Bring me down.
Denna helgen är jag ensam hemma tillsammans med hundarna.
Igår morse åkte Per iväg med sin far till Lysekil och idag vidare till Göteborg för att sedan åka hem igen. Det har varit lite skönt att vara själv har det, även om jag måste erkänna att jag faktiskt saknat hans sällskap. Vi står ju varandra som jag sagt tidigare väldigt nära.
Det har gått bra med hundarna, första timmarna var dom lite fundersamma över vart i hela friden "pappa" hade tagit vägen men vande sig snart och somnade. Jag hade lite sällskap utav en vän ett tag oxå och vi satt och spelade lite. Det var trevligt var det.
Senare på kvällen när jag varit ensam ett tag igen så brast något för mig, jag vet inte riktigt vad eller varför men jag gråter lite titt som tätt. Jag gör det fortfarande och kan några minuter senare känna sån oerhört glädje. Jag fattar verkligen inte vad det är som gör att jag känner såhär, visst jag brukar slungas fort in och ur känslor så svängarna är ju inte ovanliga men jag brukar ändå veta vad det är som får det att bli så.
Får lite lust att skrika för full hals, inte av smärta eller ur sorg utan ren frustration.. bland annat för att det känns så fruktansvärt rörigt med tankar och känslor.
Samtidigt så sitter jag och tänker lite på texten i The Rose:
When the night has been too lonely
Tycker det är en väldigt fin låt och helt klart värd att fundera lite över. Jag tror iaf att mycket utav det kan stämma ganska så bra.
Will hunt you down
Återigen känner jag av biverkningar utav Stratteran, men dom går över och blir mindre och mindre igen så det är bara att stå ut.
Vill bara sätta mig i bilen och ut och köra lite. Inte för att jag är nedstämd eller så utan för att jag tycker väldigt mycket om att köra ibland. Få sitta där ensam och njuta av musiken och naturen längs vägen. De 60 milen från Sundsvall var jobbiga eftersom jag blev trött men annars så mådde jag fruktansvärt gott.
Lite sugen är jag ju på att testa att köra ner till Malmö, dock vägrar jag köra in i den staden. Men skulle ju vara rätt gött ändå att kunna anpassa hemfärden efter en själv. Men blir det att åka ner så lär det nog antagligen bli med tåg, men då kan jag ju egentligen passa på att stanna till i Gbg och hälsa på lite.
Annars var ju vägen mot Jönköping himla mysig att köra, bortsett från det att jag råkade köra på ett djur. Flera gånger när jag satt mig i bilen har jag verkligen kännt för att skita i att köra dit jag varit på väg egentligen och bara satt av mot väg 25 i södergående riktning. Vill väldigt gärna köra till Jönköping igen..
Ska ta och sätta mig och fixa med en massa bilder nu tänkte jag, har ju en del som jag ska få klara. Vilket påminner mig lite om min fotostudio, borde ta och dra fram alla papper jag har sedan tidigare som jag skrivit om den och se om det finns något man kan använda sig av eller om jag ska göra om allting. Men jag måste säga att jag verkligen ser framemot att faktiskt få dra igång äntligen. Har ju väntat tillräckligt länge och bestämde mig i våras att denna hösten så är det slutväntat. Sedan att Peter drog igång gav mig väldigt mycket inspiration att komma igång.
Känner en glöd inom mig som ger mig hopp..
just got to let it go
Per ska åka med sin far till Göteborg har jag för mig att det var så jag blir ensam, det är ju inte att jag blir ensam som ska bli skönt och heller inte det att slippa Per så att säga. Nej det ska bara bli lite gött att få testa på att faktiskt bo själv, även om det bara är för över en natt egentligen så är det ju iaf ett litet test.
För förr eller senare så kommer vi ju skaffa något eget. Dock vet vi inte när och det är ju inte så att vi stressar på den fronten, ingen av oss mår ju dåligt av den nuvarande lösningen.
