I try to sleep
De senaste dagarna har jag av någon anledning saknat.. Jag har saknat människor och platser som finns i mitt liv.
Vänner som även om de bor nära att man inte umgås med dem så ofta som man kanske borde och vill. Vänner och familj som bor en bit bort som man pratar om att man ska hälsa på men som ekonomin aldrig låter en göra. Vänner och familj som bor långt borta som man nästan aldrig pratar med eller träffar. Vänner och familj helt enkelt.
Platser jag besökt med nära och kära och som satt ett spår i mitt liv. Platser där jag bott och spenderat stora delar av mitt liv. Platser som har betydelse.
Jag saknar och längtar fruktansvärt mycket både efter Malmö och Sundsvall. Kan inte sätta fingret riktigt på varför..
If Only
Återigen har det gått ett tag mellan mina uppdateringar här, jag har bara inte orkat.
Mitt mående har verkligen pendlat upp och ner genom de senaste dagarna och jag har i ena stunden kunnat varit nästan lite överdrivet glad för att det sedan ska vända och jag ska må himla dåligt. Att mina händer fortfarande gör grymt ont gör inte saken bättre precis.
Men jag har iaf fått tid hos min läkare för att kolla händerna, dock hade hon inte tid förrns om en månad så får fortsätta att ha ont tills dess antar jag.
Sen så har ekonomin sett allt annat än rolig ut nu ett tag och här senaste månaden såg det riktigt mörkt ut då hur vi än vred och vände på det hela kunde få in något som kunde täcka räkningarna, dvs en inkomst lika med 0 kronor. Tack och lov så ställde både mina och Pers föräldrar upp och bidrog med en summa vardera, utan det vet jag inte vad som hade hänt. Är otroligt tacksam över deras hjälp, men samtidigt tar det ju verkligen emot att fråga dem ( lite därför som det var akut när vi väl sa till dem ). Denna månad ser oxå ut att bli krångel men inte lika mycket hoppas jag.
Passade på att gå in i stadsparken idag när vi ändå var inne i stan och blev lite fotat blev det. Inte så himla mycket som jag kanske viljat egentligen men dt var gött att få komma ut lite.
Var TVspelskväll hemma hos Peter och Regina häromkvällen, det var himla roligt måste jag säga. Spelade en massa spel och skrattades himla mycket.
Inte så jätte långt kvar tills jul nu heller, ser framemot att få komma hem till Norrland en liten stund och träffa familjen och vänner igen.
Finns en del små saker som jag sitter och funderar lite över, eller ja en kan visa sig vara väldigt stort egentligen. Men det återstår att se och jag kommer väl dela med mig lite mer av det hela längre fram lite beroende på vad jag kommer fram till osv.
Nu har jag iaf kommit med lite mer bilder och lite mer uppdatering.
Saknar
Saknar verkligen Ymer.
Både Per och jag saknar honom något så otroligt även om vi båda är överens om att detta är för det bästa just nu, men det gör ju inte mindre ont för det precis och man tänker ju konstant på om det faktiskt var rätt ändå.
Underbara vackra Ymer.. gud så jag saknar dig och längtar tills jag får se dig igen..
Loke tror jag saknar honom lite, men inte så mycket som jag trodde han skulle göra faktiskt.
Men det gör ont utan honom, försöker att inte tänka så mycket på det men det är ju lättare sagt än gjort..
Att han fick åka med mor hem till Norrland är för att han ska lära sig att vara tyst när han blir lämnad vilket inte riktigt gick så bra att träna här i lägenheten. Trotts några antiskällhalsband och även ett par andra metoder så har det inte funkat och vi blev fågna i lägenheten eftersom någon måste vara hemma så vi inte blir utskällda ur lägenheten. Även om vi har väldigt fina grannar som är väldigt förstående så att lyssna på en hund som skäller konstant i någon timme roar inte någon och det är ju klart att även dom har en gräns, även detta inte något jag vill utsätta någon för. Så förhoppningsvis så lugnar han sig snart och det går att ta honom hem igen.
Men det känns ändå väldigt tomt utan honom..
Know these things..
Till att börja med så har Ymer åkt med min mor upp till Norrland för att förhoppningsvis lära sig att inte skälla så mycket när han blir lämnad ensam. Det gick inte att ha det som var, någon var ju alltid tvungen att vara hemma om dom nu inte kunde följa med. Älskar ju verkligen min lille Ymer men man blev ju helt fången och det mådde ingen av oss bra av. Så detta är nog det bästa alternativet just nu. Han kommer ju hem sen men när vet vi inte riktigt.
