa saker på gården, det kan vara allt från bilar till "skräp". Jag tror att oftast så är tanken som når en att detta måste vara en väldigt lat familj eller riktigt trashiga som har det så här. Det är klart att det kan vara så eller att dom valt att ha det så men vi VET ju inte att det är så, fråga istället varför har dom det såhär? Det kan ju finnas anledningar man inte alls trott som att det kan ha hänt något i familjen som tar all tid eller att dom måste prioritera bort tomten för att dom haft en enorm läcka inne i huset eller kasnke rent av någon som har dött och familjen drabbats av en stor sorg.
Det innebär ju inte att man ska ta reda på allt om alla, utan man ska försöka låta bli att dömma alla utifrån det man ser bara.
Det var mer än tanke om vänskap och en undran om vad andra tänker om just detta. Tycker det är på sätt och vis ett lite svårt ämne då det så lätt varierar från person till person men jag försökte få en liten grund i det hela som jag tror iaf de flesta håller med mig om.
Men för att sammanfatta så tror jag att förståelse, stöd och ärlighet är dom stora grundpelarna i vänskap, även i förhållanden som innehåller mer än bara vänskap.
Sedan är det ju klart att det finns undantag, det gör det alltid. Men på sätt och vis så är det ju där dom 3 kommer in trotts allt.
Förståelse för att man tänker olika och är annorlunda.
Stödja detta som gör oss till individer och våra olikheter i både sätt och åsikter.
Ärligheten är ju den som i grunden gör oss olika då vi visar vilka vi verkligen är.
Men något som kanske inte har så mycket med detta att göra är att alltid fråga sig Varför istället för som jag tyvärr tror många gör, drar egna slutsatser utifrån det dom ser utan att tänka på att det dom ser är med största sannolikhet långt ifrån allt.
Det är som att du ser en boll framför dig, du ser inte hela men oftast tar man förgivet att hela bollen är rund för att det är det mest troligaste och det är ju så som det brukar och ska vara. Men hur VET du att det är så? Hur kan du vara så säker på att hela bollen är rund om du bara sett hälften? Andra sidan på bollen kan ju lika gärna vara platt eller ihålig, men det vet du ju inte förrns du har sett det. Något kan berätta för dig att det är så det är men du VET fortfarande inte att det är så utan kan bara tro och ta förgivet.
Jag tror världen skulle kunna bli mycket bättre om folk frågade sig själva Varför saker och ting är som dom är lite oftare.
Ett annat exempel är ju när man åker/går förbi ett hem med en massa saker på gården, det kan vara allt från bilar till "skräp". Jag tror att oftast så är tanken som når en att detta måste vara en väldigt lat familj eller riktigt trashiga som har det så här. Det är klart att det kan vara så eller att dom valt att ha det så men vi VET ju inte att det är så, fråga istället varför har dom det såhär? Det kan ju finnas anledningar man inte alls trott som att det kan ha hänt något i familjen som tar all tid eller att dom måste prioritera bort tomten för att dom haft en enorm läcka inne i huset eller kasnke rent av någon som har dött och familjen drabbats av en stor sorg.
Det innebär ju inte att man ska ta reda på allt om alla, utan man ska försöka låta bli att dömma alla utifrån det man ser bara.
Not for me
Sitter och läser lite andra bloggar och även en del kommentarer i min blogg, lyssnar på musik och spanar på hundarna så att dom inte hittar på någe fuffens medan jag sitter vid datorn.
Funderar lite på olika vänskaper. Vart man har olika vänner och vad man betyder för dem, egentligen. De är ju mycket lättare att säga att man tycker om alla och att man bryr sig än vad det är att säga om det är något man stör sig på eller liknande, hur kommer det sig? Om man nu verkligen är vänner borde inte ärligheten vara bättre? Även om den kanske sårar så är det ju ändå ärligheten som i det långa loppet gör relationen värd något och som får det hela att hålla sig i liv.
Att man säger sådant som kasnke är hårt och gör ont innebär ju att man bryr sig, beror ju självklart på hur man säger det.
Jag hoppas ju att vi betyder så pass för våra vänner att om det var något som störde eller om det är något som dom funderade över att dom kommer till oss och säger till oss eller frågar iaf varför. Jag vet själv hur svårt det kan vara och det är ju klart att det är ju långt ifrån allt som man även som vän har rätt att lägga sig i, men då kan man ju iaf värna så pass att man undrar hur det går och jag tror huvudsaken i det hela att oavsett beslut eller hur det går att man finns där för varandra.
Det är nog ett av dom viktigaste saker man kan göra som vän, om man nu är äkta som person och en riktigt vän dvs, och det är att även om man inte håller med så ställer man upp och stöttar om det skulle behövas. Sedan kan man ju som vän givetvis ifrågasätta, men som sagt så är det viktigaste att man finns där och låter sin vän stå för beslutet.
Eller vad tycker ni min kära läsare?
Vad är en riktig vän?
När jag tänker på vänner så tänker jag mycket på de vänner och bekanta som vi har. Vissa personer betyder ju givetvis mer än andra, så är det ju bara.
Men tänker på hur oerhört jag saknar vissa vänner, det finns många som bor på andra ställen i Sverige men det finns några här omkring som det känns man tappat kontakt med som jag saknar oerhört mycket och det gör mig verkligen ont för oavsett vi tappat kontakt eller bor långt ifrån varandra betyder ni inte mindre för mig för det.
Men ibland gör det ont när det blir klart för en att man tycker så oerhört mycket mer om en vän än vad den gör om en själv, känns ibland som jag har lite för lätt att fästa mig vid personer som faktiskt inte tänker speciellt höga tankar om en tillbaka. Jag hoppas jag har fel, dock har jag en känsla av att det tyvärr inte är.
