Fotografen Evelina
På lördag eller möjligen söndag blir det fotosession med Sara.
Blir bikini bilder om det inte är för kyligt eller för taskigt väder, vid kyligt väder ska vi fota lite annat. Ska bli trevligt och då får jag dessutom chansen att testa min reflexskärm och mitt stativ in action så att säga. Jag hoppas det blir bra väder dock så det blir bikini, har ju viljat fota det ett tag.
Sedan finns det väl kommande sessioner här framöver men det är inget som är riktigt bestämt.
Men det känns skönt att det börjar rulla på lite, även om jag som så många gånger tidigare klagat på stör mig på att min kamera verkligen inte är någe att hurra över.
Kommer väl upp lite här sedan.
Blir bikini bilder om det inte är för kyligt eller för taskigt väder, vid kyligt väder ska vi fota lite annat. Ska bli trevligt och då får jag dessutom chansen att testa min reflexskärm och mitt stativ in action så att säga. Jag hoppas det blir bra väder dock så det blir bikini, har ju viljat fota det ett tag.
Sedan finns det väl kommande sessioner här framöver men det är inget som är riktigt bestämt.
Men det känns skönt att det börjar rulla på lite, även om jag som så många gånger tidigare klagat på stör mig på att min kamera verkligen inte är någe att hurra över.
Kommer väl upp lite här sedan.
Jag måste bort från det här..
Lägenheten vi hade hittat i Skoghall som ja var helt perfekt för oss har vi ju fått släppa och är nu antagligen såld dessvärre.
Vi har även funnit ett par andra där ute som skulle kunna vara intressanta men det ser ut som vi får skjuta upp det överhuvutaget då Soss i skoghall tyckte att oavsett hur vi flytta dit så hade vi inte en jätte bra anledning, vilket mindre hyra tydligen inte var eller psykisk hälsa inte heller är, så var det ganska troligt att dom inte skulle godkänna något bidrag. Så vi är fast här..
Men ja vi få väl se hur det går. Aktivitetsersättningen var ju det vi hoppades på för det skulle ju lösa det här med soss, men ja ni som läser min blogg vet ju hur det gick med det. Från förra inlägget.
Men som sagt så är jag en Eklund och ger inte upp hur som helst!
Vi har även funnit ett par andra där ute som skulle kunna vara intressanta men det ser ut som vi får skjuta upp det överhuvutaget då Soss i skoghall tyckte att oavsett hur vi flytta dit så hade vi inte en jätte bra anledning, vilket mindre hyra tydligen inte var eller psykisk hälsa inte heller är, så var det ganska troligt att dom inte skulle godkänna något bidrag. Så vi är fast här..
Men ja vi få väl se hur det går. Aktivitetsersättningen var ju det vi hoppades på för det skulle ju lösa det här med soss, men ja ni som läser min blogg vet ju hur det gick med det. Från förra inlägget.
Men som sagt så är jag en Eklund och ger inte upp hur som helst!
You better understand
Igår åkte mamma hem, alltid lika jobbigt och tråkigt. Man vill ju vara omgiven av alla man älskar och när någon då åker iväg så gör det himla ont.
Man tycker man borde vara van efter alla dessa år med distansförhållanden av olika slag men ändå så den där känslan av att bli ifrån åkt och ja att åka ifrån gör alltid ont. Även om det möjligen blir lite lättare allt eftersom så men vänjer sig gör man nog aldrig.
Idag fick vi till råga på allt avslag för aktivitetsersättningen, var ganska förväntat visserligen då både mamma och jag kännde det på oss sist som vi pratade med dem på länsrätten. Är väldigt besviken men var som sagt redan inställd på det. Men så lätt ger vi inte upp, vi är ju trotts allt Eklunds i blodet ( även om det inte längre är våra efternamn ).
Min söta lilla mamma, förra gången hon var ner.
Ska skicka iväg en ny ansökan och denna gången med lite bättre medecinsk information från bland annat den läkare som håller i min medecinering, som inte var med på förra ansökan. Det tar visserligen minst 6 månader innan man får något beslut kring detta men för det här beslutet vi fick idag så har vi väntat i 2 år.
Går visserligen att överklaga detta beslutet oxå, men känner att det hellre känns bättre att faktiskt ansöka på nytt. Nu har vi ju även invaliditetsintyget ( som det så fint heter ) från ortopeden oxå som inte heller var med vid överklagan. Vi ska även be henne som gjorde min utredning om hon kan skriva ett utlåtande som denna gången är baserat på de problem jag har och inte så mycket på vad jag är duktig på och även att min andra läkare som hjälper mmig med medecinen kommer med att utlåtande.
Så denna gången blir det en hel del bättre information att jobba på för försäkringskassan, hoppas bara det är en annan läkare som tar det denna gången, tänker iaf be om det för det känns ju som det ska vara en opartisk läkare och vid det här laget så tror jag inte ett ögonblick på att han är det.
Ska dra iväg ansökan när jag får mitt personliga ombud som hjälper mig. Sedan vad som händer är väl bara att vänta och se igen antar jag.. alltid detta satans helvetes väntande. Är så jävla LESS på att måsta vänta konstant på precis allting, inget som får gå smidigt.
Man tycker man borde vara van efter alla dessa år med distansförhållanden av olika slag men ändå så den där känslan av att bli ifrån åkt och ja att åka ifrån gör alltid ont. Även om det möjligen blir lite lättare allt eftersom så men vänjer sig gör man nog aldrig.
Idag fick vi till råga på allt avslag för aktivitetsersättningen, var ganska förväntat visserligen då både mamma och jag kännde det på oss sist som vi pratade med dem på länsrätten. Är väldigt besviken men var som sagt redan inställd på det. Men så lätt ger vi inte upp, vi är ju trotts allt Eklunds i blodet ( även om det inte längre är våra efternamn ).
Min söta lilla mamma, förra gången hon var ner.
Ska skicka iväg en ny ansökan och denna gången med lite bättre medecinsk information från bland annat den läkare som håller i min medecinering, som inte var med på förra ansökan. Det tar visserligen minst 6 månader innan man får något beslut kring detta men för det här beslutet vi fick idag så har vi väntat i 2 år.
Går visserligen att överklaga detta beslutet oxå, men känner att det hellre känns bättre att faktiskt ansöka på nytt. Nu har vi ju även invaliditetsintyget ( som det så fint heter ) från ortopeden oxå som inte heller var med vid överklagan. Vi ska även be henne som gjorde min utredning om hon kan skriva ett utlåtande som denna gången är baserat på de problem jag har och inte så mycket på vad jag är duktig på och även att min andra läkare som hjälper mmig med medecinen kommer med att utlåtande.
Så denna gången blir det en hel del bättre information att jobba på för försäkringskassan, hoppas bara det är en annan läkare som tar det denna gången, tänker iaf be om det för det känns ju som det ska vara en opartisk läkare och vid det här laget så tror jag inte ett ögonblick på att han är det.
Ska dra iväg ansökan när jag får mitt personliga ombud som hjälper mig. Sedan vad som händer är väl bara att vänta och se igen antar jag.. alltid detta satans helvetes väntande. Är så jävla LESS på att måsta vänta konstant på precis allting, inget som får gå smidigt.