Sen vart det blir får framtiden visa helt enkelt. Dock skulle jag ha väldigt svårt med att lämna Karlstad om jag ska vara ärlig, inte för staden i sig eller så utan för alla vänner. Men kan ju i ärlighetensnamn säga att jag helt klart ändå varit lite sugen på Malmö.
Det tåls ju att tänka på iaf.
Stand together
Vill väl egentligen få det sagt att även om jag känner mig lite deppig över det med känslorna så känns det av någon anledning fortfarande väldigt bra, jag är på rätt bra humör ändå.
Vad nu detta kan bero på är jag inte riktigt säker på, om det har att göra med att en hel del andra saker löst sig vet jag inte, men det är troligast.
Peter har verkligen inspirerat mig till att ta tag i saker och ting. Jag vill och jag ska verkligen försöka att komma igång med studion ordentligt nu. Okej, jag har sagt det väldigt länge men tidigare har det oxå varit väldigt mycket som varit ivägen och som jag varit tvungen att sitta och vänta på men inte nu, nu jäklar ska jag ta och göra det.
Sen hur det kommer gå återstår ju att se men det är förhoppningsvis värt risken.
Utöver funderingarna och planerandet kring företaget så har det varit att umgås en hel del med vänner och även blivit en del fotande. Vilket alltid är riktigt roligt, passar på lite extra nu när studion är uppe.
With a note
Jag kan bekänna så mycket att det har börjat bli lite för min del och att jag faktiskt har fattat lite tycke så att säga. Tänker dock inte berätta något mer om detta just nu, lär antagligen inte bli mer ändå så..
Min första tanke när Per och jag gick isär var dock egentligen att jag skulle vara singel ett tag, men känslor är ju inget man styr över och det är ändå något som för mig är väldigt viktigt att lyssna till. Som jag sagt förr så chansar jag hellre och blir sårad än att kanske missa något som skulle kunna bli helt fantastiskt.
Det märks väl vart man hamnar med det känslomässiga. Finns väl en risk att jag går ner mig lite igen, men det går väl över även det.
Feel the same
Är inte helt hundra på vad jag faktiskt vill känner jag, okej en del saker råder det ingen tvivel på medan andra kan jag inte fatta något beslut alls. Men det löser sig eller som Joppe brukar säga, Time will tell.
Något jag vet att jag vill är iaf att åka ner till Malmö, både saknar staden och längtar dit. Eller staden, det är väl mest syrran jag längtar efter i ärlighetensnamn. Har haft förbannat roligt tillsammans med henne de senaste gångerna jag varit ner. Okej, lite förtjust i staden är jag ju utan tvekan.
Sedan finns det ju lite som jag tänker på som ett fåtal personer känner till och så kommer det förbli ett tag till, det är inte många som jag är speciellt intresserad att prata om det med.
Tack IF
Det tog väl ett litet tag för mig att faktiskt polisanmäla det hela för jag hoppades på att den skulle komma tillbaka. När den inte gjorde det så gjorde jag en anmälan och spärrade både mobilen och abonemanget.
Idag fick jag tummen ur och ringde IF, mitt försäkringsbolag. Som jag än så länge inte har något ont att säga om, de gånger vi behövt dem så har dom funnits där och vi har fått hjälp utan diskutioner. Så även denna gången, utan några som helst problem så har dom nu satt över pengar till att ersätta den stulna telefonen.
Det gick så smärtfritt för att vi ändå varit kunder så väldigt länge och ändå haft så pass få skador anmälda, tror inte vi anmält något på hemförsäkringen alls tidigare ens.
Jag är väldigt tacksam för detta, för saknar min telefon ( jo jag vet, det är en sak ). Men första gången jag kännt mig nöjd med en mobil.
Veckans Låt.
Nu när jag är hemma igen så blir det en till veckans låt.
Denna vecka har jag valt en låt som jag verkligen fastnat för.
Steve Vai - Touching Tongues
Helt underbar låt enligt mig, rotade igenom systers spellistor på Spotify när jag fann denna.
