Say my name.
Livet känns faktiskt riktigt bra just nu måste jag säga.
Igår flyttade vi sängen in till det lilla rummet som vi har, så nu får jag äntligen in studion i det större rummet så nu kan jag äntligen få ordentlig ordning på den. För dem som inte hänger med så har vi flyttat in sängen igen från vardagsrummet ( vi hade den ju i vardagsrummet på golvet för Lokes skull egentligen, så han skulle kunna hoppa i och ur sängen med tratten efter operationen ).
Så nu ska vi bar aflytta på byråerna så får jag in alla blixtar och sådant. Hoppas jag bara att jag ska känna mig nöjd den här gången så vi kan komma i ordning någongång och inte måste flytta runt allting igen. Börjar bli lite frustrerande att inte få till det riktigt.
Snart fyller jag 25 år, det känns väldigt bisarrt på sätt och vis för man blir ju bara äldre och äldre och det är lite otäckt. Känner som jag börjar få åldersnojja. Men 19e Mars närmar sig och så även ett år till på nacken.
Men det känns trotts allt ganska bra.
Nästan
Det är nästan så det börjar bli lite pinsamt lågt antal läsare på bloggen så jag får tametusan ta och skärpa mig lite och uppdatera oftare, men jag är verkligen i en bloggsvacka nu. Trodde den var över tidigare men så visade det sig inte vara fallet.
Igår var det bara 13 som läste, okej det är bara en minskning på runt 7 personer men fortfarande inge roligt. Men förstår, jag menar vem orkar läsa en blogg dagligen som inte uppdateras speciellt ofta? Så fy på mig.
Pappas Dogde, den han har nu.
Annars så längtar jag väldigt mycket tills dess att våren tar ett stadigt tag om oss och börjar visa sig lite mer. Jag trodde ju den var påväg betydligt tidigare men så vet vi ju nu såhär i efterhand att det inte blev. Men nu är det plusgrader ute och solen skiner och jag har även börjat se måsar flyga omkring så nu borde verkligen våren vara här för att stanna.
Pappas första Ford Mercury.
Har ett sådant sug efter att åka på cruising, var ju evigheter sedan känns det som. Längtar verkligen hem till Norrland och Sundsvall, även om cruisingen där har ändrats och tydligen inte ska vara ens i närheten av dess storhet den hade tidigare. Men dom har tydligen börjat med cruising i Timrå nu iaf som verkar vara riktigt bra, den är det ju en del av familjen som är med och annordnar detta med sin klubb.
Pappas andra Mercury, han hade ju trotts allt 2 av 5 som fanns i Sverige.
Men har lovat mig själv att någon gång här i framtiden så ska det bli en fin en bil, vilken modell och så har jag inte riktigt bestämt mig för ännu. Har väl alltid viljat ha en Ford Mustang, men känner jag skulle vilja ha en riktigt stor bil. Lite som pappas förra, en 54as Ford Mercury Monterey Sun Valley. Men det får vi väl se hur det blir i framtiden.
Pappas båda Mercurys.
Lyssnar på "pappa"musik nu och längtar hem iaf och får en massa vårkänslor och längtar till solen skiner lite mer.
Igår var det bara 13 som läste, okej det är bara en minskning på runt 7 personer men fortfarande inge roligt. Men förstår, jag menar vem orkar läsa en blogg dagligen som inte uppdateras speciellt ofta? Så fy på mig.
Pappas Dogde, den han har nu.
Annars så längtar jag väldigt mycket tills dess att våren tar ett stadigt tag om oss och börjar visa sig lite mer. Jag trodde ju den var påväg betydligt tidigare men så vet vi ju nu såhär i efterhand att det inte blev. Men nu är det plusgrader ute och solen skiner och jag har även börjat se måsar flyga omkring så nu borde verkligen våren vara här för att stanna.
Pappas första Ford Mercury.
Har ett sådant sug efter att åka på cruising, var ju evigheter sedan känns det som. Längtar verkligen hem till Norrland och Sundsvall, även om cruisingen där har ändrats och tydligen inte ska vara ens i närheten av dess storhet den hade tidigare. Men dom har tydligen börjat med cruising i Timrå nu iaf som verkar vara riktigt bra, den är det ju en del av familjen som är med och annordnar detta med sin klubb.
Pappas andra Mercury, han hade ju trotts allt 2 av 5 som fanns i Sverige.
Men har lovat mig själv att någon gång här i framtiden så ska det bli en fin en bil, vilken modell och så har jag inte riktigt bestämt mig för ännu. Har väl alltid viljat ha en Ford Mustang, men känner jag skulle vilja ha en riktigt stor bil. Lite som pappas förra, en 54as Ford Mercury Monterey Sun Valley. Men det får vi väl se hur det blir i framtiden.
Pappas båda Mercurys.
Lyssnar på "pappa"musik nu och längtar hem iaf och får en massa vårkänslor och längtar till solen skiner lite mer.
Uppdatering
Det är hög tid att det uppdateras här.
Med Ymer går det riktigt bra, han och Loke leker en massa och jagar varandra runt här i lägenheten. Han växer bra och det känns som det går himla fort. Det är en mycket kelig liten individ som är inne i fasen när man ska testa att bita på allt, så man får ju ha lite koll på honom. Nu har vi idag haft honom hemma här en vecka och det känns riktigt riktigt bra.
Idag kommer Pers första lön, nu är den ju visserligen inte hel då det krånglade så mycket i början med själva anställningen, men nu funkar det iaf.
Igår var Marina över en stund och vi satt och snackade en massa medan Per o Peter var och tränade.
Jag känner mig verkligen oinspirerad att skriva, låg och tänkte lite igår i sängen vad jag skulle kunna skriva om och då kommer jag ju givetvis på en massa men nu när jag ska skriva s¨orkar jag bara inte riktigt. Men det kommer väl..
Med Ymer går det riktigt bra, han och Loke leker en massa och jagar varandra runt här i lägenheten. Han växer bra och det känns som det går himla fort. Det är en mycket kelig liten individ som är inne i fasen när man ska testa att bita på allt, så man får ju ha lite koll på honom. Nu har vi idag haft honom hemma här en vecka och det känns riktigt riktigt bra.
Idag kommer Pers första lön, nu är den ju visserligen inte hel då det krånglade så mycket i början med själva anställningen, men nu funkar det iaf.
Igår var Marina över en stund och vi satt och snackade en massa medan Per o Peter var och tränade.
Jag känner mig verkligen oinspirerad att skriva, låg och tänkte lite igår i sängen vad jag skulle kunna skriva om och då kommer jag ju givetvis på en massa men nu när jag ska skriva s¨orkar jag bara inte riktigt. Men det kommer väl..
Sömntutor
Har två riktiga små sömntutor här hemma just nu, dom sover och sover. Inte för att jag klagar, man kan ju smälta för mindre.
Dom har lekt lite och ätit lite så nu är det sova som gäller. Det är så roligt att se Loke med Ymer, han skiner upp så när dom leker och det är så underbart att se lille Ymer jaga efter Loke med sina små klumpiga steg, sådär som valpar gör.
Han var verkligen jätte duktig inatt och sov hela natten utan några som helst problem. Vi trodde vi skulle bli vakna större delen av natten.
Under dagtid gillar han att däcka i famnen.
Snart dags för en till måltid för lill token. Han ska ju ha 4 mål om dagen, men han är riktigt duktig på att äta, något som Loke aldrig varit. Men börjar bli lite bättre nu han med då det finns viss konkurens om maten.
Ikväll när Per kommer hem från jobbet ska vi kolla filmen som vi fick med från uppfödarna.
Jag har varit duktig idag oxå och fixat så att Ymer oxå har försäkring nu. Valde samma som vi har till Loke, 8000 kronor i livförsäkring och upp till 20 000 i vetrinärskostnader vid olycksfall. Vi passade även på att teckna olycksfalls försäkring för Per och mig oxå eftersom det var så himla billigt och det är ju alltid bra att ha, har jag lärt mig. jag menar 60 kronor i månaden för oss båda är ju faktiskt inte speciellt mycket.
Är så nöjd och det känns så oerhört bra.
Dom har lekt lite och ätit lite så nu är det sova som gäller. Det är så roligt att se Loke med Ymer, han skiner upp så när dom leker och det är så underbart att se lille Ymer jaga efter Loke med sina små klumpiga steg, sådär som valpar gör.
Han var verkligen jätte duktig inatt och sov hela natten utan några som helst problem. Vi trodde vi skulle bli vakna större delen av natten.
Under dagtid gillar han att däcka i famnen.
Snart dags för en till måltid för lill token. Han ska ju ha 4 mål om dagen, men han är riktigt duktig på att äta, något som Loke aldrig varit. Men börjar bli lite bättre nu han med då det finns viss konkurens om maten.
Ikväll när Per kommer hem från jobbet ska vi kolla filmen som vi fick med från uppfödarna.
Jag har varit duktig idag oxå och fixat så att Ymer oxå har försäkring nu. Valde samma som vi har till Loke, 8000 kronor i livförsäkring och upp till 20 000 i vetrinärskostnader vid olycksfall. Vi passade även på att teckna olycksfalls försäkring för Per och mig oxå eftersom det var så himla billigt och det är ju alltid bra att ha, har jag lärt mig. jag menar 60 kronor i månaden för oss båda är ju faktiskt inte speciellt mycket.
Är så nöjd och det känns så oerhört bra.
Nu är han här
Nu är äntligen Ymer hemma.
Det har gått jätte bra med Loke och just nu så sover dom båda 2. Berättar lite mer om det hela imorgon.
Men han är ju så charmig.
Det har gått jätte bra med Loke och just nu så sover dom båda 2. Berättar lite mer om det hela imorgon.
Men han är ju så charmig.
Ur ditt fönster
Nu snöar det igen och det är 4 minusgrader ute, jag som trodde våren var på väg, se så fel jag hade. Men det kanske vänder snart så man får börja plantera.
Pearl håller på gräver lite surt i matskålen, hon är så himla kräsen. Ja både hon och Dagon är egentligen väldigt kräsna och gillar inte viss mat. Men visst det är klart dom får det dom vill ha, dvs det vi vet att dom äter. Dagon och Pearl är våra dvärghamstrar för dem som inte hänger med.
Jag har fixat en besöksräknare till bloggen nu dessutom, mest som en rolig grej visserligen men kan vara roligt på sitt sätt.