Foto
Har suttit och klurat på en del fotoideer som jag har haft och försökt få tag i rekvisita till dem och undersökt lösningar på vissa effekter som jag skulle vilja ha.
Har en specifik idee som jag inte tänker nämna förrns den är gjord och för modellen som jag ska göra den med, inte riktigt bestämt mig ännu vilken modell som det passar bäst med men tror jag hittat en som skulle passa ganska bra. Då är det ju bara huvudbonaden och kläderna som återstår. Det kommer kunna bli sådär äckligt snyggt om det blir bra.
Kan nämna att det är ett lite halvblodigt ( men inte våldsamt ) sagotema.
Sedan vill jag även fota Night Elf från World of Warcraft oxå, hade varit lite roligt. Enda som kan vara ltie krångligt dock är de väldigt långa öron som de har och kläderna kan möjligtvis vara lite problematiskt. Men det löser sig nog.
Tänkte höra med Ann om hon möjligtvis kan hjälpa mig med öronen, hon är ju äckligt duktig på sådant.
Vill få testa lite med reflexskärmen och stativet och få in finessen där lite bättre.
Mina försök med HDR funkar inte någe överdrivet bra, men jag ger intne upp för det.
Har en specifik idee som jag inte tänker nämna förrns den är gjord och för modellen som jag ska göra den med, inte riktigt bestämt mig ännu vilken modell som det passar bäst med men tror jag hittat en som skulle passa ganska bra. Då är det ju bara huvudbonaden och kläderna som återstår. Det kommer kunna bli sådär äckligt snyggt om det blir bra.
Kan nämna att det är ett lite halvblodigt ( men inte våldsamt ) sagotema.
Sedan vill jag även fota Night Elf från World of Warcraft oxå, hade varit lite roligt. Enda som kan vara ltie krångligt dock är de väldigt långa öron som de har och kläderna kan möjligtvis vara lite problematiskt. Men det löser sig nog.
Tänkte höra med Ann om hon möjligtvis kan hjälpa mig med öronen, hon är ju äckligt duktig på sådant.
Vill få testa lite med reflexskärmen och stativet och få in finessen där lite bättre.
Mina försök med HDR funkar inte någe överdrivet bra, men jag ger intne upp för det.
Besökare
På söndag kommer mamma hit för att hjälpa mig lite på ett par olika möten och liknande och för att komma ner med bilen som vi så generöst ska få låna.
Ska bli trevligt men vi behöver verkligen få tummen ur och städa lite extra här innan så inte hon blir rastlös och ska städa hela tiden, vill ju att hon ska umgås med mig när vi väl möts. För vem vet hur pass länge vi har kvar och jag vill spendera den tid jag får tillsammans med mamma tillsammans med henne och inte sitta och titta när hon drar runt här som ett yrväder och städar allting.
Förra gången var helt underbart, hon städade nästan inget alls och vi hittade på en massa roliga saker tillsammans. Åkte ut till Sydspetsen i Skoghall och kollade på naturen, åkte på affärer och vi umgicks. Blev så otroligt glad av att hon faktiskt ville umgås med mig oxå.
Ute på sydspetsen fotad med mobilkamera.
Nu vet jag att vi inte kommer ha så mycket tid över från de möten som är inplanerade och så men jag hoppas iaf vi kan hitta på lite roligt nu när hon ändå är här.
Vi ska även göra Pers potatisbakelser nu här nån dag när hon är här så hon får smaka dem, för dem är sådär syndigt goda.
Hoppas jag bara att pappa kan komma ner lite oxå..
Ska bli trevligt men vi behöver verkligen få tummen ur och städa lite extra här innan så inte hon blir rastlös och ska städa hela tiden, vill ju att hon ska umgås med mig när vi väl möts. För vem vet hur pass länge vi har kvar och jag vill spendera den tid jag får tillsammans med mamma tillsammans med henne och inte sitta och titta när hon drar runt här som ett yrväder och städar allting.
Förra gången var helt underbart, hon städade nästan inget alls och vi hittade på en massa roliga saker tillsammans. Åkte ut till Sydspetsen i Skoghall och kollade på naturen, åkte på affärer och vi umgicks. Blev så otroligt glad av att hon faktiskt ville umgås med mig oxå.
Ute på sydspetsen fotad med mobilkamera.
Nu vet jag att vi inte kommer ha så mycket tid över från de möten som är inplanerade och så men jag hoppas iaf vi kan hitta på lite roligt nu när hon ändå är här.
Vi ska även göra Pers potatisbakelser nu här nån dag när hon är här så hon får smaka dem, för dem är sådär syndigt goda.
Hoppas jag bara att pappa kan komma ner lite oxå..
Sugen
Har den senaste tiden varit så himla sugen på en El Fuego.
Det kan seriöst inte finnas godare pizza ( panpizza ) än denna. För den som inte vet så är El Fuego en underbar god panpizza som man kan köpa på Biteline i Sundsvall.
Fotad med mobilkamera, därav den dåliga kvalitén.
Men måste vänta till vintern då vi ska upp igen tills jag får en. Är ni i Sundsvall så rekomenderar jag er varmt att ta en sväng på Biteline och ta en panpizza eller testa deras tacobuffé.
Det kan seriöst inte finnas godare pizza ( panpizza ) än denna. För den som inte vet så är El Fuego en underbar god panpizza som man kan köpa på Biteline i Sundsvall.
Fotad med mobilkamera, därav den dåliga kvalitén.
Men måste vänta till vintern då vi ska upp igen tills jag får en. Är ni i Sundsvall så rekomenderar jag er varmt att ta en sväng på Biteline och ta en panpizza eller testa deras tacobuffé.
Sådära
Då var det gjort, vi har sagt ifrån lägenheten i Skoghall som vi var och kikade på i tisdags.
Vi kännde att vi itne riktigt vågade med risken som den medförde. Föreningen hade så dålig ekonomi att det var risk att dom gick i konkurs och då skulle vi förlora hela vår insats, men ska ju nämnas att lånet inte försvinner bara för det utan det ligger ju fortfarande kvar, och huset skulle bli en hyresrätt vilket innebär att hyrorna skulle höjas ännu mer och risken är ju att med räntan och amorteringen att det skulle bli ännu dyrare än vad vi har det idag.
Visst skulle det funka om Per fick jobb men vi vill ju inte vara fast i ett lån som vi inte kan lösa om det inte kommer inte någon större summa pengar. Det skulle ha förödande konsekvenser på möjligheten till lån för hus framöver. Även om det inte behöver bli så jätte dyrt så kommer vi inte undan behövet av lån även där. Lånet står helt på Pers pappa nu men vi skriver ju över det på oss så snart vi fixar fastjobb och ja att banken godkänner oss såklart.
Men vi ska fortsätta att kolla efter lägenheter och se vad vi hittar för något och se om vi möjligen ska se över lånet om vi ska gå högre, men vi får se helt enkelt.
Vi kännde att vi itne riktigt vågade med risken som den medförde. Föreningen hade så dålig ekonomi att det var risk att dom gick i konkurs och då skulle vi förlora hela vår insats, men ska ju nämnas att lånet inte försvinner bara för det utan det ligger ju fortfarande kvar, och huset skulle bli en hyresrätt vilket innebär att hyrorna skulle höjas ännu mer och risken är ju att med räntan och amorteringen att det skulle bli ännu dyrare än vad vi har det idag.
