If you..
Igår var Lotta här tillsammans med Basse och hennes hund Sacha. Det var himla trevligt och vi fotade lite i studion, hade himla trevligt. Loke tyckte det var sjukt roligt att det kom en hund på besök. I ärlighetens namn så vart han jätte rädd i början men efter några minuter så var det leka som gällde. Dock blev det itne så mycket med det då Sacha är betydligt större och Loke har ju som jag nämnt tidigare revbensskada.
Sacha
Imorgon ska Loke ta blodprov för några tester som ska ge lite mer kunskap om vilka risker som kommer när man söver honom, dvs inför operationen på måndag. Något jag inte ser framemot överdriver mycket. Längtar tills det är avklarat och över så jag kan slappna av, under förutsättning att det går bra dvs.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till om det skulle bli något fel, jag kan inte ens föreställa mig den smärtan.. hur ska jag kunna stå ut med mig själv som fick honom att genomgå operationen?
Ikväll får vi hem lite mer filmer från LoveFilm.se som det blir till att kika på, bland annat så jag ska få något annat att tänka på.
Modell: Rita V Foto: Jag
Men det var oerhört skönt att se att Loke funkar så pass bra med andra hundar, det handlar bara om att han ska få chansen.
Fick betalt för helgens jobb dessutom nu här igår, var jäkligt kul. Det är klart var roligt att fota oavsett egentligen men det är ju ändå en viss känsla med att tjäna sina egna pengar så att säga. Så det firade vi med ett varsitt maxmål.
Det var ju lite uppdatering iaf.
När man borde sova.
Imorgon har jag möte med Lena en stund på "morgonen". Ska bli trevligt, minns dock inte helt och hållet vad det var vi skulle prata om. Måste komma ihåg att ta upp en sak dock som visserligen rör Per mer än mig.
Behöver helt klart lära mig mer ljussättningar och även retusch känner jag.
Peter var över både idag och igår. Igår gjorde vi karaktärer till ett rollspel och sedan satt vi och snackade om allt och inget tills dess det blev väldigt sent, vi avslutade vår kväll vid 05.30 ungefär. Men det var himla trevligt och roligt. Nu här idag så har jag jobbat med foton hela dagen så Peter och Per fick underhålla sig själva lite och spelade rollspel, det som vi gjort karaktärer till igår.
För min del var det väl lite distraherande då jag även jag gärna spelat med, men som sagt så hade jag en massa arbete att göra.
Nu börjar nervositeten komma tillbaka över operationen dessutom.
Men nu ska jag gå och försöka sova ett tag, funkar inte det så får det helt enkelt bli piller. Även om jag starkt ogillar att ta dem så tätt inpå gångerna.
Smakprov
Jag har fått tillåtelse att visa upp lite bilder från gårdagens session så jag tänkte lägga upp lite här för att iaf ge lite smakprov på hur det blev.
Modell: Rita Foto: Jag
Modell: Rita Foto: Jag
Modell: Rita Foto: Jag
Känns bra att hon blev nöjd med bilderna. Var himla trevligt att fota henne och gillade verkligen hennes syster och deras karlar, dom var riktigt schyssta.
Nervös
Är väldigt nervös inför morrondagens fotosession.
Egentligen borde jag väl inte vara det för så farligt är det ju ändå inte men ja, jag blir ju nervös för allt nästan känns det som så det är väl bara att vänja sig.
Men det är iaf en glad nervositet.
Don´t dream it´s over
Jag misstänker det lär bli ännu mer desperat efter jobb här ett tag framöver än vad det varit tidigare och jag kan ju lungt säga att jag är himla glad som slipper allt det där just nu.
Men känner en viss oro för nära och kära att de ska måsta gå från sina jobb eller ta jobb dom verkligen inte vill ha.
Det är klart att jag tycker att får man jobb ska man vara glad för det men samtidigt anser jag att man inte ska bege sig in på ett jobb man inte skulle må bra utav, för då brukar man ju inte orka i längden. Iaf inte att jobba och vara hel som människa, något som är så oerhört viktigt.
Det är ju klart att man vill ha lönen och att man kanske tar ett sådant jobb ett tag, men man ska akta sig för att bli fast. Men det är ju inte helt omöjligt att ens inställning förändras och att man börjar trivas. Men en person ( som jag inte tänker nämna namn på men jag tror denne vet vem jag menar ) som står mig mycket gärna tycker jag gjorde en väldigt stor sak och det var att gå mot ovisheten utan jobb och sade upp sig på det jobb denne hade då denne inte mådde bra där och inte ville råka fastna som så många andra gjort.
Nu menar jag ju inte att man bara ska jobba med sitt drömjobb, den lyxen existerar nästan inte idag. Men man måste ju själv ställa sig frågan vad man är beredd att göra för att få pengar och hur mycket det prioriteras. Självklart måste man ju kompromissa med sig själv ibland rörandes detta men man bör hålla på sina gränser för iaf sådana jobb som man helt enkelt vägrar röra vid.
Något jag även tycker ska nämnas är att man såklart ska kämpa för att nå sitt mål och därmed nå sitt drömyrke och jag tror man kan nå dit sålänge man är beredd på att göra lite skitgöra längs vägen, samt göra vissa uppoffringar.
Jag hoppas ni som söker finner det ni söker efter.
Jag hoppas min underbara systers chef vaknar upp och gör det enda rätta, jag hoppas min ljuvliga kusin äntligen finner det hon söker och så mina kära vänner hoppas jag hittar jobb som får dem alla att må bra.
Following the stars
Efter att ha suttit natten och kollat på youtube filmer och försökt att hitta den information jag söker för att utveckla mitt fotograferande så känns det lite bättre.
Jag känner att det finns hopp även för min ljussättning och att det handlar lite om att få dem att sätta sig i huvudet.
Ikväll blir det till att knapra nattinatti piller så jag vet att jag somnar och får sova ut tills imorgon så jag kan prestera mitt bästa. Visserligen försöker jag väl det på alla sessioner men det är ju ändå lite större när det är betalt och ska tryckas upp som dessa.
Jag drömde bara om ljussättningar och foto inatt, känns lite som ett tecken att man ska slappna av lite. Då kanske jag skulle sova lite bättre dessutom om jag bara kunde släppa lite spänningar i kroppen innan det är dags för att sova, speciellt runt axlarna tror jag.
Men nu är det helg iaf så när Per kommer hem så blir han hemma ett par dagar från jobbet trotts allt. Skönt med jobbet såklart men njuter ju självklart av att ha min underbara man nära.
Intressant egentligen hur snabbt måendet kan pendla. Nu vet jag att jag är ( enligt de kuratorer och psykologer jag träffat ) en känslomänniska med jävligt snabba svängningar. Som många av er vet så kan mitt mående förändras rätt extremt på bara några minuter, utan någon egentlig anledning. Men med hjälp av medecin ska väl förhoppningsvis även det blir bättre.
Tänk att få chansen att fungera mer stabilt..
Viljan
Men allt känns som det är i en dimma som jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig ur.
Men jag vill och jag hoppas att det reder sig till slut. Jag oroar mig nog dock lie för mycket som det är idag för att jag ska kunna släppa det taget och ta steget ut i framtiden.
Oroar mig för hundarna, familjen, jobben och mitt företag, vänner och deras liv o jobb, blommor, vår värld och samhälle. Skulle behöva hjälp att slappna av nu känner jag.. Inget piller utan.. ja något.. kanske meditation skulle vara något?
Drömmer till ditt mål.
Kanske inte för att bara göra mig glad utan för att kunna sprida denna glädje till iaf en annan individ, men ja det är svårare sagt än gjort, speciellt när man tänker för mycket.
Men jag positiva saker då..
Valpen kommer snart.
Jag har en studio trotts allt och en fin fin kamera.