De senaste dagarna har jag haft ett jätte sug efter att spela Neverwinter Nights, men jag har för mig att vi har det utlånat.
Loke ligger och sover, njuter av lugnet och tystnaden. Ovetandes om vad som komma ska..
Pearl håller på gräver lite surt i matskålen, hon är så himla kräsen. Ja både hon och Dagon är egentligen väldigt kräsna och gillar inte viss mat. Men visst det är klart dom får det dom vill ha, dvs det vi vet att dom äter. Dagon och Pearl är våra dvärghamstrar för dem som inte hänger med.
Jag har fixat en besöksräknare till bloggen nu dessutom, mest som en rolig grej visserligen men kan vara roligt på sitt sätt.
De senaste dagarna har jag haft ett jätte sug efter att spela Neverwinter Nights, men jag har för mig att vi har det utlånat.
Loke ligger och sover, njuter av lugnet och tystnaden. Ovetandes om vad som komma ska..
Äntligen hemma, Ymer
Idag kommer vi äntligen få åka och hämta vår lille Ymer. Ser väldigt mycket framemot detta även om man är hiskeligt nervös.
När Per kommer hem här ska vi fixa lite med saker här hemma och se till så vi har allting klart inför hemkosten av den lille. Men när klockan börjar närma sig 18 tiden så är det dags att börja bege sig igen, jag är jätte nervös att jag ska missa avfarten av E18 men hoppas att jag ska vara så pass vaken.
Men jag hoppas allting kommer gå bra med Loke och så oxå, men det återstår väl att se. Dock har Loke verkligen visat att han vuxit på sig och att han tycker det är roligt med andra hundar så det borde verkligen inte vara någon fara. Stora hundar är ju lite otäcka till en början men får man bara hälsa så är det ju himla roligt att leka sedan, nu så är ju Ymer i en betydligt bättre storlek så det blir ju mycket lättare och bara det att det är samma ras tror jag kommer göra himla mycket, speciellt med tanke på hur taxar kan vara.
Det pirrar i magen, jag längtar så mycket.
När Per kommer hem här ska vi fixa lite med saker här hemma och se till så vi har allting klart inför hemkosten av den lille. Men när klockan börjar närma sig 18 tiden så är det dags att börja bege sig igen, jag är jätte nervös att jag ska missa avfarten av E18 men hoppas att jag ska vara så pass vaken.
Men jag hoppas allting kommer gå bra med Loke och så oxå, men det återstår väl att se. Dock har Loke verkligen visat att han vuxit på sig och att han tycker det är roligt med andra hundar så det borde verkligen inte vara någon fara. Stora hundar är ju lite otäcka till en början men får man bara hälsa så är det ju himla roligt att leka sedan, nu så är ju Ymer i en betydligt bättre storlek så det blir ju mycket lättare och bara det att det är samma ras tror jag kommer göra himla mycket, speciellt med tanke på hur taxar kan vara.
Det pirrar i magen, jag längtar så mycket.
Då var det klart.
Har precis varit i Torsby tillsammans med Lena och det var ett väldigt informativt möte och man träffade en hel del trevliga människor där uppe.
Lena hämtade mig här utanför lägenheten imorse vid halv 8, vi begav oss uppöver direkt. De 10 milen gick rätt fort att ta sig igenom så att säga och det var himla skönt att slippa stressen med att köra dit själv. Väl framme upptäckte jag att jag missat en del av informationen om förberedelserna, men det gjorde inget dock skulle jag fixa de proverna snarast.
Själva mötet gick himla bra och det var mycket bra man fick veta, dock fick man väldigt mycket att tänka på innan man tar beslutet.
Väl efter själva den informationen så fick man ett separatmöte där det ställdes lite frågor och man gick igenom eventuella andra frågor man skulle kunna tänkas ha.
Det är ju riskfyllt det är det men inte så farligt som jag ändå trott att det varit, vilket känns oerhört lugnande.
Nu står jag på väntelista som är ungefär 1 år. Dock har jag inte bestämt mig riktigt än hur jag vill göra, för jag är verkligen livrädd för att något ska gå fel, även om oddsen för det är ytterst små.
Kännde att jag ville åka själv utan vänner idag då jag behövde få fokusera helt och hållet på mig själv och på allt denna informationen. En vän var ju så oerhört go som erbjöd sig att följa med och det både värmde och uppskattades något oerhört. Tack, du vet vem du är.
Men behövde som sagt göra detta utan personer som står en privat väldigt nära.
Det blev allt som allt ett äventyr på nästan 7 timmar.
Berättar nog lite senare vad det är när jag har fått tänka lite mer på det.
Lena hämtade mig här utanför lägenheten imorse vid halv 8, vi begav oss uppöver direkt. De 10 milen gick rätt fort att ta sig igenom så att säga och det var himla skönt att slippa stressen med att köra dit själv. Väl framme upptäckte jag att jag missat en del av informationen om förberedelserna, men det gjorde inget dock skulle jag fixa de proverna snarast.
Själva mötet gick himla bra och det var mycket bra man fick veta, dock fick man väldigt mycket att tänka på innan man tar beslutet.
Väl efter själva den informationen så fick man ett separatmöte där det ställdes lite frågor och man gick igenom eventuella andra frågor man skulle kunna tänkas ha.
Det är ju riskfyllt det är det men inte så farligt som jag ändå trott att det varit, vilket känns oerhört lugnande.
Nu står jag på väntelista som är ungefär 1 år. Dock har jag inte bestämt mig riktigt än hur jag vill göra, för jag är verkligen livrädd för att något ska gå fel, även om oddsen för det är ytterst små.
Kännde att jag ville åka själv utan vänner idag då jag behövde få fokusera helt och hållet på mig själv och på allt denna informationen. En vän var ju så oerhört go som erbjöd sig att följa med och det både värmde och uppskattades något oerhört. Tack, du vet vem du är.
Men behövde som sagt göra detta utan personer som står en privat väldigt nära.
Det blev allt som allt ett äventyr på nästan 7 timmar.
Berättar nog lite senare vad det är när jag har fått tänka lite mer på det.
Snart så
Snart ska jag sätta mig i en bil tillsammans med Lena och vi ska bege oss upp mot Torsby. Är oerhört tacksam att inte behöva köra dit själv, hade inte mått bra av det och säkert skippat det hela.
Men nu får jag hjälp att komma dit och känner att jag kan slappna av och slipper tänka på det. Vi får väl se lite vad som sägs när vi väl är det uppe, fast jag har egentligen inte riktigt bestämt mig ännu heller vad jag verkligen vill. Det är ju trotts allt en hel del risker med det.
Men känner att jag måste på detta informationsmöte innan jag kan säga vare sig ditten eller datten om det, men jag tror att är det itne så farligt som jag tror det är så kommer det verkligen kunna förändra mitt liv, till det bättre givetvis.
Nu ska jag gå och göra mig iordning.
Men nu får jag hjälp att komma dit och känner att jag kan slappna av och slipper tänka på det. Vi får väl se lite vad som sägs när vi väl är det uppe, fast jag har egentligen inte riktigt bestämt mig ännu heller vad jag verkligen vill. Det är ju trotts allt en hel del risker med det.
Men känner att jag måste på detta informationsmöte innan jag kan säga vare sig ditten eller datten om det, men jag tror att är det itne så farligt som jag tror det är så kommer det verkligen kunna förändra mitt liv, till det bättre givetvis.
Nu ska jag gå och göra mig iordning.
Besiktningen
Då har jag varit iväg på den där super roliga besiktningen då.
Beslutet blev att inte riktigt släppa igenom den trotts att den är i sådant fint skick som den ändå är. Ena felet kan jag väl lite smått hålla med om då det bidrar till att den är lite smått otäck att köra ibland och det är att ratten vinglar så. Men det enda jag blir lite fundersam över är det att detta ska vara utbytt redan.
Skulle vara så mycket skönare om man kunde iaf lite saker själv så man inte stod där som ett fån när dom snackade om sakerna. Okej mycket är rätt lätt att lista ut vad det innebär och vilka fel som blir av vilka saker, men en del grejer är ju näst intill omöjliga att fatta om man inte kan.
Plus att det skulle ju kunna bli lite billigare om man kunde åtgärda en del grejer själv.
Ja man kanske tar tag i det nångång..
Men det var iaf väldigt få fel på bilen, bara 3. Inte ens några anmärkningar eller så annat än dessa, men dock som ni förstått så var dessa så pass allvarliga att det inte gick att släppa igenom bilen utan den måste ombesiktas inom en månad och då måste ju givetvis felen vara åtgärdade, annars blir det körförbud.
Men jag undrar om man ska ifrågasätta besiktningen eller mekanikerna då den trotts allt varit hos 3 eller 4 olika mekaniker inom loppet av några månader.
Att den varit hos så många låter kanske suspekt men det har berott på olika fel som de andra inte kunnat lösa och liknande samt att det varit för att se till så att den går igenom besiktningen, hmmm?
Ska nämnas att detta varit profitionella mekaniker dessutom.
Dom har påpekat det med bromsarna men det skulle inte varit så stort fel att det behövde åtgärdas, men tydligen hade dom fel. Men just det felet med styrleden är nytt så det borde inte vara något fel om inte mekanikern gjort någe tokigt.
Lite bittert är det ju när det har lagts ner så mycket jobb och pengar på den.
Beslutet blev att inte riktigt släppa igenom den trotts att den är i sådant fint skick som den ändå är. Ena felet kan jag väl lite smått hålla med om då det bidrar till att den är lite smått otäck att köra ibland och det är att ratten vinglar så. Men det enda jag blir lite fundersam över är det att detta ska vara utbytt redan.
Skulle vara så mycket skönare om man kunde iaf lite saker själv så man inte stod där som ett fån när dom snackade om sakerna. Okej mycket är rätt lätt att lista ut vad det innebär och vilka fel som blir av vilka saker, men en del grejer är ju näst intill omöjliga att fatta om man inte kan.
Plus att det skulle ju kunna bli lite billigare om man kunde åtgärda en del grejer själv.
Ja man kanske tar tag i det nångång..
Men det var iaf väldigt få fel på bilen, bara 3. Inte ens några anmärkningar eller så annat än dessa, men dock som ni förstått så var dessa så pass allvarliga att det inte gick att släppa igenom bilen utan den måste ombesiktas inom en månad och då måste ju givetvis felen vara åtgärdade, annars blir det körförbud.