Visst skulle det funka om Per fick jobb men vi vill ju inte vara fast i ett lån som vi inte kan lösa om det inte kommer inte någon större summa pengar. Det skulle ha förödande konsekvenser på möjligheten till lån för hus framöver. Även om det inte behöver bli så jätte dyrt så kommer vi inte undan behövet av lån även där. Lånet står helt på Pers pappa nu men vi skriver ju över det på oss så snart vi fixar fastjobb och ja att banken godkänner oss såklart.
Men vi ska fortsätta att kolla efter lägenheter och se vad vi hittar för något och se om vi möjligen ska se över lånet om vi ska gå högre, men vi får se helt enkelt.
Kom att tänka på
Kring det inlägget som handlade om mina diagnoser och så att jag visst gärna förklarar hur det är och sådana saker så gott jag kan.
Det som är jobbigt när jag måste förklara för att man inte förstår bättre och när det egentligen inte finns något intresse i att förstå varför. Det är ju annat om personen ifråga vill lära sig och undrar hur det är istället för att vara dömmande som det många gånger blir.
Så självklart är det något som ni funderar över eller så så ska jag göra mitt bästa med att förklara och reda ut de frågor ni har kring detta. Allt kan väl inte jag heller förklara, men då hänvisar jag till sidor där det går att få information.
Kom på att jag kännde jag ville skriva lite om det igår när jag satt och chattade med en kompis lite om hur det är och så och varför inte jag kan jobba och sådant. Kan ju kanske vara bra att dela med sig med ännu fler så rekomenderar er att läsa länkarna i inlägget Turn Around.
Men som sagt så är det något ni undrar över så är det bara att fråga.
Det som är jobbigt när jag måste förklara för att man inte förstår bättre och när det egentligen inte finns något intresse i att förstå varför. Det är ju annat om personen ifråga vill lära sig och undrar hur det är istället för att vara dömmande som det många gånger blir.
Så självklart är det något som ni funderar över eller så så ska jag göra mitt bästa med att förklara och reda ut de frågor ni har kring detta. Allt kan väl inte jag heller förklara, men då hänvisar jag till sidor där det går att få information.
Kom på att jag kännde jag ville skriva lite om det igår när jag satt och chattade med en kompis lite om hur det är och så och varför inte jag kan jobba och sådant. Kan ju kanske vara bra att dela med sig med ännu fler så rekomenderar er att läsa länkarna i inlägget Turn Around.
Men som sagt så är det något ni undrar över så är det bara att fråga.
Tänka sig
Ibland kan allt välnda otroligt fort ändå.
Visst allt blir inte bra men bättre. Vet inte riktigt varför det gjrode sådan skillnad egentligen men det blev bättre.
Tillsammans med musiken som förgyller mitt liv så blev det medelandet en vändning, iaf för dagen.
Visst allt blir inte bra men bättre. Vet inte riktigt varför det gjrode sådan skillnad egentligen men det blev bättre.
Tillsammans med musiken som förgyller mitt liv så blev det medelandet en vändning, iaf för dagen.
Turn around
Är så himla trött på att folk inte förstår, råkar dagligen ut för funderingar kring varför tex inte jag jobbar och det är alltid lika pinsamt att försöka förklara varför.
Hur roligt är det att säga att man inte kan, vad jag förstår det som så visar jag väl ändå en ganska "normal" sida utåt och många har svårt att tro att jag har dom diagnoser jag har, men jag har levt med dessa hinder i hela mitt liv och därav oxå lärt mig hur och vad som förväntas utav mig.
Många verkar tro att med dessa diagnoser så innebär det ju att man är dum eller trögare än normalt, men man kan inte ha mer fel för det har inte med det att göra, samt att det är oftast raka motsatsen. De flesta har betydligt högre inteligens än vad som är normalt och så har även jag, vilket framgår ganska så tydligt ur min utredning där bland annat sådana test utfördes och jag ligger en braaaa bit över om man säger som så.
Är bara arbetsplatsen väl anpassad efter hur vi fungerar och så så är vi oftast otroligt bra arbetskraft, så länge man vet hur man ska motivera och hålla igång en. Finns ju ett företag som bara anställer folk som har jag har för mig autism eller liknande för dom har insett att dom är otroligt duktiga och har ju anpassat arbetsplatsen därefter.
Men tyvärr så finns det så mycket okunskap kring de flesta diagnoser att många misstolkar så många av ens handlingar och tankar. Märker som sagt dagligen hur otroligt oförstående hur folk kan vara och heller inget intresse i att lära sig, visst egentligen så är det ju dem som gör bort sig med sin ovilja att lära eller förstå.
Sedan finns det ju dem som har hört något om det någonstans och tror på blodigaste allvar att så är fallet, kan vara allt från att man är helt mentalt borta till att man egentligen itne alls har några problem till ja vafan för löjlig ursäkt som helst för att slippa hantera det hela allvarligt.
Men oavsett så är det krävande att gång på gång måsta förklara om allting bland annat..
Kolla till att börja med in Attentions hemsida där finns det en del information att läsa
Sedan är det bra information även här om de diagnoser jag har.
- Touretts Syndrom
- ADD ( står om ADHD där men ta hyper och lite sådant så är dom nästan lika, ska jag förklara det lite mer så fråga )
- Autism liknande tillstånd ( Jag har itne riktigt asperger men nästan så det är informationen där som passar )
Det är lite information iaf och det varierar självklart från person till person, man ska tänka på att nästan alla diagnoser skiljer sig från individ till individ. Dock är grunderna ungefär desamma. Men läs på innan ni får för er saker som jag märkt att många verkar göra, de flesta vänner verkar tack och lov som de förstår.
Hur roligt är det att säga att man inte kan, vad jag förstår det som så visar jag väl ändå en ganska "normal" sida utåt och många har svårt att tro att jag har dom diagnoser jag har, men jag har levt med dessa hinder i hela mitt liv och därav oxå lärt mig hur och vad som förväntas utav mig.
Många verkar tro att med dessa diagnoser så innebär det ju att man är dum eller trögare än normalt, men man kan inte ha mer fel för det har inte med det att göra, samt att det är oftast raka motsatsen. De flesta har betydligt högre inteligens än vad som är normalt och så har även jag, vilket framgår ganska så tydligt ur min utredning där bland annat sådana test utfördes och jag ligger en braaaa bit över om man säger som så.
Är bara arbetsplatsen väl anpassad efter hur vi fungerar och så så är vi oftast otroligt bra arbetskraft, så länge man vet hur man ska motivera och hålla igång en. Finns ju ett företag som bara anställer folk som har jag har för mig autism eller liknande för dom har insett att dom är otroligt duktiga och har ju anpassat arbetsplatsen därefter.
Men tyvärr så finns det så mycket okunskap kring de flesta diagnoser att många misstolkar så många av ens handlingar och tankar. Märker som sagt dagligen hur otroligt oförstående hur folk kan vara och heller inget intresse i att lära sig, visst egentligen så är det ju dem som gör bort sig med sin ovilja att lära eller förstå.