En underbar familj.
Och ja det finns väl en hel del till egentligen men sist men inte minst och bland de mest underbara ting så har jag mina drömmar. Jag tror på att alla människor behöver drömma för att må bra, även om det bara är om en TV man önskar att man hade, så är det viktigt. Det är drömmarna som för oss mot våra mål i livet som kompasser eller vägvisare, men jag tror att utan dem skulle vi fastna eller gå vilse.
Drömmer man inte.. så vad har man då att jobba för och mot?
Vad händer med mig..
Jag vet att det är långt ifrån alla som verkligen tror att dessa problem och svårigheter existerar. Jag vet att det lätt låter som man bagateliserar andras problem genom att säga att våra är större och ja så är det ju verkligen inte menat.
Men med dessa diagnoser så är livet hårdare och svårare på många sätt.. även om det inte syns igenom.
Något jag önskar man kunde tänka på lite oftare.. det finns mycket under ytan som inte syns. Men kliver du väl i så virvlar bottenslammet till slut upp..
Mja såvidare vis är man väl kanske inte när man är trött.. trött men kan inte sova.. som vanligt.
Värdelös
Jag känner mig värdelös på ljussättningar och inbillar mig att jag därför inte kommer lyckas, för hur ska man lyckas om man är värdelös?
Jag känner mig verkligen som en värdelös vän. Det är klart jag finns ju ALLTID där för de vänner som behöver och jag bryr mig oerhört mycket om så gott som alla mina vänner. Men jag är verkligen helt oduglig på att hålla kontakten och hålla mig uppdaterad i mina vänner liv. Vissa saker hänger jag ju med på och har koll på men långt ifrån allt och så mycket som jag skulle behöva egentligen. Det handlar ju inte det minsta om ointresse, absolut inte, utan det är ju något jag inte riktigt råför. Låter som ursäkter jag vet, men tyvärr så är det så det är. Det handlar heller inte om att jag vill bortförklara det för jag tycker trotts allt det är oerhört dåligt av mig och jag hoppas oerhört att mina vänner förstår och vet vad dom betyder för mig.
Men jag vill bara påpeka det igen att det handlar inte om att jag inte vill utan det har en koppling till mina diagnoser som det blir på detta sättet. Det är ingen ursäkt det är det inte men det är en förklaring och jag hoppas ni har förståelse och tålamod med mig.
Men just nu känns allting bara bläää.. skulle behöva en vän att prata med.. men såklart vågar jag ju inte höra av mig.. hatar mig själv.. varför skulle jag bli såhär för?? Varför fick inte jag oxå bli.. ja iaf lite mer normal och fungera mer normalt..
Känner jag blir galen av alla känslor och att jag alltid ska måsta förklara allting in i minsta lilla detalj bara för att jag är så rädd att någon ska missförstå, så man blir trött på att höra på mig istället. Jag försöker ju förklara för att jag vill vara säker på att ingen tar illa upp eller missförstår det jag säger.. så att allt är rätt..
Det är något som jag lärt in mig men nu sitter det där som ett tvång.
Känns som ett ord kan sammanfatta mycket av det hela iaf och det är BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH!
Den du saknar
Men nog blev det iaf ett par snygga bilder dessutom så det känns ju bra på det viset men man inser när man väl står här hur mycket man egentligen har glömt. Det finns väl egentligen där nångånstans i bakhuvudet och jag har ju en hel del papper egentligen. Många ljussättningar är det dock lite för trångt bakåt och åt sidorna för men ja lite variation kan jag ju iaf ha här.
Efter att vi fotat så tog jag lite produktbilder och även lite porträtt på Loke, som vanligt är inte Loke den mest villiga modell även om det gick bättre idag än vad det brukar gå.
Men jag känner mig så värdelös när jag inte får till ljussättningarna som jag vill ha dem.
Sara sa en sak som gjorde mig himla glad iaf, men dock har jag lite svårt att tro på sådant ibland. Vet inte varför för jag uppskattar det ju oerhört mycket för det känns himla skönt att höra. Antar det är den där förbannade rädslan som ställer till det igen.
Ska fota lite imorgon med inför Lördagen tänkte jag, men ja vi får väl se.
Forget me ej
Så insåg att jag inte skulle somna utan lite hjälp, så det blev ett piller och lade mig. Somnade tämligen fort, iaf motför vanligtvis. Låg kanske 40 minuter eller så innan ögonen slog igen och jag var låångt borta i en annan värld. Hade mycket bisarra drömmar kan jag ju upplysa om.
Snart kommer Sara och då ska vi testa lite ljussättningar i studion, ska bli roligt och jag har en bild i huvudet som jag hoppas att vi ska kunna skapa.
Nu kom hon så nu ska jag avsluta här.
Smile for me
Imorgon ska jag testa blixtarna till studion lite, eller rättare sagt testa olika ljussättningar tillsammans med den vackra Sara ( även så kallade Wilykit ).
Ska bli trevligt och jag hoppas att hon överlever pälsbollen här hemma nu bara. Men vi ska testa lite inför en framtida session som vi ska göra tillsammans som vi ser väldigt mycket framemot, lite roligt och annorlunda tema. Men samtidigt så vill jag få kolla lite vad studion går för och ja testa runt lite i största allmänhät.
Ska bli roligt, blir till att sätta upp bakgrunden och ta fram blixtarna här sedan idag så det är gjort tills imorgon.
Vad hände sedan?
Vissa vet jag att dom fortsatte inom foto förutom mig själv då och andra har jag hört att dom bytt yrke. Nisse är väl den som jag vet har haft störst framgång än så länge då han fotar mycket sport och har för mig jag läste att han var nere i kroatien och fotade handbollslaget nu senast.
Erika jobbade på en vanlig fotobutik men verkade ha gett upp det där med foto lite. Anton borde ha fortsatt inom foto, skulle bli väldigt förvånad annars faktiskt. Men jag tror de flesta i min klass, okej så många var vi ju ändå inte, lade foto på hyllan för att syssla med annat istället.
Men skulle vara roligt att få se lite mer vad de andra gör eller iaf vart de tog vägen, vissa har man ju inte ens hört ett pip ifrån sedan dess att vi gick ut. Lite synd för det var väldigt fina människor och kom ju trotts allt bra överens med de flesta, men det var ingen jag inte tyckte om så att säga.
Så skulle någon av er mot all förmodan läsa min blogg så får ni gärna berätta om er själva och det ni vet om de andra.
Whenever you reach for me
Inatt var en sån natt där jag låg vaken och glodde i taket stora delar av natten, testade även att läsa och spela lite mobilspel som brukar kunna ha en tendens att sega ner skallen på mig så att jag blir trött. Javisst trött blir jag och det känns som ögonen går i kors ibland men jag kan fortfarande inte somna. Det jobbigaste är väl egentligen att jag då blir rastlös och har svårt att låta bli att prata en massa och den enda jag har att prata med då är min underbara man som oftast redan sover och verkligen behöver sin sömn.
Jag brukar för det mesta kunna hålla mig ifrån att peta på honom och dela med mig utav de lysande ideer jag kan få när vi ligger där. Även om Loke sover brukar han kunna reagera på att man är vaken ibland och ska gärna böka runt lite extra, men även han somnar kvickt om efter en kort stunds bök.
Så det slutar alltid med att jag får ligga där i mörkret själv och glo i taket. Detta resulterar ju till att tankarna springer iväg som skenande hästar och jag hamnar på platser jag helst inte vill hamna på då jag tänker på detta lagomt mycket. Just nu är det mycket rörandes det här med Lokes operation, något som inte direkt får mig att slappna av.