Men jag undrar om man ska ifrågasätta besiktningen eller mekanikerna då den trotts allt varit hos 3 eller 4 olika mekaniker inom loppet av några månader.
Att den varit hos så många låter kanske suspekt men det har berott på olika fel som de andra inte kunnat lösa och liknande samt att det varit för att se till så att den går igenom besiktningen, hmmm?
Ska nämnas att detta varit profitionella mekaniker dessutom.
Dom har påpekat det med bromsarna men det skulle inte varit så stort fel att det behövde åtgärdas, men tydligen hade dom fel. Men just det felet med styrleden är nytt så det borde inte vara något fel om inte mekanikern gjort någe tokigt.
Lite bittert är det ju när det har lagts ner så mycket jobb och pengar på den.
Förhandstitt
Idag har jag fotat med Sofie Hurtig igen, det var himla roligt även om hon försökte möblera om här hemma. Nej men skämt å sido så vi hade riktigt kul och resultatet blev vi båda extremt nöjda med.
Här kommer då två förhandstittar på vad vi åstakommit denna gången.
och så denna
Modell: Sofie Hurtig
Foto: Jag, såklart.
Är riktigt nöjd.
Här kommer då två förhandstittar på vad vi åstakommit denna gången.
och så denna
Modell: Sofie Hurtig
Foto: Jag, såklart.
Är riktigt nöjd.
Akuthem
Blir så ledsen och samtidigt så upprörd när jag hör hur folk verkar tänka när det gäller akuthem. Karlstads Hundgrupp jobbar ideelt och sliter för att få det att fungera och dom behöver akuthem.
Tänk på att man bör ha iaf lite tidigare hundvana för att ställa upp, för det är trotts allt stooor skillnad på att tro sig veta och att faktiskt veta och ha erfarenheten.
Som akuthem så ska man inte sitta och tänka på vilken ras och egenskaper som passar dig, du är trotts allt ett akuthem som "bara" ska ta hand om hunden ( och ge den ett tryggt "hem" innan det nya fasta hemmet är funnet ) på bästa möjliga sätt en kortare period. Det är klart man ska tänka vad som passar så sett som en stor eller liten hund exempelvis för fysik och boende kan ju exempelvis kanske inte passa för en stor hund.
Som akuthem får du kanske ställa upp verkligen akut, oxå något man ska vara beredd på.
Men känner ni att ni skulle vilja ställa upp som akuthem så tänk igenom det noga och hör av er till Karlstad Hundgrupp om ni känner att ni har möjligheten att ställa upp om så skulle behövas. Sara ( om jag förstått det rätt ) är det som har hand om akuthemmen.
Dagens Bild.
Har varit lite dålig på det där med Dagens Bild, men jag tänker inte och känner att jag inte kan lova att jag komemr bli bättre, för det tror jag inte att jag lär bli. Men man kan ju alltid försöka.
Idag har jag valt denna bilden.
Det håller på att gå mot vår och jag längtar ut till skogen.
Idag har jag valt denna bilden.
Det håller på att gå mot vår och jag längtar ut till skogen.
En längtan
Det är ju mycket jag både drömmer om och längtar efter, dock är det en viss skillnad mellan dem.
Drömmar är något man hoppas på och längtan är något man vet ska inträffa.
Idag blir det foto, jag hoppas det går bra och att jag inte blir sådär äckligt trött som jag varit de senaste dagarna för det har ju en tendens att påverka mitt arbete och då inte till det bättre så att säga. Men jag tror det kommer bli roligt och att det kommer att gå bra.
Lite roligt då det än så länge är 2 andra fotografer som bett mig om jag inte kan fotografera dem, så det ska bli himla roligt.
Försöker komma fram till ett lite mer exakt datum när jag ska starta upp företaget, fast det känns som det kan vara bra att ha ett namn tills dess, Evelina Eklund Hassel Photography känns som det blir lite för långt och med tanke på att jag nångång i framtiden kommer ta bort namnet Eklund så känns det ju lite dumt om det finns med i företagets namn oxå.
Så vad är det vi väntar på för att starta upp då?
Jo till att börja med så vill vi att Pers lön börjar komma så vi vet med säkerhet att det är ekonomiskt tryggt på så sätt för oss och att en eventuell lön för mig bara är ett plus i kanten inte en nödvändighet till en början.
Sedan så är det ju det där med ett namn på företaget, är fortfarande bitter över att alla namn jag kommit på och viljat ha är upptagna.
Samt att en prislista kan ju vara bra att ha innan man har börjat så man vet vad man kan svara eventuella kunder, men jag vet att jag måste börja ta mer riktiga priser för mina jobb än vad jag gör idag och att man inte går runt på att vara generös.
Just angående priserna har jag bestämt som så att rörandes vänner så kommer jag att ge alla mina vänner ett presentkort för en gratis kompis fotografering ( varför gratis? jo för att jag säger det ) som endast gäller personen ifråga, klart jag kan fota om dom har någon grej eller det är deras barn eller djur istället för dem själva. Detta gör jag för att alla vänner ska få chansen men oxå för att jag sedan inte kommer erbjuda några kompispriser då jag lär behöva ha en inkomst även jag.
Sedan gör man ju som man vill om man vill använda det erbjudandet eller kasta det. Men vi får väl se lite hur det blir med det.
Men känns som det ska bli kul att få komma igång och jag hoppas att det kommer gå bra. Vill ju även ge ett stort tack till de vänner som gör reklam och rekomenderar en.
Känner dock att det skulle vara bra att gå med i Svenska Fotografers Förbund, men det gör jag nog då jag väl startat upp företaget bland annat för att det kostar så pass.
Lokal kommer väl även det så småningom.
Det är många lösa trådar än så länge som ska ordnas upp innan allt blir av, tänker ju inte bara starta upp för att det ska startas upp utan vissa säkerheter måste jag ju ändå kunna ordna med innan, medan andra inte går att göra något åt förrns företaget är igång.
Bilder
Har äntligen skickat bilderna till mamma, ska bara se till att skicka de bilderna som Annika ska ha oxå så är det klart för stunden.
Det är ju inga problem egentligen bara jag som har så svårt att komma igång ibland.
Men skickade iaf några bilder till mamma på deras bagarstuga så hon kan annonsera att dom hyr ut.
Den är så himla mysig, men jag är för trött för att skriva speciellt mycket nu dock.
Det är ju inga problem egentligen bara jag som har så svårt att komma igång ibland.
Men skickade iaf några bilder till mamma på deras bagarstuga så hon kan annonsera att dom hyr ut.
Den är så himla mysig, men jag är för trött för att skriva speciellt mycket nu dock.
Dagen efter
Ja det låter väl egentligen värre än vad det är, dagen efter alla hjärtans dag är väl inget stort egentligen.
Jag mådde lite dåligt frammåt kvällen men vi myste riktigt bra ändå och hade det riktigt trevligt. Men somnade väldigt tidigt, vilket idag känns riktigt skönt då vi vaknat en bra tid men fått sova ut ordentligt.
Idag ska vi försöka flytta klart, vi försökte det igår men i och med att jag mådde som jag gjorde så blev det inte så mycket av det tyvärr.
Längtar till på Torsdag då vi får hem lille Ymer.
Jag mådde lite dåligt frammåt kvällen men vi myste riktigt bra ändå och hade det riktigt trevligt. Men somnade väldigt tidigt, vilket idag känns riktigt skönt då vi vaknat en bra tid men fått sova ut ordentligt.
Idag ska vi försöka flytta klart, vi försökte det igår men i och med att jag mådde som jag gjorde så blev det inte så mycket av det tyvärr.
Längtar till på Torsdag då vi får hem lille Ymer.
Välkommen till Familjen
Nyss ringde uppfödaren till vår nya familjemedlem och medelade att vi kan hämta den lille krabaten snart.
Så vi bestämde att vi på Torsdag ska åka iväg och få hämta hem den lille, våran egen Ymer. Fick reda på att det även fanns bilder på honom på hemsidan så jag var ju givetvis tvungen att kolla.
Foto: Stellan Karlsson - Campilios Kennel
Vi längtar väldigt mycket och se så oerhört söt han är. Jag tror han kommer passa så bra här i familjen Hassel.
Välkommen hem lille vän.
En God Alla Hjärtans Dag
Idag är det dagen som så många älskar eller avskyr, jag personligen gillar dagen trotts all hysteri som blir kring den. Jag tycker det är mysigt, bland annat för att jag äntligen får dela den med någon. Något jag aldrig fick uppleva i mina yngre dagar.
Per hade faktiskt planerat en liten sag till mig som jag tycker blev så himla fin och som med de flesta presenter så är det ju tanken som räknas och här finns det mycket sådant. Så denna betyder så oerhört mycket för mig.
Denna fina kedja fick jag utav honom. Den symboliserar vårt förhållande.
Det börjar från vänster med att vi träffades, sedan blir det att vi gifte oss, efter det så kom Loke in i bilden och ger oss än idag så mycket lycka. Dock kommer den sommaren som inte var rolig för någon av oss och efter det löste sig allting och den ska även ge oss lycka och tur.
Jag fick den nyss av honom och jag blev så oerhört glad. Han gör inte så många romantiska påhitt, men när han väl hittar på något så är det väldigt stort och det finns så mycket tanke och känslor bakom.
Fan vad jag älskar dig min underbara make, min alldeles egna Per Hassel..
Per hade faktiskt planerat en liten sag till mig som jag tycker blev så himla fin och som med de flesta presenter så är det ju tanken som räknas och här finns det mycket sådant. Så denna betyder så oerhört mycket för mig.
Denna fina kedja fick jag utav honom. Den symboliserar vårt förhållande.
Det börjar från vänster med att vi träffades, sedan blir det att vi gifte oss, efter det så kom Loke in i bilden och ger oss än idag så mycket lycka. Dock kommer den sommaren som inte var rolig för någon av oss och efter det löste sig allting och den ska även ge oss lycka och tur.
Jag fick den nyss av honom och jag blev så oerhört glad. Han gör inte så många romantiska påhitt, men när han väl hittar på något så är det väldigt stort och det finns så mycket tanke och känslor bakom.
Fan vad jag älskar dig min underbara make, min alldeles egna Per Hassel..
Sweet as candy
Per ska försöka lära sig att fixa med sitt hår lite, vi har hittat en frisyr som jag älskar väldigt mycket och han gillade den han med.