Sedan finns det ju dem som har hört något om det någonstans och tror på blodigaste allvar att så är fallet, kan vara allt från att man är helt mentalt borta till att man egentligen itne alls har några problem till ja vafan för löjlig ursäkt som helst för att slippa hantera det hela allvarligt.
Men oavsett så är det krävande att gång på gång måsta förklara om allting bland annat..
Kolla till att börja med in Attentions hemsida där finns det en del information att läsa
Sedan är det bra information även här om de diagnoser jag har.
- Touretts Syndrom
- ADD ( står om ADHD där men ta hyper och lite sådant så är dom nästan lika, ska jag förklara det lite mer så fråga )
- Autism liknande tillstånd ( Jag har itne riktigt asperger men nästan så det är informationen där som passar )
Det är lite information iaf och det varierar självklart från person till person, man ska tänka på att nästan alla diagnoser skiljer sig från individ till individ. Dock är grunderna ungefär desamma. Men läs på innan ni får för er saker som jag märkt att många verkar göra, de flesta vänner verkar tack och lov som de förstår.
Kan du köra ett tag?
Känns som man skulle ja behlva hjälp vid rodret eller vad man ska säga för det känns som det är på tok för tungt och det hela tiden ändrar riktning åt fel håll.
Det är klart det finns bra saker i mitt liv oxå, absolut inte att glömma dem. Men det är mycket jobbigt oxå.
Min kamera vet jag inte hur länge till den håller sig vid liv. Det verkar gå snabbare och snabbare att den blir värre och värre och mer och mer med skit som krånglar. Så snart är jag väl utan kamera om jag har riktig otur, hur i helsike ska jag kunna ta mig vidare eller ens behålla det jag nått nu inom foto?
Visst jag är väl inte direkt välkännd ännu men folk börjar veta lite mer vem jag är och jag är påväg uppåt, jag vill inte förlora det, för det är ju trotts allt det som i slutanändan ska ge inkomst.
Sedan känns det som diagnoserna jag har ställer till mer och mer och att det är ganska få som verkligen förstår vad de innebär, jag menar jag vet själv hur otroligt mycket diverse saker med dem låter som ursäkter till att man itne städar elelr liknande så mycket som man skulle behöva. MEN JAG KAN INTE HJÄLPA DET, är ju inte så att det är underbart att bo i den här skiten precis och kunde jag så skulle jag göra något åt det.
Jag har ju inte laglig rätt till diverse hjälp för att diagnoserna underlättar i livet direkt. Vet hur otroligt det låter och hur lat man kan tyckas vara, men det har inte med det att göra. Utan det handlar om funktionshinder som försvårar livet maximalt, klart livet är svårt för alla men testa att försvåra det 3 ggr extra och försök sedan ( om ens det räcker ) så får ni se hur otroligt roligt det är att måsta förklara sig hela tiden dessutom.
Jag är glad att vi har några vänner iaf som förstår hur otroligt svårt det faktiskt är.
På detta ser det ut som jag har en bipolär sjukdom oxå ( dvs typ manodepression eller liknande ), som om det itne räckte med det jag hade.
Lägenheten skulle ju bli en bra början på ett mer fungerande liv.. men nej.. antagligen så kan vi inte ta den.
Det är klart det finns bra saker i mitt liv oxå, absolut inte att glömma dem. Men det är mycket jobbigt oxå.
Min kamera vet jag inte hur länge till den håller sig vid liv. Det verkar gå snabbare och snabbare att den blir värre och värre och mer och mer med skit som krånglar. Så snart är jag väl utan kamera om jag har riktig otur, hur i helsike ska jag kunna ta mig vidare eller ens behålla det jag nått nu inom foto?
Visst jag är väl inte direkt välkännd ännu men folk börjar veta lite mer vem jag är och jag är påväg uppåt, jag vill inte förlora det, för det är ju trotts allt det som i slutanändan ska ge inkomst.
Sedan känns det som diagnoserna jag har ställer till mer och mer och att det är ganska få som verkligen förstår vad de innebär, jag menar jag vet själv hur otroligt mycket diverse saker med dem låter som ursäkter till att man itne städar elelr liknande så mycket som man skulle behöva. MEN JAG KAN INTE HJÄLPA DET, är ju inte så att det är underbart att bo i den här skiten precis och kunde jag så skulle jag göra något åt det.
Jag har ju inte laglig rätt till diverse hjälp för att diagnoserna underlättar i livet direkt. Vet hur otroligt det låter och hur lat man kan tyckas vara, men det har inte med det att göra. Utan det handlar om funktionshinder som försvårar livet maximalt, klart livet är svårt för alla men testa att försvåra det 3 ggr extra och försök sedan ( om ens det räcker ) så får ni se hur otroligt roligt det är att måsta förklara sig hela tiden dessutom.
Jag är glad att vi har några vänner iaf som förstår hur otroligt svårt det faktiskt är.
På detta ser det ut som jag har en bipolär sjukdom oxå ( dvs typ manodepression eller liknande ), som om det itne räckte med det jag hade.
Lägenheten skulle ju bli en bra början på ett mer fungerande liv.. men nej.. antagligen så kan vi inte ta den.
En längtan
Längtar som en tok tills imorron men samtidigt är jag rädd även om ett hopp lyser igenom mörkret, tänk om vi inte kan ta den här lägenheten..
Men imorgon är det visning av lägenheten och vi ska komma dit väl förberedda med mått av sängen och bänkdiskmaskinen, men samtidigt ha med så vi kan mäta vissa utrymmer väl där. Funderar på om vi ägen ska ha med oss kameran för att fotografera från vår synvinkel.
Imorgon så börjar även Per på praktiken, som det faktiskt finns möjlighet att det leder till jobb. Känns ju skönt att det händer något där men samtidigt så saknar jag honom så himla mycket under dagarna och jag har sånna svårigheter med att somna på kvällen och han behöver ju lägga sig tidigare, vi får väl se hur det går.
Kommer väl iaf lite om hur det gått imorgon antar jag..
Men imorgon är det visning av lägenheten och vi ska komma dit väl förberedda med mått av sängen och bänkdiskmaskinen, men samtidigt ha med så vi kan mäta vissa utrymmer väl där. Funderar på om vi ägen ska ha med oss kameran för att fotografera från vår synvinkel.
Imorgon så börjar även Per på praktiken, som det faktiskt finns möjlighet att det leder till jobb. Känns ju skönt att det händer något där men samtidigt så saknar jag honom så himla mycket under dagarna och jag har sånna svårigheter med att somna på kvällen och han behöver ju lägga sig tidigare, vi får väl se hur det går.
Kommer väl iaf lite om hur det gått imorgon antar jag..
Det Brinner
Eller rättare sagt brann det i en bil här utanför på parkeringen i en grannes bil.
Vips sa det bara så stod den i höga lågor, märkte hur himla ljust det blev ute så gick och kollade och märkte att det brann.
Nästan för nära för att vara verkligt känndes det som. Per sprang ut med vår 6 kilos pulversläckare och hjälpte några andra grannar att försöka släcka, men det var detsamma egentligen för det gjorde ingen som helst skillnad.
Efter en liten stund så kom brandbilen och då gick det betydligt snabbare att få det släckt. Nu har precis bärgningsbilen varit här och tagit bort bilen.