Kommer inte riktigt ihåg när eller hur jag somnade men tydligen så gjorde jag det då jag vaknade av att Per skulle gå iväg till jobbet och kom för att pussa mig hej då. Ikväll ska jag iaf ta ett av mina piller och hoppas på att de funkar denna gången ihop om att ställa tillbaka dygnet lite.
Idioti
Ibland så blir man ju seriöst mörkrädd när man läser på aftonbladet exempelvis. En del människors idioti är ju tamefan gränslös.
I en artikel på aftonbladet.se ( klicka här för att läsa den ) så skriver dom hur en ny lag i Etiopien tydligen gått igenom som gör i grund och botten att ge bistånd till kvinnor, barn och förståndshandikappade ger fängelse. Det handlar om att det är olagligt om att jobba för deras rättigheter.
Hur.. alltså. HUR kan man vara så dum??? Att ens tänka tanken, ja nej jag vet inte vad fan jag ska säga..
Lyckliga dagar
Jag är ju visserligen hungrig, men det är ju inte så överdrivet svårt att åtgärda. Per har varit hos läkaren även han idag och det gick tack och lov bra så behöver inte oroa mig så mycket för det iaf.
Längtar så tills den nya valpen kommer och vi kan börja gå på utställningar och träna spår med dem båda. Ska bli så himla roligt att komma igång ordentligt. I mars så är det taxutsällning som gäller, ja fast vi ska ju inte ställa ut då. Men uppfödarna skulle dit och så är det ju en massa massa taxar, ska bli himla kul.
Denna vecka blir vi av med badkaret dessutom, ska bli skönt faktiskt. Men det är klart att jag kommer sakna att somna i badkaret.
Har ju glömt att säga det att det ordnat sig med allt som krånglat rörandes Per jobb så nu är allt ordnat och nu är han verkligen helt anställd på tillsvidare anställning ( heltid ). Så nu slipper vi äntligen oroa oss för det.
Önskar jag hade en egen trädgård jag kunde få fixa med.. Men nåndag så blir väl förhoppningsvis det verklighet det med.
En sån där känsla
Men vare sig man vill eller inte så tar man ju åt sig.
Vissa har mer inverkan än andra och en del har ingen alls. Misstänker att det finns de som misstycker att vi skaffar en till hund, men tar man sig en ordentlig titt på Loke så mår han inte dåligt. Han är frisk, glad och för det mesta lydig. Precis som en tax ska vara.
Men det är klart att man tar illa upp när ens kunnande ifrågasätts. Klart att jag uppskattar ärlighet och är det någon som har funderingar så uppmuntrar jag ju helt klart att man hellre ska fråga än att dra slutsatser som man inte kan grunda på något. Men en del frågar känns så onödiga då det ibland kan verka som man nästan tar förgivet att jag agerar utefter impulser och saknar kunskap.
Rörandes detta ämne med hund så har jag haft hund större delen av mitt liv och dom har alltid varit ett stort intresse, Loke har vi haft i 4 år samt att jag konsant söker information och kunskap om hundar och taxar. Även då vi gått igenom detta med att skaffa hund en gång tidigare så tar jag inget förgivet och läser om allt vi läste innan vi fick Loke samt utökar kunnandet med lite filmer och andra böcker. Denna gången kommer vi ju dessutom ha en uppfödare att fråga om något skulle vara tokigt.
Att jag går ut så sällan som jag gör med Loke har sin anledning och det är att som jag sagt många gånger förut och det är att han har problem med sitt ena bakre knä. Han får inte överanstränga det vilket är risken om han går nerför trappor, som i detta fallet är tämligen långa. Risken att han helt förstör knäet är rätt stor om han håller på gå ner i trapporna.
Att jag inte bär honom är för att jag helst behöver hålla i mig med en arm och Loke är så pass stor att han behöver hållas upp med båda händerna, plus att skulle jag halka eller tappa balansen så kan jag inte sätta emot med mitt ena ben pga olyckan.
Men detta är något som vi jobbar på att hitta en lösning på med olika metoder, allt från en väska anpassad för honom så jag kan bära ner honom. För jag saknar våra dagliga promenader oerhört mycket.
Men vi är i förändringarnas tid nu så detta SKA ordnas upp NU!
Det jag har lärt mig är att det finns de som frågar och ifrågasätter för att dom bryr sig och sedan finns de som missunnar en.
Ibland önskar man
När vi kom dit fick man ju som alltid sitta där och vänta lite, men jag tycker det kan vara lite trevligt att sitta där och vänta. Man brukar alltid kunna träffa lite trevligt folk där, det gjorde jag även idag. Ett par med 2 stycken söta mopsar.
Efter ett tag kom det en riktigt trevlig kille som visade sig vara våra veterinär för dagen. Först pratade vi lite om det som vi misstänkte vara fel på Loke och sedan så undersöktes han. Visade sig att jag hade mest största sannolikhet rätt angående skadan på revbenen. Dock är det ju inget man kan göra något åt utan det är något som måste läka på egen hand, men han verkade iaf inte ha ont så det var himla skönt att höra.
Sedan kollade han det allmänna hälsotillståndet på Loke som visade sig vara mycket bra, han ansåg att Loke var en mycket fin och frisk hund i gott skick. Men när det sedan var dags att undersöka ljumsken där hans kula som inte vandrat rätt lagt sig var det inte riktigt lika roligt då han behövde ligga på ryggen. Lite otäckt var det. Men den låg där den legat hela tiden och han bekräftade att det inte skulle bli någon stor operation så länge kulan ligger kvar där den är nu, vilket den borde då den inte flyttat sig på ungefär 4 år.
Men vi bestämde att vi inte ska ta bort den kula som hänger som den ska utan bara den i magen då vi opererar för att ta bort risken som kommer med att kulan ligger i ljumsken inte för att kastrera honom. Känns skönt att få det gjort men samtidigt är jag livrädd att jag ska förlora honom. Risken för operationen är ju mindre än vad risken med kulan är men är fortfarande vettskrämd att det ska hända honom något, men jag fick vara med honom tills innan operationen och så fick jag även vänta på honom där så jag behöver inte åka hem. Lär ju bli en lång dag så jag får ju förbereda mig men jag klarar inte av att lämna honom ifall att det just händer något så vill jag vara där.
Skulle inte klara av att sätta mig i bilen och skynda mig dit om jag visste att något gått eller håller på att gå fel. Det är sådant som skulle få mig att bryta ihop så då vill jag vara där istället direkt. Men försöker lugna mig själv med att riskerna med operationen är mycket små, men dom finns där. Men vi ska ta ett blodprov nästa vecka för att försöka försäkra oss att riskerna är så pass små de bara kan bli. Det kostar ju lite extra men det är det värt. Skulle aldrig förlåta mig själv om inte annat.
Så den 2 Februari är det som gäller då för operationen, vi ska vara där ungefär 08.40 för att skrivas in och sedan får man tala med kirurgen om själva ingreppet och om man har frågor och sådant. Sedan ges det lugnande till hunden och då jag ska stanna kvar så stannar jag inne med Loke tills det att han är sövd, bland annat för att jag inte vill utsätta honom för den stressen. Jag hoppas dock att jag får sitta lite undan skymd för jag lär antagligen böla en del av rädsla och oro, som inatt.
Väl efter operationen när vi ska ta hem honom så blir det att ha tratt på sig för honom, något som han verkligen avskyr. Den är ju extra jobbig för honom då han är så himla kort och måste tex ha hjälp för att komma över trösklar och sova med den är heller inge roligt. Sist han behövde ha den på sig ( vilket även var den första gången ) stod han mest stilla första dagen och blängde på oss. Han lär ju dock denna gången behöva ha den några dagar iaf.
Jag hoppas att allt kommer gå bra.
När vi kom hem från veterinären gick en liten promenix när vi ändå var ute. Loke tyckte väl inte överdrivet om det. Han blir ju lite kall om magen då han har så korta ben. Men jag tror han tyckte det var lite roligt att få gå på en promenad trotts snön. Skönt att komma in iaf och mysa ner sig i soffan.