Nu ska vi bara klura ut hur man går tillväga, för ingen av oss är ju ens i närheten på att vara duktiga med hår.
( Inte min bild, utan lånad från någon )
Han ska väl även börja klä sig lite mer rockabilly liknande. Vi har hittat en stil som han gillar och som jag tycker om. Visst det är väl till stor del min idée men är ju inte så att jag skulle tvinga honom till det. Han gör som han vill men han tyckte iaf att vi skulle testa.
Han klär sig i den stil han har idag mest för att det är skönt och att han gillar camoflage, men har låter lite som han vill ha en lite finare stil att klä sig i. Men vi får se vad som händer och fötter.
Skulle börja med håret och se hur det känndes så får vi se vad som händer sedan.
Annars har Per lite funderingar på att börja klä sig lite mer typiskt amerikansk 50tals familjefar, iaf som de visas i filmer och så. Ska bli roligt att se vad det blir.
När väl hus är införskaffat och vi har en tomt och en riktigt stabil ekonomi så blir det en fin bil oxå är det tänkt, fast jag känner att iaf någon av oss bör lära sig lite mer om bilar innan dess så man inte måste inte på verkstad med dem, lite av charmen med en veteranbil är ju faktiskt att göra saker och ting själv. Misstänker att det blir jag som får lära mig, antagligen för att jag är mest intresserad utav det och visserligen vill lära mig.
Något åt detta håller ( Pontiac Bonneville Convertible 57a )
Jag tar nog trotts allt efter min kära far lite, men hur kan man inte älska gamla veteranbilar? Dom har sådan charm och är så oerhört vackra, det går ju inte att inte förälska sig.
Vad det blir för någon bil får vi väl helt enkelt se och även när, men ett krav som jag har är att den ska vara STOR då jag älskar stora bilar.
Nu ska vi bara klura ut hur man går tillväga, för ingen av oss är ju ens i närheten på att vara duktiga med hår.
( Inte min bild, utan lånad från någon )
Han ska väl även börja klä sig lite mer rockabilly liknande. Vi har hittat en stil som han gillar och som jag tycker om. Visst det är väl till stor del min idée men är ju inte så att jag skulle tvinga honom till det. Han gör som han vill men han tyckte iaf att vi skulle testa.
Han klär sig i den stil han har idag mest för att det är skönt och att han gillar camoflage, men har låter lite som han vill ha en lite finare stil att klä sig i. Men vi får se vad som händer och fötter.
Skulle börja med håret och se hur det känndes så får vi se vad som händer sedan.
Annars har Per lite funderingar på att börja klä sig lite mer typiskt amerikansk 50tals familjefar, iaf som de visas i filmer och så. Ska bli roligt att se vad det blir.
När väl hus är införskaffat och vi har en tomt och en riktigt stabil ekonomi så blir det en fin bil oxå är det tänkt, fast jag känner att iaf någon av oss bör lära sig lite mer om bilar innan dess så man inte måste inte på verkstad med dem, lite av charmen med en veteranbil är ju faktiskt att göra saker och ting själv. Misstänker att det blir jag som får lära mig, antagligen för att jag är mest intresserad utav det och visserligen vill lära mig.
Något åt detta håller ( Pontiac Bonneville Convertible 57a )
Jag tar nog trotts allt efter min kära far lite, men hur kan man inte älska gamla veteranbilar? Dom har sådan charm och är så oerhört vackra, det går ju inte att inte förälska sig.
Vad det blir för någon bil får vi väl helt enkelt se och även när, men ett krav som jag har är att den ska vara STOR då jag älskar stora bilar.
Can´t you see?
Är så skönt att det snart är helg, speciellt för Pers skull så han får sova ut lite och vila upp sig.
Denna helgen ska han få sova precis så mycket som han själv känner för och väljer att göra, för det behöver han verkligen. Han blir väl antagligen lite mer van ju längre han jobbar men just nu så är det lite jobbigt mellan varven för honom.
Det känns verkligen väldigt bra att vi skaffar den lille för vi vet att vi kan ge även honom ett väldigt bra hem. Jag menar som ni vet så har Loke det verkligen inte dåligt. Bortsett från medfödda problem så är han oerhört frisk och i gott skick, värdena ligger väldigt bra ( nästan idealiskt tom om man ska lyssna på veterinären ), hans päls är riktigt fin även den. Sedan är han ju trotts allt Tax och beter sig därefter, väldigt tydligt om man säger som så men det tror jag nog de flesta lagt märke till, de där riktiga Taxdragen alltså. Men trotts att han visar sina Tax egenskaper så tydligt så är han väldigt lydig.
Han älskar de diverse aktiviteter vi hittar på för att träna hans huvud lite, kurragömma är nog dock bland det roligaste han vet av dem, själva aktiveringsbollen hatar han bara ( misstänker den säger någe fult när den låter ).
Men det är som man brukar säga.. har man väl haft tax så går det fan inte att bryta sig ur deras charmiga grepp. Dom skiljer sig ju väldigt mycket från de flesta raser då dom är en av de mest inteligenta och personliga hundraserna, vilket man ser tydligt. Men det vet nog de flesta av er redan så inget jag behöver dra upp direkt.
Så med utställningar på det och även spår så kommer detta bli hur bra som helst. Dock funderar jag lite på vilket spår man ska köra på och om dom ska ha samma eller olika spår. Vi har ju funderat på kantarell med Loke, men skulle vara lite roligt att lära nån av dem blodspår oxå då vi trotts allt ska jaga i framtiden.
Känns skönt att vi nu har en uppfödare som vi kan fråga om det är något som vi undrar över och som kanske tom kan rekomendera någon kurs eller så. Jag tror detta kommer bli kanon. Dom skulle även lära oss hur vi ska trimma pälsen på en strävhårig hund, det är ju lite skillnad från långhårig.
Kan inte sluta tänka på det uppfödarna berättade när vi var där om just det med lydnad med Tax, tyckte det var så himla charmigt och det är ju verkligen Tax i ett nötskal.
Hon hade tränat sin hund i lydnad och skulle vara med att tävla i just lydnad. När dom har tränat så hade han lysnat och gjort som han blev tillsagd att göra men när dom väl skulle tävla så istället för att följa henne som dom tränat på hela tiden gjorde han sig lite rolig och varje gång dom sprang ett varv där så hoppade han upp och satte sig på dommarens stol och hoppade efter det ned och fortsatte följa efter henne. Han blev ju publikens favorit men eftersom han inte löd så gick han ju inte vidare.
Men det är så typiskt taxar att lyssna så länge dom själva känner för det. Finns ett talesätt som lyder:
"Kommer kallad men ej strax
ty född till slav, är ingen tax"
Och man kan ju lungt säga att det stämmer ju om man säger som så..
Denna helgen ska han få sova precis så mycket som han själv känner för och väljer att göra, för det behöver han verkligen. Han blir väl antagligen lite mer van ju längre han jobbar men just nu så är det lite jobbigt mellan varven för honom.
Det känns verkligen väldigt bra att vi skaffar den lille för vi vet att vi kan ge även honom ett väldigt bra hem. Jag menar som ni vet så har Loke det verkligen inte dåligt. Bortsett från medfödda problem så är han oerhört frisk och i gott skick, värdena ligger väldigt bra ( nästan idealiskt tom om man ska lyssna på veterinären ), hans päls är riktigt fin även den. Sedan är han ju trotts allt Tax och beter sig därefter, väldigt tydligt om man säger som så men det tror jag nog de flesta lagt märke till, de där riktiga Taxdragen alltså. Men trotts att han visar sina Tax egenskaper så tydligt så är han väldigt lydig.
Han älskar de diverse aktiviteter vi hittar på för att träna hans huvud lite, kurragömma är nog dock bland det roligaste han vet av dem, själva aktiveringsbollen hatar han bara ( misstänker den säger någe fult när den låter ).
Men det är som man brukar säga.. har man väl haft tax så går det fan inte att bryta sig ur deras charmiga grepp. Dom skiljer sig ju väldigt mycket från de flesta raser då dom är en av de mest inteligenta och personliga hundraserna, vilket man ser tydligt. Men det vet nog de flesta av er redan så inget jag behöver dra upp direkt.
Så med utställningar på det och även spår så kommer detta bli hur bra som helst. Dock funderar jag lite på vilket spår man ska köra på och om dom ska ha samma eller olika spår. Vi har ju funderat på kantarell med Loke, men skulle vara lite roligt att lära nån av dem blodspår oxå då vi trotts allt ska jaga i framtiden.
Känns skönt att vi nu har en uppfödare som vi kan fråga om det är något som vi undrar över och som kanske tom kan rekomendera någon kurs eller så. Jag tror detta kommer bli kanon. Dom skulle även lära oss hur vi ska trimma pälsen på en strävhårig hund, det är ju lite skillnad från långhårig.
Kan inte sluta tänka på det uppfödarna berättade när vi var där om just det med lydnad med Tax, tyckte det var så himla charmigt och det är ju verkligen Tax i ett nötskal.
Hon hade tränat sin hund i lydnad och skulle vara med att tävla i just lydnad. När dom har tränat så hade han lysnat och gjort som han blev tillsagd att göra men när dom väl skulle tävla så istället för att följa henne som dom tränat på hela tiden gjorde han sig lite rolig och varje gång dom sprang ett varv där så hoppade han upp och satte sig på dommarens stol och hoppade efter det ned och fortsatte följa efter henne. Han blev ju publikens favorit men eftersom han inte löd så gick han ju inte vidare.
Men det är så typiskt taxar att lyssna så länge dom själva känner för det. Finns ett talesätt som lyder:
"Kommer kallad men ej strax
ty född till slav, är ingen tax"
Och man kan ju lungt säga att det stämmer ju om man säger som så..
Sömn
Inatt så blev det tabletter som gällde för att kunna somna en vettig tid och man kan ju lungt säga att det gick mycket fort att somna.
Nu lyssnar jag på musik och hoppas på att jag inte stör de nya grannarna ovanför oss, men det tror jag inte.
Senare skulle Peter komma över lite och umgås, han ska troligtvis följa med till veterinären oxå när vi ska ta bort stygnen på Loke. Ska bli lite trevligt att umgås tyck ja.
Sedan ikväll så är det tänkt att det ska bli filmkväll med Anna, även det ska bli himla trevligt tycker jag.
Imorgon så ska det kanske bli melodifestivalenkväll med Marina, men funderar på om man kanske inte ska skjuta upp det för det har ju slagit mig att det är alla hjärtans dag då och den vill jag ju trotts allt spendera med Per, även om det inte är några stora planer som vi har.