Funderar lite på olika vänskaper. Vart man har olika vänner och vad man betyder för dem, egentligen. De är ju mycket lättare att säga att man tycker om alla och att man bryr sig än vad det är att säga om det är något man stör sig på eller liknande, hur kommer det sig? Om man nu verkligen är vänner borde inte ärligheten vara bättre? Även om den kanske sårar så är det ju ändå ärligheten som i det långa loppet gör relationen värd något och som får det hela att hålla sig i liv.
Att man säger sådant som kasnke är hårt och gör ont innebär ju att man bryr sig, beror ju självklart på hur man säger det.
Jag hoppas ju att vi betyder så pass för våra vänner att om det var något som störde eller om det är något som dom funderade över att dom kommer till oss och säger till oss eller frågar iaf varför. Jag vet själv hur svårt det kan vara och det är ju klart att det är ju långt ifrån allt som man även som vän har rätt att lägga sig i, men då kan man ju iaf värna så pass att man undrar hur det går och jag tror huvudsaken i det hela att oavsett beslut eller hur det går att man finns där för varandra.
Det är nog ett av dom viktigaste saker man kan göra som vän, om man nu är äkta som person och en riktigt vän dvs, och det är att även om man inte håller med så ställer man upp och stöttar om det skulle behövas. Sedan kan man ju som vän givetvis ifrågasätta, men som sagt så är det viktigaste att man finns där och låter sin vän stå för beslutet.
Eller vad tycker ni min kära läsare?
Vad är en riktig vän?
När jag tänker på vänner så tänker jag mycket på de vänner och bekanta som vi har. Vissa personer betyder ju givetvis mer än andra, så är det ju bara.
Men tänker på hur oerhört jag saknar vissa vänner, det finns många som bor på andra ställen i Sverige men det finns några här omkring som det känns man tappat kontakt med som jag saknar oerhört mycket och det gör mig verkligen ont för oavsett vi tappat kontakt eller bor långt ifrån varandra betyder ni inte mindre för mig för det.
Men ibland gör det ont när det blir klart för en att man tycker så oerhört mycket mer om en vän än vad den gör om en själv, känns ibland som jag har lite för lätt att fästa mig vid personer som faktiskt inte tänker speciellt höga tankar om en tillbaka. Jag hoppas jag har fel, dock har jag en känsla av att det tyvärr inte är.
Besvikelse
Blir besviken att man måste tacka nej till så många fina inbjudningar av vänner runt om i landet.
Det som gör mig ondast var att behöva tacka nej till inbjudan till bröllop i Göteborg nästa månad. Hade verkligen sett framemot det och var så oerhört glad för hennes skull. Ja det skulle ju bli jätte roligt att träffa alla igen och även få träffa lite nytt folk. Tänker på det varje dag och blir så ledsen att vi inte kunde ta oss iväg dit, det är ju trotts allt en oerhört stor händelse som det hade betytt jätte mycket att få vara med på. Jag hoppas dock iaf att det går bra och att allt verkligen flyter på, önskar bara man hade fått varit där och uppleva denna speciella dag.
Bara förra veckan fick vi tacka nej till en grillning/1årskalas här i Karlstad eftersom vi inte kan åka ifrån lille vovven i första taget och av samma anledning behövde vi tacka nej till en grillning nere i Skåne.
Nu kommer vi även måsta avstå från ett 50 årskalas nere i Lysekil.
Det känns så taskigt rent av att behöva tacka nej när någon varit så snäll och go som tagit sig tid att bjuda en.
För inbjudningarna värmer och uppskattas ju verkligen.
Men hur mycket vi än vill så har vi ju vårt ansvar för hundarna, hur vi än vrider och vänder på det hela. Men när lillen blir äldre blir det ju lite annorlunda iaf.
Jag hoppas iaf att våra vänner vet vad dom betyder för oss.
Det som gör mig ondast var att behöva tacka nej till inbjudan till bröllop i Göteborg nästa månad. Hade verkligen sett framemot det och var så oerhört glad för hennes skull. Ja det skulle ju bli jätte roligt att träffa alla igen och även få träffa lite nytt folk. Tänker på det varje dag och blir så ledsen att vi inte kunde ta oss iväg dit, det är ju trotts allt en oerhört stor händelse som det hade betytt jätte mycket att få vara med på. Jag hoppas dock iaf att det går bra och att allt verkligen flyter på, önskar bara man hade fått varit där och uppleva denna speciella dag.
Bara förra veckan fick vi tacka nej till en grillning/1årskalas här i Karlstad eftersom vi inte kan åka ifrån lille vovven i första taget och av samma anledning behövde vi tacka nej till en grillning nere i Skåne.
Nu kommer vi även måsta avstå från ett 50 årskalas nere i Lysekil.
Det känns så taskigt rent av att behöva tacka nej när någon varit så snäll och go som tagit sig tid att bjuda en.
För inbjudningarna värmer och uppskattas ju verkligen.
Men hur mycket vi än vill så har vi ju vårt ansvar för hundarna, hur vi än vrider och vänder på det hela. Men när lillen blir äldre blir det ju lite annorlunda iaf.
Jag hoppas iaf att våra vänner vet vad dom betyder för oss.
Läkare
Idag var jag på allmän hälsokollen på vårdcentralen som en första liten förkoll så att allt är bra och så inför den eventuella operationen.
Allt såg tydligen bra ut och det var inga som helst fel på mig, fick dock ta lite mer tester då dom missat några sist jag var på labbet. Så dessa kommer dom få svar på längre fam.