Snön faller och vi...
Båda igår och inatt har det snöat, rätt mycket dessutom. Nu är det vitt ute igen, det är ju inte som uppe i Norrland precis men det är ju ett litet snölager iaf.
Jag som hade hoppats på att kanske kunna så lite tidigare i år. Men det kanske går ändå, testa ska jag allt göra.
Kunde inte somna riktigt inatt heller så det resulterade i att jag tillslut tog en av böckerna jag lagt brevid sängen, för just tillfällen som denna. Det blev Den Ödesdigra Knappen av Jan Håkansson, som jag börjat att läsa en gång tidigare när jag precis fått lånat den av mor som så snällt rekomenderat den till mig. Dock lades det läsandet på is och den förföll in i glömskan.
Men nu tyckte jag det var dags att ta tag i den igen och den är ju ruskigt rolig. Det är små historier i den så det passar mig väldigt bra då jag ändå har problem med att läsa. Jag hann läsa ett par historier iaf och jag låg där brevid min sovande make och skrattade lite i smyg.
Loke låg och tittade stundtals på mig och såg ut att fundera vad i hela friden jag sysslade med när jag försökte hålla tillbaka mina skratt så jag inte skulle råka väcka Per. Men Loke somnade snabbt om och rullade runt i sängen sovandes.
Jag älskar hur han skriver i boken. Det är ett riktigt roande sätt och det inspirerar en till att skriva själv. Men vare sig man vill skriva själv eller ej så kan jag varmt rekomendera denna bok.
Longing
Längtar.. väldigt mycket.
Det är klart det finns mycket jag längtar till och efter, eller vad man nu ska säga.
Till att börja med så längtar jag ju givetvis till om en månad då det är dags för liten att komma hem till oss och börja sitt liv som en medlem i vår lilla Hasselfamilj. Även om jag hyser viss oro och rädsla att något ska bli fel så längtar jag väldigt mycket.
För det andra så längtar jag efter att min överklagan ska vara överstökad så man iaf slipper tänka på den. Självklart skulle ju vara himla skönt om det blev ett beslut som för oss är positivt men oavsett så känns det som det kommer kännas skönt om vi kan få det överstökat och lägga det bakom oss. Men nekar dom så lär det bli en överklagan till, för ja.. så lätt ger vi oss inte, det envisa Eklundblodet flyter ju trotts allt i mig.
Sedan längtar jag ju såklart till på lördag då det är fotosession på g och förhoppningsvis blir det till å fota i veckan oxå. Ska fota Lotta är det tänkt och så hoppas jag på att Sara ( Wilykit ) och jag ska fota lite oxå, mest för att testa ljussättningar i studion men det ska bli roligt.
Sedan längtar jag oerhört till sommaren och att komma hem till Norrland. Så ja längtar väl egentligen efter värme o kunna plantera på balkongen och det blir lite behagligare att vara ute. Och att få komma upp till Norrland längtar jag ju så gott som alltid efter, även om det ibland är skönt som fan att få komma hem till sitt egna lilla hem som äntligen börjar bli klart.
Längta kan vara ju vara jäkligt jobbigt men det har sin charm och i grunden är det skönt att längta för då vet man ju att man har något att se framemot.
Tell me, Say me
Att jag är rädd har inget att göra med vare sig tålamod eller tilltron på mig själv att göra, utan det bara är att jag är rädd ( som vanligt ) för att det ska bli något tokigt. Jag vet att ta hand om en till är inga problem men jag är så rädd att Loke inte kommer anpassa sig som vi hoppas och tror. Nu ska ju nämnas att jag är itne rädd för det jag tror ska inträffa utan det jag är orolig för ska hända.
Nu oroar jag mig oftast visserligen för mycket i onödan.
Men ser framemot att kunna ta upp utställning igen, ställde ju ut Biffen när vi var yngre och så ven han. Det var en speciell hund och helt underbar, även om han kunde vara jävligt aggressiv. Honom var den som vi under min livstid mest aktivt ställde ut. Mor var den som gick med honom men jag gick även jag med han i ringen nångång och jag har alltid tyckt det är roligt med utställningar.
Det var tydligen en tax utsällning har i närheten nu i mars, dock är lillen för liten för att delta då men tänkte att vi ska åka dit och kolla iaf och hejja lite på uppfödarna tänkte jag.
Är lite synd vi inte har stamtavla på Loke, försökte ju verkligen få dem som vi köpte Loke av att fixa en åt oss då dom ändå hade båga föräldrarna men dom kunde inte sa dom. Nu har han visserligen så pass mycket fel att han inte skulle komma särskilt långt även om han på det han har bra är riktigt riktigt bra. Men han har ju kryptorschism, navelbråcket, det lite sneda o känsliga knäet, karprygg och böjning på svansen. Och minns jag inte helt fel så var några av dessa diskvalificerande fel. Men med Loke ska vi satsa lite mer på sök då han har ett sjuhelvetes väderkorn.
Så blir det valpkurs när den lille når rätt ålder oxå och efter att det är klart planerar vi att ta en lydnadskurs med dem båda. Ska bli roligt, men samtidigt så är jag så rädd eller egentligen är det väl det att jag är paranoid.
Som jag har lovat
Idag var vi iväg till Kristinehamn till kennel Campilios och tittade på deras små valpar. Dom har inte bara en kull utan 2 så det var 14 valpar allt som allt. Överdos av sött och gulligt kan jag ju lova.
Anledningen att vi hållit detta hemligt ( mor, far o syster och ett fåtal vänner känner till det ) är för att vi vet att det är många som har en del förutfattade meningar eller anser att vi ska spara pengarna istället och vi har inte riktigt orkat med alla olika åsikter rörandes detta. Vi ville få fatta ett beslut själva utan för mycket påverkan av alla andra så vi vet att det vi gör är rätt.
Vi bestämde oss nu nar vi var där att det var rätt och känndes verkligen rätt, speciellt när vi träffade föräldrarna och fick se hur underbara dom är. Sedan var ju uppfödarna helt otroligt trevliga och svarade gärna på frågor som vi har och till skillnad från Loke så har vi ju möjlighet att få tips och råd från början, dom ska ju även visa oss hur en strävhårig tax ska trimmas så vi vet att vi gör rätt. Loke kommer ju nämligen inte från någon uppfödare så vi fick ju aldrig den sortens hjälp med honom.
Denne lille pojken kommer ju även att ha en stamtavla vilket för mig är väldigt viktigt då jag jätte gärna vill ställa ut och så, något jag inte kan göra med Loke eftersom han saknar stamtavla då han var en såkallad "olycka". Sedan har vi planer på att dom båda ska få lära sig sök, om det blir samma för dem båda eller dom får lära sig olika får vi se. Men en ska iaf få kantarellsök, finns ju dock risken att Loke käkar upp kantarellerna han hittar innan han lär sig eller om han är vrång.
Vi har nu tingat en liten pojke hos dem som vi ska få hämta hem om ungefär 1 månad. Längtar oerhört mycket och det ska bli så roligt, klart det kommer bli en del jobbigt med men mest roligt. Tror Loke kommer må lite dåligt i början då han inte är den enda som får uppmärksamheten längre men så snart det lägger sig tror jag han kommer må betydligt bättre.
Dessutom var det otroligt skönt att få höra från ett par uppfödare att taxar är en oerhört frisk ras och att det med diskbråck inte är speciellt vanligt längre samt att det finns operationer för att kunna återställa hunden om det skulle inträffa. Även att dom har en medellivslängd på 15 - 17 år ungefär.
Men vi är lyckliga, det känns så rätt.
Veterinär
Nu till veckan så är det dags igen att åka till veterinären med min lilla ögonsten.