Funderar på hur vi ska lösa allt det här med flyttandet av möbler här hemma, känns som ett till rum inte hade varit helt fel, det hade iaf varit en lättare lösning. Men nu har vi "bara" 3 rum. 3 rum är visserligen ganska mycket men nu när studion kom in i våra liv så blev det plötsligt ett behov av ett till rum och studion har ju trotts allt en mycket hög prioritering då det är en inkomstbringare. Det är kalrt den får plats i vardagsrummet men det är himla mycket som ska plockas upp och plockas ner till varje fotning så det blir inte så mycket fotande som jag skulle vilja.
Men vi har kommit så långt att vi ska sätta in sängen i det lilla rummet som vi har ( som idag används till Data/hobby rum ) och flytta ut datorerna och allt sådant där inne ut i vardagsrummet i den lilla avdelning som vi gjort. Studion får det stora "sovrummet", av den simpla anledningen att den inte får plats någon annanstans. Men med sängen i det lilla rummet så blir det äckligt trångt. Vi får se hur allt löser sig helt enkelt.
Att vi i första hand flyttade ut sängen till vardagsrummet var främst för att testa men oxå för att vi behövde ha ner sängen på golvet då det skulle bli så himla krångligt annars med Loke när han har tratt på sig, samt att vi ville inte riktigt att han skulle på att hoppa ner från sängen med det såret efter operationen. Det har kanske inte varit det skönaste, mysigt har det varit dock, men det har funkat bra för vårt syfte med det.
Ska bli skönt att få lite mer ordning här hemma igen.
Nu lyssnar jag på musik och hoppas på att jag inte stör de nya grannarna ovanför oss, men det tror jag inte.
Senare skulle Peter komma över lite och umgås, han ska troligtvis följa med till veterinären oxå när vi ska ta bort stygnen på Loke. Ska bli lite trevligt att umgås tyck ja.
Sedan ikväll så är det tänkt att det ska bli filmkväll med Anna, även det ska bli himla trevligt tycker jag.
Imorgon så ska det kanske bli melodifestivalenkväll med Marina, men funderar på om man kanske inte ska skjuta upp det för det har ju slagit mig att det är alla hjärtans dag då och den vill jag ju trotts allt spendera med Per, även om det inte är några stora planer som vi har.
Funderar på hur vi ska lösa allt det här med flyttandet av möbler här hemma, känns som ett till rum inte hade varit helt fel, det hade iaf varit en lättare lösning. Men nu har vi "bara" 3 rum. 3 rum är visserligen ganska mycket men nu när studion kom in i våra liv så blev det plötsligt ett behov av ett till rum och studion har ju trotts allt en mycket hög prioritering då det är en inkomstbringare. Det är kalrt den får plats i vardagsrummet men det är himla mycket som ska plockas upp och plockas ner till varje fotning så det blir inte så mycket fotande som jag skulle vilja.
Men vi har kommit så långt att vi ska sätta in sängen i det lilla rummet som vi har ( som idag används till Data/hobby rum ) och flytta ut datorerna och allt sådant där inne ut i vardagsrummet i den lilla avdelning som vi gjort. Studion får det stora "sovrummet", av den simpla anledningen att den inte får plats någon annanstans. Men med sängen i det lilla rummet så blir det äckligt trångt. Vi får se hur allt löser sig helt enkelt.
Att vi i första hand flyttade ut sängen till vardagsrummet var främst för att testa men oxå för att vi behövde ha ner sängen på golvet då det skulle bli så himla krångligt annars med Loke när han har tratt på sig, samt att vi ville inte riktigt att han skulle på att hoppa ner från sängen med det såret efter operationen. Det har kanske inte varit det skönaste, mysigt har det varit dock, men det har funkat bra för vårt syfte med det.
Ska bli skönt att få lite mer ordning här hemma igen.
Besök
Idag har börjat lite knepigt och jag har sovit hårt men kort. Kunde inte somna riktigt inatt så lade mig runt 08 tiden i morse och sov i små perioder.
Strax efter 16.00 så vaknade jag av att det ringde, först är jag väldigt förvirrad om vad det är som försigår innan jag fattar att det är hos mig det ringer och ingen dröm. Det var Anna som undrade om vi skulle hitta på något, jag blev himla glad och tackade givetvis ja till detta fina erbjudande.
Efter någon timme så kom hon över och då passade även Per på att dra över till Peter, tror dom skulle måla eller någe sådant.
Vi har suttit och pratat och spelat lite spel. Känndes himla skönt att få prata av sig lite och Anna är ju himla lätt och rolig att prata med.
På fredag blir det filmkväll är det tänkt, så det ser vi framemot.
Tack Anna för en trevlig dag.
Strax efter 16.00 så vaknade jag av att det ringde, först är jag väldigt förvirrad om vad det är som försigår innan jag fattar att det är hos mig det ringer och ingen dröm. Det var Anna som undrade om vi skulle hitta på något, jag blev himla glad och tackade givetvis ja till detta fina erbjudande.
Efter någon timme så kom hon över och då passade även Per på att dra över till Peter, tror dom skulle måla eller någe sådant.
Vi har suttit och pratat och spelat lite spel. Känndes himla skönt att få prata av sig lite och Anna är ju himla lätt och rolig att prata med.
På fredag blir det filmkväll är det tänkt, så det ser vi framemot.
Tack Anna för en trevlig dag.
Om du säger det så
Har ändå varit rätt aktiv på bloggen idag och känns som jag på sätt och vis tagit upp ett rätt viktigt ämne.
Detta är mitt 5e inlägg. Duktigt Evelina.
Idag är en sån där dag igen när jag inte riktigt kan somna, vet inte varför men det bara är så. Har inte haft någon överdriven aptit idag heller. Kanske håller på bli sjuk?
Hade tänkt att utnyttja tiden lite och kolla på hur jag ska bli bättre på att göra hemsidor så dom inte ser så förbannat amatörmässiga ut. Är ju för snål för att anlita någon, plus att det känns ju bättre att faktiskt ha gjort det själv.
Måste skicka bilder till både mor och Annika oxå, tummen ur Evelina och kom igång lite vettja! Dumma mig som ska va så jäkla segstartad, är ju sånt här jag hoppas medecinen ska åtgärda..
Att tala
Jag tror väl att de flesta människor iaf någon gång pratar om andra med andra, dvs utan att den man talar om befinner sig i rummet.
Men frågan är ju om man pratar om andra för att man bryr sig eller inte..
Möte
Snart så kommer Monica hit och vi ska ha ett litet möte och fundera lite kring lite olika saker här i hemmet, ska bli gött att se lite vad hon har att säga.
Kanske foto imorgon, beror lite på hur det blir med en del grejer och så.
Hitta på lite skojj med Marina i veckan och kanske ha melodifestvalen kväll på lördag, om hon är i Karlstad dvs, så det ska bli gött. Var ett litet tag sedan så.
Fredag ska Loke bli av med stygnen.
Sedan vet jag inte riktigt vad som händer under veckan, kommande vecka är lite otydlig ännu men förhoppningsvis så kommer Ymer hem till oss då.
Kanske foto imorgon, beror lite på hur det blir med en del grejer och så.
Hitta på lite skojj med Marina i veckan och kanske ha melodifestvalen kväll på lördag, om hon är i Karlstad dvs, så det ska bli gött. Var ett litet tag sedan så.
Fredag ska Loke bli av med stygnen.
Sedan vet jag inte riktigt vad som händer under veckan, kommande vecka är lite otydlig ännu men förhoppningsvis så kommer Ymer hem till oss då.
In the back
Med det tidigare inlägget vill jag mest bara lägga till att det givetvis inte berör alla och det finns dom som jag verkligen vet ställer upp och som finns där precis som jag finns där för de av mina vänner som behöver mig.
Detta ska ju tilläggas att det inte är något som jag kräver utav någon, då vi alla är individer och därav olika. Men det finns en del vänner som man trott mer om så att säga. Tänker inte säga några namn men som sagt så tar man åt sig så ska man kanske tänka efter lite varför, men det behöver inte betyda att det är dig som jag har ens syftat på.
Jag hoppas jag har fel och jag faktiskt har sådan tur att jag har en massa underbara vänner som verkligen bryr sig om mig så mycket som jag bryr mig om dem.
Detta ska ju tilläggas att det inte är något som jag kräver utav någon, då vi alla är individer och därav olika. Men det finns en del vänner som man trott mer om så att säga. Tänker inte säga några namn men som sagt så tar man åt sig så ska man kanske tänka efter lite varför, men det behöver inte betyda att det är dig som jag har ens syftat på.
Jag hoppas jag har fel och jag faktiskt har sådan tur att jag har en massa underbara vänner som verkligen bryr sig om mig så mycket som jag bryr mig om dem.
Good to know
Det låter väl egentligen lite tragiskt att säga men som med det mesta andra så är det skönare att veta än att gå i ovisheten, även om att veta innebär smärta eller obehag.
Och jag måste säga att det på sätt och vis är rätt skönt att veta vilka som faktiskt är ens vänner och inte, en del som man trott varit vänner men visat sig vara annat men även människor man inte riktigt trott räknat en som vän men tydligen gör det.
Det finns dom som endera glömmer en eller helt enkelt väljer bort en, en förklaring hade ju inte varit helt fel. Man lägger ner energi på folk som man tror är ens vänner men visat ett par gånger att så faktiskt inte är fallet, känns inte så himla roligt att detta är personer som betyder mycket för en och som man verkligen brytt sig om ibland verkar glömma bort att man ens finns. Men jag hoppas verkligen att jag har fel för trotts detta så älskar jag verkligen dessa personer och dom kommer alltid ha en stor betydelse för mig.
Sedan finns det ju dem som man självklart har hoppats på och sett som vänner men man trott att dom inte riktigt sett en på det sättet bland annat för att man inte haft så jätte mycket kontakt, men som man haft väldigt fel angående. Strax efter jul så dök det ner ett brev i brevlådan som bjöd oss till Göteborg på bröllop. Det värmde oerhört mycket att man inte var bortglömd och att det betydde något om man kom eller ej. Sedan är det ju klart att jag givetvis blev oerhört glad att hon ska gifta sig och träffat så rätt här i livet, det har hon verkligen förtjänat. Nu hoppas jag ju bara att jag verkligen kan komma oxå, skulle bli himla ledsen om jag inte kan ta mig dit tills dess.