Jag känner att jag har haft en riktigt tur med min hälsa än så länge, frågan är ju bara hur länge det håller i sig. Men fortsätter jag att gå ner i vikt så kommer det ju bli mindre och mindre risker.
Allt såg tydligen bra ut och det var inga som helst fel på mig, fick dock ta lite mer tester då dom missat några sist jag var på labbet. Så dessa kommer dom få svar på längre fam.
Jag känner att jag har haft en riktigt tur med min hälsa än så länge, frågan är ju bara hur länge det håller i sig. Men fortsätter jag att gå ner i vikt så kommer det ju bli mindre och mindre risker.
Vågar jag?
Jag börjar äntligen få en hel del erbjudanden om olika fotojobb och det känns himla skönt men samtidigt får jag lite panik.
Att jag inte startat upp ännu.. är det för att jag är rädd? Tänk om dom inte gillar mina bilder. Jag vet ju att dom inte skulle fråga mig om dom inte gillar det jag gör och att jag är trotts allt väldigt mån om att kunden ska bli nöjd med sina bilder.
Men vad är jag då så rädd för? Är det som Carl, från communicare, sa? Att jag är rädd för att lyckas och därför hindrar mig själv. I det långa loppet vet jag att det är väldigt många som tror på mig och flertalet som sagt att komme jag bara igång kommer jag att lyckas, men jag kan inte hjälpa att tänka.. men om dom har fel då?
Borde ta mig i kragen egentligen och bara starta upp skiten, men varje gång jag är på väg så får jag massa tankar i huvudet om att om det inte går bra då osv osv.
Man borde ju inte vara så rädd för allt, jag menar chansar och satsar man inget så kan man ju heller inte vinna eller komma någon vart och jag vill ju kunna bidra med iaf lite inkomst jag med till vår lilla familj.
Vad tror ni? Är jag bara rädd?
Lägenheten
Vi har börjat få till det riktigt bra i lägenhten och jag känner mig faktiskt nöjd och det känns för en gångs skull som hemma, ett riktigt hem.
Det har kännts tidigare som man bott här tillfälligt bara och att man väntat på att hitta ett riktigt hem, men nu äntligen har vi fått tummen ur röver och faktiskt ordnat till det här hemma så det känns lite bättre. Ska väl tacka Anna till stor del som faktiskt varit så inspirerande att hon gett oss lite eld i röven att få till allt detta.
Tulpanerna som jag fick av Anna och Peter, i köket.
Det är ju lite kvar att göra det är det ju, men det är inte mycket alls.
Sovrummet
Först har vi sovrummet där vi är så gott som klara, det enda som ska fixas där är att tavlorna ska upp på väggen och vi ska skaffa en lampa ovanför sängen på väggen istället för dem på nattduksborden och ha blommor på dem istället. Sedan är det helt klart, kanske några fler foton att sätta upp på byråerna ( som inte syns på denna bilden ).
Köket.
Köket är även det så gott som klart, det ska upp någon tavla hade jag tänkt och så lite mer saker på hyllan ovanför kökssoffan. Men bortsett från det så är det klart, ja några till växter ska vi ha här.
Studion.
Studion är klar, det är lite som ska plockas med men annars är det klart här inne. Det ska inte upp någe mer på nå väggar eller något sådant alls, möjligtvis att sätta in en taklampa.
Vardagsrummet.
Vardagsrummet är det även här en liten del kvar att plocka med och så ska det upp tavlor på väggarna är det tänkt. Några till växter lite mer in i rummet är det oxå tänkt att det ska vara men annars så är det faktiskt så gott som klart här inne.
Vardagsrummet.
Möjligen att vi behöver någe mer större prydnadssak i ett hörn av vardagsrummet så det inte blir helt tomt där men det är ett senare problem och inget som är direkt nödvändigt.
Badrummet så ska vi dock ha ur badkaret ur men det skulle bovärdarna hjälpa oss med, men när det blir får vi väl se.
Känns riktigt bra nu och det är faktiskt skönt att vara hemma..
Det har kännts tidigare som man bott här tillfälligt bara och att man väntat på att hitta ett riktigt hem, men nu äntligen har vi fått tummen ur röver och faktiskt ordnat till det här hemma så det känns lite bättre. Ska väl tacka Anna till stor del som faktiskt varit så inspirerande att hon gett oss lite eld i röven att få till allt detta.
Tulpanerna som jag fick av Anna och Peter, i köket.
Det är ju lite kvar att göra det är det ju, men det är inte mycket alls.
Sovrummet
Först har vi sovrummet där vi är så gott som klara, det enda som ska fixas där är att tavlorna ska upp på väggen och vi ska skaffa en lampa ovanför sängen på väggen istället för dem på nattduksborden och ha blommor på dem istället. Sedan är det helt klart, kanske några fler foton att sätta upp på byråerna ( som inte syns på denna bilden ).
Köket.
Köket är även det så gott som klart, det ska upp någon tavla hade jag tänkt och så lite mer saker på hyllan ovanför kökssoffan. Men bortsett från det så är det klart, ja några till växter ska vi ha här.
Studion.
Studion är klar, det är lite som ska plockas med men annars är det klart här inne. Det ska inte upp någe mer på nå väggar eller något sådant alls, möjligtvis att sätta in en taklampa.
Vardagsrummet.
Vardagsrummet är det även här en liten del kvar att plocka med och så ska det upp tavlor på väggarna är det tänkt. Några till växter lite mer in i rummet är det oxå tänkt att det ska vara men annars så är det faktiskt så gott som klart här inne.