Denna tiden på året brukar det vara som vi vaccinerar Loke, men han är så pass stor nu att han bara ska ha det vartannat år. Så nästa år är det dags igen. Nu är det en hälsokontroll som han ska på då jag misstänker att han gjort illa revbenen, jag hoppas ju att jag har fel men jag åker hellre dit och får det bekräftat än om det skulle visa sig faktiskt vara något och man är dum nog och inte åker iväg.
Plus att vi ska kolla lite inför en eventuell kastrering, bland annat se vad priset kommer bli. Vanligtvis så kostar det 2900 kronor att kastrera en hanhund, men i och med att Loke har kryptorschism ( som jag inte är helt säker på hur det stavas men det är när båda kulorna inte kommer dit dom ska ) så blir det betydligt dyrare. Ena har kommit ner som den ska på honom men den andra ligger i magen och medför ju vissa risker, så det är ju främst den i magen som vi verkligen vill ha bort. Men i och med detta så kommer det om vi har tur att kosta 5529 kronor och har vi otur kostar det nånstans runt 7700 kronor. Vad som avgör är hur kulan ligger. I magen innebär mer invecklat ingrepp och blir därmed dyrare, men om vi tror rätt så ligger den rätt bra till och är rätt ytlig så förhoppningsvis blir det lite billigare. Men funderar på att när han ändå är sövd om det itne går att fixa navelbråcket samtidigt ( klart det kommer kosta mer ), så länge det inte innebär att han behöver vara sövd längre eller så.
Skönt är dock att han inte tycker det är så farligt att vara hos veterinären. Man får ju godis och uppmärksamhet och det är ju alltid roligt.
Dock tycker jag det ska bli jätte jobbigt att lämna in honom där på morgonen och att faktiskt sedan åka ifrån honom, tror jag kommer vilja sitta där hela dagen tills dess att vi får ta hem honom, ifall det händer något vill jag vara där. I och för sig är det väl bra träning för mig oxå men kan inte tro jag är någon bra bilförare om dom skulle ringa och be oss komma in tidigare än det är tänkt för det har inträffat några komplikationer. Det är sånt som får mig att fullkomligt bryta ihop.
Satt ju och grät hela natten innan vi skulle in med honom då han hade problem med analsäckarna och han skulle behöva sövas ner när dom sköljde ur dem. Men det är som jag brukar säga.. Jag är inte rädd för det jag tror ska hända utan det jag är rädd ska hända.
Det gick ju bra även om han hade väldigt ont.
Sedan blir det ju till att ha tratt på sig och det är något som inte är kul. Fan vad han blir sur när man sätter på honom den, men jag förstår ju honom. Eftersom han är så kort så slår den i överallt och man får hjälpa honom tex att gå över trösklar och liknande då han inte kommit på något knep ännu. Sist han fick ha den på sig slutade det med att han stod mer eller mindre stilla och bara blängde på oss som gjorde detta mot honom. Men han lär sig väl allt eftersom.
Hoppas det är sant
Men till veckan ser det ut som jag får ett betaljobb som sedan kommer finnas med i ett magazin som trycks upp i 9000 exemplar och som sedan hamnar hos företag och agenturer inom film, mode o foto och sådant.
Vad jag förstår det som så är det jag som ska få göra det jobbet för en rätt billig summa, men jag får ju reklam och därför har jag ju gått med på det. Samt att det ska bli roligt.
Studion börjar redan löna sig, eller ja den visar sig vara nyttig att ha. Skulle inte fått eller kunnat ta detta jobbet utan den.
Men som vanligt så är jag ju rädd att detta inte händer iaf inte händer mig. Men jag hoppas och tror..
Berättar lite mer sedan då det är bekräftat och en dag för fotningen är satt.
Anything for love?
Vissa kallar mig ju inte orosmajja utan anledning, jag vet att det rent av kan vara jobbigt när jag är väldigt orolig och nervös. Men ja jobbigt, det är det för mig med. Man mår inte bra av att nästan alltid ha oroskänslor i magen och inte kunna slappna av.
Jag hatar att jag tänker för mycket ibland och det jag ser är oftast det dåliga, som tex vad som skulle kunna hända om vi släppte Loke ute. Okej här i detta område eller i stadsområden överehuvutaget är ju bara att vara helt dum i huvudet, det är klart man kan släppa sin hund men då ska man ha ordentlig pli på den. Loke är tax, behöver inte säga så mycket mer än så än att det förklarar till stor del hur dumt det vore att släppa honom lös.
Jag behöver lära mig att slappna av lite och inte oroa mig för precis allting hela tiden, tror jag skulle må lite bättre av det. Men ja att göra är ju en annan femma än att säga, men försöka ska jag iaf.
Det är klart jag anser att man ska tänka på vad som kan inträffa innan man gör något men då ska man ju kunna inse oxå att det som kan hända är inte det som säkert kommer inträffa. Risken finns ju, man får värdera hur stor risken är och utefter det fatta beslut. Som att släppa Loke hos Mamma och Göte funkar ganska bra, man får hålla ögon och öron öppna så man har koll på att han inte får upp kornet på något för då är risken mycket STOR att han drar iväg och då spelar det absolut ingen roll vad du ropar eller lockar med.
Är väl lite pga all denna oro och rädlsa jag skjutit fram det med företaget så mycket, för så länge det är framför mig så kan jag inte råka förstöra det eller misslyckas. Men jag vet att ska jag komma någonstans i livet så måste jag chansa. Jag ser på en bekant, han gör det han vill göra. Riskerar att totalt misslyckas och även om han skulle göra det skulle han resa sig upp och börja om igen. Han har en egen smedja och även en mindre restaurang som vad jag förstår det som inte går speciellt dåligt. Men han har chansat och gjort det han har viljat göra och jag beundrar honom verkligen för det, önskar bara jag oxå kunde våga ta sats och för en gångs skull faktiskt våga hoppa.
Jag vet ju att går det på tok så går det på tok, inget mer att göra åt det. Man får försöka att ha så lite skulder som möjligt till banker och sådant bara så blir ju inte följderna allt för farliga. Och när det ekonomiska är bra igen så försöka en gång till, inte ge upp.
Men det är väl så, lättare att ge upp än att gå och vara orolig.
Men nu handlar det ju om drömmarna. För mig är dom helt klart värd all denna oro och rädsla och även risken, men varför kommer jag inte riktigt igång? Varför lyssnar jag på de negativa människorna i ens närhet som tycker att jag ska vänta och ta det lite lungt och inte de positiva som tycker att jag bara ska tuta och köra och som faktiskt tror att jag skulle kunna lyckas?
Vad ska jag vänta på? Att jag hinner dö? Ska jag sitta på min röv hela mitt jävla liv och aldrig chansa?
Är så satans jävla trött på att måsta vänta på allting, jag vill få ta tag i mitt eget öde för en gångs skull och ta en chansning.
Men denna gången ska ingen och då menar jag INGEN få hindra mig. Vare sig med det på lördag eller rörandes företaget.
Duktiga jag
Ska bara hitta det på den bärbara hårddisken oxå, är ju inte någon super bra ordning på den direkt. Om det sedan blir ett bättre resultat återstår väl helt enkelt att se.
Längtar lite
Vi har nu bestämt tiden med dem så klockan 11 ungefär ska vi vara där. Ser verkligen framemot det, även om man är lite nervös.
Jag hoppas att det blir bra och känns ändå lite skönt att komma ut och köra lite. Dock lite synd att Loke får stanna hemma, men det är ju vår utflyktsdag så vi ska väl bege oss till Mariebergsskogen med honom när vi kommer hem igen.
Kommer lägga upp bilder när vi kommer hem igen och därmed även avslöja vad det hela handlar om.
Dagens Bild.
