Life Of Eve

Ja som nog kanske några märker så kunde jag inte riktigt hålla mig till den förra  bilden utan har hittat en ny favorit.

Så denna blir den nya presentationsbilden tills dess att jag färgar håret, sen om jag kommer att kunna låta bli att byta igen innan återstår väl att se.



Den är lite suddig, men det var inte så himla lätt att komma ihåg precis vart jag ställt så att skärpan skulle vara. Fast det blev ändå lite charmigt.

Man kanske ska testa någon annan ljussättning sedan..

Nu är Evelina trött och jag tvivlar på att jag borde sitta och skriva i bloggen egentligen, men vem vet det kanske blir som när man skriver i fyllan. Underhållande att hitta igen dagen efter.

Nu har jag aldrig varit så rolig att jag skrivit när jag varit full, tror jag. Har för mig det åtminstone, vi säger det.

Sitter och lyssnar på The Phantom of the Opera, min favorit musikal. Har alltid gillat fantomen, han för viss mystik med sig och sedan har jag alltid varit svag för maskerade män.


Längtar tills balkongen kan börja grönska igen.

Men minns tillbaka när Maria och jag satt hemma hos dem och lyssnade på den på deras LP och vi låg i varsin fåtölj och bara drömde oss bort. Michael Crawford har ju en helt underbar röst.

Men nu ska jag gå och lägga mig och drömma lite täntke jag. Godnatt på er folket.

Idag har jag försökt att resna inne i studion, något som inte varit helt lätt kan jag lova.

Fasiken vad det är grejer där. Helt sjukt. Men jag fick iaf undan så pass att jag kommer åt blixtarna och man kan stå på bakgrunden.



Blev lite sugen att fota så jag passade på att ställa mig framför kameran för en gångs skull.

Ombyte förnöjer sägs det ju.



Bilderna blev väl kanske inte direkt i något toppklass, men det var varmt och förbannat svårt att ställa in allting utan någon framför kameran. Fick improvisera och använda ett stativ med en tröja på.



Men jag fick ändå en del roliga bilder.

Blev även en ny presentationsbild, dock ska jag sätta mig och fixa lite mer med den sedan tänkte jag. Men den duger som den är så länge.



Eventuellt att Jessica faktiskt skulle ta lite porträttbilder på mig här längre fram, dock har vi inte pratat så mycket om det. Men jag tror det skulle kunna bli lite roligt. Så man kan ju säga att detta var ett litet test inför det.

Detta har faktiskt varit en riktigt lyckad helg.

För dom som undgått det så slutade vattnat att komma igår då det var en stor läcka på jag tror 3 ställen i ett rör. Vad jag förstod det som var det ungefär 80 000 hushåll som blev utan vatten. Så vi började dagen med att ringa Peter och Regina och höra om dom skulle med till Våxnäs centrum där dom ställt ut en vattenbil. Det skulle dom så strax efter det begav vi oss av, men när vi kom dit var det en ordentlig kö så vi bestämde oss för att åka till Peter på Sun Off istället för dom hade tydligen inte blivit av med vattnet där borta.

Väl där så hängde vi lite med Peter tills att det kom kunder.

När vi åkte därifrån passade vi på att åka förbi Ica Maxi där vi bestämde oss för att vi alla skulle käka något ihop. Det blev tacos, som är gott och enkelt.


Loke och Ymer myser i korgen med varandra lite till och från.

Vi bestämde att  vi skulle ses någon timme senare för mat, så vi alla åkte hem och segade lite innan Peter, Peter och Regina kom hit. Det var himla gott och jag tror väl att alla blev riktigt mätta.

Vi pratade om lite allt möjligt och kollade lite på spel och kittlades. Vi hade väldigt roligt. Tyvärr så var folket tvugna att gå vid 8 tiden alla av olika anledningar.

Men Peter kom tillbaka lite senare på kvällen så det blev lite rollspel, synd bara att jag var så trött och seg så jag lär inte ha varit så jätte rolig att spela med men jag hoppas jag gjorde något vettigt iaf. Eller ja jag räddade i slutet livet på Peters karaktär som blev dödad. Det var riktigt trevligt och efter det satt vi och pratade en massa om lite allt möjligt, vilket alltid är roligt.



Idag ska dock Per jobba igen, men ikväll kommer även mor ner och stannar tom Onsdag är det sagt. Det ska bli himla roligt. Har saknat henne.
Jag hoppas att resan ner går bra trotts snön. Det var inte säkert på om hon skulle komma nu eller inte egentligen då det berodde lite på hur det blir med lägenheten. Var ju tänkt att hon skulle komma ner och hjälpa oss att flytta om det blir som vi hoppas. Men då vi inte fått svar om lägenheten då hon på Riksbyggen varit sjuk hela förra veckan så fick vi gå på grundplanerna, vilket var att hon skulle komma ner efter att jag fyllt år.