Vardagsrummet.
Möjligen att vi behöver någe mer större prydnadssak i ett hörn av vardagsrummet så det inte blir helt tomt där men det är ett senare problem och inget som är direkt nödvändigt.
Badrummet så ska vi dock ha ur badkaret ur men det skulle bovärdarna hjälpa oss med, men när det blir får vi väl se.
Känns riktigt bra nu och det är faktiskt skönt att vara hemma..
Som om du visste.
Idag är det lördag och Per är ledig. Något jag är himla glad över för det är så skönt att ha honom hemma och slippa sakna honom hela dagen.
Gårdagen var riktigt trevlig den med även om det inte blev så mycket gjort egentligen, iaf inte för min del. Segade och sov lite med hundarna och kikade lite smått på TV, visste att jag borde ta mig i kragen och baka lite mer muffins eftersom dom jag gjorde innan förra helgen har tagit slut och det ska fikas idag. Mina choklad och dumle muffins rök först om man säger som så, det var kul att dom var så populära.
Ska nog dock bara göra en sockerkaka till idag, men funderar på att göra lite muffins iaf så att Per kan ta med sig några till jobbet. Men vi får se helt enkelt, ska göra maränger oxå hade jag tänkt då vi har lite äggvita kvar.
Men igår så kom Peter lite senare på kvällen och testade först att göra en gubbe i spelet Spore, något som jag tror han tyckte var väldigt roligt. Efter han var klar med det spelade vi lite inpulsrollspel, en fortsättning på det Dark Heresy uppdrag vi kör med honom. Vi spelade dock bara några timmar då han skulle upp och jobba idag, men vi hade himla roligt.
Idag som sagt så är det fika som gäller, kommer väl några vänner iaf så det ska bli trevligt.
Imorgon funderar jag på om vi skulle bege oss till IKEA och shoppa loss lite med dom fina presentkorten som jag fick av Far o Gunilla, Farmor och Carin o Björn o Bengt-Erik i födelsedagspresent. Vi ska köpa lite mer dricksglas hade jag tänkt då det är väldigt få kvar, samt att jag planerar att köpa en eller två vaser, kanske någon skål, en hylla ( eller vad man nu vill kalla det ) med trådkorgar och så nån lampa att ha ovanför sänggaveln. Sen får man väl se om det blir något mer, kanske någon till ljusstake.
Jag är lite besviken på vädret, jag som trodde det blivit vår nu. Men det smälter väl bort detta med, förr eller senare.
Gårdagen var riktigt trevlig den med även om det inte blev så mycket gjort egentligen, iaf inte för min del. Segade och sov lite med hundarna och kikade lite smått på TV, visste att jag borde ta mig i kragen och baka lite mer muffins eftersom dom jag gjorde innan förra helgen har tagit slut och det ska fikas idag. Mina choklad och dumle muffins rök först om man säger som så, det var kul att dom var så populära.
Ska nog dock bara göra en sockerkaka till idag, men funderar på att göra lite muffins iaf så att Per kan ta med sig några till jobbet. Men vi får se helt enkelt, ska göra maränger oxå hade jag tänkt då vi har lite äggvita kvar.
Men igår så kom Peter lite senare på kvällen och testade först att göra en gubbe i spelet Spore, något som jag tror han tyckte var väldigt roligt. Efter han var klar med det spelade vi lite inpulsrollspel, en fortsättning på det Dark Heresy uppdrag vi kör med honom. Vi spelade dock bara några timmar då han skulle upp och jobba idag, men vi hade himla roligt.
Idag som sagt så är det fika som gäller, kommer väl några vänner iaf så det ska bli trevligt.
Imorgon funderar jag på om vi skulle bege oss till IKEA och shoppa loss lite med dom fina presentkorten som jag fick av Far o Gunilla, Farmor och Carin o Björn o Bengt-Erik i födelsedagspresent. Vi ska köpa lite mer dricksglas hade jag tänkt då det är väldigt få kvar, samt att jag planerar att köpa en eller två vaser, kanske någon skål, en hylla ( eller vad man nu vill kalla det ) med trådkorgar och så nån lampa att ha ovanför sänggaveln. Sen får man väl se om det blir något mer, kanske någon till ljusstake.
Jag är lite besviken på vädret, jag som trodde det blivit vår nu. Men det smälter väl bort detta med, förr eller senare.
Rekord
På sätt och vis har jag idag satt rekord, inget roligt sådant egentligen men ett nödvändigt ont eller vad man nu skulle vilja kalla det. Räkningar.
Idag fick Per sin första hela lön. Det var himla roligt men det varade ju desto värre inte särskillt länge då det var en drös med räkningar som behövde betalas.
När jag var klar att betala räkningarna så var pengarna så gott som slut, det sista gick åt vid vaccinationen utav Ymer.
Nu var det ju visserligen inte så chockerande att det blev så mycket då det var en hel del försäkringar som skulle betalas och så hundarnas mat hamnade bara den på 1200 kronor.
Så det var ju väntat att det skulle dra iväg, men hade i ärlighetens namn inte trott det skulle bli så mycket. Men men nu är allting betalt iaf och vi lär inte behöva se någe mer av dom räkningarna på iaf 6 månader.
Nu är både vi och vovvarna försäkrade, Loke har ju visserligen varit försäkrad sedan han kommit hem till oss. Men nu när jag ringde och skaffade en försäkring till Ymer oxå hade dom ett sådant bra erbjudande på olycksfalls försäkringar att jag kännde det var lika bra att hugga in, jag menar 120 kronor per halv år och skalle är ju faktiskt inte så farligt och då var det rätt bra summor vi blev försäkrade i. Känndes riktigt bra att få det gjort faktiskt.