Men visst jag är väl säkert inte den bästa av vänner och antagligen inte värt speciellt mycket att ens kämpa för, men det gör ju lite ont när jag verkligen älskar min vänner och bekanta och jag verkligen bryr mig så mycket om dem. Ibland hatar jag att jag fäster mig så vid personer jag släppt in på livet och såras så lätt. Jag är väl lite van att bli glömd men det känns bara så himla onödigt och oavsett så blir man ju ledsen och besviken.
Jag har heller inga problem med att annat prioriteras över att umgås med en, jag menar olika saker betyder ju olika mycket för olika individer och jag vill ju att mina vänner ska vara lyckliga så då är det ju självklart att det är viktigt för mig oxå att dom prioriterar rätt i livet och focuserar på det som betyder något för dem. Men är man verkligen vänner när man inte verkar vara det minsta prioriterad?
Visst jag är rätt dålig på att hålla kontakten och höra av mig, men de flesta av mina vänner är informerade och bör ju veta varför och iaf någon förståelse borde det ju finnas för det. Det är något jag verkligen kämpar för att överkomma, mest för att jag är så oerhört rädd att jag ska störa eller faktiskt inte vara önskad.
Men jag antar att man ska vara glad för de vänner man har trotts allt, de som verkligen är där för en och iaf försöker förstå. Med detta så pekar jag inte på någon specifik utan det är en känsla som jag får ibland bara och jag hoppas verkligen det är det att jag är så paranoid och inget som stämmer, men tar man åt sig av det jag skrivit så ska man kanske tänka efter lite..
Och jag måste säga att det på sätt och vis är rätt skönt att veta vilka som faktiskt är ens vänner och inte, en del som man trott varit vänner men visat sig vara annat men även människor man inte riktigt trott räknat en som vän men tydligen gör det.
Det finns dom som endera glömmer en eller helt enkelt väljer bort en, en förklaring hade ju inte varit helt fel. Man lägger ner energi på folk som man tror är ens vänner men visat ett par gånger att så faktiskt inte är fallet, känns inte så himla roligt att detta är personer som betyder mycket för en och som man verkligen brytt sig om ibland verkar glömma bort att man ens finns. Men jag hoppas verkligen att jag har fel för trotts detta så älskar jag verkligen dessa personer och dom kommer alltid ha en stor betydelse för mig.
Sedan finns det ju dem som man självklart har hoppats på och sett som vänner men man trott att dom inte riktigt sett en på det sättet bland annat för att man inte haft så jätte mycket kontakt, men som man haft väldigt fel angående. Strax efter jul så dök det ner ett brev i brevlådan som bjöd oss till Göteborg på bröllop. Det värmde oerhört mycket att man inte var bortglömd och att det betydde något om man kom eller ej. Sedan är det ju klart att jag givetvis blev oerhört glad att hon ska gifta sig och träffat så rätt här i livet, det har hon verkligen förtjänat. Nu hoppas jag ju bara att jag verkligen kan komma oxå, skulle bli himla ledsen om jag inte kan ta mig dit tills dess.
Men visst jag är väl säkert inte den bästa av vänner och antagligen inte värt speciellt mycket att ens kämpa för, men det gör ju lite ont när jag verkligen älskar min vänner och bekanta och jag verkligen bryr mig så mycket om dem. Ibland hatar jag att jag fäster mig så vid personer jag släppt in på livet och såras så lätt. Jag är väl lite van att bli glömd men det känns bara så himla onödigt och oavsett så blir man ju ledsen och besviken.
Jag har heller inga problem med att annat prioriteras över att umgås med en, jag menar olika saker betyder ju olika mycket för olika individer och jag vill ju att mina vänner ska vara lyckliga så då är det ju självklart att det är viktigt för mig oxå att dom prioriterar rätt i livet och focuserar på det som betyder något för dem. Men är man verkligen vänner när man inte verkar vara det minsta prioriterad?
Visst jag är rätt dålig på att hålla kontakten och höra av mig, men de flesta av mina vänner är informerade och bör ju veta varför och iaf någon förståelse borde det ju finnas för det. Det är något jag verkligen kämpar för att överkomma, mest för att jag är så oerhört rädd att jag ska störa eller faktiskt inte vara önskad.
Men jag antar att man ska vara glad för de vänner man har trotts allt, de som verkligen är där för en och iaf försöker förstå. Med detta så pekar jag inte på någon specifik utan det är en känsla som jag får ibland bara och jag hoppas verkligen det är det att jag är så paranoid och inget som stämmer, men tar man åt sig av det jag skrivit så ska man kanske tänka efter lite..
Vi hade iaf tur med vädret
Det är väldigt vackert väder idag måste jag säga. Skulle vara ännu trevligare att vara hemma i Norrland nu och njuta av den vackra naturen som finns där.
Klart det är fint här i Värmland oxå, men inte på långa vägar lika vackert. Men detta är ju då min åsikt.
Nu vänder det, det är nu det börjar gå mot vår. Det känns i luften. Snart kan jag börja så det som ska vara ute på balkongen till sommaren, nu börjar det äntligen bli lite ljusare om dagarna.
Ska nog sätta mig och planera planteringen på balkongen lite sedan tänkte jag, men får väl se om man får ur tummen och gör det bara. Men det blir ju tomater iaf, dock vet jag inte om det blir lika många plantor som förra året, blev ju så mycket att vi inte riktigt hann använda allting, även om dom håller sig jävligt länge. Och så ska jag ju testa iaf de Egyptiska Stockrosorna som jag fick av svärmor i julklapp.
Fattar inte att jag snart fyller 25 år ( om ungefär 1 månad, den 19:e Mars för att vara exakt ), känner mig så gammal.
Kan inte riktigt bestämma oss hur vi ska ha möblerna här hemma, så vi får väl fortsätta att testa oss fram antar jag.
Per och jag har börjat spela WoW tillsammans igen, det är riktigt roligt faktiskt och att vi spelar helt tillsammans. Men vi ska väl försöka få upp hans Omarion till lvl 55 så han kan skapa en Death Knight han med.
Onsdagen den 18:e Februari ska jag upp till Torsby, får väl se lite vad som sägs och så där så får vi väl se vad som händer. Det är ju trotts allt ett extremt stort beslut då det finns rätt många risker och pga det blir rätt farligt. Men ska iaf få information nu den 18:e så får jag ta ett beslut väl efter det. Lena ska med mig upp så det känns skönt att inte behöva vara helt själv.
Vi hade himla roligt igår, jag var trött och busig. Vi hade riktigt kul med massa tokiga påhitt.
Känns som jag är för seg att skriva här egentligen då jag inte får fram något vettigt. Så ja det kommer väl kanske lite mer skoj här framöver.
Klart det är fint här i Värmland oxå, men inte på långa vägar lika vackert. Men detta är ju då min åsikt.
Nu vänder det, det är nu det börjar gå mot vår. Det känns i luften. Snart kan jag börja så det som ska vara ute på balkongen till sommaren, nu börjar det äntligen bli lite ljusare om dagarna.
Ska nog sätta mig och planera planteringen på balkongen lite sedan tänkte jag, men får väl se om man får ur tummen och gör det bara. Men det blir ju tomater iaf, dock vet jag inte om det blir lika många plantor som förra året, blev ju så mycket att vi inte riktigt hann använda allting, även om dom håller sig jävligt länge. Och så ska jag ju testa iaf de Egyptiska Stockrosorna som jag fick av svärmor i julklapp.
Fattar inte att jag snart fyller 25 år ( om ungefär 1 månad, den 19:e Mars för att vara exakt ), känner mig så gammal.
Kan inte riktigt bestämma oss hur vi ska ha möblerna här hemma, så vi får väl fortsätta att testa oss fram antar jag.
Per och jag har börjat spela WoW tillsammans igen, det är riktigt roligt faktiskt och att vi spelar helt tillsammans. Men vi ska väl försöka få upp hans Omarion till lvl 55 så han kan skapa en Death Knight han med.
Onsdagen den 18:e Februari ska jag upp till Torsby, får väl se lite vad som sägs och så där så får vi väl se vad som händer. Det är ju trotts allt ett extremt stort beslut då det finns rätt många risker och pga det blir rätt farligt. Men ska iaf få information nu den 18:e så får jag ta ett beslut väl efter det. Lena ska med mig upp så det känns skönt att inte behöva vara helt själv.
Vi hade himla roligt igår, jag var trött och busig. Vi hade riktigt kul med massa tokiga påhitt.
Känns som jag är för seg att skriva här egentligen då jag inte får fram något vettigt. Så ja det kommer väl kanske lite mer skoj här framöver.
Innan du somnar
Loke har lagt sig i sängen och slumrar, han är ju inte den mest morgonpigga hunden. Per har gått till jobbet och jag, ja jag försöker att få en normal dygnsrytm och kämpar med att inte gå och lägga mig i ren tristess.
En ny vecka. Jag hoppas dom kommer och hämtar badkaret denna veckan, känns som det skulle vara riktigt skönt att få det gjort.
På fredag så blir Loke av med stygnen och tratten. Såret ser riktigt fint ut och han verkar inte ha det minsta ont och tratten har han vant sig väldigt bra. Det är klart tratten är ivägen och irriterande för honom emellanåt men han fungerar nästan som vanligt trotts den. Den är väl lite bökig att ha i sängen men det funkar.
Det börjar rulla på lite mer med betaljobb nu dessutom, har ett par stycken här framöver så det ser jag verkligen framemot. Men jag känner att jag verkligen borde ta och fastställa en prislista så jag inte blir lika ställd varje gång jag får förfrågan om vad det kostar, plus att jag verkligen måste lära mig att våga ta riktigt betalt.
Nej tror jag ger upp och går och lägger mig brevid Loke och sover ett tag till.
En ny vecka. Jag hoppas dom kommer och hämtar badkaret denna veckan, känns som det skulle vara riktigt skönt att få det gjort.
På fredag så blir Loke av med stygnen och tratten. Såret ser riktigt fint ut och han verkar inte ha det minsta ont och tratten har han vant sig väldigt bra. Det är klart tratten är ivägen och irriterande för honom emellanåt men han fungerar nästan som vanligt trotts den. Den är väl lite bökig att ha i sängen men det funkar.