Kärlek är Dagens Bild.
Loke
Min underbara lilla hund.
Kan på sätt och vis inte riktigt förstå att man kan älska någon som inte är sitt eget kött och blod så mycket som jag älskar Loke.
Tanken om att en dag måsta gå vidare på vägen utan honom är ofattbar smärtsam.
Veckans Låt.
Denna vecka har jag valt en låt som betyder så otroligt mycket för mig.
Steelheart - I´ll Never Let You Go ( Angel Eyes )
Första gången jag hörde den sågade jag den totalt, men det var tills det att jag hörde texten. Var syster som spelade den för mig. Efter det så kopplade jag den direkt med min only one, min Angel Eyes.
För er som inte vet det så detta är vår låt, vi spelade den på vårt böllop både som vår gång till själva vigseln och även låten som vi dansade till på festen. Vi blir fortfarande båda väldigt berörda när vi hör den.
Jag hoppas ni ska gilla den och jag rekomenderar att verkligen lyssna på texten.
Detta är som sagt vår låt..
älskar dig så min underbara man.
For my own
Pratade med min handläggare på LSS igår, dom kommer att godkänna min ansökan om boendestöd.
Även därifrån som jag fått godkännt Tandläkarkortet som jag fick i förrgår.
Men vad innebär då boendestödet? Jo jag ska vara så snäll att jag berättar här, iaf vad det blir för vår del. Boendestöd är något som till viss mån anpassas utefter de sökande och deras behov i hemmet. Vi ska få hjälp med städning då det är ett stort problem och pga våra diagnoser så förblir det ett problem.
Många kan säkert tycka att ja men det är ju bara att rycka upp sig och göra, men då skulle jag vilja rekomendera att man tar reda på fakta först. Det är ju främst ADDn för oss som ger dom största problemen med att tex komma igång och att gå från tanke till handling, sedan att jag har Autism liknande tillståndet ( lättare version av Aspberger ) och att Per har Aspberger syndrom gör att problem försvåras yttligare. Det har inte att göra med inteligens ( om nu någon är så dum att dom får för sig det ) för som jag har sagt tidigare så har både Per och jag en BRA bit över vad som är normalt på den fronten, vilket inte är helt ovanligt för dessa diagnoser.
Varför det är så svårt att tex komma igång vet vi inte och det är sådant som varierar från individ till individ så ingen kan riktigt säga hur man ska göra för att åtgärda det heller. Medecin har en tendens att kunna hjälpa dock och släppa dom spärrarna som finns.
Lite jobbigt är alla fördommar och förutfattade meningar som finns i och med diagnoser, visserligen så handlar ju de om okunskap och i vissa fall ren idioti. En sak är ju just det där med inteligens och att en del tror man är dum bara för att man har diagnoserna eller bara för att vissa saker inte riktigt funkar för en. Men jag antar att det är som med det mesta, folk är rädda för det dom inte förstår. Tack och lov börjar ju kunnandet i överlag att öka i vårt samhälla angående det här med diagnoser och liknande.
Lite jobbigt är det oxå att inte riktigt kunna förklara varför på en del saker som tex det här med att städa. För många är det en sådan lätt sak och en vardagsgrej som går av ren aoutomatik men för oss är det ett stort projekt, ett arbete rent av. Det är klart det fanns andra anledningar till att det blev så stökigt förut och det var ju bland annat det att det känndes som ett tillfälligt boende och inte ett hem och att man inte riktigt orkade bry sig, samt att det var ju så sjukt med saker överallt så var helt omöjligt att hålla efter.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara allting på ett bra sätt så här i bloggen. Men fråga gärna om det är något som ni undrar över så ska jag göra mitt bästa med att besvara de funderingar som ni har. Och jag ber er att istället för att dömma och ta saker förgivet så ta reda på all fakta och information och/eller fråga. Vare sig jag eller Per tar illa upp utav ärliga frågor, även om man ifrågasätter oss. Hellre det och att saker och ting klarnas upp än dömmas i tysthet.
Men det är väl egentligen något jag tycker borde gälla överallt, alltså att ta reda på vad som försigår och varför innan man drar några slutsatser.
Everytime
Fick äntligen svar på mitt mail och som det ser ut så ska vi iväg mot Kristinehamn till helgen, visserligen är det som jag sagt tidigare en tur på några timmar. Frågan är ju om jag hittar till slutmålet, men det borde inte vara några problem. Hoppas jag.
Det är inte helt hundra på att det blir till helgen men jag skulle få det slutliga beskedet idag.
Längtar
Jag vill ha svar, nu nu nu nu nu nu.. Hatar att vara så otålig ibland. Men jag väntar ju hellre och att svaret är åt det positiva hållet än tvärtom faktiskt.
Ett speciellt mail som jag skickat som jag så gärna vill veta svaret på, dom har mycket att göra nu såklart så antar det lär ta ett tag men hoppas kan man ju göra.
Irriterande
Sedan kom jag till insikt med att så gott som alla namn till företaget som jag hade tänkt på visade sig hemsieadresserna till vara upptagna. Så det sket sig ju. Så nu måste jag komma på ett nytt namn. EvePhoto.com ligger för nära EvesPhoto.com som redan nu existerar så det vill jag inte riktigt köra på då det är så lätt att skriva dit s.
Har ett namn jag funderar på UnicusPhoto.com och själva företaget Unicus Photography, jag gillar det men känns som det blir svårt att använda min logga då lite då Unicus ligger väldigt nära Unicorn ( och för dem som inte vet så är min logga ett enhörningshuvud som min kusin Ann har gjort ).
Men jag vet att jag bör köra på det som jag tycker om och som tilltalar mig och att det ska vara ett namn som jag kan stå för. Det är ju ett stort namn att leva upp till.
Funderar på till hemsidan iaf om jag ska köra på EvelinaHassel.com istället..
Lutar mot det sistnämnda.
Nya friska tag
Vad pratar jag om? Jo träning, att få pumpa lite muskler speciellt.
Älskar att träna, visst det syns ju kanske inte direkt på mig. Vare sig när jag sitter såhär eller när jag tränar, men jag tycker det är på sätt och vis väldigt avslappnande. Så jag funderar på att ta samma gym som Per, ska ju tydligen vara fint och fräscht och inte allt för dyrt hoppas jag. Det är ju rätt nära och förhoppningsvis så ska vi kunna fixa så jag kan få parkera vid restaurangen, gymmet ligger tydligen alldeles intill.
Dom har tydligen lite bättre än SATS, iaf det dom erbjöd os när vi gick där. nJoy som dessa heter erbjuder exempelvis mer tid med den personliga tränaren. Ska nog iaf ta mig dit och kolla någon dag. Vi får väl se hur det går, lättare sagt än gjort att ta sig iväg.
Hade varit roligt om Anna hade gått där oxå så man haft någon att träna med, visst det är ju klart jag kan åka dit och möta upp Per då han jobbat klart och han ska träna, men jag vill helst vara där under dagtid så det är så lite folk som möjligt.
Har fått mitt tandläkarkort idag dessutom, nu kostar det för mig om jag ska gå till tandläkaren lika mycket som det kostar att gå till en vanlig läkare ( runt 200 kronor ). Oavsett om jag ska laga eller dom ska kolla tänderna så kostar det detsamma. Känns riktigt skönt att äntligen ha råd att gå dit. Per ska förhoppningsvis även han få ett sånt kort.
Nu ska jag bara våga mig dit oxå, har ju lite tandläkarskräck.
Men antar att man ska försöka att inte ta sig vatten över huvudet.