Det var spännande men tycker synd om dem det hände. Jag hoppas dom har en bra försäkring.
Vips sa det bara så stod den i höga lågor, märkte hur himla ljust det blev ute så gick och kollade och märkte att det brann.
Nästan för nära för att vara verkligt känndes det som. Per sprang ut med vår 6 kilos pulversläckare och hjälpte några andra grannar att försöka släcka, men det var detsamma egentligen för det gjorde ingen som helst skillnad.
Efter en liten stund så kom brandbilen och då gick det betydligt snabbare att få det släckt. Nu har precis bärgningsbilen varit här och tagit bort bilen.
Det var spännande men tycker synd om dem det hände. Jag hoppas dom har en bra försäkring.
Godmorgon
Vill så gärna att det ska bli tisdag någongång så vi kan komma iväg och få kolla på lägenheten, kan inte beskriva vad jag längtar och hur mycket jag hoppas på den.
Hatar mig själv lite för att jag hoppas så mycket på den, visst finns det kvar där baki att den inte är vår ännu och inte säker på att den blir de heller, men samtidigt så kan jag inte hejda mig från att planera, det är ju bland det bästa jag vet. Eller ja jag älskar det iaf.
Har kommit upp med ideer hur vi ska inreda och hur vi ska göra om lite för att det ska passa oss och sådana planer jag har för uteplatserna. Men vi får väl först och främst se om det ens är något att ha den där lägenheten, för som fotograf speciellt så förstår man ju hur OTROLIGT mycket rätt vinkel kan göra med bilderna.
Iförrgår kom min älsklings grafikkort ( det första var ju trasigt ) men visade sig att det antagligen är fel på processorn eller möjligen moderkortet för det är fortfarande problem, inte samma sort men problem. Samtidigt i den ordern så kom min reflexskärm och mitt stativ, som var så vidrigt billiga att det gick bara inte att tacka nej till dem.
Så nu tack vare mitt stativ så håller jag på att testar HDR foto lite, men får inte riktigt till det. Men ska fortsätta testa för jag ska få det att funka för det är såååååå äckligt snyggt. Jag hoppas bara att kameran håller, för den visar tecken på att vilja ge upp snart. Den är suddig i skärpan, den glappar ibland i batterihållaren, den reagerar itne alltid när jag trycker på avtryckarknappen, samt att den slår av sig lite som den själv vill ibland. Men ja.. jag får väl klara mig med den så länge.. Men det är ju inge höjdare för självförtroendet att konsant måsta förklara varför bilderna blir som de blir och göra modeller besvikna för att kvaliten suger och återigen.. måste förklara varför och försöka förklara att det inte är mitt fel utan kamerans.. pinsamt är vad det är.
En vacker HDR av Karakuji
Men ja den får en ju ändå att känna sig ganska värdelös.. men ja vad säger man.. det borde jag väl vara van med vid det här laget och ja egentligen.. vad säger att jag inte är det och att folk bara säer fina saker för att vara snäll med mig?
Hatar mig själv lite för att jag hoppas så mycket på den, visst finns det kvar där baki att den inte är vår ännu och inte säker på att den blir de heller, men samtidigt så kan jag inte hejda mig från att planera, det är ju bland det bästa jag vet. Eller ja jag älskar det iaf.
Har kommit upp med ideer hur vi ska inreda och hur vi ska göra om lite för att det ska passa oss och sådana planer jag har för uteplatserna. Men vi får väl först och främst se om det ens är något att ha den där lägenheten, för som fotograf speciellt så förstår man ju hur OTROLIGT mycket rätt vinkel kan göra med bilderna.
Iförrgår kom min älsklings grafikkort ( det första var ju trasigt ) men visade sig att det antagligen är fel på processorn eller möjligen moderkortet för det är fortfarande problem, inte samma sort men problem. Samtidigt i den ordern så kom min reflexskärm och mitt stativ, som var så vidrigt billiga att det gick bara inte att tacka nej till dem.
Så nu tack vare mitt stativ så håller jag på att testar HDR foto lite, men får inte riktigt till det. Men ska fortsätta testa för jag ska få det att funka för det är såååååå äckligt snyggt. Jag hoppas bara att kameran håller, för den visar tecken på att vilja ge upp snart. Den är suddig i skärpan, den glappar ibland i batterihållaren, den reagerar itne alltid när jag trycker på avtryckarknappen, samt att den slår av sig lite som den själv vill ibland. Men ja.. jag får väl klara mig med den så länge.. Men det är ju inge höjdare för självförtroendet att konsant måsta förklara varför bilderna blir som de blir och göra modeller besvikna för att kvaliten suger och återigen.. måste förklara varför och försöka förklara att det inte är mitt fel utan kamerans.. pinsamt är vad det är.
En vacker HDR av Karakuji
Men ja den får en ju ändå att känna sig ganska värdelös.. men ja vad säger man.. det borde jag väl vara van med vid det här laget och ja egentligen.. vad säger att jag inte är det och att folk bara säer fina saker för att vara snäll med mig?
Banken svarar
Idag var vi tillsammans med Pers pappa, Leif, inne i Skoghall på banken där och ansökte om lånelöfte.
Banken svarade till vår lycka ja, så vi har nu ett lånelöfte och kan därmed bjuda på lägenheten som vi hittat, sedan om vi får den är ju en annan femma. Men vi hoppas och det känns så mycket lättare nu. Vi har iaf möjligheten att vara med och bjuda och vi har möjligheten att slåss för den, till en viss nivå.
Sedan om vi går så högt som vi har fått lånelöftet vet vi inte riktigt, beror ju på hur det känns där och så men lite över det dom begär kan vi allt gå skulle jag tro.
Men att vara hård och stå på sig om någon bjur över är ju en helt annan sak, jag är lite dålig på det.. speciellt då det är något jag så gärna vill ha. Kan lätt bli lite ivrig och jag är rädd för att det syns väldigt väl dessutom.
Vi var förbi och kikade utvändigt på den idag och den ser riktigt bra ut och området var riktigt lockande och nära till fina promenad områden och liknande och det bästa av allt är att den inte har någon trapp till utgången så jag kan gå ut med hunden. Den som undrar varför jag inte kan det idag, ja svaret på den frågan är att jag har fortfarande problem med mitt ben och Loke har problem med sina knän vilket gör att jag klarar inte av att bära honom ner för trappen när han ska ut. Och det är verkligen inte bra om han går nerför själv då det kan skada knäna hans yttligare.
Jag hoppas på denna lägenheten.
Banken
På Torsdag ska vi till banken och se om vi kan få ett lånelöfte.
Så håll tummarna på att det går vägen, Pers pappa ska stå som medsökande ( dvs borgenär ).
Jag hoppas verkligen att detta går...
Så håll tummarna på att det går vägen, Pers pappa ska stå som medsökande ( dvs borgenär ).
Jag hoppas verkligen att detta går...
Överklagan
För ungefär en vecka sedan så tog dom upp min överklagan i rätten, min överklagan om aktivitetsersättning, dessvärre kunde dom inte ge något besked över telefon så får inte vet hur det gått riktigt ännu.
Dock får jag och även mor en känsla av att det blir avslag.