Men känns trotts allt det höga antalet räkningar som en riktigt bra dag.
Idag fick Per sin första hela lön. Det var himla roligt men det varade ju desto värre inte särskillt länge då det var en drös med räkningar som behövde betalas.
När jag var klar att betala räkningarna så var pengarna så gott som slut, det sista gick åt vid vaccinationen utav Ymer.
Nu var det ju visserligen inte så chockerande att det blev så mycket då det var en hel del försäkringar som skulle betalas och så hundarnas mat hamnade bara den på 1200 kronor.
Så det var ju väntat att det skulle dra iväg, men hade i ärlighetens namn inte trott det skulle bli så mycket. Men men nu är allting betalt iaf och vi lär inte behöva se någe mer av dom räkningarna på iaf 6 månader.
Nu är både vi och vovvarna försäkrade, Loke har ju visserligen varit försäkrad sedan han kommit hem till oss. Men nu när jag ringde och skaffade en försäkring till Ymer oxå hade dom ett sådant bra erbjudande på olycksfalls försäkringar att jag kännde det var lika bra att hugga in, jag menar 120 kronor per halv år och skalle är ju faktiskt inte så farligt och då var det rätt bra summor vi blev försäkrade i. Känndes riktigt bra att få det gjort faktiskt.
Men känns trotts allt det höga antalet räkningar som en riktigt bra dag.
Veckan
Denna vecka har börjat lungt och ganska bra, har ju saknat att ha familjen här. Blev ju väldigt tyst och tomt när dom åkte så det är väl lite neråt men bortsett från det så känns saker och ting faktiskt riktigt bra.
Imorgon ska vi till veterinären med lille Ymer och han ska få 12 veckors vaccinationen, jag hade räknat lite tokigt så den är lite sen är den. 
Ymer
På onsdag ska jag troligtvis fota en annan fotograf, ska oxå bli himla trevligt och jag älskar ju verkligen hennes hår. Jag kan ge er en hint, det är rosa.
Per och en gäspande Loke
Känns som en bra vecka, jag hoppas bara att jag blir frisk till helgen.
Varning
Efter många om och men och väldigt många försök så måste jag nu trotts allt utfärda en varning.
Köp inte växter från IKEA, jag vill väl inte prata illa eller så om dem på IKEA för dom har trotts allt bra priser och bra grejer men blommor är inte deras starka sida.
Vi var nu tvugna att kasta den ena stora växten som vi köpt från IKEA strax innan jul för den var helt dränkt i små äckliga flugor. Den visade tecken på att den inte mådde bra och jag försökte lite allt möjligt för att få den att må bättre men inget funkade, för jag visste inte att det var fullt med flugor i jorden som fick den att må så dåligt. Nu var den dock nästan död, jag ger inte upp förrns dom är helt döda vanligtvis men nu var vi tvugna att slänga ut den då det myllrade otäckt mycket flugor från den.
Dessvärre är detta inte första gången som blommor från IKEA inte klarar sig, så gott som alla jag köpt därifrån har dött och de flesta pga sjukdommar. Så jag vill verkligen rekomendera er som funderar på att köpa blommor där att vända sig till en plantskola eller liknande, dock ska ju nämnas att det är ju ingen garanti på att blommorna är bra ( det beror ju helt och hållet på hur dom sköter blommorna ).
Nu hoppas jag bara att den andra stora vi köpte överlever, men den ser ut att må betydligt bättre än vad den andra gjorde iaf. Men man kan ju inte bli annat än bitter för dom kostade ändå 400 kronor styck. De andra små jag köpt som dött har kanske kostat runt 40 kronor max och har väl inte varit hela världen att dom dött.
Men jag tänker aldrig mer köpa blommor från IKEA och rekomenderar som sagt er som funderar på det att söka på annat håll.
Köp inte växter från IKEA, jag vill väl inte prata illa eller så om dem på IKEA för dom har trotts allt bra priser och bra grejer men blommor är inte deras starka sida.
Vi var nu tvugna att kasta den ena stora växten som vi köpt från IKEA strax innan jul för den var helt dränkt i små äckliga flugor. Den visade tecken på att den inte mådde bra och jag försökte lite allt möjligt för att få den att må bättre men inget funkade, för jag visste inte att det var fullt med flugor i jorden som fick den att må så dåligt. Nu var den dock nästan död, jag ger inte upp förrns dom är helt döda vanligtvis men nu var vi tvugna att slänga ut den då det myllrade otäckt mycket flugor från den.
Dessvärre är detta inte första gången som blommor från IKEA inte klarar sig, så gott som alla jag köpt därifrån har dött och de flesta pga sjukdommar. Så jag vill verkligen rekomendera er som funderar på att köpa blommor där att vända sig till en plantskola eller liknande, dock ska ju nämnas att det är ju ingen garanti på att blommorna är bra ( det beror ju helt och hållet på hur dom sköter blommorna ).
Nu hoppas jag bara att den andra stora vi köpte överlever, men den ser ut att må betydligt bättre än vad den andra gjorde iaf. Men man kan ju inte bli annat än bitter för dom kostade ändå 400 kronor styck. De andra små jag köpt som dött har kanske kostat runt 40 kronor max och har väl inte varit hela världen att dom dött.
Men jag tänker aldrig mer köpa blommor från IKEA och rekomenderar som sagt er som funderar på det att söka på annat håll.
Helgen
Helgen har varit riktigt trevlig, även om den inte riktigt är slut ännu.