Det börjar rulla på lite mer med betaljobb nu dessutom, har ett par stycken här framöver så det ser jag verkligen framemot. Men jag känner att jag verkligen borde ta och fastställa en prislista så jag inte blir lika ställd varje gång jag får förfrågan om vad det kostar, plus att jag verkligen måste lära mig att våga ta riktigt betalt.
Nej tror jag ger upp och går och lägger mig brevid Loke och sover ett tag till.
Namnet
Vi har suttit här och funderat länge och väl över vad vi skulle kunna kalla det nya lilla livet, gärna något som inte låter för likt Loke och som ändå är vackert.
Har inte riktigt kommit på något som vi kännt ha passat till honom men så nu ikväll så dök det bara upp.
Han ska heta Ymer.
Nu är det verkligen inte långt kvar tills dess att han får komma hem till oss, jag hoppas på att vi ska kunna få några bilder här nu när han blivit lite äldre och mer aktiv.
Har inte riktigt kommit på något som vi kännt ha passat till honom men så nu ikväll så dök det bara upp.
Han ska heta Ymer.
Nu är det verkligen inte långt kvar tills dess att han får komma hem till oss, jag hoppas på att vi ska kunna få några bilder här nu när han blivit lite äldre och mer aktiv.
Behind You
Det har snöat som bara den inatt, stackars Per som måste cykla i detta.
Men han ska väl förhoppningsvis ta tag i det med körkort rätt så snart. Skulle vara himla gött om han oxå hade det så behövde man inte vara den enda som kan köra i familjen.
Denna bilden är väl egentligen inte så svår men ja, jag gillar den av någon anledning.
Blir väl en del fotosessioner här framöver. Inga exakta datum är satta än så länge dock men det är iaf runt ett 10-tal som jag ska fotografera. Det ser jag verkligen framemot, så snart jag vaknat upp ur det zombie liknande tillstånd jag är i just nu. Men det brukar inte hålla på så länge så borde vara över snart.
Om inte annat hoppas jag det löser sig när jag väl får ny medecin, som förhoppningsvis fungerar bättre denna gången och inte gör mig lika aggressiv som Concertan gjorde.
Men han ska väl förhoppningsvis ta tag i det med körkort rätt så snart. Skulle vara himla gött om han oxå hade det så behövde man inte vara den enda som kan köra i familjen.
Denna bilden är väl egentligen inte så svår men ja, jag gillar den av någon anledning.
Blir väl en del fotosessioner här framöver. Inga exakta datum är satta än så länge dock men det är iaf runt ett 10-tal som jag ska fotografera. Det ser jag verkligen framemot, så snart jag vaknat upp ur det zombie liknande tillstånd jag är i just nu. Men det brukar inte hålla på så länge så borde vara över snart.
Om inte annat hoppas jag det löser sig när jag väl får ny medecin, som förhoppningsvis fungerar bättre denna gången och inte gör mig lika aggressiv som Concertan gjorde.
Blommor och Blader
Jag har rätt nyligen vattnat klart blommorna och jag tänkte jag ska visa upp lite vad det är jag har här hemma.
Först här så är det vardagsrumsfönstret. Längst till vänster så är det min Fikus, som heter Gunnar, sedan är det väl till stor del flest orkideer ( 5 stycken för att vara mer exakt ).
Dom vid TVn är lite klena men ska väl förhoppningsvis ta sig lite här framöver, men vi får väl se hur det går med dem.
Här är blicken in i vardagsrummet ( sett från balkongdörren ). Där är det oxå lite gott och blandat, dom stora har klarat sig riktigt bra och växer på ordentligt. Dock är det ju ltie stöligt i hyllorna ännu, men det har ju sin goda anledning.
I det rum som vi nu använder som studio ( som vi innan hade som sovrum ) finner vi dessa skönheter. Min hibiskus växer och har blivit riktigt stor, jag hoppas på att det ska bli fler blommor i år på den.
Här inne i köket så växer det oxå, som kanske synes, riktigt bra. Några här ska dock slängas då dom inte mådde så himla bra av jag delade på dem.
Här i datarummet på vänstra sidan är det lite blandat. Några hibiskus sticklingar som jag ska till att plantera, även 2 Plumeria ( jasmine ) och lite annat skojjit. Att pelargonen till höger ser så dassig ut är att den inte riktigt hämtat sig från vintervilan ännu.
Och på den högra sidan är det inte riktigt lika många blommor. Hoyan ( poslinsblomma ) växer dock riktigt bra här och har blivit riktigt hög. Här har vi ju även vår så oerhört vackra utsikt.
Ja det är ju lite såhär som min blommor ser ut iaf, ska snart till att börja plantera lite nytt som ska ut på balkongen i sommar. Ska bli himla trevligt.
Först här så är det vardagsrumsfönstret. Längst till vänster så är det min Fikus, som heter Gunnar, sedan är det väl till stor del flest orkideer ( 5 stycken för att vara mer exakt ).
Dom vid TVn är lite klena men ska väl förhoppningsvis ta sig lite här framöver, men vi får väl se hur det går med dem.
Här är blicken in i vardagsrummet ( sett från balkongdörren ). Där är det oxå lite gott och blandat, dom stora har klarat sig riktigt bra och växer på ordentligt. Dock är det ju ltie stöligt i hyllorna ännu, men det har ju sin goda anledning.
I det rum som vi nu använder som studio ( som vi innan hade som sovrum ) finner vi dessa skönheter. Min hibiskus växer och har blivit riktigt stor, jag hoppas på att det ska bli fler blommor i år på den.
Här inne i köket så växer det oxå, som kanske synes, riktigt bra. Några här ska dock slängas då dom inte mådde så himla bra av jag delade på dem.
Här i datarummet på vänstra sidan är det lite blandat. Några hibiskus sticklingar som jag ska till att plantera, även 2 Plumeria ( jasmine ) och lite annat skojjit. Att pelargonen till höger ser så dassig ut är att den inte riktigt hämtat sig från vintervilan ännu.
Och på den högra sidan är det inte riktigt lika många blommor. Hoyan ( poslinsblomma ) växer dock riktigt bra här och har blivit riktigt hög. Här har vi ju även vår så oerhört vackra utsikt.
Ja det är ju lite såhär som min blommor ser ut iaf, ska snart till att börja plantera lite nytt som ska ut på balkongen i sommar. Ska bli himla trevligt.
Alla Hjärtans Dag
Ja som de flesta vet vid det här laget så är det mycket snart alla hjärtans dag. Jag måste i ärlighetens namn säga att jag fullkomligt hade glömt bort att det fanns en sådan dag tills det jag såg nån annons eller vad det var om det.
Tror det var på WoW som jag såg att det snart vara alla hjärtans dag. Som sagt så hade jag fullkomligt glömt. Men Per däremot duktig som han är kom faktiskt ihåg, kom iaf att tänka på det före mig.
Per testar Wii Fit - Yoga.
Han är ju så himla go, det är inget superstort han brukar hitta på, men jag föredrar det nästan så om jag ska vara ärlig.
Vi har snart varit gifta i 6 år och tillsammans allt som allt i 7 år, tänk vad tiden går fort ibland. Det är ganska länge ändå måste jag säga. Lite kul ibland när man pratar med folk och dom tycker att vi är så gulliga med varandra och speciellt då vi varit tillsammans så länge. Så man hoppas väl att man kanske kan inspirera eller uppmuntra någon iaf.
Men det är ju de små sakerna som gör det och ja att man kan prata med varandra om ALLT. Prata ut om sina problem med varandra och verkligen finnas där när det behövs. Sedan de små sakerna som att pussa varandra gonatt exempelvis.
Det är lätt att tro att om man gör något tillärckligt många gånger så tappar det sin betydelse och blir en vana, men det blir det ju egentligen bara om man låter det blir det. Se till att bara göra det när det verkligen betyder något och verkligen känn när man både säger och gör det man känner.
Vackrast.
Visst jag är inget proffs, men det är det som funkar hos oss och man får ju se till att det inte finns någon unik metod för förhållanden utan alla är vi ju olika individer och det handlar ju om att anpassa förhållandet utefter varandra och en själv. Det som är rätt för oss funkar kanske inte alls för andra, gör det som känns rätt för er och tänk inte så mycket på vad andra anser är rätt eller fel, för hur ska dom veta vad ni behöver och vill?
Jag älskar min man så oerhört mycket så det känns som jag ska bli galen eller explodera eller någe, han får även den mörkaste stund lätta och ge en hoppet om en ljusare morgondag, även om han inte alltid är medveten om vad och hur mycket han gör för mig.
Min Angel Eyes..
Tror det var på WoW som jag såg att det snart vara alla hjärtans dag. Som sagt så hade jag fullkomligt glömt. Men Per däremot duktig som han är kom faktiskt ihåg, kom iaf att tänka på det före mig.
Per testar Wii Fit - Yoga.
Han är ju så himla go, det är inget superstort han brukar hitta på, men jag föredrar det nästan så om jag ska vara ärlig.
Vi har snart varit gifta i 6 år och tillsammans allt som allt i 7 år, tänk vad tiden går fort ibland. Det är ganska länge ändå måste jag säga. Lite kul ibland när man pratar med folk och dom tycker att vi är så gulliga med varandra och speciellt då vi varit tillsammans så länge. Så man hoppas väl att man kanske kan inspirera eller uppmuntra någon iaf.
Men det är ju de små sakerna som gör det och ja att man kan prata med varandra om ALLT. Prata ut om sina problem med varandra och verkligen finnas där när det behövs. Sedan de små sakerna som att pussa varandra gonatt exempelvis.
Det är lätt att tro att om man gör något tillärckligt många gånger så tappar det sin betydelse och blir en vana, men det blir det ju egentligen bara om man låter det blir det. Se till att bara göra det när det verkligen betyder något och verkligen känn när man både säger och gör det man känner.
Vackrast.
Visst jag är inget proffs, men det är det som funkar hos oss och man får ju se till att det inte finns någon unik metod för förhållanden utan alla är vi ju olika individer och det handlar ju om att anpassa förhållandet utefter varandra och en själv. Det som är rätt för oss funkar kanske inte alls för andra, gör det som känns rätt för er och tänk inte så mycket på vad andra anser är rätt eller fel, för hur ska dom veta vad ni behöver och vill?
Jag älskar min man så oerhört mycket så det känns som jag ska bli galen eller explodera eller någe, han får även den mörkaste stund lätta och ge en hoppet om en ljusare morgondag, även om han inte alltid är medveten om vad och hur mycket han gör för mig.