Har gråtit en hel del över detta och undrat om man gjort rätt.
Samtidigt har det hänt en del trevliga saker oxå som direkt påverkas av mindre roliga saker dock så dom har väl tagit ut varandra så att säga. Dock inget jag känner så mycket för att öppna upp mig om i bloggen om jag ska vara ärlig, men att det handlar om känslor kan jag iaf säga.
Jag har börjat skriva en mer privat dagbok här hemma, främst för att få lufta och skriva precis allt jag tänker och känner. Första dagen resulterade i 23 sidor, men det känndes oxå som att det behövdes.
I början av December hoppas jag på att kunna åka iväg på Sabatonkryssningen som ska vara då, kunde ju inte gå på spelningen som var tidigare i helgen här i Karlstad då jag inte hade råd. Plus att på kryssningen så kommer ju dessutom Raubtier att spela och de skulle jag grymt gärna vilja se, är mycket förtjust i dem.
Har lite fotningar som jag ser framemot.
Det var lite av det som händer och fötter här iaf.
I need it to be true
Ska väl inte ta ut segern i förskott, dagen har bara börjat och mycket kan fortfarande hända. Både åt det bra och det dåliga hållet så vi får se vad detta blir för dag. Men en tanke slår mig.. Jag har ju gått in i en depp period och detta trotts att medicinen som jag äter för mina diagnoser vanligtvis används som antidepp. Så jag undrar, hur hårt hade det slagit om jag inte haft dem..
Det finns de saker som får mig ledsen men det har ändå blivit allt fler saker som faktiskt får mig att inte kunna göra annat än att le. Men jag vet att det dock är något som lär skapa tårar i slutändan. Men man kan inte ta ut allt i förskott heller utan man måste ju få leva lite oxå och hoppas. Men tänk ändå vad ett litet medelande egentligen kan göra.
Dock är jag i ärlighetens namn väldigt rädd att jag ska råka såra en viss person ( nej det är inte Per jag menar ), men samtidigt så känns det som att jag ändå inte är så väldigt intressant. På sätt och vis hoppas jag att det är lite så så behöver han inte bli sårad, för även om jag inte har den sortens känslor för honom så tycker jag ju ändå om honom och jag bryr mig ju hur det går och hur han mår.
Sitter och kollar upp lite vad det kostar att åka till de olika städer jag håller på att prata om att åka och hälsa på.
Karlstad - Jönköping kostar ca 570 t.o.r. vilket enligt mig inte är så himla farligt men jämförde med Karlstad - Stockholm som kostar ungefär lika mycket som att åka till Jönköping så det känns ju helt okej.
Karlstad - Göteborg kostar ca 200 kr och att sedan fortsätta Göteborg - Malmö kostar i sin tur 210 kr och sedan har vi ju Malmö - Karlstad som kostar 303 kr, med tanke på vad jag betalade de senaste gångerna så känns detta som riktigt bra priser.
Karlstad - Norrköping ligger på ca 210 kr.
När det blir vad återstår fortfarande att se dock och så ska man ju inte glömma eventuella färdmedel väl framme i städerna.
You make me wanna
Känner jag klagar en hel del i min blogg igen, visserligen så lär det ju bli mer.
Jag är trött men jag kan inte sova, mina sömnproblem har alltså återkommit. Dock är det inte att somna som är problemet denna gången utan att stanna kvar i sömnen, jag vaknar ett X antal gånger under natten. Även om jag är förbannat trött så tar det lång tid för mig att somna om. Det irriterande med detta är att jag under dagen blir så trött ( och numera pga att jag oxå är deppig ) går och lägger mig på sängen och drömmer mig bort, något som resulterar i att jag somnar.
Vet att en av bieffekterna man kan få av medicinen är orolig sömn och att man vaknar väldigt tidigt och så, men jag är ändå inte så säker på att det faktiskt är det som gör detta eller om det är att jag helt enkelt är väldigt orolig och som jag nämnt i tidigare inlägg, har mycket att tänka på. Det är ju trotts allt när det började bli lite mycket som sömnproblemen dök upp igen.