Förstår verkligen inte hur eller varför dom gör så?
Men ska väl ine ta ut vare sig seger eller förlust iförskott, men ja får nog ändå ställa in mig på att bli besviken..
Tänk om
Tänker ganska ofta på om man skulle vinna stora summor med pengar, vad man skulle göra och hur det skulle kunna bli..
Det faschinerar mig väldigt mycket just hur fort livet kan fändras, både till det sämre och till det bättre såklart. Men hur otroligt stor skillnad det kan bli på loppet av några få sekunder. Man sitter där och skrapar ( till exempel ) och man får som vanligt när man skrapar en lott 2 likadana av samma väldigt höga summa, något som även om man vet att det är för bra för att vara sant och det inte är något som händer en själv får pulsen att stiga och det ofrivilliga hoppet nästan skjuta i göjden när tanken slår en: "kan det var möjligt? Kan det vara så att det äntligen kanske är min tur? " Men så är ju självklart så gott som aldrig fallet.
Men tänk om den 3e av samma summa dyker upp..
Chocken och glädjen av att det äntligen hänt, samtidigt som man inte riktigt fattar att det faktiskt är sant. Visst jag blir jävligt glad bara jag vinner något, för vinna är kul så är det bara, sedan vad brukar inte vara så viktigt. Men känslan av att vinna är kanske inte oslagbar men den är himla stor.
Har suttit och drömt många gånger tillsammans med Per ( även om det inte varit helt friviiligt alltid från hans sida ) om att vinna drömvinsten tex. Den är på bisarrt höga summor, nästan så det är löjligt mycket. Men dom brukar kunna ligga runt 100 miljoner iaf har jag märkt.
Tänk vad man skulle kunna göra för de pengarna, som ni kanske förstår så har jag redan en plan, ifall man skulle drabbas av en sådan vinst menar jag. Nej men skämt och sido, jag tycker det är kul att planera och drömma om sådant, om lycka och möjligheter.
Pengar i sig ger inte lycka men det är klart dom kan vara en stor hjälp när dom infinner sig, avsaknad av pengar är ju inget som direkt skänker en lycka det heller om man ska vara helt ärlig.
Men skulle vi vinna 100 miljoner så har vi sagt som så att vi ja..
- Först och främst ska köpa och rusta upp gården som vi så länge drömt om och trånat efter.
- Efter det så skulle vi sätta in på ett spärrat konto på banken som betalar ut ca 20 000 kronor i månaden åt oss båda i ungefär 75 år, så har vi en stadig inkomst livet ut sedan och kan fokusera på det vi vill göra och inte oroa oss för att bli inkomstlösa.
- Därefter så kommer familjen, som jag anser är en självklarhet att man delar med. De som tagit sig tid, lyssnar och försökt att lära känna oss och varit trevliga mot oss är ju dom som vi delar med oss till. Sedan finns det ju såklart dem som inte gjort sig det minsta förtjänta utav något alls.
- Barnen i familjen som inte är myndiga ännu starar vi sparkonton åt som är spärrade tills de fyller 25 år och kan inte kommas åt av någon innan den åldern är uppnådd.
- Efter familjen kommer ju givetvis våra vänner, de som är riktiga vänner är även dem en självklarhet att dom ska delas med.
- Vänners barn har vi även dem sagt att dom startar vi oxå sparkonton åt på samma sätt som för dem i familjen, så även dem har en trygg ekonomisk framtid. Sedan vad dom gör för pengarna när dom uppnått åldern är ju deras val såklart.
- Efter detta så startar vi upp 3 sparkonton som är för våra egna framtida barn, även dessa spärrade tills de är 25 år Varav 3 konton är just för att vi ska vara säkra på att ifall det blir fler barn än räknat så finns det iaf ett konto extra, då vi bara vill ha 2 barn.
- Sedan så lägger vi självklart upp ett varsitt backup konto ifall något skulle gå på tok eller hända och även ett för gården ifall att något skulle gå sönder eller liknande.
- Efter detta så är det att shoppa lös lite och köpa lite olika onödiga saker och såklart en massa massa fotoutrustning.
- Sedan så när vi gjort det och lekt av oss lite och sådant så ska vi skänka pengar till organtiationer som vi tror på och vill stötta.
Finns säkert mer oxå men det är iaf det vi tänkt ut, sedan om det någonsin kommer inträffa är ju en helt annan femma, men hoppas kan man ju alltid göra. Men så länge vi inte spelar så är det ju ganska säkert på att det inte händer något.
Vad skulle ni göra?
Det faschinerar mig väldigt mycket just hur fort livet kan fändras, både till det sämre och till det bättre såklart. Men hur otroligt stor skillnad det kan bli på loppet av några få sekunder. Man sitter där och skrapar ( till exempel ) och man får som vanligt när man skrapar en lott 2 likadana av samma väldigt höga summa, något som även om man vet att det är för bra för att vara sant och det inte är något som händer en själv får pulsen att stiga och det ofrivilliga hoppet nästan skjuta i göjden när tanken slår en: "kan det var möjligt? Kan det vara så att det äntligen kanske är min tur? " Men så är ju självklart så gott som aldrig fallet.
Men tänk om den 3e av samma summa dyker upp..
Chocken och glädjen av att det äntligen hänt, samtidigt som man inte riktigt fattar att det faktiskt är sant. Visst jag blir jävligt glad bara jag vinner något, för vinna är kul så är det bara, sedan vad brukar inte vara så viktigt. Men känslan av att vinna är kanske inte oslagbar men den är himla stor.
Har suttit och drömt många gånger tillsammans med Per ( även om det inte varit helt friviiligt alltid från hans sida ) om att vinna drömvinsten tex. Den är på bisarrt höga summor, nästan så det är löjligt mycket. Men dom brukar kunna ligga runt 100 miljoner iaf har jag märkt.
Tänk vad man skulle kunna göra för de pengarna, som ni kanske förstår så har jag redan en plan, ifall man skulle drabbas av en sådan vinst menar jag. Nej men skämt och sido, jag tycker det är kul att planera och drömma om sådant, om lycka och möjligheter.
Pengar i sig ger inte lycka men det är klart dom kan vara en stor hjälp när dom infinner sig, avsaknad av pengar är ju inget som direkt skänker en lycka det heller om man ska vara helt ärlig.
Men skulle vi vinna 100 miljoner så har vi sagt som så att vi ja..
- Först och främst ska köpa och rusta upp gården som vi så länge drömt om och trånat efter.
- Efter det så skulle vi sätta in på ett spärrat konto på banken som betalar ut ca 20 000 kronor i månaden åt oss båda i ungefär 75 år, så har vi en stadig inkomst livet ut sedan och kan fokusera på det vi vill göra och inte oroa oss för att bli inkomstlösa.
- Därefter så kommer familjen, som jag anser är en självklarhet att man delar med. De som tagit sig tid, lyssnar och försökt att lära känna oss och varit trevliga mot oss är ju dom som vi delar med oss till. Sedan finns det ju såklart dem som inte gjort sig det minsta förtjänta utav något alls.
- Barnen i familjen som inte är myndiga ännu starar vi sparkonton åt som är spärrade tills de fyller 25 år och kan inte kommas åt av någon innan den åldern är uppnådd.