Idag var det dags för yttligare ett morgon pass på gymmet.

Klockan 08.30 begav vi oss av till SATS för att bli biffiga, elelr kansker inte. Nej utan för att träna och må bra är väl huvudanledningen till att vi är där.


Modell: Anna F                                       Foto: Jag

Det var självklart jag och Anna som var iväg och tränade. Båda mådde lite halvmysko, hon var rädd för att hon höll på bli förkyld och jag började må dåligt halvvägs in i mitt pass. Så vi båda bestämde oss för att ta det lite lungt.

Höll åter igen på att somna när jag stretchade, tack och lov så enda gången jag lyckats med det så var jag hemma i sängen. Roligt att vakna halv sittandes i en stretchpose och inse att " oj jag måste ha somnat om ".

Efter att vi duschat och gjort oss klara så passade vi på att åka förbi OK/Q8 där mitt paket med tavlorna hade kommit.



  

Älskar sånna skepp så det var en självklarhet att bjuda på dem när jag såg dom på Tradera. Dom är trycka på tyg och är större än vad jag vågats hoppas på. Kan lungt säga att jag är ruskigt nöjd, speciellt efter att ha spenderat 100 kronor på alla 4.

Vad som händer resten av dagen återstår att se dock.

Idag är en sån där dag där man bara drömmer sig bort.

Har varit iväg med bilen till verkstaden, dock kunde dom inte ta den idag utan imorgon vilket gav oss lite panik över hur vi skulle ta oss med Loke till rehabiliteringen imorgon. Men det löste sig, Pers far kunde köra oss.

Har även varit iväg på mitt första möte med min samtalskontakt. Det gick bra, henne gillade jag verkligen och det känndes som att hon riktigt lyssnade på vad man sa och hade att komma med. Tror det kan göra mig gott.

Ibland tror jag att jag tänker tillbaka lite för mycket och funderar kring sådant som sedan länge paserat.

Gillar visserligen att fundera kring reaktioner vid olika situationer och tänkte på det som hänt. Det är ju långt ifrån allt jag har delat med mig utav. Nu är väl jag en väldigt öppen person som inte har speciellt mycket problem att prata om något alls, nästan. Vilket jag tror de flesta som känner mig har erfarat på både gott och ont.


Huset där jag växte upp.

Men jag anser mig inte ha något att dölja och frågar man så får man ju ta det svar som kommer oxå.

Men vissa saker skäms jag över eller tycker är så pass otäcka att jag inte pratar speciellt ofta om, nu har det oftast med sex och åtrå att göra av någon anledning. En del saker som jag har svårt att prata om försöker jag ibland lufta här i bloggen, som tex det med mitt ex Pelle och den gången som han bjöd på alkohol och jag inte kommer ihåg vad som hände efter det. Mina tankar rör sig kring det ämnet lite till och från i små försök att klura ut vad som skulle kunna ha hänt.

Men sedan finns det roligare saker att tänka tillbaka på. Maria messade mig här om dagen om att hon kommit att tänka på en docka jag gjorde när jag var yngre som fick heta Pelle. Minns inte riktigt hur gammal jag kan ha varit då men jag är rätt säker på att vi gick i lågstadiet. Jag byggde ihop honom utav mina kläder, så han var lika stor som jag. Nu när man tänker tillbaka på det så bortsett från det roliga med det så är det nog allt lite creepy och att jag dessutom vågade sova med honom i rummet det förstår jag inte riktigt.


Underbara Sörviksgatan.

Man har ju dessutom gjort lite pinsamheter pga alkohol. Första gången jag drack så jag blev full så var vi på nyårsfest hos Linda och jag lekte svamp och halsade någon öl och vin. Var rätt packad när pappa skulle komma och hämta mig och jag minns att dom var ett par stycker som försökte få mig att dricka en massa vatten. Pappa var som tur var förstående och tyckte det var bra att det var bland goda vänner åtminstone.

En annan var nere vid stranden borta vid oss där vi skulle ha lite strand och grill fest. Jag drack 2 öl och var sedan borta. Minns att jag satt och petade på Björnsons hål i byxorna och tyckte dom var roliga och höll sedan på att ramla runt på stranden medan Linda bland annat försökte få mig att hålla mig stående. Men det var himla mysigt där. Mor ringde lite senare och undrade vart vi var, min förklaring var att vi går längs vattnet. För dom som inte vet så är det en rätt lång väg längs vattnet där nere så det var kanske inte den bästa förklaring.

Egentligen är det väl inte så pinsamt för det är ju inte mycket olikt andra som är på fyllan. Jag kommer ju ihåg det jag gjort iaf och har haft roligt.


Mitt fina Söråker.