Jag kan inte bara ge upp, jag kan bara inte. Hoppet är för starkt och så även min vilja. Så jag satsar allt jag har så går det som går och jag lär väl antagligen falla och slå mig väldigt hårt. Men då har jag gjort allt jag kunnat åtminstone och behöver inte leva med ånger och tankarna om att jag kanske kunde gjort eller sagt lite mer.
Ibland skulle det vara väldigt skönt att faktiskt inte ha känslor, iaf att få möjlighet att ta en paus från dem.
Remember me?
Det är en del som jag ska göra och nu mår jag inge vidare så saknar inspiration och motivation att skriva något alls, även om jag säkert skulle må bra av att lätta mitt hjärta så vet jag inte riktigt om jag är redo att öppna upp allting riktigt ännu.
Har väldigt mycket tankar i huvudet och det gör ont i min själ. Tårarna kommer lite titt som tätt och jag känner hur jag börjar hålla mig mer för mig själv och dra mig undan.
Per gör det han kan för att trösta mig, igår lagade han tom till min favoritmat ( potatisgratäng ) så jag skulle må lite bättre. Är glad att ha en så underbar vän som honom.
Men ska sätta mig och försöka tänka på annat, även om det är väldigt svårt..
Bring me down.
Denna helgen är jag ensam hemma tillsammans med hundarna.
Igår morse åkte Per iväg med sin far till Lysekil och idag vidare till Göteborg för att sedan åka hem igen. Det har varit lite skönt att vara själv har det, även om jag måste erkänna att jag faktiskt saknat hans sällskap. Vi står ju varandra som jag sagt tidigare väldigt nära.
Det har gått bra med hundarna, första timmarna var dom lite fundersamma över vart i hela friden "pappa" hade tagit vägen men vande sig snart och somnade. Jag hade lite sällskap utav en vän ett tag oxå och vi satt och spelade lite. Det var trevligt var det.
Senare på kvällen när jag varit ensam ett tag igen så brast något för mig, jag vet inte riktigt vad eller varför men jag gråter lite titt som tätt. Jag gör det fortfarande och kan några minuter senare känna sån oerhört glädje. Jag fattar verkligen inte vad det är som gör att jag känner såhär, visst jag brukar slungas fort in och ur känslor så svängarna är ju inte ovanliga men jag brukar ändå veta vad det är som får det att bli så.
Får lite lust att skrika för full hals, inte av smärta eller ur sorg utan ren frustration.. bland annat för att det känns så fruktansvärt rörigt med tankar och känslor.
Samtidigt så sitter jag och tänker lite på texten i The Rose:
When the night has been too lonely
Tycker det är en väldigt fin låt och helt klart värd att fundera lite över. Jag tror iaf att mycket utav det kan stämma ganska så bra.
Will hunt you down
Återigen känner jag av biverkningar utav Stratteran, men dom går över och blir mindre och mindre igen så det är bara att stå ut.
Vill bara sätta mig i bilen och ut och köra lite. Inte för att jag är nedstämd eller så utan för att jag tycker väldigt mycket om att köra ibland. Få sitta där ensam och njuta av musiken och naturen längs vägen. De 60 milen från Sundsvall var jobbiga eftersom jag blev trött men annars så mådde jag fruktansvärt gott.
Lite sugen är jag ju på att testa att köra ner till Malmö, dock vägrar jag köra in i den staden. Men skulle ju vara rätt gött ändå att kunna anpassa hemfärden efter en själv. Men blir det att åka ner så lär det nog antagligen bli med tåg, men då kan jag ju egentligen passa på att stanna till i Gbg och hälsa på lite.
Annars var ju vägen mot Jönköping himla mysig att köra, bortsett från det att jag råkade köra på ett djur. Flera gånger när jag satt mig i bilen har jag verkligen kännt för att skita i att köra dit jag varit på väg egentligen och bara satt av mot väg 25 i södergående riktning. Vill väldigt gärna köra till Jönköping igen..
Ska ta och sätta mig och fixa med en massa bilder nu tänkte jag, har ju en del som jag ska få klara. Vilket påminner mig lite om min fotostudio, borde ta och dra fram alla papper jag har sedan tidigare som jag skrivit om den och se om det finns något man kan använda sig av eller om jag ska göra om allting. Men jag måste säga att jag verkligen ser framemot att faktiskt få dra igång äntligen. Har ju väntat tillräckligt länge och bestämde mig i våras att denna hösten så är det slutväntat. Sedan att Peter drog igång gav mig väldigt mycket inspiration att komma igång.