Igår kollade vi på melodifestivalen och hade en mysig middag. Vi har äntligen fått till det i köket så nu känns det riktigt skönt att sitta där och äta faktiskt. Blommorna gör att det är dålig sikt in men man kan lätt och bra sitta och titta ut.
( Bilden är innifrån kyrkan på Murberget i Härnösand. )
Till Melodifestivalen åt vi grönsaksdipp, vi har totalförbud på godis och snacks, några snacks sorter är dock godkännda såsom saltapinnar och popcorn. Känns som det går ganska bra än så länge, man får ju extrema sockersug mellan varven men har inte fallit för frestelsen en enda gång än så länge.
Men det känns som dom där 6 kilona jag gått ner är mer inspirerande än jag trodde först. Efter att ett flertal vänner påpekat att det faktiskt är rätt mycket med 6 kg så började jag tänka och tanken slog mig att det faktiskt är väldigt nära 10kg, så jag har ju faktiskt snart nått mitt första delmål. Dvs att gå ner 10kg.
Tack.
Loke och Ymer går det riktigt bra för. Ymer lär sig mer och mer för var dag som går och börjar att reagera allt mer på sitt namn.
Nu är det inte långt kvar till det att hela familjen kommer ner och firar min födelsedag ( som är den 19e Mars ).
Igår kollade vi på melodifestivalen och hade en mysig middag. Vi har äntligen fått till det i köket så nu känns det riktigt skönt att sitta där och äta faktiskt. Blommorna gör att det är dålig sikt in men man kan lätt och bra sitta och titta ut.
( Bilden är innifrån kyrkan på Murberget i Härnösand. )
Till Melodifestivalen åt vi grönsaksdipp, vi har totalförbud på godis och snacks, några snacks sorter är dock godkännda såsom saltapinnar och popcorn. Känns som det går ganska bra än så länge, man får ju extrema sockersug mellan varven men har inte fallit för frestelsen en enda gång än så länge.
Men det känns som dom där 6 kilona jag gått ner är mer inspirerande än jag trodde först. Efter att ett flertal vänner påpekat att det faktiskt är rätt mycket med 6 kg så började jag tänka och tanken slog mig att det faktiskt är väldigt nära 10kg, så jag har ju faktiskt snart nått mitt första delmål. Dvs att gå ner 10kg.
Tack.
Loke och Ymer går det riktigt bra för. Ymer lär sig mer och mer för var dag som går och börjar att reagera allt mer på sitt namn.
Nu är det inte långt kvar till det att hela familjen kommer ner och firar min födelsedag ( som är den 19e Mars ).
Man kanske
Funderar lite..
Undrar om man kanske skulle ta och få tummen ur och uppsöka läkare för hostan.
Tro det eller ej
Jag känner mig riktigt glad gör jag och ser ett visst hopp även för mig.
För dom som inte har listat ut det ännu eller jag inte har berättat för så står jag på kö för att få göra en Gastric Bypass operation om ca 1 år ( kön är runt 1 år lång ). Men jag har sagt till mig själv att jag ska ju givetvis försöka gå ner det jag kan innan det är dags och har jag gått ner vad jag anser som tillräckligt själv tills det att det är dags, vilket inte är särskillt troligt dock, så kommer jag inte operera.
Men idag kollade jag och jag har gått ner 6 kg. Det är ju visserligen inte mycket men det är nånting och jag känner mig riktigt nöjd med mig själv.
Time will tell antar jag.
För dom som inte har listat ut det ännu eller jag inte har berättat för så står jag på kö för att få göra en Gastric Bypass operation om ca 1 år ( kön är runt 1 år lång ). Men jag har sagt till mig själv att jag ska ju givetvis försöka gå ner det jag kan innan det är dags och har jag gått ner vad jag anser som tillräckligt själv tills det att det är dags, vilket inte är särskillt troligt dock, så kommer jag inte operera.
Men idag kollade jag och jag har gått ner 6 kg. Det är ju visserligen inte mycket men det är nånting och jag känner mig riktigt nöjd med mig själv.
Time will tell antar jag.
Say my name.
Livet känns faktiskt riktigt bra just nu måste jag säga.
Igår flyttade vi sängen in till det lilla rummet som vi har, så nu får jag äntligen in studion i det större rummet så nu kan jag äntligen få ordentlig ordning på den. För dem som inte hänger med så har vi flyttat in sängen igen från vardagsrummet ( vi hade den ju i vardagsrummet på golvet för Lokes skull egentligen, så han skulle kunna hoppa i och ur sängen med tratten efter operationen ).
Så nu ska vi bar aflytta på byråerna så får jag in alla blixtar och sådant. Hoppas jag bara att jag ska känna mig nöjd den här gången så vi kan komma i ordning någongång och inte måste flytta runt allting igen. Börjar bli lite frustrerande att inte få till det riktigt.
Snart fyller jag 25 år, det känns väldigt bisarrt på sätt och vis för man blir ju bara äldre och äldre och det är lite otäckt. Känner som jag börjar få åldersnojja. Men 19e Mars närmar sig och så även ett år till på nacken.
Men det känns trotts allt ganska bra.
Nästan
Det är nästan så det börjar bli lite pinsamt lågt antal läsare på bloggen så jag får tametusan ta och skärpa mig lite och uppdatera oftare, men jag är verkligen i en bloggsvacka nu. Trodde den var över tidigare men så visade det sig inte vara fallet.
Igår var det bara 13 som läste, okej det är bara en minskning på runt 7 personer men fortfarande inge roligt. Men förstår, jag menar vem orkar läsa en blogg dagligen som inte uppdateras speciellt ofta? Så fy på mig.
Pappas Dogde, den han har nu.