Det är sånt här som dessutom får mig att minnas Rosa, min vackra skinnkappa som jag verkligen hade året om. Kallt som fan på vintern och varmt på sommaren. Minns de gånger man stod och väntade på bussen för att åka till skolan när man var nyduschad och det blåste ordentligt. Håret frös till is nästan så fort man klev utanför dörren. Att stå och vänta på bussen på en helt öppen busshållplats där det blåser så man skulle kunna uppskatta värmen på ca -25 grader var en utmaning.

Rosa hängde med igenom hela gymnasietiden, i slutet vär hon väldigt sliten men fortfarande fanns där charm. Nu hänger den i garderoben då jag hoppas på att åter kunna ha den. Har ju gått upp lite i vikt sedan dess.

Dock att tänka tillbaka gör ju att man saknar en hel del.

Ett stort tack till Försäkringskassan.

Jag ringde dom här tidigare idag för att se om dom gjort ett beslut rörandes mina ansökningar om Aktivitetsersättning, dock satt dom när jag ringde och skulle ta beslut så jag skulle återkomma efter lunchen istället.

Satt och väntade på att klockan skulle gå och då ringde det plötsligt. Det var en av handläggarna på försäkringskassan, hon som har hand om beslutet rörandes mina ansökningar.

Det känndes som att man höll andan och allting bara stannade upp i hopp och förväntan men samtidigt i rädsla för att bli besviken. Men hon berättade att båda ansökningarna hade blivit godkännda.

En stor sten av oro har lostnat och det känns som att man kan börja gå vidare riktigt nu. Är oerhört tacksam att jag inte behövde överklaga och hålla på igen.

Detta innebär att vi kommer få en rätt fin summa retroaktivt igen, blir ungefär samma summa som vi fick förra gången samt att denna gången så är jag faktiskt godkännd till Augusti i år så kommer ha en liten inkomst iaf några månader. Kommer få ungefär 5600 kronor i månaden, vilket verkligen inte är fel.

Är så glad att  vi även kommer kunna sätta tillbaka pengarna som gick till Lokes operation till sparandet för framtida handpenning.

Fast jag har lite svårt att våga tro att det är sant dock. Men jag är ruskigt glad.

Har alltid tyckt det är himla roligt, dock har jag själv lite för dåligt tålamod för att sitta med det.
Men intresset har ju alltid funnits där.

När den mycket jobbiga vintern var när morfar gick bort så hade vi ändå en del ljuspunkter. Det visade sig nämligen att morfar hade fler barn, ett hade vi vetat om sedan tidigare, även om han visserligen är död, men nu visade det sig att det fanns faktiskt 2 stycken till, en flicka och en pojke.

Denna pojken och flickan har idag blivit vuxna och har ju egna barn tom.

Mamma har träffat dom båda men kunde dock säga att flickan var med största sannolikhet inte morfars, men pojken däremot fanns det inget tvivel på att morfar var far till.

Jag tycker detta var himla roligt för det innebär att släkten blev större och vi har fått fler kusiner bland annat.

Pojken har en dotter som heter Cathrine ( något som är lite komiskt då min mosters dotter heter Katrin, dom är födda väldigt tätt inpå varandra och har ju självklart samma efternamn ). Har pratat lite smått med henne på Facebook och hon är himla trevlig och så sjukt duktig på scrapbooking.

I julas hade hon gjort det otroligt vackra julkort som mor fick.

Kollar även in på hennes blogg om scrapbooking lite titt som tätt. Ni finner den HÄR.

Oj detta blev mitt 8e inlägg här i bloggen idag..

Snart ser det ut som att lägenheten faktiskt är våran.

Eftersom vi inte skrivit kontraktet riktigt ännu så försöker jag att inte se den helt som vår ännu, men vi skriver kontrakt så snart som dom får en kopia på Pers anställningsavtal.

Men med den tur vi haft på sistone så orkar vi inte riktigt ta saker och ting förgivet, inte mer än att det med största sannolikhet kommer att sabbas på något sätt och inte alls fungera, som vanligt.

Men vi hoppas, för vi är väldigt förtjusta i denna lägenheten. Den var riktigt fräsch och det känndes som en riktigt bra planlösning. Badrummet var väl kanske lite litet men det är ju inte hela världen, vi hoppas bara på att det ska gå att plocka bort badkaret för jag vill verkligen inte ha badkar.

Men vi får se lite hur det går denna veckan, ty det är det som kommer avgöra om det blir skit av allt detta eller om det faktiskt kommer kunna fungera och bli av.

Som de flesta nog vet så är ju väldigt kännt att Taxar är en av de allra envisaste och personliga raserna som finns, om inte tom envisast.

Man märker ganska bra på båda mina att dom är taxar för dom är så sjukt envisa ibland. Har dom bestämt sig för en sak så är det så, detta är en av anledningarna att man vääääldigt sällan använder dom i lydnadstävlingar. Det är klart att dom kan vara lydiga ( precis som andra hundar ) men med ett undantag och det är när dom själva vill.