Dessutom blir jag så glad av att tänka på att snart är det min tur att ställa mig i startgroparna och ta sats. Visst jag säger det ofta och kanske börjar bli lite tjatigt men det är något som värmer och jag verkligen vill göra. Starta mitt egna företag, bidra med något ekonomiskt till vår lilla familj jag med. Klart jag är livrädd för att det inte ska gå vägen och det ska visa sig att jag inte är så duktig som jag tror o hoppas. Är livrädd att ingen ska vilja ha mina bilder.
Men jag vet att jag måste tro på mig själv om jag vill komma någon vart i livet och jag vet att jag är duktig egentligen.. Men jag är rädd, hatar att vara så rädd och orolig men det är något som jag bara är.
Skulle visserligen vara roligt att starta samtidigt som med en kompis. Så är det någon av er kära vänner som vill och faktiskt ska starta eget snart så hojta till så kan vi ju försöka passa på att köra igång någolunda samtidigt så finns vi ju att stötta varandra då vi antagligen lär gå igenom liknande stadier.
Min studio
Här är då min studio som jag har här hemma i lägenheten, visst det är väl inte det mest profitionella men det är tillsvidare och det funkar ju bra än så länge. Ska väl bli en lokal längre fram men när återstår att se.
Den svarta rutan är där en modell står. Då inte hon har godkännt bilden så lägger jag heller inte ut så att hon syns. Här använder jag dock bara 2 av mina 3 blixtar med softboxar/bouncrar på. Hade lite svårt att få ihop dem då jag inte vågade ta i tillräckligt först.
Studion ser mindre ut på bilden än vad den är egentligen, faktiskt rätt så rymlig. För att vara en hemma studio dvs. Känner mig ju nöjd med den och jag vill verkligen fota mer i den men måste lära mig lite mer ljussättning, var ju verkligen länge sedan jag höll på aktivt med det.
Har ju inte hållit på mycket alls sedan gymnasiet. Hatar att jag inte lyssnade så noga på allt som sades om studio då, men tack och lov har jag varit så pass smart att jag iaf sparat alla papper. Yay för mig.
Min lilla gubbe
Han har bland annat kommit i underfund med att mest för skojs skull så när vi väl har vår gård och ja självklart att ekonomin tillåter det så ska han bygga ett fallout shelter. Inte för att han tror att det ska behövas utan mest för att han vill och att det är en lite rolig grej. Får väl se hur det blir med den saken men kan nog kanske bli lite charmigt.
Sedan har han bestämt sig för att börja mysröka pipa, självklart inte inne eller ofta utan just bara mysröka lite. Jag är helt med på det så länge han använder äppeltobak eller någon annan smaksatt variant.
Han är min egna lilla gubbe som jag älskar så otroligt högt.
In your eyes
Tror många är rätt oinspirerade att skriva nu då det är väldigt många bloggar som står väldigt väldigt stilla, tyvärr. Lite tråkigt är det ju men jag vill ju gärna få tro iaf att folk har roligare saker för sig än att skriva i sina bloggar, därav torkan. Så så länge det är så kan man ju bara vara glad för deras skull, ty lycka är ju ändå något jag önskar alla mina vänner och familj. Och jag tvivlar ju på att den kommer av att sitta och glo på sin blogg.
Den senaste veckan har bestått av en massa mys tillsammans med min underbara karl. Vi har haft ett par myskvällar där vi hyrt film och ätit gott och bara gosat upp i varandras armar och tagit det lungt. Själva filmerna tror jag nog att jag berättar om mer i ett separat inlägg. Vi har beslutat oss att gå med i LoveFilm.se igen, men ett av deras billiga alternativ dock. Iaf till att börja med så får vi se vad det leder framöver om vi fortsätter och kanske tar ett större paket eller om vi helt skippar det.
Nu här ska jag försöka ta tag i ett av mina "löften" bli fri Pepsin, har beslutat att börja med att försöka byta ut det mot mjölk. Hur det går återstår väl att se.
Idag var vi och pantade det sista i den "lilla" pant högen som vi hade här hemma, blev inte mer än 217 kronor ungefär. Anledningen jag blev lite besviken var för att jag trodde det skulle överskrida iaf 300 kronor. Men det räckte iaf till tvättmedel och lite sådant smått och gott så det var väl inte hela världen att det inte blev så mycket jag trott.
Snart är det väl dags att dra igång med fotosessionerna igen men känner jag vill bli helt frisk först. Detta av två anledningar egentligen. Ett är att jag vill ju inte råka smitta någon, känns ju rätt ondöigt, och två att jag vill vara på topp och prestera mitt bästa. Vilket jag inte gör om jag är trött och snuvig.
Jag känner mig så himla lättad att det ekonomiska verkar lösa sig, visst man ska inte ropa hej förrns man är över bäcken ( jag har för mig det är så man säger? ). Men imorgon så ska och ja iaf bör alla saker vara lösta och det är klart med allting. Blir jävligt grinig om de ska krångla till allt ännu mer.
Men kan inte låta bli att tänka.. med de där 13 000 i månaden, då är vi ju rika och har det bra ställt. Men det som känns skönast är att inte behöva be om hjälp någe mer.
Jobbar du inte
Vi är båda så himla glada att det äntligen är jobb och det kommer göra vår vardag iaf lite stabilare än vad den tidigare har varit. Vi kommer inte kunna handla en massa saker direkt utöver det vanliga men vi kommer inte behöva be om bidrag längre och heller inte behöva be om hjälp från våra familjer.
Det är ju klart att vi verkligen har uppskattat all hjälp som vi har fått, för trotts allt så utan den så skulle vi inte ha klarat oss. Önskar att vi kunde återgällda det på något sätt, men än har vi tid så något ska vi nog allt komma på. Det är klart att jag skulle vilja ge och uppfylla deras absoluta drömmar och önskningar, men jag vet även att vissa saker måste man uppnå på egen hand för att det ska vara värt det. Men något känns det som man borde göra iaf..
Förhoppningsvis kan vi göra något riktigt fint här i framtiden.
Dock en viss person är jag oerhört glad att i och med detta att denna tappar makten och kan längre inte använda det till den känslomässiga utpressning som ändå funnits där. Av denna personen har vi i princip blivit betalda för att acceptera all skit som vi fått kastat på oss. Men nu är det NOG, nu behöver vi inte ta det något mer!
Jag avskyr att ha så dubbla känslor för en människa..
Jag hoppas att det går bra för min älskling på jobbet idag och att han har det roligt. Han börjar ju tack och lov trivas där bättre och bättre och vad jag kan se så är det riktigt fin personal där med som gillar honom och som han gillar. Nu innan jul då dom skulle ha personalfest så ville ju inte Per gå men det var så fint att dom trotts det både ringde och smsade och fårgade vart han var och att han borde komma dit, även Milos ( arbetsgivaren ) tjatade lite på Per att komma. Nu gick han ju tyvärr inte dit, men det värmer att dom verkligen ville ha dit honom.
Per har även lärt sig ett serbiskt ord, Ljummen Mjölk. Han lärde mig det oxå men nu har jag glömt bort det bara för det.
Det känns så lugnande att det börjar röra sig i rätt riktning. Har vi tur och att allt flyter på så vem vet, kanske möjligheten till hus finns snart oxå. Man kan ju inte annat än att hoppas och hoppas gör man ju vare sig man vill eller ej.
Godmorgon Världen
Och trotts detta sitter jag nu här och skriver i min blogg, något som inte går ihop men jaja..
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag älskar Spotify, än så länge iaf.
Jag har ingen fotosession helt och hållet inplanerad ännu, dock en hel del som är på g. Dvs det ska bokas in ett datum för dem. Flera som jag jobbat ett par gånger tidigare med och några är helt nya som jag aldrig ens träffat tidigare. Men det ska bli roligt och jag hoppas det blir bra bilder.