Annars så längtar jag väldigt mycket tills dess att våren tar ett stadigt tag om oss och börjar visa sig lite mer. Jag trodde ju den var påväg betydligt tidigare men så vet vi ju nu såhär i efterhand att det inte blev. Men nu är det plusgrader ute och solen skiner och jag har även börjat se måsar flyga omkring så nu borde verkligen våren vara här för att stanna.
Pappas första Ford Mercury.
Har ett sådant sug efter att åka på cruising, var ju evigheter sedan känns det som. Längtar verkligen hem till Norrland och Sundsvall, även om cruisingen där har ändrats och tydligen inte ska vara ens i närheten av dess storhet den hade tidigare. Men dom har tydligen börjat med cruising i Timrå nu iaf som verkar vara riktigt bra, den är det ju en del av familjen som är med och annordnar detta med sin klubb.
Pappas andra Mercury, han hade ju trotts allt 2 av 5 som fanns i Sverige.
Men har lovat mig själv att någon gång här i framtiden så ska det bli en fin en bil, vilken modell och så har jag inte riktigt bestämt mig för ännu. Har väl alltid viljat ha en Ford Mustang, men känner jag skulle vilja ha en riktigt stor bil. Lite som pappas förra, en 54as Ford Mercury Monterey Sun Valley. Men det får vi väl se hur det blir i framtiden.
Pappas båda Mercurys.
Lyssnar på "pappa"musik nu och längtar hem iaf och får en massa vårkänslor och längtar till solen skiner lite mer.
Igår var det bara 13 som läste, okej det är bara en minskning på runt 7 personer men fortfarande inge roligt. Men förstår, jag menar vem orkar läsa en blogg dagligen som inte uppdateras speciellt ofta? Så fy på mig.
Pappas Dogde, den han har nu.
Annars så längtar jag väldigt mycket tills dess att våren tar ett stadigt tag om oss och börjar visa sig lite mer. Jag trodde ju den var påväg betydligt tidigare men så vet vi ju nu såhär i efterhand att det inte blev. Men nu är det plusgrader ute och solen skiner och jag har även börjat se måsar flyga omkring så nu borde verkligen våren vara här för att stanna.
Pappas första Ford Mercury.
Har ett sådant sug efter att åka på cruising, var ju evigheter sedan känns det som. Längtar verkligen hem till Norrland och Sundsvall, även om cruisingen där har ändrats och tydligen inte ska vara ens i närheten av dess storhet den hade tidigare. Men dom har tydligen börjat med cruising i Timrå nu iaf som verkar vara riktigt bra, den är det ju en del av familjen som är med och annordnar detta med sin klubb.
Pappas andra Mercury, han hade ju trotts allt 2 av 5 som fanns i Sverige.
Men har lovat mig själv att någon gång här i framtiden så ska det bli en fin en bil, vilken modell och så har jag inte riktigt bestämt mig för ännu. Har väl alltid viljat ha en Ford Mustang, men känner jag skulle vilja ha en riktigt stor bil. Lite som pappas förra, en 54as Ford Mercury Monterey Sun Valley. Men det får vi väl se hur det blir i framtiden.
Pappas båda Mercurys.
Lyssnar på "pappa"musik nu och längtar hem iaf och får en massa vårkänslor och längtar till solen skiner lite mer.
Uppdatering
Det är hög tid att det uppdateras här.
Med Ymer går det riktigt bra, han och Loke leker en massa och jagar varandra runt här i lägenheten. Han växer bra och det känns som det går himla fort. Det är en mycket kelig liten individ som är inne i fasen när man ska testa att bita på allt, så man får ju ha lite koll på honom. Nu har vi idag haft honom hemma här en vecka och det känns riktigt riktigt bra.
Idag kommer Pers första lön, nu är den ju visserligen inte hel då det krånglade så mycket i början med själva anställningen, men nu funkar det iaf.
Igår var Marina över en stund och vi satt och snackade en massa medan Per o Peter var och tränade.
Jag känner mig verkligen oinspirerad att skriva, låg och tänkte lite igår i sängen vad jag skulle kunna skriva om och då kommer jag ju givetvis på en massa men nu när jag ska skriva s¨orkar jag bara inte riktigt. Men det kommer väl..
Med Ymer går det riktigt bra, han och Loke leker en massa och jagar varandra runt här i lägenheten. Han växer bra och det känns som det går himla fort. Det är en mycket kelig liten individ som är inne i fasen när man ska testa att bita på allt, så man får ju ha lite koll på honom. Nu har vi idag haft honom hemma här en vecka och det känns riktigt riktigt bra.
Idag kommer Pers första lön, nu är den ju visserligen inte hel då det krånglade så mycket i början med själva anställningen, men nu funkar det iaf.
Igår var Marina över en stund och vi satt och snackade en massa medan Per o Peter var och tränade.
Jag känner mig verkligen oinspirerad att skriva, låg och tänkte lite igår i sängen vad jag skulle kunna skriva om och då kommer jag ju givetvis på en massa men nu när jag ska skriva s¨orkar jag bara inte riktigt. Men det kommer väl..
Ur ditt fönster
Nu snöar det igen och det är 4 minusgrader ute, jag som trodde våren var på väg, se så fel jag hade. Men det kanske vänder snart så man får börja plantera.
Pearl håller på gräver lite surt i matskålen, hon är så himla kräsen. Ja både hon och Dagon är egentligen väldigt kräsna och gillar inte viss mat. Men visst det är klart dom får det dom vill ha, dvs det vi vet att dom äter. Dagon och Pearl är våra dvärghamstrar för dem som inte hänger med.