Loke är för det mesta rätt så lydig men Ymer är så jäkla trottsig ibland, han vet vad man menar men utan rätt motivation, dvs något gott, så är det svårt att få honom att göra saker. Om det inte handlar om att han gör fel och han märker att man är arg, då brukar han kunna lyda ganska snabbt. Men nu är ju han visserligen i den ålderna att han försöker tänja på reglerna.


Loke när han sover.

Men det är lite utmaning, som även om den är frustrerande ibland så är det ganska roligt att jobba med. Vi ska försöka komma iväg och gå på en lydnadskurs som finns i kil som är för jaktraser som kan vara lite krångligare.

Just nu sitter Loke i köket och är sur på mig för att han inte får mat ännu, något han väldigt gärna vill ha NU. Men det är inte riktigt dags för det ännu, inte förrns vid 14 tiden är det dags för mat.

Alla raser har ju självklart sina egna egenheter, något som är väldigt viktigt att kolla upp innan man ska skaffa hund för det är ju inte storlek och utseende som främst ska vara det avgörande anser jag. Man skaffar ju trotts allt en hund inte en prydnad och den ska ju fungera ihop med ens egna personlighet. Sedan är det ju klart att det är väldigt individuellt hur dom är men som tex med Taxar så brukar man säga att grunden i dom är förbannat envisa och smarta ( därav väldigt personliga ). Kommer kallad men ej strax, ty född till slav är ingen Tax ( och det stämmer så sjukt väl ).



Man blir så rädd när man ser folk som skaffar hund och väljer den rasen som är sötast och inte har gjort någon ordentlig koll på hur dom fungerar. Det finns ju en del raser som man verkligen brukar avråda första gångens hundägare till, det brukar kunna vara Taxar,  Jack Russel ( som vad jag förstått det som är en krävande ras som kan vara ganska trottsig ) och en del andra terrier raser främst. Det betyder ju inte att det inte går men det är oftast mycket svårare och jobbigare. En hund kräver ju rätt mycket som det är så att säga, man skulle kunna säga som så att det är ett barn som aldrig växer upp.
Något som oxå skrämmer mig är de familjer som skaffar hund utan att egentligen ha tid, en hund får ju absolut inte lämnas längre än 6 timmar ( enligt lag ) men bör inte lämnas längre än max 4 - 5 timmar och då inte varje dag och detta är ju när hunden vuxit för som valp skulle ju detta nästan ses som en dödssynd att lämna dom så länge. Sedan kan det vara kortare ändå beroende på hunden i fråga.



Ja man kan ju lätt sammanfatta att jag anser att man borde studera raser och vad det krävs att ha hund innan man bestämmer sig för att skaffa en. Det är trotts allt beslut som varar i 13 år ( till och från ) och ser man det som en lösning om det inte funkar att man kan lämna bort hunden bör man nog genast stanna upp och välja något annat djur om man inte klarar av att ta det ansvaret man tar på sig. Det är klart att det kan visa sig senare att det inte alls funkar, men det ska alltid vara sista lösningen inte ett sätt att komma undan ansvaret.

Det är klart att man ibland anser att man kanske skulle haft katt istället, det är ju betydligt mindre jobb. Men samtidigt så hör allt detta jobbet lite till charmen med att ha hund.

Idag har varit en sån där dag man spenderat stor del i telefonen.

Har ringt till Försäkringskassan ihop om att få lite svar i vad det är som händer med mina ansökningar. Jag fick till svar att dom skulle ta ett beslut i slutet av denna vecka, så det ser jag framemot. Tror jag.

Även ringt och pratat med Facket åt Per då han skulle iväg till jobbet. Vi behöver ju ett anställningsavtal att visa för Riksbyggen som det är meningen vi ska hyra lägenheten utav. Så jag var tvungen att ringa dem och kolla vad ett sådant giltigt avtal ska innehålla samt om det går att man handskriver det, något som inte var några problem. Passade även på att kolla upp vad OB tillägget skulle ligga på egentligen, något som Per inte får för närvarande även om han har rätt till det. Men det går att begära in obetald OB från upp till ett år tillbaka. Dock kommer vi lugna oss med det så länge han får jobba kvar har vi bestämt.


Ymer

Ringde även Riksbyggen för att kolla vad dom anser om Borgenärer, något dom inte hade några problem med men dom ordnade så att vi inte ska behöva någon. Anledningen är för att Pers chef vill inte anställa honom mer än 3 månader åt gången ( så gör han med alla anställda ), men det gick bra tack vare att Per är med i AKassan.

Strömsholms djursjukhus ringde även dom här i morse och ville kolla hur det gick med Loke. Dom tyckte vi var riktigt duktiga som klarade detta med Loke så bra, det känndes roligt att höra.