Men måste jobba lite mer på att testa lite olika ljussättningar då jag just nu tycker jag bara får till en och så kan vi ju inte ha det. Har en del olika ideer på hur man skulle kunna göra och vilka tilbehör till blixtarna som ska användas till vad, fick ju trotts allt med en hel del grejer till dem. När jag testar ljussättningar så lär det bli Per som får vara modell.
Jag är fortfarande väldigt förkyld men jag håller på att bli bättre även om det går sakta. Att jag inte kan låta bli Wii Fit gör väl egentligen inte saken någe bättre, även om jag tar det lite lungt. Men jag hatar verkligen att vara helt igentäppt och ha feber.
Veckans Låt.
Josh Groban - You Raise Me Up
Han slår ju visserligen inte Michael Crawford men det är ju verkligen inte långt ifrån att iaf ligga lika. Hmmm men han skulle nog kunna funka som fantomen han med, inte lika bra men inte dåligt. Men iaf så detta är en himla vacker låt och jag älskar Josh´s version utav den.
Slängar in en till låt denna vecka då jag missade 2 veckor.
Så nästa låt jag väljer denna gången är för mammas skull.
Mariah Carey - All I Want For Christmas
Det är en otroligt vacker låt och jag älskar den jag med. Detta är dock mammas favorit låt såhär när julen har paserat.
Men den är verkligen underbar och ja.. All I want for christmas is you.. min älskade Per <3
Vad händer idag då?
Men iaf så idag så blir det att fixa till de sista lådorna och förhoppningsvis att vi även får tummen ur och faktiskt flyttar min dator till datarummet där det är meningen att den faktiskt ska stå. Känns riktigt skönt att det börjar bli bra ordning här nu, fattas ju lite saker och så men det är kommande projekt och egentligen ingen stress med, men skulle ju vara gött å få bli helt klar.
Blir kanske att testa lite olika ljussättningar med blixtarna sedan, men vi får se.
Per är söt och har börjat spela Counter Strike igen, ska väl ta mig i kragen och börja jag med antar jag.
Känner inte riktigt för att sitta här och jag vill bli frisk, hatar att bli så hindrad av förkylningen.
Så kan det gå
Vi passade på att hyra lite film och så gjorde vi tacos. Blev riktigt gott.
Vi hyrde Hancock och Barnhemmet, dock såg vi bara Hancock. Barnhemmet den tar vi och ser idag istället.
Måste ju verkligen säga att Hancock var riktigt bra och var ju inte riktigt som man förväntat sig, på dett bra sätt. Jag vill inte direkt skriva något om filmen med risk för att förstöra upplevelsen men jag rekomenderar er varmt att se den. Vi kom båda överens om att det var en riktigt bra film, att Per tycker en film är bra är rätt sällsynt och att han tycker dom är riktigt bra är ännu mer sällan man får uppleva.
Efter vi kollat på filmen och myst så vek vi tvätten, jo jag vet.. jätte romantiskt. Men efter det var gjort återupptog vi myskvällen och spelade lite Mario Party och bara hade riktigt roligt tillsammans.
Det enda jag kunde klaga på var att vara förkyld och att jag höll på hosta hela tiden. Men i det stora hela så var det en lyckad kväll.
Everyone wants to be loved
Både Per och syrran har pratat mycket om Spotify på sista tiden så jag bestämde mig även jag för att kolla upp det.
Det visade sig vara ett program som innehåller ja hur mycketm usik som helst och är helt gratis, ja så långt att dom spelar upp reklam lite nu och då men det är inget som stör faktiskt. Finns ju även ett betal alternativ som är utan reklam, man kan betala per dag eller per månad beroende på hur mycket man vill använda det.
Man kan göra egna spellistor som den sparar och även om all musik inte finns där så finns där jävligt mycket och det är tämligen lätt att söka. Det jag inte hittat än så länge som jag har sökt efter har varit 2 låtar som vanligtvis även är mycket svåra att få tag i. För att förtydliga det så har jag bara hittat den ena utav dem och det efter många om och men.
Detta är något som jag framöver helt klart kan tänka mig att betala för då det levererar en sådan bra tjänst för en sådan billig peng, detta är något som jag verkligen vill stötta så det inte råkar dö ut för att folk är snåla.
Så ta och kolla upp och testa Spotify.
God Fortsättning
Jag hoppas era förväntningar slår in och att ni blir lyckliga.
Året är 2009
Det har nu blivit ett nytt år med nya förhoppningar och nya utmaningar, nya löften och säkerligen nya besvikelser. Men det är väl det som är egentligen, ett nytt år är ju ett paketerbjudande. Man får ta det onda med det goda och jag hoppas det iaf slutar så bra det bara tänkas kan.
Men jag tror och hoppas att detta är året då vi äntligen får lite rakare och stabilare färdväg än tidigare år.
Jag menar.. Per har ju äntligen fått jobb vilket leder till att även jag kan dra igång mitt så om det nu rullar på fint så har vi snart båda jobb. Försäkringarna är klara så man slipper vänta på dem någe mer, det enda som fattas nu då är att få besultet ifrån Kammarrätten för att få beslutet rörandes min överklagan om aktivitetsersättning.
2009 känns som det kan bli ett bra år.
Det som jag förväntar mig och hoppas ska ändras i år och ja sånt jag vill kunna ta tag i själv.
- Till att börja med att få klart allting här hemma och få den ordning som önskas.
- Sedan så komma igång och röra på mig mer.
- Få ny medecin som helst inte ger mig några direkta bieffekter.
- Fixa en ännu större odling på balkongen.
- Starta det egna företaget.
- Börja någon kurs tillsammans med Per.
- Studera något lite mindre ämne för min egen del.
- Börja med någon form av spår med Loke.
- Hälsa på vänner o familj som är utspridda i landet.
- Utvecklas i studion och kanske rent av hitta en lokal.
- Bli lika vig i högra benet som i det vänstra.
- Tattuera mig, tror jag.
- Byta ut Pepsin mot något annat uppiggande, kanske kaffe..
- Försöka få sovrummet och hallen om tapetserade eller möjligen om målade.
- Plus förhoppningsvis 2 saker som för stunden är hemliga och det bara är ett väldigt litet antal personer som vet om, av den anledningen kommer jag inte skriva något om vad ännu.
Ja det är säkert mer men att komma på allt på en gång är väl inte vad jag skulle kalla det lättaste.
Så jag har ju helt klart lite att göra och uppfylla iaf, men vad som blir av eller ej vet jag ju inte ännu. Men jag ska göra mitt bästa för att uppnå dessa mål och helst ännu fler än dessa.
Sedan finns ju lite saker jag vill byta ut och skaffa nytt av, men det är ju sådant som synes i mån av pengar hur det blir med det.
Men jag hoppas iaf att alla nära o kära, vänner som familj får ett riktigt riktigt gott nytt år och att det verkligen fylls av lycka.
Dagens Bild.
En bild på Göte och mammas hus julpyntat och i vinterskrud. Så mysigt.
Uppdateringar
Så jag gör som så att jag länkar till min bilddagbok där jag redan lagt in bilder och skrivit om julhelgens händelser.
December
20
21
22
23
24 - JULAFTON
25
26
27
28
29
30
31 - NYÅRSAFTON
Januari
1
2
3
För att gå vidare till det datum ni eventuellt vi kolla på så är det bara att trycka på den siffran.
Så jag önskar er alla God Jul och ett riktigt Gott Nytt År.
Kära Läsare
Nu har vi kommit hem från resan till Norrland så nu ska det väl komma igång här igen med att skriva i bloggen och så. Jag har bara inte orkat med att skriva något när jag varit där uppe då internet går så segt och jag hinner få psykbryt innan jag är klar.
Bilder och berättelser kommer lite senare men tänkte ju iaf ge en heads up för att jag är tillbaka och för att önska er alla en riktigt God jul ( i senaste laget ) och ett gott nytt år.