Jag har fixat en besöksräknare till bloggen nu dessutom, mest som en rolig grej visserligen men kan vara roligt på sitt sätt.
De senaste dagarna har jag haft ett jätte sug efter att spela Neverwinter Nights, men jag har för mig att vi har det utlånat.
Loke ligger och sover, njuter av lugnet och tystnaden. Ovetandes om vad som komma ska..
Pearl håller på gräver lite surt i matskålen, hon är så himla kräsen. Ja både hon och Dagon är egentligen väldigt kräsna och gillar inte viss mat. Men visst det är klart dom får det dom vill ha, dvs det vi vet att dom äter. Dagon och Pearl är våra dvärghamstrar för dem som inte hänger med.
Jag har fixat en besöksräknare till bloggen nu dessutom, mest som en rolig grej visserligen men kan vara roligt på sitt sätt.
De senaste dagarna har jag haft ett jätte sug efter att spela Neverwinter Nights, men jag har för mig att vi har det utlånat.
Loke ligger och sover, njuter av lugnet och tystnaden. Ovetandes om vad som komma ska..
Då var det klart.
Har precis varit i Torsby tillsammans med Lena och det var ett väldigt informativt möte och man träffade en hel del trevliga människor där uppe.
Lena hämtade mig här utanför lägenheten imorse vid halv 8, vi begav oss uppöver direkt. De 10 milen gick rätt fort att ta sig igenom så att säga och det var himla skönt att slippa stressen med att köra dit själv. Väl framme upptäckte jag att jag missat en del av informationen om förberedelserna, men det gjorde inget dock skulle jag fixa de proverna snarast.
Själva mötet gick himla bra och det var mycket bra man fick veta, dock fick man väldigt mycket att tänka på innan man tar beslutet.
Väl efter själva den informationen så fick man ett separatmöte där det ställdes lite frågor och man gick igenom eventuella andra frågor man skulle kunna tänkas ha.
Det är ju riskfyllt det är det men inte så farligt som jag ändå trott att det varit, vilket känns oerhört lugnande.
Nu står jag på väntelista som är ungefär 1 år. Dock har jag inte bestämt mig riktigt än hur jag vill göra, för jag är verkligen livrädd för att något ska gå fel, även om oddsen för det är ytterst små.
Kännde att jag ville åka själv utan vänner idag då jag behövde få fokusera helt och hållet på mig själv och på allt denna informationen. En vän var ju så oerhört go som erbjöd sig att följa med och det både värmde och uppskattades något oerhört. Tack, du vet vem du är.
Men behövde som sagt göra detta utan personer som står en privat väldigt nära.
Det blev allt som allt ett äventyr på nästan 7 timmar.
Berättar nog lite senare vad det är när jag har fått tänka lite mer på det.
Lena hämtade mig här utanför lägenheten imorse vid halv 8, vi begav oss uppöver direkt. De 10 milen gick rätt fort att ta sig igenom så att säga och det var himla skönt att slippa stressen med att köra dit själv. Väl framme upptäckte jag att jag missat en del av informationen om förberedelserna, men det gjorde inget dock skulle jag fixa de proverna snarast.
Själva mötet gick himla bra och det var mycket bra man fick veta, dock fick man väldigt mycket att tänka på innan man tar beslutet.
Väl efter själva den informationen så fick man ett separatmöte där det ställdes lite frågor och man gick igenom eventuella andra frågor man skulle kunna tänkas ha.
Det är ju riskfyllt det är det men inte så farligt som jag ändå trott att det varit, vilket känns oerhört lugnande.
Nu står jag på väntelista som är ungefär 1 år. Dock har jag inte bestämt mig riktigt än hur jag vill göra, för jag är verkligen livrädd för att något ska gå fel, även om oddsen för det är ytterst små.
Kännde att jag ville åka själv utan vänner idag då jag behövde få fokusera helt och hållet på mig själv och på allt denna informationen. En vän var ju så oerhört go som erbjöd sig att följa med och det både värmde och uppskattades något oerhört. Tack, du vet vem du är.
Men behövde som sagt göra detta utan personer som står en privat väldigt nära.
Det blev allt som allt ett äventyr på nästan 7 timmar.
Berättar nog lite senare vad det är när jag har fått tänka lite mer på det.
Snart så
Snart ska jag sätta mig i en bil tillsammans med Lena och vi ska bege oss upp mot Torsby. Är oerhört tacksam att inte behöva köra dit själv, hade inte mått bra av det och säkert skippat det hela.
Men nu får jag hjälp att komma dit och känner att jag kan slappna av och slipper tänka på det. Vi får väl se lite vad som sägs när vi väl är det uppe, fast jag har egentligen inte riktigt bestämt mig ännu heller vad jag verkligen vill. Det är ju trotts allt en hel del risker med det.
Men känner att jag måste på detta informationsmöte innan jag kan säga vare sig ditten eller datten om det, men jag tror att är det itne så farligt som jag tror det är så kommer det verkligen kunna förändra mitt liv, till det bättre givetvis.
Nu ska jag gå och göra mig iordning.
Men nu får jag hjälp att komma dit och känner att jag kan slappna av och slipper tänka på det. Vi får väl se lite vad som sägs när vi väl är det uppe, fast jag har egentligen inte riktigt bestämt mig ännu heller vad jag verkligen vill. Det är ju trotts allt en hel del risker med det.
Men känner att jag måste på detta informationsmöte innan jag kan säga vare sig ditten eller datten om det, men jag tror att är det itne så farligt som jag tror det är så kommer det verkligen kunna förändra mitt liv, till det bättre givetvis.
Nu ska jag gå och göra mig iordning.