Känner en glöd inom mig som ger mig hopp..
just got to let it go
Per ska åka med sin far till Göteborg har jag för mig att det var så jag blir ensam, det är ju inte att jag blir ensam som ska bli skönt och heller inte det att slippa Per så att säga. Nej det ska bara bli lite gött att få testa på att faktiskt bo själv, även om det bara är för över en natt egentligen så är det ju iaf ett litet test.
För förr eller senare så kommer vi ju skaffa något eget. Dock vet vi inte när och det är ju inte så att vi stressar på den fronten, ingen av oss mår ju dåligt av den nuvarande lösningen.
Sen vart det blir får framtiden visa helt enkelt. Dock skulle jag ha väldigt svårt med att lämna Karlstad om jag ska vara ärlig, inte för staden i sig eller så utan för alla vänner. Men kan ju i ärlighetensnamn säga att jag helt klart ändå varit lite sugen på Malmö.
Det tåls ju att tänka på iaf.
Stand together
Vill väl egentligen få det sagt att även om jag känner mig lite deppig över det med känslorna så känns det av någon anledning fortfarande väldigt bra, jag är på rätt bra humör ändå.
Vad nu detta kan bero på är jag inte riktigt säker på, om det har att göra med att en hel del andra saker löst sig vet jag inte, men det är troligast.
Peter har verkligen inspirerat mig till att ta tag i saker och ting. Jag vill och jag ska verkligen försöka att komma igång med studion ordentligt nu. Okej, jag har sagt det väldigt länge men tidigare har det oxå varit väldigt mycket som varit ivägen och som jag varit tvungen att sitta och vänta på men inte nu, nu jäklar ska jag ta och göra det.
Sen hur det kommer gå återstår ju att se men det är förhoppningsvis värt risken.
Utöver funderingarna och planerandet kring företaget så har det varit att umgås en hel del med vänner och även blivit en del fotande. Vilket alltid är riktigt roligt, passar på lite extra nu när studion är uppe.
With a note
Jag kan bekänna så mycket att det har börjat bli lite för min del och att jag faktiskt har fattat lite tycke så att säga. Tänker dock inte berätta något mer om detta just nu, lär antagligen inte bli mer ändå så..
Min första tanke när Per och jag gick isär var dock egentligen att jag skulle vara singel ett tag, men känslor är ju inget man styr över och det är ändå något som för mig är väldigt viktigt att lyssna till. Som jag sagt förr så chansar jag hellre och blir sårad än att kanske missa något som skulle kunna bli helt fantastiskt.
Det märks väl vart man hamnar med det känslomässiga. Finns väl en risk att jag går ner mig lite igen, men det går väl över även det.
Feel the same
Är inte helt hundra på vad jag faktiskt vill känner jag, okej en del saker råder det ingen tvivel på medan andra kan jag inte fatta något beslut alls. Men det löser sig eller som Joppe brukar säga, Time will tell.
Något jag vet att jag vill är iaf att åka ner till Malmö, både saknar staden och längtar dit. Eller staden, det är väl mest syrran jag längtar efter i ärlighetensnamn. Har haft förbannat roligt tillsammans med henne de senaste gångerna jag varit ner. Okej, lite förtjust i staden är jag ju utan tvekan.
Sedan finns det ju lite som jag tänker på som ett fåtal personer känner till och så kommer det förbli ett tag till, det är inte många som jag är speciellt intresserad att prata om det med.
In my dreams with you
Jag menar visst man ska inte stressa fram eller tvinga fram något bara för att slippa vara ensam. Men om det känns rätt, då kan det väl ändå inte vara fel?
Är ju ändå väldigt noga att Per inte ska må dåligt och vad mer kan jag göra än att fråga honom?
Jag får dock ibland intrycket av folk att jag ska vänta till dess att Per träffar någon ny, hur kan det vara mer okej att han går vidare och inte jag? Att fortsätta som bara vänner var ju ändå ett gemensamt beslut som vi kom överens om efter en längre tid av samtal tillsammans.
Känslor är inget som man rår över, vare sig man vill eller ej.