In my dreams with you
Jag menar visst man ska inte stressa fram eller tvinga fram något bara för att slippa vara ensam. Men om det känns rätt, då kan det väl ändå inte vara fel?
Är ju ändå väldigt noga att Per inte ska må dåligt och vad mer kan jag göra än att fråga honom?
Jag får dock ibland intrycket av folk att jag ska vänta till dess att Per träffar någon ny, hur kan det vara mer okej att han går vidare och inte jag? Att fortsätta som bara vänner var ju ändå ett gemensamt beslut som vi kom överens om efter en längre tid av samtal tillsammans.
Känslor är inget som man rår över, vare sig man vill eller ej.
Frågar ju dessutom Per hur det känns för honom och om det är okej att jag träffar någon. Annat än så vet jag inte vad jag kan göra, jag litar ju på att han är ärlig med mig. Han vet att jag skulle ta det jävligt lungt om det var något han inte mådde bra utav, jag menar.. bara för att vi inte är ett par innebär ju inte det att man inte bryr sig om varandra längre. Hans välmående är ju oerhört viktigt för mig då jag ändå ser honom som en del av familjen och som jag sagt så är han en av mina absolut närmsta vänner.
Han är en av de absolut första jag berättar saker och ting för.
Bättre
Wake up
Det är så jag borde skämmas, vilket jag oxå gör. Lite iaf. Har ju inte skrivit i bloggen på evigheter.
Jag skrev ju att jag skulle skriva om hur jag hade det uppe i Norrland och vad jag gjorde. Men eftersom det blir så pass mycket så lägger jag nog mest in bilder och skriver något lite till dem. Det får räcka.
Första sträckan var Karlstad - Ludvika, på den biten så åkte Per och hundarna med den 1a Juli.
Vi stannade hos Per´s mor där han stannade med vovvarna.
Gick omkring lite på tomten och fotade en del blommor.
Den 2a Juli for jag resten av biten själv, ca 40 mil, hem till Norrland.
Det bjöds på grillat, vilket var mycket gott.
På lördagen åkte vi till Fort Kodiak och kollade.
Måndagen den 5e for mor och jag och handlade till butiken och passade på att åka förbi Söråker och kolla in vårt gamla hem.
Sen for vi även förbi mormor som bjöd på mat och fika.
Tisdagen den 6e for jag ner till Pappa och hälsade på honom lite. Vi tog en tur med Dodge och jag fick till min stora lycka testa att köra den en bit.
Sen på kvällen blev det mat och kortspel, en riktigt trevlig dag.
Hade ett par lite slöare dagar oxå där jag gick runt och fotade, kossorna fick oxå stå modeller.
Jag hängde med mor upp till Kramfors och hämtade lite chokladpraliner från en leverantör.
Blev även en sväng förbi hos Benka och Lotta där dom höll på att bala för fullt.
Blev en god middag.
Söndagen den 11e åskade det nå jävulskt. Efter detta så dog internet så gott som helt.
Torsdagen den 15e kom även syster upp.
Blev att vi åkte ut till Åstön och grillade och njöt av vädret.
Tog en liten kringelkrok på vägen hem och jag passade på att fota, fick se en älg bland annat.
Lördagen den 17e passade syster och jag på att fota lite.
Efteråt åkte vi och hämtade mormor nere i Söråker och for till Murberget.
Ännu senare på kvällen åkte syster och jag ner till far, denna gången fick hon testa att köra.
Blev även lite minigolf, far och jag fick lika mycket poäng.
Söndagen den 18e åkte vi till Hemsö Fästning på Hemsön. Väldigt intressant och roligt att gå i basen som är 40 meter in i berget om jag inte minns helt galet.
På kvällen for jag ner till Söråker. Kafferep hos goa Annika tillsammans med en massa vänner. Det var förbannat roligt att få träffa alla igen.
Onsdagen den 21a bar det av neröver igen för min del. Det var en riktigt trevlig tur, lite lång kanske eftersom jag körde 60 mil i ett sträck men det funkade. Såg en älg, en massa rävar och så till min stora förvåning så sprang det även över en björn.