Min Angel Eyes..
Operationen
Det känns som det är högtid att jag uppdaterar och berättar hur det gått med operationen jag pratade om här innan.
På morgonen åkte vi till veterinären för att skriva in oss, jag mådde oerhört dåligt och bröt ihop i receptionen när jg skulle berätta varför vi var där. Vi behövde inte vänta på att bli inropade speciellt länge som tur va. Väl inne i undersökningsrummet fick jag träffa kirurgen som skulle operera Loke, han var väl lite tystlåten och så men ändå inte otrevlig. Dock kännde jag att jag inte riktigt fick svar på de frågor jag hade då allting gick så väldigt fort. Han undersökte Loke lite lätt och kollade hjärtslag och vart kulan befann sig. Jag grät lite till och från.
Det kom in en sköterska som visade mig vart jag kunde sitta och som tog Loke i ett koppel och förde honom vidare in till operationsdelen av byggnaden. Jag hade hoppats att få vara med honom tills dess att han sövdes, men så här i efterhand känndes det rätt bra att slippa se det då det bara skulle fått mig att må ännu värre. Loke var inte alls stressad utan följde glatt med henne. Han blev sövd ganska direkt och lades in på operation. Så snart dörren stängdes efter dem bröt jag ihop fullständigt.
Precis hemkommen och jävligt trött.
Det kom några kollade mig om jag mådde bra och om jag hade fått hjälp, så jag fick förklara att det inte var så farligt som det såg ut utan jag grät av rädsla inte sorg. Så dom lugnade mig lite och sa att då var det nog ingen fara alls och att det kommer gå bra. På sätt och vis visste jag väl det redan men som jag även sagt tidigare så gråter jag inte för det jag tror ska hända utan för det jag är rädd ska hända.
Jag satt där bak i soffan och försökte lösa lite Suduko, hade med mig en sådan bok, ett tag. Men efter det gått ungefär 1 timme mådde jag så illa och såg så dåligt av alla gråtattacker att jag gav upp och försökte ta in lugnet från akvariet istället. Tittade lite på de hundar som skulle till röntgen och försökte desperat tänka på annat men slogs konstant av tanken av otäcka saker.
Lokes operationssår.
Efter ett tag så kom sköterskan förbi där jag satt så jag frågade lite hur det gick och fick veta att han var ju inte klar men fick iaf en hint om att det inte var några problem, gav henne även hans tratt så hon kunde fästa den på honom när dom var klara. Ännu efter en tid kom kirurgen förbi och såg att jag satt där och sa att det gått bra och att han snart var klar. Nu kännde jag iaf ett litet lugn komma över mig men mådde fortfarande illa av all rädsla.
När det gått 3 timmar kommer sköterskan ut och berättar att han nu var vaken och att jag kunde betala och boka tid för stygnens borttagning så skulle hon komma ut med honom till mig. Vid det här laget började jag verkligen gråta, dock denna gången av lycka och lättnad. Sammafattningsvis så grät jag nästan hela tiden i de 3 timmar vi var där och även en del när vi väl kom hem.
När jag fixat betalningen och fått en ny tid så kommer äntligen min lilla älskling vaggandes och är lite disträ. Det värmde så i hela mig att se honom och kunna konstatera att det verkligen har gått bra. Vi pratade lite om saker att tänka på och att vi skulle hämta ut smärtstillande åt honom. Efter det åkte vi hem igen och det var ovant och vingligt.
Det känns som en evighet sedan, även om det bara gått sågott som 2 dagar.
En trött Loke som sover så sött här nu.
När vi väl kom hem och in så vaggade han runt lite men somnade ganska snabbt igen och sov bra länge. Vi gav honom sakta lite mat och vatten så han inte skulle bli illamående. Frammåt kvällen piggnade han till riktigt och v ille tom leka, dock blev det ju lugna lekar då vi inte vill att han ska irritera såret.
Sova i sängen var lite problematiskt till en början men efter ett tag så fick vi det att funka.
Idag fick han smärtstillande och har tagit det ganska lungt. Såret ser bra ut.
Dock är jag bara livrädd att jag ska råka göra något fel så det blir infekterat eller någe liknande. Den 13:e ska vi ta bort stygnen.
På morgonen åkte vi till veterinären för att skriva in oss, jag mådde oerhört dåligt och bröt ihop i receptionen när jg skulle berätta varför vi var där. Vi behövde inte vänta på att bli inropade speciellt länge som tur va. Väl inne i undersökningsrummet fick jag träffa kirurgen som skulle operera Loke, han var väl lite tystlåten och så men ändå inte otrevlig. Dock kännde jag att jag inte riktigt fick svar på de frågor jag hade då allting gick så väldigt fort. Han undersökte Loke lite lätt och kollade hjärtslag och vart kulan befann sig. Jag grät lite till och från.
Det kom in en sköterska som visade mig vart jag kunde sitta och som tog Loke i ett koppel och förde honom vidare in till operationsdelen av byggnaden. Jag hade hoppats att få vara med honom tills dess att han sövdes, men så här i efterhand känndes det rätt bra att slippa se det då det bara skulle fått mig att må ännu värre. Loke var inte alls stressad utan följde glatt med henne. Han blev sövd ganska direkt och lades in på operation. Så snart dörren stängdes efter dem bröt jag ihop fullständigt.
Precis hemkommen och jävligt trött.
Det kom några kollade mig om jag mådde bra och om jag hade fått hjälp, så jag fick förklara att det inte var så farligt som det såg ut utan jag grät av rädsla inte sorg. Så dom lugnade mig lite och sa att då var det nog ingen fara alls och att det kommer gå bra. På sätt och vis visste jag väl det redan men som jag även sagt tidigare så gråter jag inte för det jag tror ska hända utan för det jag är rädd ska hända.
Jag satt där bak i soffan och försökte lösa lite Suduko, hade med mig en sådan bok, ett tag. Men efter det gått ungefär 1 timme mådde jag så illa och såg så dåligt av alla gråtattacker att jag gav upp och försökte ta in lugnet från akvariet istället. Tittade lite på de hundar som skulle till röntgen och försökte desperat tänka på annat men slogs konstant av tanken av otäcka saker.
Lokes operationssår.
Efter ett tag så kom sköterskan förbi där jag satt så jag frågade lite hur det gick och fick veta att han var ju inte klar men fick iaf en hint om att det inte var några problem, gav henne även hans tratt så hon kunde fästa den på honom när dom var klara. Ännu efter en tid kom kirurgen förbi och såg att jag satt där och sa att det gått bra och att han snart var klar. Nu kännde jag iaf ett litet lugn komma över mig men mådde fortfarande illa av all rädsla.
När det gått 3 timmar kommer sköterskan ut och berättar att han nu var vaken och att jag kunde betala och boka tid för stygnens borttagning så skulle hon komma ut med honom till mig. Vid det här laget började jag verkligen gråta, dock denna gången av lycka och lättnad. Sammafattningsvis så grät jag nästan hela tiden i de 3 timmar vi var där och även en del när vi väl kom hem.
När jag fixat betalningen och fått en ny tid så kommer äntligen min lilla älskling vaggandes och är lite disträ. Det värmde så i hela mig att se honom och kunna konstatera att det verkligen har gått bra. Vi pratade lite om saker att tänka på och att vi skulle hämta ut smärtstillande åt honom. Efter det åkte vi hem igen och det var ovant och vingligt.
Det känns som en evighet sedan, även om det bara gått sågott som 2 dagar.
En trött Loke som sover så sött här nu.
När vi väl kom hem och in så vaggade han runt lite men somnade ganska snabbt igen och sov bra länge. Vi gav honom sakta lite mat och vatten så han inte skulle bli illamående. Frammåt kvällen piggnade han till riktigt och v ille tom leka, dock blev det ju lugna lekar då vi inte vill att han ska irritera såret.
Sova i sängen var lite problematiskt till en början men efter ett tag så fick vi det att funka.
Idag fick han smärtstillande och har tagit det ganska lungt. Såret ser bra ut.
Dock är jag bara livrädd att jag ska råka göra något fel så det blir infekterat eller någe liknande. Den 13:e ska vi ta bort stygnen.
Dagen D
Idag är det dags för Lokes operation och jag är så vidrigt nervös.
Min mage vänder sig vid tanken av dagens händelser. Jag vet på något sätt att det kommer att gå bra men jag kan inte sluta att vara så himla nervös eller orolig är väl egentligen det lite mer korrekta man ska kalla det.
Vi ska ganska snart åka iväg och jag har bunkrat upp med en Sudukobok och Den Ödesdigra Knappen, en flaska Jolt och riskakor och ja givetvis så är Lokes tratt med oxå. Jag hoppas man får sitta på ett någolunda lungt ställe, jag vill ogärna sitta allt för nära andra människor då jag antagligen lär brista ihop några gånger.
Ja jag är rädd, oerhört rädd..
Tog sömnpiller igår igen så jag skulle kunna somna, med tanke på att det är så tidigt jag behövde vakna. Var himla otäckt igår när vi lagt oss dock så märkte jag verkligen när pillret börjat verka för kroppen blev helt som gelé och det var jätte svårt att röra sig. Himla otäckt. Men jag somnade väldigt fort iaf och har sovit gott genom hela natten.
Nu är det lite mindre än en timme innan vi ska åka iväg.
Min mage vänder sig vid tanken av dagens händelser. Jag vet på något sätt att det kommer att gå bra men jag kan inte sluta att vara så himla nervös eller orolig är väl egentligen det lite mer korrekta man ska kalla det.
Vi ska ganska snart åka iväg och jag har bunkrat upp med en Sudukobok och Den Ödesdigra Knappen, en flaska Jolt och riskakor och ja givetvis så är Lokes tratt med oxå. Jag hoppas man får sitta på ett någolunda lungt ställe, jag vill ogärna sitta allt för nära andra människor då jag antagligen lär brista ihop några gånger.
Ja jag är rädd, oerhört rädd..
Tog sömnpiller igår igen så jag skulle kunna somna, med tanke på att det är så tidigt jag behövde vakna. Var himla otäckt igår när vi lagt oss dock så märkte jag verkligen när pillret börjat verka för kroppen blev helt som gelé och det var jätte svårt att röra sig. Himla otäckt. Men jag somnade väldigt fort iaf och har sovit gott genom hela natten.
Nu är det lite mindre än en timme innan vi ska åka iväg.