Frågar ju dessutom Per hur det känns för honom och om det är okej att jag träffar någon. Annat än så vet jag inte vad jag kan göra, jag litar ju på att han är ärlig med mig. Han vet att jag skulle ta det jävligt lungt om det var något han inte mådde bra utav, jag menar.. bara för att vi inte är ett par innebär ju inte det att man inte bryr sig om varandra längre. Hans välmående är ju oerhört viktigt för mig då jag ändå ser honom som en del av familjen och som jag sagt så är han en av mina absolut närmsta vänner.
Han är en av de absolut första jag berättar saker och ting för.
Bättre
Karlstad än en gång
Det har varit en välbehövlig semester kan jag säga där jag fått chansen att få ta lite paus från allt en liten stund, det mesta iaf.
Min nya pressbild, ute på Åstön, grillar och njuter av att vara hemma i Norr.
Det hände en hel del roligt under min Norrlandsvistelse som jag tänkte jag ska ta och skriva om lite senare.
Men jag tänkte iaf göra en liten uppdatering här så ni vet att jag är vid liv och ska försöka komma igång med bloggen igen.
I mina tankar..
Jag sitter och funderar lite på det med jobb, jag vet inte om det är riktigt egentligen men det ska väl inte vara helt svårt att ta reda på tycker jag. Vill väl inte riktigt berätta vad det handlar om riktigt ännu förrns jag vet om det är något jag kan lita på eller ej. Men är det som det blivit sagt till mig så är ju lönen inte helt fel, okej jag får pendla lite men för den lönen så visst, men just nu behandlar jag det som om det vore ett påhitt.
Per stör sig lite på att jag lyssnar på en låt om och om igen hela tiden ( Heart - Will You Be There ( in the morning ). ), men det tycker jag att han kan stå ut med. Det är en mysig låt.
Nu är det inte långt kvar tills det bär iväg, dock vet jag att den vistelsen hemma i Norrland kommer bli väldigt anpassad utefter vissa saker här på hemmaplan. Det visar sig dock.
Ser även extremt mycket framemot att åka ner till syster i Malmö i slutet av Juli, som jag hoppas på att det blir. Kännde hur mycket jag saknade henne tidigare idag när jag ringde till henne. Älskar verkligen hennes lägenhet, den är helt underbar. Soffan där är ju trotts allt snuskigt skön att sova, så länge min söta syster kommer ihåg att ge mig en kudde dvs.
Har börjat använda min gamla mobil igen, nu är jag väldigt glad att jag faktiskt sparade det numret oxå. Men det gör det ju inte mindre bittert över att ha tappat min Iphone..
Her heart filled with joy
En sak jag funderat över är det med ålderskillnader, främst då det kommer till förhållanden. Jag måste säga att jag inte ser något fel i det så länge båda mår bra av förhållandet och man är bra för varandra, precis som vilket förhållande som helst. Det är ju ingen skillnad på känslorna bara för att det skiljer några år extra mellan en.
Det som jag kan tänka mig lite som ett problem är ju då frågan rörandes att bilda familj eller ej. Men så länge man känner att man ligger på ungefär samma vågplan och vill samma sak så ska ju inte det sätta några käppar i hjulen precis. Däremot om man vill olika saker så kan det ju bli svårare.
Men vad som funkar är ju upp till vardera att bestämma, inte utomstående egentligen. Även om jag märker att folk lyssnar lite mycket på folk i sin omgivning ibland. Hur kan en annan person kunna säga vad som är rätt för en själv? Det är ju långt ifrån alltid som all fakta finns, många gånger är det ju mycket som bara man själv känner till.
Jag förstår faktiskt inte varför folk bryr sig så mycket i vilken ålder man har och vilken skillnad det är. Kärleken är ju som man brukar säga blind och tycker man vekrligen om varandra och bara vill varandras bästa, hur kan det då vara fel?
Syster och hennes kille är ju ett jätte bra exempel på detta anser jag, det skiljer 15 år mellan dem. Visst jag kan ju bara tala utifrån det jag sett men jag tycker dom är jätte bra för varandra. Dom passar mycket bra ihop på så många sätt och att det är en åldersskillnad spelar ingen som helst roll. Bara dom är lyckliga tillsammans..
Dag som natt
Inatt försökte jag att få av mig min ring, det gick inte riktigt så bra jag hade hoppats. Försökte även knipsa av den, vilket heller inte gick. Jag tror dock att Per ska få göra ett försöker han med, i hopp om att jag har hela fingrar efter det. Ja nej jag tror inte det är någon fara, men lite nervöst är det ju. Annars får jag försöka komma på nån annan idée.