- Efter familjen kommer ju givetvis våra vänner, de som är riktiga vänner är även dem en självklarhet att dom ska delas med.
- Vänners barn har vi även dem sagt att dom startar vi oxå sparkonton åt på samma sätt som för dem i familjen, så även dem har en trygg ekonomisk framtid. Sedan vad dom gör för pengarna när dom uppnått åldern är ju deras val såklart.
- Efter detta så startar vi upp 3 sparkonton som är för våra egna framtida barn, även dessa spärrade tills de är 25 år Varav 3 konton är just för att vi ska vara säkra på att ifall det blir fler barn än räknat så finns det iaf ett konto extra, då vi bara vill ha 2 barn.
- Sedan så lägger vi självklart upp ett varsitt backup konto ifall något skulle gå på tok eller hända och även ett för gården ifall att något skulle gå sönder eller liknande.
- Efter detta så är det att shoppa lös lite och köpa lite olika onödiga saker och såklart en massa massa fotoutrustning.
- Sedan så när vi gjort det och lekt av oss lite och sådant så ska vi skänka pengar till organtiationer som vi tror på och vill stötta.
Finns säkert mer oxå men det är iaf det vi tänkt ut, sedan om det någonsin kommer inträffa är ju en helt annan femma, men hoppas kan man ju alltid göra. Men så länge vi inte spelar så är det ju ganska säkert på att det inte händer något.
Vad skulle ni göra?
Hjälp?
Tänk så skönt det skulle vara om man inte behövde be om ekonomisk hjälp hela tiden utan kunde stå helt själv.
Tänker nu givetvis på lån till ett boende, som idag så måste vi be om hjälp då vi inte har den inkomst som krävs. Fan va less jag blir.. hatar att måsta fråga hela tiden och att måsta tigga och be..
Vill ju så gärna klara oss själva..
Fan, tänk om vi kunde få köpa den här lägenheten.. den är ju verkligen perfekt för oss.. Men hur mycket jag än önskar och hoppas så är jag rätt säker på att vi är fast här.. Alltså visst så lägenheten är ju jätte fin och det är ju inte helt pjåkigt område med nära till köpcentra och även bra nära in till centrum, men för oss så är den inte så bra.. jag mår inge bra här och får nästan panik av att sitta inspärrad här..
Bah..
Tänker nu givetvis på lån till ett boende, som idag så måste vi be om hjälp då vi inte har den inkomst som krävs. Fan va less jag blir.. hatar att måsta fråga hela tiden och att måsta tigga och be..
Vill ju så gärna klara oss själva..
Fan, tänk om vi kunde få köpa den här lägenheten.. den är ju verkligen perfekt för oss.. Men hur mycket jag än önskar och hoppas så är jag rätt säker på att vi är fast här.. Alltså visst så lägenheten är ju jätte fin och det är ju inte helt pjåkigt område med nära till köpcentra och även bra nära in till centrum, men för oss så är den inte så bra.. jag mår inge bra här och får nästan panik av att sitta inspärrad här..
Bah..
Lägenhet
Som de flesta nog vet vid det här laget har vi hållit på att kolla på lägenheter, braaaa länge, detta är då främst ute i Skoghall eftersom vi längtar tillbaka dit ut så pass mycket och vi båda mår så himla mycket bättre där. Är liksom lite lugnare..
Iaf så har vi hittat en helt perfekt lägenhet som är så obeskrivligt.. ja perfekt för oss. Nu är det ju så att vi inte har jobb själva ännu och inget kapital direkt så därför måste det ju lånas, men av banken blir det ju inte då vi inte har jobb om nu inte våra föräldrar vill gå i borgen för oss.
Har än så länge bara pratat med mamma om det och hon tror inte dom kommer godkänna henne, men vad jag tolkade det som så var hon iaf beredd på ett försök och att ställa upp om dom skulle godkänna henne. Men vi ska även höra med fler av våra föräldrar just för att det ska vara så många med som möjligt.
Det är en 2a med en boyta på 53 kvm och förråd på 7 kvm. Vad säger man, den är perfekt för oss och den ser även jätte fräsch ut. Jag hoppas det går och att vi får.
Seg dag
Dagen kan jag verkligen inte kalla produktiv, inte det minsta.
Har mest suttit framför datorn och inte gjort något vettigt alls, vilket leder till att jag får jätte prestationsånger vilket i sin tur leder till att jag blir hyper stressad och mår dåligt över att jag inte når de mål jag vill nå inom den tid jag önskar.
Men det känns skönt att vi iaf skaffat en liten reflexskärm och ett stativ, något som visat sig vara betydligt större behov av än vad jag trott, men nu är det problemet löst och den kommer tillsammans med Pers nya grafikkort. För den som inte vet så blev vi tvugna att byta grafikkort åt Per då hans visade sig vara trasigt.
Ska bli skönt att kunna utveckla fotandet lite iaf, även om kameran inte pallar med nå länge till. Den har börjat visa vilja på att lägga av, den tar inte alltid foton när jag trycker på avtryckaren, tror batterigrejen är glapp, den är oskarp och ja lite till. Men har jag tur så får jag endera lite pengar snart eller möjligheten att låna utav far.
Men nu ska jag ta och se Dexter.
Har mest suttit framför datorn och inte gjort något vettigt alls, vilket leder till att jag får jätte prestationsånger vilket i sin tur leder till att jag blir hyper stressad och mår dåligt över att jag inte når de mål jag vill nå inom den tid jag önskar.
Men det känns skönt att vi iaf skaffat en liten reflexskärm och ett stativ, något som visat sig vara betydligt större behov av än vad jag trott, men nu är det problemet löst och den kommer tillsammans med Pers nya grafikkort. För den som inte vet så blev vi tvugna att byta grafikkort åt Per då hans visade sig vara trasigt.
Ska bli skönt att kunna utveckla fotandet lite iaf, även om kameran inte pallar med nå länge till. Den har börjat visa vilja på att lägga av, den tar inte alltid foton när jag trycker på avtryckaren, tror batterigrejen är glapp, den är oskarp och ja lite till. Men har jag tur så får jag endera lite pengar snart eller möjligheten att låna utav far.
Men nu ska jag ta och se Dexter.
Evelina Hassel
Vill bara upplysa folk om att jag snart kommer att heta Evelina Hassel och inte Evelina Eklund som jag gör idag.
Mitt efternamn kommer finnas kvar men som mellannamn istället och Hassel kommer bli mitt nya efternamn, taget efter min man såklart.
Nu är det ju visserligen 5 år sedan vi gifte oss men tyckte det var högtid att ta tag i det.
Så kom ihåg att jag snart heter Hassel ( så länge inte skatteverket har några invädningar dvs ).
Mitt efternamn kommer finnas kvar men som mellannamn istället och Hassel kommer bli mitt nya efternamn, taget efter min man såklart.
Nu är det ju visserligen 5 år sedan vi gifte oss men tyckte det var högtid att ta tag i det.
Så kom ihåg att jag snart heter Hassel ( så länge inte skatteverket har några invädningar dvs ).
Mina kläder
Idag kom förresten kläderna som jag hade beställt, det mesta satt jätte bra utom linnet som var liiiite stort. Men är nöjd.
Var många skönt kläder och riktigt fina och känns som jag kan må bra i dem och inte försöka gömma mig i dem, vilket är jäkligt skönt för en gångs skull.
Bilder kommer lite senare på mig i dem, på mors önskan.
Var många skönt kläder och riktigt fina och känns som jag kan må bra i dem och inte försöka gömma mig i dem, vilket är jäkligt skönt för en gångs skull.
Bilder kommer lite senare på mig i dem, på mors önskan.
Idag
Tror trotts vissa mindre roliga saker under dagens lopp att den ändå varit god för min älskade snos.
Är jävligt sur på hans far att han inte ens hört av sig, vilket innebär att han helt glömt bort att hans son fyller år idag. Tom brorsans hans kom ihåg och tom ringde, jaja vi får väl se om han hör av sig något imorgon och ber om ursäkt.
Men dagen började med att han fick ett kuvär av far med en gåva i och sedan även av min mor, efter ett tag ringde även hans mamma och skulle grattulera.
Frammåt eftermiddagen så kom Joppe över och hade en jätte fin present till Per, en stor skärbräda som han länge önskat sig. Dock kunde inte Joppe stanna nå länge då han skulle iväg själv på middag, förståeligt men synd.
Ännu ett tag senare så kom Anna och Peter över med en jätte fin Warhammer figur åt Per som han oxå önskat sig. Vi satt och pratade bra länge och fikade lite efter att vi fixat en glasstårta. Dom gick här ganska nyligen. Men vi hade mycket trevligt iaf och det var kul att ha dem över här.
Så tror att det varit en bra dag för min älskling idag och han ser då lite nöjd ut, om än något besviken på sin far..
Är jävligt sur på hans far att han inte ens hört av sig, vilket innebär att han helt glömt bort att hans son fyller år idag. Tom brorsans hans kom ihåg och tom ringde, jaja vi får väl se om han hör av sig något imorgon och ber om ursäkt.
Men dagen började med att han fick ett kuvär av far med en gåva i och sedan även av min mor, efter ett tag ringde även hans mamma och skulle grattulera.
Frammåt eftermiddagen så kom Joppe över och hade en jätte fin present till Per, en stor skärbräda som han länge önskat sig. Dock kunde inte Joppe stanna nå länge då han skulle iväg själv på middag, förståeligt men synd.
Ännu ett tag senare så kom Anna och Peter över med en jätte fin Warhammer figur åt Per som han oxå önskat sig. Vi satt och pratade bra länge och fikade lite efter att vi fixat en glasstårta. Dom gick här ganska nyligen. Men vi hade mycket trevligt iaf och det var kul att ha dem över här.
Så tror att det varit en bra dag för min älskling idag och han ser då lite nöjd ut, om än något besviken på sin far..
Senaste
Jag har ju varit lite seg på att skriva den senaste tiden och tänkte därför fylla in lite i vad som händer runt omkring oss.
Det var en hel del fotandes förra veckan och det hände väldigt mycket, som bröllop och solsting m.m. Missade visserligen rollspel på lördagen då jag verkligen inte orkade med samt hade en del att jobba med här hemma. Men Anna var så snäll och kom över så vi satt och snackade hela natten om ditten och datten, himla trevligt var det iaf.
Vi kom överens om att jag ska fota dem lite denna vecka, imorgon för att vara mer exakt, skulle egentligen varit i tisdags men vädret svek.
Var tänkt att fota Lotta igen igår men även då svek vädret så det är framskjutet till nästa vecka istället.
Per var och målade warhammer hos Peter igår och sedan så kom dom hit och vi gjorde karaktärer till ett rollspel som vi kanske ska spela till helgen.
Annars så har jag mest jobbat med bilder, hemsidan och dolat med växterna och djuren här hemma.
Joppe och Pauline har blivit med katter och riktigt söta ena så vi vill grattulera dem.
Förövrigt har jag äntligen vågat tagit tag i namnbytet, jag menar jag är ju trotts allt gift. Så nu har jag skickat iväg blanketten för namnbyte och kommer att heta Evelina Eklund-Hassel härefter, mitt efternamn kommer ju att bli Hassel men behåller Eklund som ett mellannamn. Men detta innebär att jag måste ändra alla kort och sådant samt lära mig en ny signatur.. så snart kommer jag att vara fru Evelina Hassel, känns bra men konstigt..
Hemsida
Har äntligen fått tummen ur och börjat jobba ordentligt på mamma och Götes hemsida, som jag lovat göra åt dem redan innan sommaren.
Visserligen inte skaffat något ställe att ha den på ännu och all fakta har jag heller inte fått, men känner att jag iaf vill ha grunden klar så det bara är att jobba vidare på sedan. Men känner faktiskt att jag börjar bli riktigt nöjd, dock är det vissa saker jag fortfarande försöker klura ut hur jag ska göra.
Loggan jag gjort åt dem.
Inte helt säker på färgvalet heller men ja det blir ju upp till mor o göte att avgöra om det passar dem eller inte.
Den kommer att ligga på www.Norellslantbruk.com sedan, antagligen.
Visserligen inte skaffat något ställe att ha den på ännu och all fakta har jag heller inte fått, men känner att jag iaf vill ha grunden klar så det bara är att jobba vidare på sedan. Men känner faktiskt att jag börjar bli riktigt nöjd, dock är det vissa saker jag fortfarande försöker klura ut hur jag ska göra.
Loggan jag gjort åt dem.
Inte helt säker på färgvalet heller men ja det blir ju upp till mor o göte att avgöra om det passar dem eller inte.
Den kommer att ligga på www.Norellslantbruk.com sedan, antagligen.
Grattis
Idag fyller min älskade man, Per Hassel, år. Hela 24 blir han tom, dessvärre blir det väl inte någe mycket till firade som jag kanske skulle önska honom, men han är rätt glad ändå.
Önskar jag kunde ge honom allt han önskar sig, men vem vet.. någon dag kasnke jag kan, iaf lite.
Bröllop
Idag gifter sig några av våra vänner, Peter och Anna. Ska bli himla kul att få komma dit och lyckönska dem.
Idag sov Björn hos oss, men han har redan gett sig av på sin motorcyckel för att göra sig iordning där borta vid kyrkan, inte så kul å ha finkläderna under skinnstället precis. Det var trevligt, vi satt och snackade en massa igår och han o Per satt och testade lite olika drinkar och drack lite öl.
Men idag är det Anna o Peters stora dag, jag hoppas att allt flyter på bra för dem och det blir någolunda som de hoppas iaf. Vi är iaf väldigt glada för deras skull och tycker dem passar mycket bra ihop.
Grattis till er!
Idag sov Björn hos oss, men han har redan gett sig av på sin motorcyckel för att göra sig iordning där borta vid kyrkan, inte så kul å ha finkläderna under skinnstället precis. Det var trevligt, vi satt och snackade en massa igår och han o Per satt och testade lite olika drinkar och drack lite öl.
Men idag är det Anna o Peters stora dag, jag hoppas att allt flyter på bra för dem och det blir någolunda som de hoppas iaf. Vi är iaf väldigt glada för deras skull och tycker dem passar mycket bra ihop.
Grattis till er!