Midsommar 2008, ute i skogen hemma i Norrland.
Funderar på att efter jag gjort lite nytta ta min tidning och gå ut och sätta mig en sväng på balkongen och njuta lite av att det är så fint väder. Ta något gott att dricka, funderar på att testa göra nått av spriten vi har och bara få slappna av lite och glömma alla bekymmer en stund.
Blir så glad när man ser blommorna ibland, ja för det mesta. Speciellt när man ser hur dom håller på och ska till att blomma. Jag har en Orkidee som blommat i ca 3 månader nu och så är det 3 stycken som håller på och ska blomma, varav ena är på väg att blomma för andra gången i år. Hibiskusarna borde även dom börja få blommor snart och så såg jag min ena Hoya ( porslinsblomma ) håller på att blommar om igen, dom är ju så sjukt vackra.
En del av min porslinsblomma när den blommar.
Känns väldigt bra att det inte är långt kvar tills det att det bär av hem till Norrland.
Idag startade Peter sitt företag, Berglis Massage. Jag hoppas det går bra för honom, för det är han verkligen värd. Så vill ni ha massage i Karlstad så är det till honom ni ska vända er.
Känner mig väldigt inspirerad utav honom och känner ju att man borde ta tag i mitt eget företag, känns som jag säger det hela tiden men så fegar jag ur. Det är som jag nämnt tidigare att en Coach ( man kan nog kalla det för det ) som jag haft när jag var på gång, strax innan andra operationen på fotleden dock, frågade mig varför jag var så rädd för att lyckas. Men jag vet inte jag, kanske är så? Men man borde ju ta tag i det ordentligt och dra igång och sluta vänta på allt.
But you rip it from my hands
Lite gött med sommarvärme är det ju, men jag är inte helt förtjust i när det blir riktigt varmt. Har aldrig varit det riktigt, varför vet jag ej. Men ja gött är det iaf att man inte behöver gå med allt för mycket kläder på sig.
Känner jag längtar allt mer, visserligen är det en hel del olika saker det handlar om. Något jag längtar extremt mycket till är att få åka hem till Norrland över sommaren. Det är nu bestämt att jag ska ta bilen och att Per åker med upp till Ludvika där jag släpper av honom hos hans mor och eventuellt stannar där över natten så jag slipper köra skogsvägarna på kvällen. Sedan beger jag mig vidare uppöver landet, ensam. Hundarna stannar med Per i Ludvika, främst eftersom det är i princip omöjligt att inte få ett nervsammanbrott om man har Ymer med sig.
På väg hem till Norrland.
Hur länge jag blir där uppe är fortfarande oklart dock men någon vecka blir det ju iaf är det tänkt. Kommer kännas bra att ha med sig bilen, som visserligen är mors, med sig upp så slipper man bli fast där ute på gården när alla andra är och jobbar och det inte finns något fordon ( mer än traktorerna ) att tillgå. Det är klart jag trivs bra där och älskar ju att vara så nära naturen, men jag vill inte bara vara fast där utan något att göra. Det brukar ju bara resultera i att jag sover i brist på annat och förstör det lilla till dygnsrytm jag har.
En del av Götes traktorer på gården.
Har ju några måsten och det är ju Åstön, Murberget, Bite Line, Fota och sist men inte minst så träffa och umgås med familj och vänner. Ut i skogen lär det ju bli ett par vändor.
Men bortsett från att jag längtar upp dit så längtar jag även tills det att jag kan åka ner till Skåne igen och hälsa på liten syster.
I bagarstugan.
Börjar tycker det är lite gött att åka tåg igen, när jag träffade Per så åktes det ju en hel del tåg. Minns jag inte helt fel så blev det ungefär en gång i månaden att jag åkte ner, ibland desto mer. Detta var ändå en resa som tog ungefär 10 timmar, men man vande sig och trivdes rent av med att sätta sig på tåget och bara slappna av. Men visst, när jag var tillsammans med Daniel så var det ju ännu längre. Det var en resa som tog strax över 12 timmar, men kommer däremot inte ihåg hur ofta vi sågs. Men det kostade ju lite mindre då än vad det gör nu när man räknas som vuxen.
